Ännu obesvarat brev till vår justitieminister

Det är den 17 juni 2023. Häromdagen uttalade en avhoppad kriminell

som startat en stödorganisation i Rapport att det de flesta kriminella killar

han mött hade varit utan en närvarande far. Många män som som sitter i fängelse

delar samma öde: en uppväxt utan en närvarande pappa.

Jag frågar mig om det med denna bakgrund är klokt – så som sker i dag – att döma till

inget reglerat umgänge för barnen med sin pappa som i vårdnadstvister, som inte handlar om

LVU, befunnits god nog trots motpartens ofta under lång tid olikartade anklagelser?

Detta – och ogrundade tvångsomhändertaganden enligt LVU – var bakgrunden till mitt – hittills

obesvarade – brev till vår justitieminister. Se nedan:

Bästa Gunnar Strömmer!

Angående tvister om vårdnad av barn i allmänna domstolar och i förvaltningsrätter

För domare och advokater eller andra ombud är vårdnadstvister sedan många år ett allvarligt problem. Osäkert att utreda, känslomässigt belastande samt ibland med olyckliga följder och i regel kvardröjande resentiment hos alla inblandade.

En anledning är den sedan länge anvisade ordningen att domstolar i sådana fall skall anlita de politiskt sammansatta socialnämnderna för att erhålla utredningar och utlåtanden. Denna ordning tillkom under den tid då mödrar betraktades som så självklara vårdnadshavare att endast allvarliga brister kunde leda till rätt för en fader att vara ensam vårdnadshavare. Med ett numera annorlunda synsätt på förhållandet mellan könens uppgifter har tidigare inte förutsedda krav på kompetens blivit nödvändiga. Därtill kommer att systemet gör socialsekreterarna i praktiken till både utredare och parter med egen prestige och samhällsuppfattning att försvara

Mot detta har varken domstolar eller en vädjande förälder någon större egen utredningsresurs eller ombudskompetens att tillgå. Det torde inte förekomma att domstol tar initiativet till anlitande av utomstående utredare eller ens påpekar förekommande brister.

Jag arbetar själv såsom utredare men då måste det bli på uppdrag av någondera föräldern. Jag måste ofta förmedla kritik mot socialutredarnas metoder och förfaranden i sig. Det gör ibland att en för alla inblandade olycklig maktkamp uppstår.

Systemet måste förändras. För mig synes det angeläget att domstolarna helt övertar utredningsansvaret med anlitande av oberoende kompetens med saklig utredningsförmåga.

Närmare sammanfattat innebär systemet att socialtjänsten i vårdnadsmål är en myndighet med två oförenliga funktioner: utredande och verkställande, och därutöver ofta blir motpart till en eller två föräldrar i både vårdnadstvister i allmän domstol, och i LVU-mål i förvaltningsdomstol.

Efter drygt 30 års arbete som utredande psykolog, företrädesvis i komplicerade vårdnadstvister inkluderande tvångsomhändertagande, och forskare med fokus på störningar i barn-föräldrarelationer, vänder jag mig till Dig i hopp om att Du skall vilja på något sätt åtgärda detta fundamentala systemfel i gällande rättspraxis.

Socialtjänsten vidtar ibland i LVU-mål för barnen traumatiserande åtgärder – så som att omhänderta barn utan att först opartiskt ha utrett om det finns en saklig grund.  I vårdnadstvister vidtar socialtjänsten ibland också för barnen traumatiserande åtgärder – så som att avskilja barn från den ena föräldern utan att först opartiskt ha utrett om det finns en saklig grund för ett sådant avskiljande (”inget reglerat umgänge” ofta efter upprepade umgängessabotage).

Praxis hittills har varit att endast förordna socialsekreterare att göra utredningar i både LVU-mål, och i tvistemål mellan föräldrar som separerat.

Det innebär i praktiken att det är föräldrarnas/förälderns motpart som levererar underlaget för domstolarnas beslut; samtidigt behandlas denna part av domstolen som en myndighet som levererar en opartisk och saklig utredning till domstolen som beslutsunderlag för domstolens beslut. Denna myndighets/parts beslutsunderlag ifrågasätts mycket sällan.

• Socialtjänsten är en myndighet med grundlagskrav på sig att dess tjänstemän ska iaktta saklighet och opartiskhet i sin tjänsteutövning.
• Socialtjänstens handläggare har en generalistutbildning och hittills inga tillförlitliga utredningsverktyg till sitt förfogande.
• När denna myndighet har tvångsomhändertagit ett barn blir socialtjänstens handläggare motpart.
• Parallellt kan socialtjänsten bli motpart till den ena föräldern i en vårdnadstvist där den ena föräldern vill ha egen kontroll över barnet och socialtjänsten medverkar till att avskilja barnet från den andra föräldern.
• I dessa situationer har socialtjänstens handläggare som är myndighetspersoner både parts- och egen-intressen att försvara; som part vill de vinna över sin motpart samt försvara egen prestige.
• Emellertid är det samma myndighets handläggare (formellt i det som kallas demokratisk anda, socialnämndens lokala partipolitiker) som levererar det enda underlaget för domstolens beslut i det aktuella omhändertagandemålet.
• Domstolen behandlar socialtjänstens utredningar som om det vore en myndighets opartiska och sakliga utredningar.
• Men utredningen är en partsinlaga från en part som samtidigt är en myndighet med stora maktmedel jämfört med en föräldrapart.

OM det skulle vara förälderns juridiska ombud som skulle lämna beslutsunderlaget för domstolens beslut, skulle nog de flesta förstå att det var ett rättsosäkert system.

Hur skulle systemfelet kunna undvikas? Några förslag:

1. Att utredandefunktionen frigörs från den verkställande funktionen.
2. Att socialsekreteraren som utreder skulle få förstärkning av flera oberoende professionella så som barnläkare, barnpsykolog, så som praxis är i de flesta andra länder.
3. Att individuellt tjänstemannaansvar återinförs.
4. Att socialsekreterarna skulle få en påbyggnadsutbildning som innebär specialisering, som t.ex. barnutredare, familjebehandlare, försörjningsstödsutbetalare.
5. Att dessa specialutbildade socialsekreterare i sina olika specialiseringar självklart skulle få en legitimation att försvara, liksom övriga oberoende inblandade experter, vilka har en legitimation att försvara.

Med vänliga hälsningar

Lena Hellblom Sjögren   filosofie dr, legitimerad psykolog tel: +46 709 88 88 68

Barn behöver kärlek och bekräftelse från båda sina föräldrar för att själva må bra.