Om lenahellblomsjogren

Lena Hellblom Sjögren is a researcher and licensed psychologist practicing since 1991 as an investigative forensic psychologist, mostly in complicated custody and sexual abuse cases, followed up in courts all over Sweden, also in Norway and occasionally in some other countries. Until Otober 2014 the number of investigated cases is well above 250.Two wide concepts might summarize the work done in different fields also before this investigative work : democracy and human rights, see “history” below. In Worpress you will find published and unpublished writings by Lena Hellblom Sjögren from the 1990s until 2014. The aim with publishing this material is to give those readers who want access to the documentation of some of the Swedish reality, mostly unknown, to some more people. Lena Hellblom Sjögren, PhD, licensed psychologist

På kvinnodagen: Till minne av mammor som farliggörs för sina barn och förlorar dem

 

Alice 5.5  år avskildes från sin mamma och farliggjordes

8 mars 2019, filosofie dr, legitimerade psykologen Lena Hellblom Sjögren

I dag är det internationella kvinnodagen. Allt flera mammor påstås vara psykiskt störda. De blir därmed farliggjorda och förlorar kontakten med sina barn. Denna beskrivning är en avidentifierad utredning som ligger ganska långt tillbaka i tiden. Barnet med det fingerade namnet Alice är för länge sedan vuxen – och jag vet inte hur det har gått för henne eller för hennes mamma. Tyvärr. Jag vill att våra tankar ska gå till alla dessa oskyldiga barn som grundlöst, baserat på misstänkliggörande, förtal och bristande utredningar, förlorar sin mamma – eller sin pappa. 

 

Bakgrund och händelser över tid

 Alice föddes på 1990-talet, hennes föräldrar Olle och Elisabet separerade innan Alices födelse. Mamman hade ensam vårdnad om Alice, först bodde de på landet och mamman var mycket hemma med Alice. När Alice var 4 år och mamman som var jurist ville ha ett fast arbete, flyttade de till en stad i södra Sverige. Pappan, som bl a var importör av ett väldigt speciellt stoff som han menade var nyttigt för kroppen, gifte sig med Sara och reste mycket. Mamman och pappan hade inget samarbete.

Under 1998 ansökte pappan, enligt vårdnadsutredning från familjerätten i mammans hemkommun, om umgänge. Utredaren skrev:

 ” Trots tingsrättsbeslut om umgänge i januari 1998 kommer något sådant             inte igång. I oktober 1999 tas nytt beslut om umgänge. En vecka senare,          1999-10-12 omhändertas Alice enligt 6 § LVU för utredning via      ordförandebeslut. Samma dag placeras hon i jourfamiljehem.     Omhändertagandebeslutet fastställs av länsrätten 1999-10-15. Under                     utredningstiden arbetar man med att få igång umgänget mellan Alice och      fadern och det ger snabbt ett mycket gott resultat. I den utredning, daterad           1999-11-18, om vård av Alice med stöd av 2 § LVU, finns en vårdplan, där         placering av Alice hos fadern ingår. I februari 2000 beslutar tingsrätten att         fadern ska ha den interimistiska vårdnaden om Alice…Efter tingsrättens                beslut återkallar socialnämnden sin ansökan om vård enligt LVU.”

 

I upplysningar jml 6 kap 20 § föräldrabalken  till tingsrätten år 2003 skrev familjerättsenhetens utredare i pappans hemkommun:

   ”Under sina första fem levnadsår bodde Alice med modern. I oktober                   1999 omhändertogs Alice enligt LVU av socialnämnden då Alice               vanvårdats av modern. Efter en period i fosterhem bor Alice hos fadern och         hans hustru Sara sedan februari 2000. Fadern har enskild vårdnad om             Alice.”

 

Mamman hade tillerkänts umgänge fyra timmar per umgängestillfälle och månad  med kontaktperson . När Alice hade ett umgänge med sin mamma på sommarlovet, i början av augusti 2001 då de varit och badat, lämnade mamman av kontaktpersonen, och körde därefter med Alice till sjukhuset för att få den benutskottsskada som Alice ärvt från mamman undersökt. Alice blev inte undersökt. Familjerättsutredaren beskriver i sina upplysningar att:

”läkarna på sjukhuset kontaktade socialjouren då uppgifter visade att fadern         var enskild vårdnadshavare för Alice. Socialjouren kontaktade               polismyndigheten i N-stad som meddelade att modern var anhållen i sin               frånvaro för egenmäktigt förfarande med barn och efterlyst. Polisen griper             modern på sjukhuset och därefter hämtar fadern hem Alice.”

 

Alice fick nästa gång träffa sin mamma den 19 december 2001, dvs. då det gått 3.5 månader, från den dag de varit i augusti och badat och därefter åkt till sjukhuset. Det var ett umgänge på socialkontoret som bröts efter drygt två timmar av den övervakande socialsekreteraren med hänvisning till att Alice blivit ledsen av mammans frågor. Denna socialsekreterare dokumenterade att:

          ” Elisabet förmådde inte att skapa en harmonisk och avstressande samvaro           med sin dotter.”

 

Nästa kontakt för Alice med sin mamma hade bestämts till den 25 januari 2002. Detta måste ställas in på grund av att Alices mamma var med om en bilolycka på väg till umgänget med Alice. Mamman togs till sjukhus, enligt kyrkoherden, som skulle ha varit med vid detta umgänge.  I hans skriftliga redogörelse för vad som hände denna dag har han anfört att han fick information från socialsekreteraren om att han inte behövde oroa sig för Alice. Kyrkoherden skrev att han fått följande information:

   ”Hon mår alldeles utmärkt och är i god kondition. Alla arrangemang är till           för att Alice skall fortsätta att vara på detta sätt. Det finns utlåtande från                sakkunniga på barn som har gjort en utredning på Alice. Alla misstankar om        missförhållanden i pappans hem är ogrundade. Alices pappa är dessutom           ansedd vara en utomordentlig pappa.”

I ett tillägg skrev kyrkoherden att han uppfattat Alice då han denna dag såg henne som ”blek och mager.”

 

Mamman som förolyckats på väg till mötet med sin dotter omtalades av vårdnadsutredaren i sin hemkommun ha avböjt vidare umgänge med sin dotter.

         Socialtjänstens handläggare har upprepade gånger hänvisat till faderns uppgifter om att Alice mår bra och har det bra hos fadern och hans fru. Faderns uppgifter om att modern är psykiskt störd och har vanvårdat Alice har upprepats av denna handläggare.

Mamman har inte fått någon information från pappan om Alice. Inte heller från skolan har mamman fått någon information om sin dotter. I protokollet från muntlig förberedelse i tingsrätten i december 2003, står:

          ”Olle Larsson vill inte lämna ut en kopia på Alices betyg där adressen till             skolan framgår. Han vill inte att Elisabet kontaktar Alices lärare.”

 

 

Fanns underlag för pappans och socialtjänstens påstående om vanvård av barnet från mammans sida?

 I muntlig förberedelse i tingsrätten i december 2003 framlade mammans advokat intyg efter undersökning av Alice den 22 oktober 1999 från ortopediska kliniken. Av detta intyg framgår att Alice fått diagnos att hon hade den ärftliga benutskottssjukdomen. Denna sjukdoms enda adekvata behandling är operation. Det var bakgrunden till att mamman hade tagit Alice med sig till ortopediska kliniken för undersökning vid umgängestillfället i december 2001.

Längd- och viktkurvor för Alice fram till omhändertagandet i oktober 1999 visar att Alice tillväxt utan avvikelser, vilket föranleder slutsatsen att hon inte vanvårdats fysiskt under sina första fem år då hon levde med sin mamma. Alices barnläkare som följt henne sedan födelsen skrev i sin inlaga till tingsrätten den 22 april 2005:

         

”Alice har under de första åren fram till 1999-10-15 då hon var 5 år och 1            månad följt sin tillväxtkanal (plus en standardavvikelse) hon har haft från                födelsen och fram till 18 månaders ålder. Härefter finns det endast ett värde         till under den tid hon vårdades av modern och det är 1999-10-15. Detta är tre dagar efter det hon omhändertagits. Då hade hon ökat ytterligare i vikt till 25 kg, plus två standardavvikelser. Hon har alltså mått utomordentligt bra under sina första fem år och en månad. Se bifogad viktkurva.”

         

Pappans och socialtjänstens påstående om vanvård hos mamman har framförts av Alice. Eftersom Alice endast var fem år då hon skildes från sin mamma och under sina år med sin mamma inte uppvisat några tecken på vanvård blir slutsatsen att Alice måste ha påverkats till uppfattningen att hon vanvårdats hos sin mamma.

 

 

Hur var Alices hälsa i pappans vård?

         Tre månader efter att Alice omhändertagits hade hon gått ned från 25 kg till 21.6 kg. Från augusti 2001, då Alice var 7 år och hade bott hos sin far och styvmodern Sara i 1.5 år, finns journalnoterat att Alice vägde 22.4 kg. Om hon skulle ha följt sin egen viktkurva borde hon då ha vägt 31 kg. Hennes faktiska vikt, lägre än då hon var fem år gammal, innebar, enligt hennes barnläkare, att Alice då hade tappat 28 % av sin kroppsvikt.

Barnläkaren skrev i sin inlaga till tingsrätten:

   ”Att ett barn tappar flera kg motsvarande 16 % av kroppsvikten på mindre           än tre månader och ännu nästan två år senare, då hon borde ha vägt omkring     31 kg, ännu inte kommit upp i en vikt hon hade tre dagar efter         omhändertagandet, kan enligt min kunskap och erfarenhet, inte tyda på                 annat än att Alice har utsatts för en långvarig och systematisk vanvård och           svält gränsande till barnmisshandel.          …

 Fadern har enligt min åsikt gjort sig skyldig till grav barnmisshandel genom        att inte uppsöka kompetent barnmedicinsk expertis. Alices ärftliga                benutskottssjukdom, som hon har ärvt av modern, har av fadern förvägrats           behandling av det lilla fåtal experter som finns.   …

Socialtjänsten har själva vidimerat att Alice utsatts för ávprogrammering´av         fadern. Denna typ av ´avprogrammering´ kan inte uteslutas ge allvarliga            kvarstående skador i vuxen ålder. …

  Den enda vuxna person som hittills har varit Alices trygghet under 5 års tid          är modern. Det är därför uppenbart att Alice omedelbart måste återföras till     modern eftersom fadern så gravt har vanvårdat och misshandlat Alice med           socialtjänstens godkännande.”

I muntlig förberedelse i tingsrätten i december 2003 inlämnade mammans advokat en promemoria om hälsorisker vid förtäring av det specialstoff som pappan då vid minst ett tillfälle givit till Alice.

 

 

Vilka beslut togs i domstolen?

 September 2001 – kom dom i mammans dåvarande hemkommuns tingsrätt om att tillerkänna pappan enskild vårdnad och mamman umgänge en gång i månaden i socialkontorets lokaler i närvaro av en av socialtjänsten utsedd kontaktperson till och med utgången av 2002.

December 2003 –  fattades beslut efter muntlig förberedelse i pappans hemkommuns tingsrätt att lämna mammans interimistiska yrkande om visst umgänge med dottern utan bifall och att utse en ”fristående och erfaren utredare” att  ombesörja en umgänges- och vårdnadsutredning.

Mars 2004 – beslutade  samma domare i parternas utevaro att godta, trots mammans hemställan om att efterkomma tingsrättens beslut om fristående utredare, att socialnämnden skulle utse två tjänstemän vid familjerättsenheten att göra utredningen. En av dessa var den handläggande socialsekreteraren som tidigare lämnat snabbupplysning.

Mars 2005 – beslut av samma domare i parternas utevaro att inte tillmötesgå mammans yrkanden om ny vårdnads- och umgängesutredning, intermistiskt umgänge med dottern i början av sommaren 2005, samt föreläggande till pappan, olika sjukhus och socialnämnden i syfte att utreda Alices bostadsort, skolgång och hälsa. Parterna förelades att senast den 15 april slutligt ange sina yrkanden. Domaren skrev i sitt beslut:

        ”I målet föreligger vårdnads- och umgängesutredning samt              psykologutredning. Såväl socialnämndens utredare som psykologen har       sammanträffat med Alice. Inget i dessa utredningar, som utförts av erfarna           yrkesmänniskor, ger stöd åt Elisabets…farhågor rörande Alices                    välbefinnande. Däremot framgår det att Alice, som nu är tio år gammal,               känner trygghet hos sin far, är rädd för att träffa sin mor och har en mognadsgrad som motsvarar hennes ålder.”

 

Barnets vilja?

År 2003 då det var muntlig förberedelse i tingsrätten hade Alice nyligen fyllt 9 år. I protokollet står att pappan anfört:

     ”Han och hans fru frågar ofta Alice om hon inte vill träffa sin biologiska              mamma. Alice säger uttryckligen att hon inte vill träffa Elisabet, och han          känner att de måste respektera hennes vilja. Alice har läst den utredning               som Ester Svensson gjort.”

 

År 2005 beslutade tingsrättsdomaren att

den framtida kontakten mellan mor och barn är inte betjänt av att tingsrätten nu mot Alices vilja beslutar om interimistiskt umgänge. Elisabet…yrkande om interimistiskt umgänge avslås.”

 

 

Handläggande socialsekreterarens uppgifter om vad Alice sagt de fyra tillfällen hon (vid ett tillfälle en annan kollega) träffat Alice åren efter omhändertagandet i oktober 1999 fram till vårdnadsförhandling 2006

  1. Den 21 januari 2002

Ester Svensson hade samtal med Alice i närvaro av fadern den 21 januari 2002, då Alice var 7 ½ år, redovisat i ”Upplysningar…” 2 september 2003, som underlag till muntlig förberedelse i tingsrätten i pappans hemkommun i december 2003:

 ”Alice uppgav då att hon är rädd för sin mamma eftersom mamma rövade            bort henne i augusti 2001. …

Alice säger att hon önskar att det inte blir något umgänge så hon slipper               vara rädd.”

 

  1. Den 1 september 2003

Ester Svensson hade enskilt samtal med Alice på socialkontoret den 1 september 2003, ca 1 ½ år senare, då Alice var nästan precis 9 år gammal, redovisat i ”Upplysningar…” 2 september 2003:

  ”Jag vill inte träffa Elisabet för hon rövade bort mig sist vi träffades.

 …Jag vill inte bli bortrövad en gång till. Även om kontaktpersonen är med           och försvarar mig och även om dörren är låst så att Elisabet inte kan gå ut             med mig så vill jag absolut inte träffa henne.

Om domaren bestämmer att jag måste träffa min mamma så vill jag bara              träffa henne i tio minuter …

Jag vet inte varför dom tog mig ifrån Elisabet när jag var jätteliten men det          var nog för att hon inte kunde ta hand om mig. …

 Elisabet tycker väldigt illa om min pappa och jag blir ledsen av det.

 Om Elisabet var snäll mot mig skulle pappa tycka att hon var jättetrevlig.

Jag vill aldrig träffa Elisabet igen men när jag blir stor får jag väl se. Då är           hon en gammal tant som inte kan göra mig illa. Då bestämmer jag själv och         då kan hon inte röva bort mig.”

 

  1. Den 5 april 2004

Den 5 april 2004 på socialkontoret hade en familjerättssekreterare ett enskilt samt med Alice, då 9 ½ år, redovisat i vårdnadsutredningen från maj 2004:

 ”Alice inleder samtalet med att säga att hon vet att vi träffas för att mamma         vill ha vårdnaden om henne.

  Innan vi sätter igång med dockorna säger Alice att hon inte vill bo med               mamma. Mamma vill väl men hon tar hand om mig på fel sätt, säger Alice.

 När jag bodde med mamma fick jag sitta på pottan tills jag var fem år                   säger Alice. Jag fick inte nappflaska med juice eller mjölk utan med saft             och socker.

 …pappa tycker inte illa om Elisabet bara när hon inte är snäll mot mig                  berättar Alice.

Du vet väl att jag blev bortrövad av Elisabet, det måste du veta säger Alice.

  Jag är jättemycket rädd för Elisabet och jag vill inte träffa henne för det är           obehagligt säger Alice.

  Kanske när jag blir större för då kan jag klara av henne.

Alice tycker inte att Elisabet ska oroa sig för henne. Jag äter bra och går till         doktorn när det behövs.”

 

  1. Den 6 december 2005

Socialsekreterare Ester Svensson hade enskilt samtal med Alice, då 11 år, vid ett hembesök hos fadern och Sara den 6 december 2005. Barnsamtalet är redovisat i ”Komplettering”…daterad 9 december 2005:

”Pappa är den som står Alice närmast. Alice känner sig också älskad av Sara.

  Alice tycker att hon trivs, mår bra och känner sig trygg. Pappa är stor och             stark och kan försvara mig, säger Alice.

 Alice får en god och hälsosam mat både hemma och i skolan.

  Alice tänker på mamma någon gång ibland och vill att hon ska bli snäll.

   Mamma rövade bort mig och kan inte ta hand om barn, säger Alice.

    Alice önskar att mamma förstår att hon har det jättebra hos pappa och Sara.

 Alice vill vänta med att träffa mamma tills hon är vuxen och bestämmer              över sig själv. Då kan inte mamma överklaga vårdnaden längre, säger Alice. ”

 

 

Kommentar

Det behöver väl knappast påpekas att ett barn inte uttrycker sig så som det påstås att Alice uttryckt sig, t.ex.: ”jag vill aldrig träffa Elisabet igen… då kan inte mamma överklaga vårdnaden längre” – om inte barnet hört sådana vuxenuttryck av de vuxna i sin närhet.

          Eftersom Alice inte kunnat påverkas av sin mamma som hon hållits avskild från, måste det vara pappan och eventuellt hans nya fru Sara som påverkat Alice och fått henne att tala om sin mamma så dramatiskt och avståndstagande, som redovisats av socialsekreteraren: ”Alice tänker på mamma någon gång ibland och vill att hon ska bli snäll. ´Mamma rövade bort mig och kan inte ta hand om barn,´”

 Det är bara tillåtet att sätta citattecken då en autentisk dokumentation, sådan som kan göras på band eller med video, gjorts.  Någon sådan dokumentation har inte redovisats.

Det är inte naturligt för ett barn att tala om sin mamma som en total främling, en fiende. Det visar att Alice har blivit totalt alienerad från sin mamma.

I vårdnadsutredningen daterad den 12 maj 2004, har handläggaren skrivit:

  ”Alice uttrycker traumatiska minnen av när hon bodde hos modern och blev        omhändertagen enligt LVU. Av samtalet framgår också att Alice tar illa vid              sig av moderns diskvalificering av fadern.”

 

Det finns inga traumatiska upplevelser för Alice dokumenterade medan Alice bodde hos modern, varför det inte heller bör finnas några ”traumatiska minnen” från tiden med modern. Handläggaren visar i allt hon skrivit att hon ser det som händer genom pappans ögon.

Det sannolika, mot bakgrund av vad som dokumenterats, är att Alices pappa och utredarna talat om sjukhusbesöket i augusti 2001 som bortrövande i samband med att de talat negativt om Alices mamma. Därigenom har Alice skrämts att tro att hennes mamma rövat bort henne och vill röva bort henne igen.

Eftersom det av dokumentationen framgått att Alice utsatts för en påverkan hos sin pappa, och utfrågats av utredare som tagit partisk ställning för Alices pappa mot Alices mamma är slutsatsen att det ej är fastställt att det är Alices egen vilja att låta bli att ha kontakt med sin mamma.

         

Vårdnadsutredning i maj 2004

  ”Moderns brister i föräldrarollen och oförmåga att samarbeta med fadern             angående Alice, är skälen till att vi anser att modern är olämplig som              vårdnadshavare.” 

Det skrev socialsekreterarna Ester Svensson och Lilly Nilsson i sin vårdnadsutredning i maj 2004. De anförde också:

  ”Enda möjligheten för Alice att på något sätt kunna närma sig sin mor vore          att modern ändrar sin mycket negativa inställning till fadern vilket under                 nuvarande förhållanden förefaller uteslutet.”

 

 BUP-utredning av Alice i december 2004

En psykolog från BUP överlämnade den 1 december 2004 sin utredning av Alice, beställd av socialtjänstens handläggare, till tingsrätten. Psykologen redovisar att hon träffat Alice vid två på varandra följande tillfällen, den 10 och 11 november 2004, varvid hon begåvningstestat Alice, låtit flickan gå igenom ett självvärderingsformulär, ett projektivt test, samt samtalat med henne om ”hennes inställning till vårdnads- och umgängesfrågorna.”

          Testen visar att Alice ligger inom normalzon begåvningsmässigt och på snabbhet presterar mycket högt, samt att hon visar ”en något större självständighet och problemlösningsförmåga än genomsnittstioåringen.”

          Psykologen som hade samtalat med Alice, 10 år, då Alice i fem år bott med sin pappa Olle och hans fru Sara, och inte träffat sin mamma Elisabet, skrev:

 

 ”Alice säger att hon vill bo hos Olle och Sara och att hon

  älskar Sara mer än Elisabet.

  Hon uttrycker att hon är rädd för mamma

   och att hon inte skulle våga träffa henne.

    Alice säger att hon önskar att mamma satt i fängelse

     eller fick en tablett så hon blev snäll.

 Hon berättar även om en händelse då mamma kidnappade henne och               beskriver hur skrämd hon blev av detta.”

 

BUP-psykologen deklarerade:

”Min bedömning är att ovanstående inställning är hennes egna personliga känslor och åsikter.”

 

 

Slutsatser

  Alice har först avskilts och därefter påverkats av sin pappa att bli rädd för sin mamma. Pappan har anklagat mamman för vanvård, men har själv enligt läkarens slutsatser utifrån Alices kraftigt dokumenterade viktminskning, vanvårdat Alice. Detta har inte socialtjänstens handläggare viktlagt, inte heller BUP-psykologen eller domstolen.

Kärleksband mellan barn och föräldrar för det mesta

2019-02-22 Lena Hellblom Sjögren, filosofie dr, legitimerad psykolog

Mellan barn och föräldrar finns oftast starka band. Därför är inte föräldrarna utbytbara mot av socialtjänsten utsedda och avlönade föräldrar med uppsägningsrätt. Mellan syskon och andra familjemedlemmar utvecklas oftast också starka band. På gott och ont som allt annat. När barn avskiljs från sitt familjeträd är det oftast skadligt för dem.

 

Om anknytning, på engelska attachment, utifrån Jean Mercers fremstilling i 2018. Child Development. Concepts and Theories, SAGE, Los Angeles, London, New Delhi, Singapore, Washington DC, Melbourne.

Jean Mercer är professor emerita i psykologi vid Stockton University, New Jersey. Hon poängterar att det är skillnad mellan bonding och attachment.

 Populärt används dock dessa begrepp som om de betecknade samma sak.

Bonding är ett gammalt begrepp som handlar om föräldrars intensiva emotionella engagemang för sina barn när dessa är riktigt små, det handlar om fascinationen över att titta på och beröra den lilla, och vara upptagen av och uppmärksam på barnets alla behov. Den bindning som grundläggs i denna tidiga fas försvåras om barnet är skadat på något sätt och inte kan ”svara.” Föräldrarnas fokuserade uppmärksamhet på barnet försvinner då barnet blir äldre men återkommer då barnet är utsatt för något allvarligt.

John Bowlby talade om de kärleksband förälder – barn som grundläggs under denna tidiga fas i barnets liv. Han anses ha myntat begreppet attachment, som det fram till nu har skrivits tusentals artiklar och böcker om, samtidigt som begreppet utvecklats.

Jean Mercer skriver:

”På grund av att termerna bonding och attachment båda använder metaforiska jämförelser relaterade till bilaterala samband, är det väsentligt att känna till att som alla metaforer, ska de användas utifrån förståelsen att den fysiologiska analogin bara delvis är korrekt, och populäranvändningarna bör undvikas i diskussionerna om barns utveckling.” (sid 156, min översättning)

 

Barn kan inte berätta om sina känslomässiga reaktioner då de möter olika personer. Därför studeras deras beteende. Det som kallas attachment behaviours antas åtföljas av attachment emotions.

Första beteendet som tyder på anknytning/ tilknytning/attachment är då barnet vid ca 4-8 veckors ålder ler tillbaka mot det leende ansikte barnet möter, ett beteende som kan generaliseras till andra personer vid ca 4 månaders ålder.Vid ca 6-7 månaders ålder börjar spädbarnen visa tecken på att de kan särskilja familjära personer från andra och att visa tecken på oro då de möter främmande.

Mellan 8-12 månaders ålder diskriminerar barnen normalt helt klart mellan nära och främmande personer. Det kan resultera i det som kallas separationsångest/separation anxiety, som yttrar sig i att barnet gråter, blir spänt, ser olyckligt ut eller försöker hitta den ”förlorade” personen.

De personer mot vilka barnen visar ett sådant här beteende kallas anknytningsfigurer/tilknytningsfigurer/attachment figures. Dessa kan oftast trösta barnet efter separationen eller då barnet har oroats av att en främmande närmat sig barnet.

Barnen börjar utforska sin omvärld genom att ge sig iväg och återvända till, eller ta ögonkontakt med, den trygga tilknytningspersonen, detta kallas på engelska för secure base behaviour.

 

Det finns individuella skillnader i tilknytningen. Med en metod kallad Strange Situaion Procedure (SSP)  kan barns olika anknytningsmönster särskiljas:

trygg anknytning, secure attachment (ca 65 %, Teti and Nakagawa,1990),

otrygg-undvikande anknytning, insecure-avoidant attachment (ca 20 %),

osäker – ambivalent anknytning, insecure-ambivalent attachment (ca 15 %).

 

Den trygga anknytningen anses vara det som grundlägger en inre arbetsmodell (internal working model, IWM) av sociala relationer som inkluderar en positiv, tillitsfull attityd mot andra och leder framåt mot fortsatta goda sociala erfarenheter senare i barndomen.

 

Jean Mercer skriver (side 159):

Det måste betonas att trots att trygg anknytning verkar vara mer önskvärt än de två otrygga kategorierna, är alla dessa möjligheter inom ramen för en typisk utveckling.”

Det som kallas förhandling/negotiation är en fortsättning av anknytningsutvecklingen då barnet blir äldre och kommer i förskoleålder. Barnet kan då gå med på kompromisser.

Då barnet kommer i skolåldern kan de fungera målinriktat med sina föräldrar och andra vuxna, goal-corrected partnerships. Detta begrepp handlar om att anknytningsbeteendet ändras så att barnen underlättar för den positiva relationen att finnas kvar, t.ex. genom att försöka vänta på något de önskar snarare än att klaga på den vuxne att det dröjer.

 

 

Svea hovrätts dom – en vinst för barnen

 

 

2019-02-13, Lena Hellblom Sjögren, filosofie dr, legitimerad psykolog

 

Av stor betydelse för de allt flera barn vilkas ena förälder vill ha egen kontroll över de gemensamma barnen, är domen från Svea Hovrätt den 1 februari 2019 (i Mål nr T 11396-17). Barnen det gäller är två pojkar som då domen föll var 11 och 8 år gamla.

 

Några sakförhållanden av betydelse

Av den överklagade domen i november 2017 i vårdnadsmålet från Gotlands tingsrätt  (Dom 2017-11-16 i Mål T 43-17) och en brottmålsdom från samma tingsrätt från april 2014 (Dom 2014-04-03 i Mål B 65-14) framgår att:

  • Pojkarna var 5 och 2 år gamla då föräldrarna år 2011 separerade,
  • Att barnen efter att föräldrarna skilts fick ha en vardagskontakt med dem båda genom att bo växelvis hos dem,
  • Att det växelvisa boendet upphörde då en ny kvinna som kom in i pappans liv 2013 i slutet av det året polisanmälde honom för påstådda brott mot sig och pappans söner, påstådda brott som åklagaren rubricerade som grov fridskränkning,
  • Att mamman, hennes föräldrar, syster med flera i hennes släkt förhördes i tingsrätten och berättade att pappan hade dragit hårt i sönerna, slagit dem i rumpan med mera,
  • Att den äldste sonen, 7 år gammal, förhördes en första gång den 28 januari 2014 och då svarade att det var bra hos pappa, svarade nej på frågan om det var något som inte var bra hos pappa, och svarade att han inte kom ihåg på frågan om det hänt något speciellt i badrummet, vilket syftade på incidenten den 27 november,
  • Att denna 7-åring INTE berättade om att han innan det var en månad till julafton hade blivit slagen av sin pappa i bakhuvudet,
  • Att han INTE berättade om att lillebror två dagar efter julafton hade blivit slagen med en låtsasbatong i plast i rumpan av deras pappa,
  • Att det var dessa två påstådda misshandelstillfällen, 27 november respektive 26 december 2013, som pappan dömdes skyldig till,
  • Att den tillfälliga flickvännen som brottsanmälde pappan vänt tillbaka och fotograferat den yngste pojken efter den påstådda misshandeln annandag jul – men att tingsrätten inte kunnat uppfatta några märken,
  • Att båda pojkarna efter förhöret med äldste sonen 7 år förhörts en första gång den 28 januari, samma dag, åkte med mamman, sina morföräldrar sin moster och mosterns man samt en god vän till familjen, på en två veckors semester till Thailand (pojkarna måste då ha haft pass),
  • Att pojkarnas mamma den 14 februari 2014, väckte talan mot pappan med yrkande om ensam vårdnad, dvs. direkt efter hemkomsten från den gemensamma tvåveckorsresan till Thailand,
  • Att den 7-årige sonen förhördes i TVÅ ytterligare polisförhör, också direkt efter hemkomsten från Thailandsresan, men EFTER att mamman stämt för ensam vårdnad, 18 och 25 februari 2014 och då berättade om ´jätte många gånger, nog ´flera tusen gånger eller ´något med hundra kanske´, och att pappan slagit dem varje gång han blev arg, framför allt lillebror,
  • Att Gotlandsåklagaren hade påstått att pappan vid ett stort antal tillfällen misshandlat sina söner genom att ta hårda grepp om och dra i deras armar och handleder och genom att tilldela dem slag i ryggen och stjärten, och gärningarna ska ha begåtts från år 2009 och fram till och med den 28 januari 2014, dvs. samma dag som pojkarna åkte med sin mamma och morföräldrarna m.-f. till Thailand,
  • Att mamman ”inte sett något fall av misshandel, inte sett några skador på pojkarna och inte ens misstänkt att de blivit misshandlade. Inte heller de tre lärarna, som träffat pojkarna så gott som dagligen under flera år, har sett några som helst tecken på att barnen farit illa. ” (Citerat från Gotlands tingsrätts dom 2014-04-03 i Mål B 65-14, sid 11),
  • Att pojkarna efter brottsanklagelserna mot deras pappa inte träffat honom med ett undantag.

 

Misshandelsdom mot pappan

Svea hovrätt i fastställde i dom den 18 december 2014 (Mål nr B 3781-14) tingsrättens dom för tre fall av misshandel och anslöt sig till tingsrättens val av påföljd och straffmätning. Hovrätten skrev (sid 5):

”För en fällande dom avseende fridskränkning krävs att det finns närmare utredning rörande det kränkande våld som läggs den tilltalade till last, och när i tiden detta skulle ha skett. Sådan utredning saknas i detta mål.”

Det har  gått fem  år (!) sedan pojkarna med hjälp av denna misshandelsdom effektivt avskildes från sin pappa – och gav mamman egen kontroll över sönerna.

 

Hovrätten ändrade tingsrättens dom om pojkarnas boende

Gotlands tingsrätt hade i sin dom från november 2017 beslutat att pojkarna, skulle fortsatt skulle bo hos sin mamma, så som de gjort sedan brottsanklagelserna riktades mot pappan. I sin dom i vårdnadsmålet överförde Svea Hovrätt  boendet till pappan, samt tillerkände honom ensam vårdnad.

Gjorde jämförande riskbedömning

Hovrätten gjorde en jämförande riskbedömning utifrån en egen utredning, efter att först ha gjort två hänvisningar till Föräldrabalken:

  1. 6 kap.2a § (sid 4):

”Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska särskilt beaktas barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna men även risken för att barnet utsätts för övergrepp eller annars far illa.”

  1. 6 kap. 15 § (sid 5)

”Föräldrarna har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med tillgodoses så långt det är möjligt. Om barnets föräldrar har gemensam vårdnad och barnet ska umgås md en förälder det inte bor tillsammans med ska den andra föräldern dessutom lämna sådana upplysningar om barnet som kan främja umgänget, om inte särskilda skäl talar mot det.”

 

Svea Hovrätt vägde så de två huvudsakliga riskerna mot varandra (sid 5):

”I det här målet finns två huvudsakliga risker att beakta: risken för att barnen utsätts för våld eller kränkningar från pappa och risken för att mamman exkluderar pappa från barnens liv.”

 

Kommentar

Hovrätten nämner dock inte i sin dom att en exkludering/uteslutning av den ena föräldern från barnens liv innebär ett mentalt våld mot barnet, med ett annat ord en form av psykisk barnmisshandel, samt dessutom kränkningar av barnets rätt till familjeliv och till bibehållen identitet.

 

Hovrätten gav den förälder vårdnaden som hade uteslutits ur barnen liv av den andra föräldern

Svea Hovrätt överförde vårdnaden till barnens pappa med motiveringar och konkreta förslag som förhoppningsvis kan bli vägledande för framtiden (sid 10):

”Det är hovrättens uppfattning att en överflyttning av vårdnaden till pappan på sikt kommer att ge barnen förutsättningar till en god och nära relation till båda sina föräldrar.

I detta fall bedömer hovrätten att sönerna inledningsvis bör få en period då de enbart är med pappan, för att de ska ges tillfälle att återknyta till sin pappa utan risk för att hamna i en lojalitetskonflikt mellan föräldrarna. Under den första tiden efter att de har flyttat hem till pappan bör därför inget umgänge med mamman äga rum.

Så snart umgänge kan äga rum utan att det är till skada för barnens relation till pappan bör han i. samråd med BUP, socialnämnd eller annan lämplig instans planera på vilket sätt och i vilken omfattning detta bäst ska ske. Eftersom det inte i nuläget  går att avgöra hur lång tid barnen behöver för att återknyta till pappan innan umgänget inleds, ska datumet för när umgänget ska inledas och dess omfattning inte regleras i denna dom.”

 

…Vidare från sid 11:

”Det är angeläget för barnen att deras relation till pappan återupptas och normaliseras så snart som möjligt. Det talar i viss mån för att domen ska gälla omedelbart, även under den tid domen får överklagas (interimistiskt).

För att ge pappan tid till alla nödvändiga förberedelser har hovrätten kommit fram till att domen inte ska gälla för tiden fram tills den inte längre får överklagas.”

 

Kommentar

Svea Hovrätt har med denna dom mycket tydligt markerat att barnens behov av att inte fortsatt tvingas växa upp utan sin ena förälder satts främst. Det är en dom som gör barnen till vinnare av rätten till båda sina föräldrar, en rätt som de har enligt Föräldrabalken och utifrån den i svensk lag inkorporerade mänskliga rätten till familjeliv.

 

Hovrätten bedömde föräldrarnas lämplighet som föräldrar

Svea hovrätt för också viktiga vägledande resonemang gällande att vägran från ena förälderns sida att inte medverka till barnens kontakt med den andra föräldern belägger bristande föräldralämplighet, hovrätten skriver således sid 8:

”Mamman har vid huvudförhandlingen i hovrätten förklarat att hon tycker att barnen inte ska behöva träffa pappan förrän de själva ber om att få träffa pappan. Det förhållandet att mamman inte verkar aktivt för att barnen ska ha en god och nära relation till pappa gör att hovrätten ifrågasätter om hon är lämplig att vara barnens vårdnadshavare och boendeförälder.”

Vidare sid 9f:

”Hovrätten konstaterar att såväl mamman som pappan har förutsättningar att vara lämpliga omsorgspersoner för barnen. Det står dock klart att mamman genom sitt agerande aktivt och på ett för barnen skadligt sätt motarbetar deras rätt och möjlighet till en god relation med sin pappa. Detta är, oaktat vad som tidigare må ha förevarit i familjen, mycket allvarligt. Bedömningen av vad som är bäst för ett barn ska göras med beaktande av deras behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Enligt hovrätten är pappan den av parterna som har bäst förutsättningar att tillgodose det behovet. Han är lämplig som vårdnadshavare, Det är därför mest förenligt med sönernas bästa att pappan anförtros ensam vårdnad om dem.”

 

Hovrättens bedömning av barnens vilja

På ytterligare en avgörande punkt för Svea Hovrätt resonemang som förhoppningsvis blir vägledande för framtiden (sid 9):

”Utredningen visar att pojkarna själv har uttryckt att de inte vill träffa pappan. Barnen har dock ännu inte uppnått sådan ålder och mognad att deras vilja kan tillmätas en avgörande betydelse i frågan.”

Kommentar

Tilläggas kan, att inget barn, som under 4-5 års tid i sin närmaste omgivning haft en förälder och andra närstående som motverkat deras kontakt med den andra föräldern och talat negativt om denna förälder, kan uttala en vilja till kontakt med denna förälder. Barnen utsätts för ett massivt grupptryck att också bli helt avståndstagande – och att införliva detta avståndstagande. Ofta uttrycker de ganska snart barnen som sin egen vilja att de ”inte vill” ha kontakt med den uteslutna föräldern.

 

Efter domen

Överklagandetiden går ut den 22 februari. 2019. Har barnen och den förälder de inte träffat på fem år lämnats i fred efter domen?

Nej, det har varit storm i sociala media med onyanserade hurrarop om att ”pappan vann”, som om detta skulle handla om en könskamp. Det gör det inte. Det handlar om barnens rätt till och behov av en nära och god relation med båda sina föräldrar – för sin egen skull.

Andra inlägg i sociala media, och även i riksmedia, har handlat om fördömanden eller kraftiga ifrågasättanden av domen från Svea Hovrätt. Pappan utmålas i kraft av att han dömts för misshandel, som en farlig våldsam person som absolut inte borde kunna komma i fråga för att tillerkännas vårdnad och boende.

Pojkarnas mamma har offentligt ifrågasatt domen. Hon har låtit sig intervjuas och då uttalat nya brottsanklagelser mot pojkarnas pappa, denna gång för att han skulle ha misshandlat henne.

Mamman framställde varken i tingsrätten eller i hovrätten några yrkanden om umgänge. I tingsrätten tillerkändes hon boendet för pojkarna, det som hon haft alltsedan hon stämde för ensam vårdnad i samband med brottsanklagelserna fem år tillbaka i tiden.

 

Det är väsentligt att pojkarnas mamma får hjälp att förstå att det är skadligt för pojkarna att påverkas till att själva tro att de inte vill ha sin pappa i sina liv, och varför det är skadligt. Det är först då hon nått insikt om detta som det finns förutsättningar för att kunna återgå till ett växelvis boende, det som enligt samstämmiga forskningsresultat är det som får barnen att må bäst, då föräldrarna gått isär.

 

 

 

Observera att namnen på barnen och föräldrarna i citaten från domarna bytts ut mot ”barnen/sönerna/pojkarna” och ”mamma” respektive ”pappa.”

Projektverkstad som kostar många miljarder

Funderingar efter nyheterna den 7 och 8 januari 2019

Lena Hellblom Sjögren, filosofie dr, legitimerad psykolog

I kvällens Aktuellt framträdde en klarspråkande  utredare som i tre år utrett satsningarna för att åtgärda den växande psykiska ohälsan, framför allt bland de unga. Hon heter Kerstin Evelius.

Hon karakteriserade  de utslängda miljarderna på olika projekt utan mål, med olika målgrupper, utan uppföljning – och utan ens baslinjemätningar – som projektverkstad.

 

Socialstyrelsens verksamhet med olika projekt kan beskrivas på likartat sätt. Socialtjänstens misslyckande med att hjälpa unga som det rapporterades om i g¨årdagens nyhetsprogram hör ihop med kvällens rapportering om den psykiska ohälsan.

Socialtjänstens handläggare har inte fått Socialstyrelsens hjälp med några utredningsmetoder för att få grepp om hur barn mår och om hur man mäta risker. De gör inga baslinjemätningar eller systematiska uppföljningar. Det finns inga nationella riktlinjer.

Den ”medicin” som stjälper mer än den hjälper, enligt seriösa forskningsresultat sätts in regelmässigt. Den medicinen är placering bort från familjen och familjenätverket, trots lagkravet på att i första hand hitta någon inom familjenätverket, så att barnen kan behålla sina rötter.

Forskarna Bohman & Sigvardsson jämförde hur det gick för drygt 700 barn från så kallade riskmiljöer som skulle fosterhemsplaceras. Tillräckligt många fosterhem hittades inte. En del av barnen adopterades, en del fosterhemsplacerades och en stor del av barnen blev kvar i sina så kallade riskmiljöer. Vid uppföljning efter några år visade det sig att på de mätbara variablerna:

skolresultat, psykiska problem, drogproblem, kriminalitet, självmord ,

hade barnen i fosterhemmn klarat sig sämst,

barnen som adopterats klarat sig lite bättre,

och bäst hade barnen som blivit kvar i sina så kallade riskmiljöer klarat sig.

 

I dag är det inte bara de tusentals barn som tvångsomhändertas och placeras i fosterhem, numera kallade familjehem, och i HVB-hem, som far illa. Det är också  alla de tusentals barn som varken socialtjänst eller barn- och ungdomspsykiatrin förstår mår dåligt och far illa därför att de används som vapen av sin ena förälder mot den andra föräldern.

För det är det som händer och som skadar barnen när föräldrarna separerar och en av dem inte förstår att det inte är barnen som ska skilja sig från sin ena förälder. Det kallas föräldralienation och det har hittills varken socialtjänsterna, Socialstyrelsen eller BUP velat befatta sig med.

 

 

 

 

Barnets bästa intresse

Julafton 2018, Lena Hellblom Sjögren, filosofie dr, legitimerad psykolog

Allt gott denna jul och för det nya året 2019 önskas ni som läser. Jag beklagar att jag inte återkommit regelbundet.

 

Baserat på Föräldrabalken 6 kap 2 &, Europakonventionen om mänskliga rättigheter, artikel 8,  FN:s deklaration om mänskliga rättigheter artikel 16 och Barnkonventionen artikel 12, samt forskning om barns mest grundläggande behov, och ackumulerad mänsklig erfarenhet, kan det konstateras att för att må bra och utvecklas väl, behöver barn ha den nära kontakt med båda sina föräldrar som de har laglig och mänsklig rätt till. Rent allmänt kan barnets bästa intresse definieras:

  • Barnets bästa intresse är att få växa upp i och med sina familjenätverk med tillräckligt god omvårdnad, utan att utsättas för fysiska eller psykiska övergrepp, inkluderande kvarhållande, bortförande, smutskastning av den andra föräldern.
  • Barnets bästa intresse är att få kärlek och bekräftelse i vardaglig kontakt med båda sina föräldrar eller de som finns för barnet som föräldrar under barnets uppväxt.
  • Barnets bästa intresse är att fritt få uttala sin egen mening om sin livssituation, utan att någonsin ställas inför att välja mellan sin mamma och sin pappa (eller mellan sin biologiska familj och utomstående vuxna). Ett beslut om var barnet ska bo, vem av föräldrarna (vem i barnets familjenätverk eller en främmande) som ska få bestämma om barnet, och om hur barnet ska ha kontakt med sina föräldrar är de vuxnas ansvar, inte barnets.

Letter to the Norwegian minister Helleland about the social welfare services

From: Lena Hellblom Sjögren, PhD, chartered psychologist Testimonia
Mon Mogattu 76
79397 Siljansnäs, Sweden , +46709 88 88 68

 

To: Minister Linda Hofstad Helleland

Oslo November 12, Mon November 16, 2018

 

Dear Minister,

The background for writing to you is that I heard you lecture at Litteraturhuset about Barnevernet earlier this month, in a recording of your lecture made by Rune Fardal, “Familiekanalen.”

You then said the same thing as the state representant in Grand Chamber hearing in the Lobben case, 17 October , 2018: the biggest problem for the social welfare system in Norway is not that too many interventions are made, but too few; there are so many children in need of help and support from unsound homes who do not get help in time, and when they need it most.

This statement generates these questions:

  1. Is there any relevant and reliable statistical report on how many children and families in Norway in need of interventions from the Norwegian social welfare services?
  2. Are there any reliable evaluations of the effects and consequences of the interventions that are made?
  3. Have these interventions given the children taken into care by the social services adequate help?
  4. How is help defined?

 

Background for me, the questioner

15-20 years ago I investigated several Norwegian complicated custody disputed cases, often with criminal charges, and also some criminal cases. I followed them up in court. Actually, I have been given testimony in several ”herredsretter,”(local courts) l ”lagmannretter” (regional higher courts) all over Norway, and once also in ”Höyste Rett” (the Supreme Court). But this was all before the committee of state-approved psychologists to evaluate reports was formed.

In Norway, the Child Welfare Service (Barnevernet) has lately been accused of ”state kidnapping.” We are a group of 268 professionals who in 2016 reported our concerns about Barnevernet, something that we now are trying to follow up. Ms. Gro Hillestad Thune, formerly Norway’s delegate in the European Commission on Human Rights, also a member in this group, states that the human right to family life is violated on an everyday basis in Norway. As I have observed the similarities between the function and power that Barnevernet in Norway, and Socialtjänsten in Sweden, has, I want to forward some of my observations as an answer of concern to you to your speech, and to you as the responsible Minister for Barnevernet.

 

First some self evident facts that might need to be pointed out

  • There are children in need of protection from clearly and/or objectively confirmed harmful home conditions.
  • To place these children in need of love/acceptance in homes with total strangers who get paid and take orders from Barnevernet – may not be the best way to help these children.
  • There are many good and very well-meaning employees within Barnevernet in Norway.
  • This should however not lead to the conclusion that children should be taken from their parents and extended family when someone in charge within Barnevernet thinks that a child might be at risk.

 

Violation of the child´s human right to family life and to keep its identity

Going back to the statement made by the former Norwegian ECHR judge Gro Hillestad Thune, I would like to try to explain the background for the violation of the children´s human rights to family life, and to keep their identity, that is taking place in Norway – and actually also in Sweden – on an everyday basis.

The interpretations made by the employed within Barnevernet handling a case and her investigation and recommendations are not well-founded. Why is that? Because nor Barnevernet – or Socialtjänsten – focus on impartial fact-finding and humanity.  You can add to that: they do not have reliable measures and standardized methods to make well founded prophecies about risks, children´s well-being, and they do not make authentic documentation, which makes it impossible to evaluate the interventions made.

Malpractice within the social services when children are removed from their families of origin is thus the rule, not the exception.

As the one in charge from Barnevernet does mostly not consider the child ́s or the parents ́ human right to family life in the investigations and recommendations made the child´s right to a family life and to keep his/her identity is not either a matter of concern for the national courts.

 

When a child is believed – nota bene not obviously or by any reliable documentation – to have been harmed, and thus to be in need of protection, measures are often taken by Barnevernet for such protection before any investigation is made.

Before any physical, psychological or sexual abuse or some very harming life conditions, have been observed or documented, the measure to place the child out of the child ́s family can in itself be very harmful and traumatic. To place a mother who claims the father has abused her and/or the children, together with the children in a women´s shelter is one example of such a measure that can harm the children much more than help them. Often the child has in these cases to break up from school and their every day life. After the break up they are treated as if they have been abused which is very harmful to the child – when the reality might be that the child has not been abused.

When the Barnevernet worker makes her investigation after having placed the child in protection from the parent/-s believed to be dangerous they cannot, find out how it is for the child to be with that parent/these parents in their daily life. This, obvious to everyone, is due to the fact that the preconditions have been drastically changed by the measure already made – often traumatic to the child, but never seen as that, as the intentions are good.

What is observed and investigated is thus mostly the reactions to the changes made. The words spoken out by the child in what is seen as protection, are often a repetition of what the child has heard. The child´s spontaneous story with the child´s own words cannot be heard as the shild´s memory is contaminated by a lot of questioning by professionals, foster parents, or helpers with preconceived ideas about what has happened in the past.

With this background, what is called the child ́s will, is not necessarily the real will of the child, but more likely the will the child has been influenced to express as the child´ will.

 

Research: children left in their “risky homes” were better off than both adopted and children placed in foster care

There is scientifically sound research that Barnevernet does not take notice of. This research tells us that children placed in strangers’ homes away from their own family are worse off than adopted children. They are even worse off than children kept in their risky homes. These results of very severe risks for children´s well-being seem not to be known. Or, are they consciously neglected to keep “business as usual”?

In a longitudinal study ([i]) of about 700 children diagnosed to be in need of being placed out of their risky home environment, about one third of them were placed in foster homes. Nearly one third of them were adopted and a little more than one third of them stayed in their risky homes. When, after several years, these children were followed up by looking at their school results, if they had been registered within psychiatric care, with drug addiction problems, or had been registered as criminals, and also if they had committed suicide, the result was that the children left at home were best off. Second best on all these measurable variables were the adopted children. Worst off were the children who had been placed in foster homes.

Statistics tell us that children once placed in foster care are re-homed over and over again until they are 18 (sometimes 20) and that placed teenagers very often (in about 50 %) run away.

To my knowledge there is no research showing that children are better off in life after having been placed in foster care. So, why are these known risks not considered when making risk assessments, and before taking decisions to remove a child from the child ́s family?

If there was a medicine that could cure cancer, but at the same time caused worse pain and even death to the patient, would that medicine be prescribed with state support on a large scale?

 

Evaluation is needed – of the outcome in relation to what science tells us, in relation to the human suffering reported, and in relation to the tax payers´ money

It was stated in a Swedish state report that “the contents of the files often lack an overall structure, uniform concepts and definitions”. From what I have seen, these problems still exist in both Sweden and in Norway. It is a fact that children in foster care are still being abused, not in the least psychologically, physically and heavily neglected regarding love/acceptance, school and medical care. [ii].

The financial costs for society and for the affected families, trying to defend their right to their own children and grandchildren who have been placed in well paid foster homes without any good reasons for such placements, are huge.

The human suffering is immense, and the damages on the children – often lifelong – are not possible to measure. We know though, that children who have lost their identity when they have not received love and acceptance within their own family system seek it elsewhere, for example in extremist groups or in criminal groups. The best prevention would be to give support to the parent/-s or to some other adult/-s in the family who can take responsibility as parents. That would also be less expensive.

There is now consensus within the scientific community, after several well designed investigations, and also a meta-study by Richard Warshak, that children´s well-being and health profit most from a shared every day life with both parents. This conclusion is also applicable for small children, earlier thought to be better off staying with their mothers.

Thus, all assistance ought to begin in the family, to avoid breaking down the family, the corner stone for building a human society according to the UN declaration on human rights. The European Court, Strasbourg, has repeated in its child care verdicts:
”The State must unceasingly make efforts to re-unite the children with their families.”

Verdicts for the reunification of children with their families are not implemented in Norway, or in Sweden. Children are suffering. Parents are suffering. Grandparents are suffering. High suicide rates and deaths related to stress in families affected by the removal of their children and limitation of visiting rights have been noted. Specific statistics need to be made.

Sincerely

Lena Hellblom Sjögren

 

 

[i] Bohman, M. & Sigvardsson, S. (1980). A prospective longitudinal studies of children registered for adoption. Acta Psychiatrica Scandinavica, 61, 339-355.

[ii] In 2006 an “Abuse and Neglect inquiry” was appointed (officially: “The Swedish Inquiry on Child Abuse and Neglect in Institutions and in Foster Homes, 1930 – 1980”). In the final report (SOU 2011:63 /State Official Investigation 2011:63/) for the 866 persons interviewed about abuse and neglect that had occurred before 1980, 763 of the 798 who were placed in foster homes (96 %) told about abuse and neglect. In Mattsson, Titti, Vinnerljung, Bo (2016). Barn i familjehem. Förslag på åtgärder som skulle göra skillnad för samhällets mest utsatta. Children in family homes. Suggestions on measures that would make a difference for the children most in need in society. you can find a lot of relevant and good references regarding the negative outcome of child welfare clients.

 

 

TOMMA RUM – att förlora ett barn som lever…

Lena Hellblom Sjögren, filosofie dr, legitimerad psykolog 2018-11-08

 

Den 3 november 2018 fanns en 8-sidig artikel i Der Spiegel med titeln ”Leere Zimmer”, det  betyder tomma rum. Artikeln handlar om ogrundade avskiljanden av barn från goda nog föräldrar i samband med föräldrarnas separation, på grund av onda spiraler som sätts igång när den ena föräldern vill utesluta den andra föräldern ur den gemensamma barnens liv.

 

I inledningen konstateras att tusentals skilsmässobarn som älskar båda sina föräldrar, slits mellan dem. När den ena föräldern lägger på barnet sin besvikelse och sitt onda och gör barnet främmande för den andra föräldern, innebär det ett livslångt lidande. Den föräldern säger kanske:” Din mamma tycker inte om dig längre, hon bryr sig inte om dig.” Så var det för den mamma som det berättas om inledningsvis. Hon förlorade sin son för åtta år sedan, då han flyttade till sin pappa. Pappan ställde in allt flera av sonens vistelser med sin mamma; antingen sa pappan att sonen var sjuk eller att han inte ville komma. Sonen är nu 17 år. Han har inte alls sin mamma i sitt liv. Och mamman har inte sin son. Hans rum hos mamman står tomt. Liksom tusentals barnrum står tomma. I en förtvivlad väntan…

 

I artikeln skildras att ca 50 000 föräldrapar vänder sig till domstol för att få fastställt av en familjerättsdomare när barnen och hur de ska få träffa respektive förälder. En rättspsykolog uttalar att många barn väljer sida för att förenkla sin egen situation. Han har skrivit en uppsats om ”det reflexmässiga stödet till den förälder som främmandegör den andra”. Om den främmandegjorda är pappan innebär det att barnet upplever mamman som en som aldrig gör fel. Barnet visar ingen ambivalens: hos mamma är allt roligt och bra och hos pappa är allt bara dumt och fel. I detta fall är det mamman som idealiseras och pappan som svartmålas.

 

Menar barnet verkligen det han säger om sin pappa/mamma, eller säger barnet det som mamman/pappan vill höra?

Denna fråga utreds av en grupp på Bremens universitet som våren 2019 kommer med sin studie ”Kindeswohl und Umgangsrecht,” i ungefärlig översättning ”Barnets välmående och umgängesrätt.” De har besökt hundratals mammor, pappor och barn över hela Tyskland, föräldrar och barn som varit avskilda från varandra under 4-5 år.

 

En psykoterapeut, Walter Andritzky, säger: ”Den föräldrapart som först tar barnet till sig, vinner. I 80 procent av fallen är det modern.”

I Sverige är det allt flera pappor som tar kontrollen över barnet, och utesluter mamman. Min uppskattning är att papporna gör det i ca 40 procent av fallen.

 

Rättspsykologen Yasar Kadkhodaey berättar i artikeln hur han på sin mottagning ofta observerar pappor och barn och då kan konstatera, speciellt vad gäller de yngre barnen, att när mamman försvunnit ur sikte närmar sig barnet sin pappa på ett kärleksfullt sätt.

 

I artikeln hänvisas till att två internationella konferenser om denna problematik nyligen hållits, i Stockholm och i London.

Vidare hänvisas till den tyske psykiatern och forskaren Wilfrid von Boch Galhau som under 20 år publicerat arbeten om föräldraalienation och givit råd till förtvivlade föräldrar och far- och morföräldrar.

 

När ett så viktigt band som till en älskad förälder helt upplöses borgar det för att det kan bli mycket stora skador, uttalar rättspsykologen.  ”Man kan”, menar hans kollega psykoterapeuten Andritzky, ”praktiskt taget åse, hur psykisk sjukdom uppstår ur detta.”

 

 

 

I Sverige förnekas dessa stora skador, som barnen påförs. Sedan mer än två decennier. En okunnig bild av föräldraalienation som en ”kvinnofientlig teori” utan vetenskaplig grund har  etablerats. Den underhålls fortfarande av vänsterkretsar och feminister, avläsbart i att det enda som skrevs i svenska media om den internationella Stockholmskonferensen om föräldraalienation var ETC och feministiskt perspektiv. F.d. juridikprofessorn Christian Diesen är en av dem, som likt advokaten Eva Kornhall varit effektiva i sina desinformationskampanjer. Det var Diesen som citerades i ETC.

The Stockholm Conference: PA-What Is It? What To Do About It?Program Book

 

SECOND INTERNATIONAL CONFERENCE OF THE PARENTAL ALIENATION STUDY GROUP

Stockholm, Sweden – August 24-25, 2018

 

Parental Alienation Study Group Mission Statement

Parental Alienation Study Group (PASG) is an international, not-for-profit corporation. PASG has about 500 members – mostly mental health and legal professionals – from 50 countries. The members of PASG are interested in educating the general public, mental health clinicians, forensic practitioners, attorneys, and judges regarding parental alienation. PASG members are also interested in developing and promoting research on the causes, evaluation, prevention, and treatment of parental alienation.

 

Board of Directors of PASG

William Bernet, M.D., President

Abe Worenklein, Ph.D., Secretary

Demosthenes Lorandos, Ph.D., J.D., Treasurer

Amy J. L. Baker, Ph.D.

J. Michael Bone, Ph.D.

Wilfrid von Boch-Galhau, M.D.

Lena Hellblom Sjögren, Ph.D.

 

Board of Directors of PASG Nordic

Lena Hellblom Sjögren, Ph.D., Chairperson and Secretary Jan Angner, Treasurer

Carl Söderberg, Member Ulrika Ekenberg, Member Ingemar Lilleberg, Deputy Maritta Lilleberg, Auditor

 

Welcome to Skeppsholmen

On the image above, the red DAY ONE indicates the Östasiatiska Museets hörsal, Skeppsholmen (The Museum of Far Eastern Antiquities), the meeting place for Friday, August 24.

The red DAY TWO indicates Skeppsholmens folkhögskola, segelsömmarsalen, Slupskjulsvägen 12 (Folk High School), the meeting place for Saturday, August 25.

The island of Skeppsholmen became the naval port of Stockholm in 1634. Positioned strategically at the Baltic Sea entrance to Stockholm, it has traditionally been the location of several military naval buildings. The oldest building, the admiralty house during 1647-48, was rebuilt in Renaissance style in 1854-56. Since the movement of the military functions elsewhere, there is no longer any military presence. Several museums are found on Skeppsholmen, such as the Moderna Museet (Museum of Modern Art) and Östasiatiska Museet. On the southern shore is the old sailing ship af Chapman which is now a youth hostel.

 

Day One – Friday, August 24, 2018

Östasiatiska Museets hörsal, Skeppsholmen

PARENTAL ALIENATION – WHAT IS IT? Coordinator for Day One: Demosthenes Lorandos

8.30 Registration

9.00 Welcome and Some Practical Information

9.15 William Bernet – “The Scientific Foundation for Parental Alienation”

10.00 Amy J. L. Baker – “What Research Says about Parental Alienation Strategies and the Harm Done to Children and Families”

10.45 COFFEE / TEA

11.00 Ronald P. Rohner – “They Love Me, They Love Me Not – And Why It Matters”

11.30 Simona Maria Vlǎdica – “Parental Alienation – A Form of Severe Child Psychological Abuse: Implications for the Decision-Making of the Courts on the Exercise of Parental Authority”

12.15 Nick Child – “Finding Parental Alienation on a Bigger Map: Useful Learning from Wider Perspectives”

13.00 LUNCH at the restaurant at Moderna Museet

14.00 Steven G. Miller – “How Can – and Should – Professionals Accurately Distinguish between Alienation and Estrangement?”

14.45 Matej Zaplotnik – “Parents’ Rights and Responsibilities: Experience of Parental Alienation in Slovenia”

15.30 Ryan Thomas – “When Your Alienated Child Doesn’t Respond”

16.00 Panel Discussion – Tapio Koivula (Finland), Eivind Meland (Norway), Daniel Goldmand (Denmark), and Stefan Sandén (Sweden) – “Perceptions of Parental Alienation in the Nordic Countries”

17.00 Conclusion

 

Day Two – Saturday, August 25, 2018

Skeppsholmens folkhögskola, segelsömmarsalen, Slupskjulsvägen 12

PARENTAL ALIENATION – WHAT TO DO ABOUT IT? Coordinator for Day Two: William Bernet

8.00 Asunción Tejedor Huerta – “What Can Experts Do in Cases of Parental Aliena- tion?”

8.45 Ursula Kodjoe – “Consensus Model in Germany with Interdisciplinary Coopera- tion: Early Intervention as Best Prevention”

9.30 COFFEE / TEA

10.00 Demosthenes Lorandos – “Foundation for Cross Examination of Critics of Parental Alienation”

10.45 Ashish Joshi – “Parental Alienation: An International Perspective – From ‘Gard- ner’s Theory’ to Child Abuse”

11.30 Questions and comments for four morning speakers regarding legal perspectives on parental alienation.

12.00 LUNCH at Skeppsholmens folkhögskola

13.00 Jennifer Harman – “Power Structures among Families Affected by Parental Alienation: Implications and Interventions”

13.45 Karen Woodall and Nick Woodall – “Reunification Work: Experiences from Lon- don”

14.30 Linda Gottlieb – “Taking the Child and Alienated Parent Down Memory Lane to Reunite: A Role-Play”

15.15 Day Two Panel – “Parental Alienation: What To Do About It in the Future? Take- home Messages from the PASG2018 Conference”

16.00 Conclusion

 

PROGRAM  MANAGERS

Chairperson of PASG2018 Program Committee: Lena Hellblom Sjögren, Ph.D., is an investigative forensic psychologist and researcher in Sweden, with an interest in human rights, democracy, and the violations of these rights. Dr. Hellblom Sjögren is a member of Board of Directors of PASG and is the chairperson of PASG Nordic. She has published books regarding paren- tal alienation as a violation of the child’s human rights: Hemligheter och minnen: Att utreda tillförlitlighet i sexualbrottmal (Secrets and Memories: To Investigate Reliability in Sexual Criminal Cases) and Barnets rätt till familjeliv: 25 svenska fall av föräldra (The Child’s Right to Family Life: 25 Swedish Cases of Parental Alienation). Dr. Hellblom Sjögren contributed a chapter for The International Handbook of Parental Alienation Syndrome. She has testified as an expert witness in Sweden, Norway, Denmark, and Ireland.

Chairperson of PASG Technology Committee: Tom Janssen, a technologist in Antwerp, Bel- gium, is an alienated father and director of JATO, a company helping and coaching alienated parents.

 

SCIENTIFIC COUNCIL FOR PASG2018

Nils-Göran Areskoug, M.D., Ph.D., a physician and musician, is a fellow of the Strömstad Acad- emy in Sweden. Dr. Areskorg studied intergenerational parental alienation in Scandinavia. He proposed establishing a Nordic center of clinical research, education, and rehabilitation of fami- lies who experience parental alienation.

William Bernet, M.D., professor emeritus at Vanderbilt University School of Medicine, Nashville, Tennessee, is the president of the Parental Alienation Study Group.

Lars Dencik, Ph.D., is senior professor of Social Psychology at Roskilde University, Denmark, where he founded the Centre for Childhood and Family Studies. His research has focused on the impact of societal modernization on family life and children’s development.

Lena Hellblom Sjögren, Ph.D., is a member of the Board of Directors of Parental Alienation Study Group and the chairperson for PASG Nordic and for the Program Committee for PASG2018.

Eivind Meland, M.D., is professor at the Department of Global Public Health and Primary Care at the University of Bergen, where he specializes in family medicine. He has many years’ experience in preventive health services for children and adolescents, with publications on divorce and loss of parental contact.

J. P. Roos, Ph.D., is professor emeritus in Social Policy at the University of Helsinki. He has published extensively on well-being, life stories, generations, and generational helping. He points out that the concept of parental alienation has relevance for grandparents who may be hindered in having contact with their grandchildren.

Frode Thuen, Ph.D., is professor at the Centre of Evidence Practice at Western Norway University of Applied Sciences. He is also a psychologist in private practice. Family issues and couple relationships are the main areas of his research and clinical interests, including disputes and conflicts between divorced parents and how this influences the psychosocial health and development of their children.

Per-Ole Träskman, LL.D., professor emeritus at the University of Lund, was formerly the Dean of the Faculty. He has also been a professor in criminal law and the law of procedure at the University of Helsinki. He has published books and many scientific articles regarding criminal law and criminal procedure.

 

SPONSORS OF PASG2018

Several donors have contributed significantly to the financial support of PASG2018. One of them is a Swedish targeted father, whose two oldest children have lost their father due to the lack of knowledge of parental alienation. We greatly appreciate the generosity of the donors.

Thanks to Our Donors

The leadership and members of PASG greatly appreciate the generosity of individuals and institutions who donate to this organization. Donations may be made through the website (www.pasg.info), by making scheduled monthly contributions through PayPal, or by contacting any member of the PASG Board of Directors.

 

ABSTRACTS AND PRESENTERS

DAY ONE
PARENTAL ALIENATION – WHAT IS IT?

Presenter: William Bernet, M.D.
Title: “The Scientific Foundation for Parental Alienation”

Abstract: Detractors and deniers of parental alienation have frequently cited “the lack of em- pirical evidence” to criticize the importance and even the existence of this mental condi-
tion. This presentation will introduce the evidence that supports the reality and the signifi- cance of parental alienation. (1) In courts in the United States, scientific validity can be demon- strated by showing that the concept has been generally accepted in the scientific community. Parental alienation has been recognized by the American Academy of Child and Adolescent Psychiatry, the American Psychological Association, the American Professional Society on the Abuse of Children, and the World Health Organization. (2) There is a vast amount of descrip- tive, qualitative research, e.g., the work of Wallerstein, Gardner, Kopetski, Clawar, Rivlin, John- ston, Bricklin, and Warshak. (3) Regarding quantitative research, it is possible to distinguish loyalty conflicts (a common, mild mental condition) from parental alienation (a rare, serious mental condition).

Information about Presenter:

William Bernet, M.D., a graduate of Harvard Medical School, Boston, Massachusetts, is a professor emeritus at Vanderbilt University School of Medicine, Nashville, Tennessee, USA. In 2007, Dr. Bernet and Judge Don R. Ash published Children of Di- vorce: A Practical Guide for Parents, Therapists, Attorneys, and Judges. Dr. Bernet edited Parental Alienation, DSM-5, and ICD-11, which was published in 2010. Dr. Bernet and his colleagues edited Parental Alienation: The Handbook for Mental Health and Legal Profession- als, which was published in 2013. He was the founder and first president of the Parental Alien- ation Study Group.

*****

Presenter: Amy J. L. Baker, Ph.D.
Title: “What Research Says About Parental Alienation Strategies and the Harm Done to Chil-dren and Families”

Abstract: Dr. Baker will review the 4-Factor Model for identifying whether a child’s rejection of a parent is due to alienation: (1) a prior positive relationship between the child and the now re- jected parent; (2) absence of abuse or neglect on the part of the now rejected parent; (3) use of multiple alienating behaviors on the part of the favored parent; and (4) the child exhibiting behaviors consistent with alienation. Particular attention will be paid to the alienating behaviors of the favored parent and the research basis for them. The presentation will also briefly review the 11 reasons why the courts should intervene. For example, the negative long-term conse- quences of parental alienation for children’s social-emotional functioning and well-being, with a discussion of some of the key research findings.

Information about Presenter:

Dr. Baker has a Ph.D. in developmental psychology from Teach- ers College of Columbia University. Her expertise includes parental alienation, children in the child welfare system, and psychological maltreatment.

She is the author or co-author of 8 books as well as over 110 published articles. Some of her books include Adult Children of Parental Alienation Syndrome: Breaking the Ties that Bind and Co-parenting with a Toxic Ex. She is also a co-author of the psychological maltreatment guidelines developed by the American Professional Society on the Abuse of Children. Dr. Baker provides workshops and trainings on parental alienation and psychological maltreatment to legal and mental health professionals across the United States and abroad. She also provides telephone coaching for targeted parents and has provided expert testimony across the U.S.

*****

Presenter: Ronald P. Rohner, Ph.D.
Title: “They Love Me, They Love Me Not – And Why It Matters”

Abstract: In this video of a TED Talk, Dr. Ronald P. Rohner provides a 15-minute overview of In- terpersonal Acceptance-Rejection Theory. IPARTheory holds that the most fundamental com- ponents of human psychology and behavior are the complementary feelings of love and rejec- tion. The experience of a loving relationship is more uniform, while rejection can take the form of hostility, indifference, and “undifferentiated rejection.” Acceptance by the important people in one’s life leads to a healthy psychological adjustment; persistent rejection may lead to anxie- ty, insecurity, anger, impaired self-esteem, and even suicidality. Dr. Rohner emphasizes that the physical experience of acceptance – i.e., hugs – is important.

Information about Presenter:

Ronald P. Rohner, Ph.D., is a professor emeritus of Human De- velopment and Family Studies and Anthropology at the University of Connecticut in the USA. He is also the founding President and Executive Director of the International Society for Interper- sonal Acceptance and Rejection. Moreover, he is author of Interpersonal Acceptance-Rejection Theory, along with most of the measures used to empirically test the theory. As a result of his lifetime commitment to cross-cultural research, Dr. Rohner received the American Psychologi- cal Association Award for Distinguished Contributions to the International Advancement of Psy- chology. He also received the Outstanding International Psychologist Award from the USA for 2008.

*****

Presenter: Simona Maria Vlǎdica, Ph.D.
Title: “Parental Alienation – A Form of Severe Child Psychological Abuse: Implications for the Decision-Making of the Courts on the Exercise of Parental Authority”

Abstract: The minor, a victim of parental alienation, is threatened with leaving if they don`t participate in the denigration campaign of the other parent. Also, the child is emotionally dependent on his parents and, if he remains with one parent, he is emotionally dependent only on this parent. All children love their parents, but not all the parents love their children. The psychological effects of alienation on the child do not hesitate to appear. There is the risk of depression due to the feeling of “loss” of one of the two parents. After a while, the internal psychological and emotional organization of the child becomes centered around the rejection of the parent who has no permanent access. Interventions should include: (1) Prevention, since the greatest hope for alienated children is the early identification of symptoms by judges and prosecutors and specialized psychological intervention. (2) Concrete actions, among which psychological counseling and resumption of natural relationships with the nonresident parent, initially with the help of specialists such as psychologists.

Information about Presenter:

Simona Maria Vlǎdica, Ph.D., is a psychologist and authorized mediator in Bucharest, Romania. She is a lecturer at the Faculty of Psychology – Ecological Uni- versity of Bucharest and the head of Health Media Group in Romania, a communications and public relations company dedicated to education and health care. Dr. Vlădica is also the repre- sentative of the Professional Body of Mediators in the relationship with the judiciary at the Bu- charest Court of Appeal.

 

***** Presenter: Nick Child, B.Sc., MBChB, MRCPsych, M.Phil.

Title: “Finding Parental Alienation on a Bigger Map: Useful Learning from Wider Perspectives”

Abstract: For decades those who have fallen down the pothole of parental alienation have been shouting to get rescued and to warn the world so other people don’t fall in. The shouting has only produced slow progress. The natural imperative of rescuing victims hinders our think- ing more widely about how to map and predict the potholes, about what might get through to the world more effectively about these potholes. We need to work on creating a bigger or a better map until we come up with one that works. Dr. Child explains that the identical core pattern that is found in parental alienation is found in a wide range of other family and non- family group situations (e.g., domestic violence and cults) where extremes of “undue influence” are also found. Dr. Child argues that parental alienation advocates should team up with these fellow fields – some of which are at present our direst PA-denying enemies!

Information about the Presenter:

Dr. Nick Child retired in 2003 from a career as a NHS Child and Adolescent Mental Health Service community-based psychiatrist in Edinburgh and Lanark- shire, Scotland. Dr. Child says, “In 2010, I met a remarkable client, now colleague. No client should ever have to teach their therapist first in order to get help. Roy Mackay mailed Amy Baker’s famous book with his request to be seen. Her comparison with cults hit me in the stomach. He helped me see and overcome my allergy to parental alienation. To make up for my previous incompetence, I now work to raise awareness about PA through networking, or- ganizing, thinking, and writing, rather than through direct clinical or court work with clients.”

*****

Presenter: Steven G. Miller, M.D.

Title: “How Can – and Should — Professionals Accurately Distinguish between Alienation and Estrangement?”

Abstract: Mental health and legal professionals must often deal with strongly aligned children – that is, children who are strongly aligned with one parent and resist contact with, or even re- ject, the other parent. Indeed, from an international perspective, there is consensus among ex- perts that we are witnessing a veritable epidemic of this troubling family dynamic. In such cas- es, the key question is whether the child is resisting contact for a valid or reasonable reason (in which case, by definition, it is now called estrangement) or whether the child is resisting con- tact for no valid or reasonable reason (in which case, by definition, it is now called alienation). Unfortunately, professionals who do not specialize in this area will often find it difficult to dis- tinguish between the two – and will often make serious errors. This presentation provides par- ticipants with a conceptual framework and conceptual tools with which to understand and manage such cases. Designed for both mental health and legal professionals, Dr. Miller will pre- sent an approach that is practical, evidence-based, and scientifically valid. That will include some generally accepted criteria that can be used for accurate professional decision-making.

Information about Presenter:

Steven G. Miller, M.D., holds degrees in psychology and medicine from Brown University. He did his residency training at Brown University and Harvard University. For 30 years he was a member of the faculty at Harvard Medical School and presently works as an independent consultant. His current practice focuses mostly on behavioral and forensic medicine. Dr. Miller is an expert in clinical reasoning, clinical problem- solving, and clinical decision-making. More specifically, he is an expert in decision-making under uncertainty; how cognitive errors lead to professional errors; and conditional probability (that is, the probability of one thing given another thing, for example, the probability that a child is alienated given that the child displays certain behaviors). A popular speaker, he has directed several hundred continuing education courses for physicians and other clinicians and has pre- sented over 1000 medical lectures.

*****

Presenter: Matej Zaplotnik, B.A.

Title: “Parents ́ Rights and Responsibilities: Experience of Parental Alienation in Slovenia”

Abstract: Mr. Zaplotnik will present his experience with parental alienation in Slovenia. His ac- tivities have included: counseling divorcing parents; lecturing on parental alienation to 250 Slo- venian judges, prosecutors, and criminalists; conducting seminars for social workers on “Paren- tal Alienation – Child Emotional Abuse”; cooperating with the Slovenian Human Rights Om- budsman; and providing information for national television and newspapers; and even present- ing the topic of parental alienation in the Slovenian Parliament. Mr. Zaplotnik hopes to intro- duce a reunification program into Slovenia within the next 5 years. He is eager to take any op- portunity to raise awareness about parental alienation dynamics or help target parents and children deal with that problem. The presentation will consider ideas, opportunities and direc- tives for countries with a low level of parental alienation awareness and recognition.

Information about Presenter:

Matej Zaplotnik, a mental health professional in Slovenia, works with divorced famlies. He is the director of Svetovalno izobraževalni Center MIT (Counseling Education Center MIT). He has shared his knowledge about parental alienation in Slovenia with professionals from the other fields in Slovenia, such as lawyers, judges, criminalists, social workers, and therapists. He has also arranged for professional materials from the United States to be translated into the Slovenian language, such as: the book Parenting Apart, by Christina McGhee; a DVD program, Welcome Back, Pluto, by Richard Warshak; the psychological instru- ment, Parental Acceptance-Rejection Questionnaire, by Ronald Rohner. In December 2017, Mr. Zaplotnik published the first peer reviewed article on parental alienation in Slovenia in Judicial Bulletin. Mr. Zaplotnik has criticized Slovenian custody evaluators and has tried to change the system and improve the work of custody evaluators.

*****

Presenter: Ryan Thomas

Title: “When Your Alienated Child Doesn’t Respond”

Abstract: In this video, Mr. Thomas makes use of his real-life experiences and inside perspec- tive as an alienated child. He shares a 7-step process on what to do when your alienated child does not respond to you.

Information about Presenter:

Mr. Ryan Thomas was an alienated child who reunited with his father after decades apart. He helps parents and professionals in over 25 countries to gain an inside perspective on what goes on inside the child’s mind, and how to reach them. Mr. Tho- mas is the author of Sabotaged!: 3 Hidden Weapons of Parental Alienation and the founder of the Reconnect Academy and Breakthrough Monthly, both online training programs.

 

 

DAY TWO
PARENTAL ALIENATION – WHAT TO DO ABOUT IT?

Presenter: Asunción Tejedor Huerta, Ph.D.

Title: “What Can Experts Do in Cases of Parental Alienation?”

Abstract: This presentation will focus on the work that experts do in the courthouse in cases of parental alienation, as well as the options for interventions and solutions for the most conflict- ing cases. Dr. Tejedor Huerta will make a brief statement about her work in Spain and Latin America. Also, she will explain that the appointment of a parenting coordinator is the last solu- tion for the complete resolution of the most conflictive cases of parental alienation.

Information about Presenter:

Asunción Tejedor Huerta, Ph.D., is a forensic psychologist in Spain. She has received a degree in psychology from the University of Granada and certification as an Expert in Family Mediation from the University of Oviedo. She earned a master’s degree in diagnosis and therapy at the Maslow Cattell Institute. Dr. Tejedor Huerta is a certified spe- cialist in psychotherapy and has been accredited by the European Federation of Psycholo-gists’ Associations (2013). She has participated as a speaker in numerous national and international conferences. Dr. Tejedor Huerta is currently the president of the Ibero-American Association of Legal Psychology in Spain.

*****

Presenter: Ursula Kodjoe, M.A.

Title: “Consensus Model in Germany with Interdisciplinary Cooperation: Early Intervention as Best Prevention”

Abstract: In the Consensus Model, the paramount task for all professions is to work toward a consensus between the parents that is in the best interests of their children. In this model, the common aims that all the professionals pursue are: (1) All children have the right to undis- turbed access to both parents and to an ongoing relationship with the parent living outside the family and that parent’s extended family. (2) The parents must receive all the support they need to (re)establish responsible, autonomous parenthood so they can make the proper decisions on behalf of their children together. The parents are obliged to participate in what- ever intervention that is necessary. Another important component of the Consensus Model is the acceleration of the legal proceeding, since “early intervention is the best prevention” of detrimental developments like alienation or loss of contact and family relations.

Information about Presenter:

Ms. Ursula Kodjoe is a family therapist, mediator, family court expert in Germany. She has studied in Vienna, Munich, and Freiburg, and had advanced training in USA. She offers counseling and therapy for individuals, couples and families. She has been court-appointed to evaluate high-conflict cases. Ms. Kodjoe has been concerned about the typical functioning of the family law system, so she has trained lawyers, judges, psycholo- gists, and social workers in interdisciplinary cooperation. She has conducted cross-cultural me- diation and counseling and training in de-escalation with families on behalf of the Ministry of Justice and the Ministry of Family Affairs. She has conducted seminars and provided consul- tation in Germany, Austria, Switzerland, France, Belgium, Czech Republic, Slovakia, Lithuania, Latvia, and USA. Always, her focus has been on children ́s needs and rights to keep meaningful relationships with both parents after separation and divorce.

 

***** Presenter: Demosthenes Lorandos, Ph.D., J.D.

Title: ”Foundation For Cross Examination of Critics of Parental Alienation”

Abstract: Voir dire is French for “speak the truth.” Both voir dire and cross examination are means for excluding or limiting junk science and junk scientists in the courts. Dr. Lorandos will explain a methodology for voir dire and cross examination and illustrate this process with material from real cases and real witnesses.

Information about Presenter:

Demosthenes Lorandos, Ph.D., J.D., is a psychologist, attorney, and legal scholar in Ann Arbor, Michigan, USA. He received his Ph.D. from Union Graduate School and his J.D. from the University of Detroit School of Law. Dr. Lorandos is a member of the bar of numerous jurisdictions, as well as the United States Supreme Court. Dr. Lorandos was a co-editor of both The International Handbook of Parental Alienation Syndrome and Parental Alienation: The Handbook for Mental Health and Legal Professionals. He is currently working on a three-volume set for Thomson Reuters WEST, The Litigator’s Handbook of Forensic Medicine, Psychiatry and Psychology, with 44 authors from four countries as well as another book for Charles C Thomas Publishers, Parental Alienation: Science and Law.

*****

Presenter: Ashish S. Joshi, LL.M.

Title: “Parental Alienation: An International Perspective – From ‘Gardner ́s Theory’ to Child Abuse”

Abstract: Swedish courts have questioned the theory and scientific reliability and validity of pa- rental alienation. In fact, there appears to be a myth that parental alienation is an “American invention” or simply “Gardner’s theory.” This is absurd. Parental alienation is an expression of human behavior. It occurs worldwide and with many similar behavioral patterns. While some aspects of parental alienation vary from country to country, the behavior, unfortunately, is found worldwide. This presentation focuses on a survey of countries – both civil law systems and common law systems – and discusses how these countries, with their different legal, de- mographic, social, and ethno-cultural norms, have addressed the problem of parental aliena- tion. We will see how Italy, Germany, Spain, Israel, India, Brazil, Mexico, USA, UK, Canada, and New Zealand have dealt with claims of parental alienation. Mr. Joshi will focus on the UK, USA and Canada and look at their court decisions adjudicating claims of parental aliena-tion. Did the courts of these jurisdictions accept the claims of parental alienation? What evidence did the courts look at? And if they found alienation to be present in a case, what legal or mental-health interventions were put in place to remedy the situation? What caused these countries to acknowledge that parental alienation is not just “Gardner’s Theory” or an “American inven- tion,” but constitutes child abuse and needs immediate and a serious intervention?

Information about Presenter:

Ashish S. Joshi, a lawyer in Ann Arbor, Michigan, has been admitted to the Bar of the Supreme Court of the United States and State Bars of New York, Michigan, District of Columbia, and Gujarat, India. Mr. Joshi’s practice focuses on complex litigation including cases involving severe parental alienation, international child abduction, and false allegations of child sexual abuse stemming from parental alienation. Mr. Joshi serves as the editor-in-chief of Litigation, a flagship journal of the American Bar Association.

*****

Presenter: Jennifer Harman, Ph.D.
Title: “Power Structures among Families Affected by Parental Alienation: Implications and in-terventions”

Abstract: Power is an essential element of social interactions where there is interdependence between people. Asymmetries of power in relationships provide fertile ground for abuses of power to occur. Parental alienation, a form of family violence, is characterized by gross asym- metries of power in relationships that have dissolved. Using interdependence theory of Kelley and Thibaut, Dr. Harman will discuss the common imbalanced power structures that she has found in her research among families affected by parental alienation, how these power struc- tures affect the types of behaviors that alienating and targeted parents can exercise, and how abuse of power can be better addressed to mitigate this form of family violence.

Information about the Presenter:

Dr. Jennifer Harman is an associate professor of Psychology at Colorado State University in Fort Collins, Colorado, USA. She obtained her doctorate in social psychology from the University of Connecticut and has been studying intimate relationships and public health issues her entire career. Her recent line of research has focused primarily on parental alienation, particularly the social psychological factors that promote this problem. She has published several peer-reviewed research papers on this topic and a book co-authored with Dr. Zeynep Biringen, Parents Acting Badly: How Institutions and Societies Promote the Aliena- tion of Children from their Loving Families (recently translated into Swedish). Dr. Harman also serves as a director of Simply Parent, a nonprofit organization devoted to helping parents and families affected by parental alienation and forging new and innovative solutions.

 

***** Presenters: Karen Woodall and Nick Woodall

Title: “Reunification Work, Experiences from London”

Abstract: Karen Woodall and Nick Woodall deliver a reunification program in the UK which is psychotherapeutic in nature and based upon the use of transfer of residence which is the UK court’s ultimate intervention in cases of parental alienation. This program utilizes a direct transfer approach, ensuring that the reintegration of the child’s psychologically split state of mind takes place through an immediate encounter with the rejected parent in the security of the home environment. Therapeutic assistance takes place after residence transfer rather than before and utilizes a twelve-week program to restore the child’s perspective and re-introduce the previously alienating parent under supervised conditions. Karen Woodall and Nick Woodall – working as a team – have reunited several children and Karen Woodall has undertaken many reunifications as a sole practitioner with a high degree of success.

Information about Presenters:

Karen Woodall and Nick Woodall are the founders of the Family Separation Clinic in London, U.K. They are psychotherapists and the authors of Parental Aliena- tion: Learning to Cope, Helping to Heal and Putting Children First. The Family separation Clinic is the founder of the European Association of Parental Alienation Practitioners (EAPAP).

 

***** Presenter: Linda Gottlieb, LMFT, LCSW-R

Title: “Taking the Child and Alienated Parent Down Memory Lane to Reunite: A Role-Play”

Abstract: This intervention for parental alienation capitalizes upon the child’s profound instinct for a parent and the power of family systems therapy for healing. The audience participants in the role play will experience the powerful effectiveness of this intervention that has not yet failed Ms. Gottlieb in facilitating the healing of 40 alienated parent-child relationships. If anyone in the audience would like the opportunity to experience this intervention under Ms. Gottlieb’s guidance, please bring to this conference pictures and/or other memorabilia of your children. An uplifting experience is promised!

Information about Presenter:

Linda Gottlieb, LMFT, LCSW-R, is a family therapist in New York, USA. She trained under Dr. Salvador Minuchin and is a former faculty member of the Minuchin Center for the Family. Ms. Gottlieb is the author of The Parental Alienation Syndrome: A Family Therapy and Collaborative Systems Approach to Amelioration. Ms. Gottlieb is the developer of and treatment provider for an effective intensive, 4-day reunification program for severe alienation named Turning Points for Families, where she successfully “jump-starts” the reconnection.

 

 

 

Art by PASG member Xiaojie Zheng (See following page.)

During both days of the conference, Ms. Xiaojie Zheng will display artworks and site-specific installations that relate to parental alienation.

Ms. Xiaojie Zheng is a visual artist, art educator, curator, and arts and culture consultant for the past two decades. Ms. Zheng received a transnational education in the arts in China, the Netherlands, and the United States. Her artwork and collaborative projects are inspired by
her unique life experiences on three continents. Ms. Zheng works primarily in painting, drawing, mixed media, and site-specific installations. She has won multiple awards for her artworks which have been commissioned, exhibited, published, and collected by institutions and private parties in Asia, Europe, and North America. Ms. Zheng promotes art for daily life, art for unity, and art for social justice.

Ms. Zheng is a targeted mother whose children have experienced severe parental alienation since her son was abducted by the paternal grandparents in 2004. Since then, her legal battles have been going through family court, district court, and domestic relations court in two states in the U.S. Her legal battles, still not concluded, have involved a dozen judges, two dozen lawyers, multiple guardians ad litem, court-appointed custody evaluators, court-approved parental alienation experts, and numerous therapists, social workers, and counsellors. Regard- less of massive evidence, expert reports, and testimony, Ms. Zheng continues to be blocked from both her children.

Ms. Zheng’s multimedia work, This is Faith, was created for a special exhibition, A Place of Her Own, curated by the Asian America Women Artists Association (AAWAA) in San Francisco, California, in 2010 and 2013.

This is Faith, 2010, oil on canvas, 18” x 36” and 60” x 72” (45.8 x 91.5 cm and 152.4 x 182.9 cm), poem, MP3, earphones.

Photo credit: Bob Hsiang

Parental Alienation Study Group http://www.pasg.info

Parental Alienation Study Group Nordic http://www.pasgnordic.com

Parental Alienation Database http://mc.vanderbilt.edu/pasg

Online Parental Alienation Education http://ncapa.thinkific.com

 

 

 

Verka för barnets bästa intresse OCH spara pengar?

NÅGRA FUNDERINGAR av Lena Hellblom Sjögren, fil.dr., leg.psykolog 2018-10-18

 

Definition av barnets bästa intresse i ett livsperspektiv

Baserat på Föräldrabalkens portalparagraf, art 6:2, Europakonventionen om mänskliga rättigheter artikel 8 och Barnkonventionen artikel 12, SAMT forskning om barns mest grundläggande behov, OCH ackumulerad mänsklig erfarenhet, kan följande allmängiltiga definition av barnets bästa intresse i ett livsperspektiv göras.

 

  • Barnets bästa är att få växa upp i sitt familjenätverk med tillräckligt god omvårdnad, utan att utsättas för fysiska eller psykiska övergrepp, inkluderande kvarhållande, bortföring, smutskastning av den andra föräldern, och få kärlek och bekräftelse i vardaglig kontakt med båda sina föräldrar eller de som finns för barnet som föräldrar under barnets uppväxt.
  • Barnets bästa är att fritt få uttala sin egen mening om sin livssituation, utan att någonsin ställas inför att välja mellan sin mamma och sin pappa (eller mellan sin biologiska familj och främmande vuxna). Ett beslut om var barnet ska bo, vem av föräldrarna (vem i barnets familjenätverk eller en främmande) som ska få bestämma om barnet, och om hur barnet ska ha kontakt med sina föräldrar är de vuxnas ansvar, inte barnets.

 

Hur behöver svensk socialtjänst omorganiseras för att kunna understödja barnets bästa intresse i ett LIVSPERSPEKTIV?

ETT

Nationella riktlinjer behöver utvecklas.

  • För hur barnutredningar vid orosanmälningar skall göras: att de skall göras skyndsamt, att de skall ha fokus på faktauppgifter, som är bekräftade eller som går att konfirmera med hänvisning till de källor som åberopas, t.ex. polisrapporter, förundersökningsprotokoll, föräldrarnas sjukjournaler. Inte först vidta åtgärd och därefter utreda, utan först utreda och därefter vidta relevant åtgärd. Undantag: då akut skyddsbehov och fara för barnets liv föreligger, något som andra professionella än socialsekreterare bör vara med och bedöma.
  • För hur utredningar om vårdnad-, boende, och umgänge skall göras: att de skall göras skyndsamt, att de skall ha fokus på faktauppgifter, som är bekräftade eller som går att konfirmera med hänvisning till de källor som åberopas, i detta fall t.ex. uppgifter från Försäkringskassan om uttagna föräldradagar, barnets sjukjournaler, skolrapporter.

 

TVÅ

JO-beslut om att inte delegera myndighetsutövande till socionomkollegor i konsultställning anställda i privata bolag, ibland ägda av riskkapitalkoncerner, måste följas.

Skäl: oförenligt med gällande lag och rättsosäkert för både barnet och barnets familj.

 

TRE

  • Tills det föreligger bevis för att åtgärden att placera barn utanför hemmet eller familjen är förenligt med barnets bästa intresse i ett livsperspektiv bör denna åtgärd undvikas.
  • I stället bör olika stödåtgärder att sätta in för barnet i hemmet eller i familjens nätverk utvecklas, så som t.ex. avlastande hemsamariter vid tillfälliga svårigheter, föräldrautbildning med uppföljning, råd och stöd till familjemedlemmar som avlastar en eller båda föräldrarna, eller tar över en föräldrafunktion under kortare eller längre tid – allt för att bevara barnets trygghet.

 

FYRA

  • För att detta skall vara möjligt behöver socialtjänstens handläggare befrias från att behöva ta tvångsbeslut, dvs. att i praktiken vara de som beslutar om omhändertagande av barn i samhällsvård.
  • En fristående myndighet och/eller en domstol bör ta över besluten om så ingripande åtgärder i ett barns liv.

 

FEM

För att bredda kompetensen och göra det lättare för barnets familj att söka och få råd, stöd i hemmet och behandling för sig själva eller barnet då det behövs, skulle socialtjänst och familjerätt – på sikt – kunna slås samman med Barnavårdscentraler och Mödravårdscentraler till rikstäckande Familjevårdscentraler, FVC.

 

 

BARN SOM SKADAS – en farförälders betraktelse

Barn som skadas

Denna artikel har skrivits av en farförälder, som vill vara anonym.

 

 Ett barn föds inte rädd för sin pappa. Men när det blir det efter umgänge med boföräldern, så handlar det om ett barn som utsätts för klar och tydlig föräldraalienation, på engelska: parental alienation.

Barnet är ett fint barn med en god potential. Vi är 10-tals människor som kan vittna om att barnet får en god omvårdnad av sin pappa. Barnet är tillsammans med honom positivt, nyfiket, lekfullt och harmoniskt. Hos pappan sover barnet gott i eget rum. Morgonhumöret är strålande. Han är social och kommer oftast överens med såväl vuxna som barn.

Modern har i över 5 år trakasserat fadern utan att träffa honom. Det så viktiga spegelneuronsystemet har satts ur spel. Någon empatiför fadern går inte att finna. Nu har det övergått till att barnet utnyttjas av henne, på ett sätt som i vart fall forskare vet ger livslånga skador. Det finns bara osäker statistik. Men det är inte särskilt ovanligt. Kanske 4500 nya fall bland skilsmässobarnen varje år! Kunskapen om fenomenet håller formligen på att explodera. Många av våra barn- och ungdomsproblem kan härledas till detta.

Modern har på sin agenda att med känslomässiga medel skilja bort pappan ur barnets liv. Hon har förnekat detta, men i praktiken alltid gjort tvärtom. Det senaste exemplet: När pappan skall hämta barnet på förskola så springer han och gömmer sig på ett sätt som gör pappan ledsen. När pappa och barn kom till oss var stämningen spänd. Jag frågade barnet varför han gömde sig. Han visste inte, men vi förstod båda att något var fel. Jag gav honom en klase vindruvor och sade till honom att ge klasen till pappa och säga förlåt. Han sprang genast till pappa och en känslomässigt stark försoning skedde.

Mamman gick med barnet till läkare dagen efter umgänget med pappan. Om vi förstår det rätt för ”förstoppning”. Han bajsade fullt normalt dagen innan hos pappa.

Som extrabonus vid läkarbesöket fick hon barnet att falskt säga ”pappa slår mig.”  Självklart skrev läkaren en orosanmälan. Ett förra året likadant ärende har utretts av polis. Ingen uppgift från modern har befunnits vara trovärdig.

Hon skrev ett trevligt epostmeddelande dagen innan nästa umgänge:

Hej,
NNNN har haft det bra.

………….
Jag tyckte inte att laxeringen gjort ngn skillnad, mer än är han superlös i magen här hemma.
Skickar med 2 påsar för helgen, vilka är de sista han ska ta, och kalsongerna.
…….
Hämtar 16.45 samma plats som vanligt på söndag.
Trevlig helg,

Barnet blev magsjukt på minuten när mamman skulle gå med honom till dagis. Pappan satt redan på tåget för att hämta sitt barn. Dessutom har barnet tvingats äta något laxerande medel helt i onödan.

Även om den utsatta föräldern är vårt barn, så har vi inget annat att säga än att han är en utomordentlig förälder. Han lyssnar på sitt barn, men kan ändå vara bestämd om det behövs. Han har en klar och tydlig policy att aldrig i barnets närvaro tala illa om någon.

Pappan har ingen som helst historia av vare sig fysisk eller psykisk misshandel. Inte som barn och inte som vuxen. Han har aldrig varit våldsam eller slagits i hela sitt liv. Han har aldrig burit fysiskt eller psykiskt våld mot sin son. Han är helt enkelt inte sådan. Han är skötsam, har inga missbruksproblem, har ett stadigt jobb, är snäll och omtänksam. Nej, barnets ord till en läkare är en självklar konsekvens av boförälderns önskan att skilja bort den andra föräldern.

Det finns alltför många exempel påbaktaleri. Pappan eller vi gör något som mamman sedan lär sonen att det är felaktigt. Vi besökte Muminland i Nådendal. Barnet stortrivdes och var strålande glatt. Nästa umgänge var barnet upprört över att det inte finns några lekplatser i Finland. Det som barnet lär av mamman tror han bergfast på. Hon modifierar barnets verklighet till något som inte finns. Att människor är förvirrade någon enstaka gång är mänskligt, men nu har gränsen för vad som är tillåtligt med råge passerats.

Omfattningen på utnyttjandet av sin son och styrda påhopp på den utsatta föräldern är rent häpnadsväckande. Någon som helst öppen dialog förs inte från den alienerande boförälderns sida. Vederbörande har inte ens deltagit i överlämningarna, annat än i kulisserna.  Överlämningarna har mormodern och hennes sambo fått sköta. De visar bister min och vanligt vardagshyfs saknas oftast. Däremot kan man höra ”Jag vet att du inte vill, men jag måste överlämna dig fast det är hemskt”.

Ingen i den alienerande sekten vet något om barnets umgänge med pappan. Ja, gruppen är en sekt. Den lever dessutom helt isolerad från den utsatta föräldern. Den värld de lever i är den alienerande förälderns och stämmer inte på något sätt överens med barnets liv och behov. Kommentarer, anklagelser och orosanmälningar haglar över pappan. Att barnet om och om igen används som slagträ är bara ett tecken att något radikalt måste göras.

Det finns uppenbarligen personer som inte förstår att skilsmässa är en sak för vuxna och något annat för ett barn. Barnets familj splittras i två, vilket kräver takt och ton i umgängena mellan föräldrarna. Dessa måste förstå att de är ett föräldrateam, som inte kan ersättas. Försöken att skilja bort en förälder får vittgående följder för barnet.

Modern har gått via BVC, SOC, Vårdcentraler, Psykologer, Polis, BUP, Kvinnojour, Sveriges Radio, Akutmottagningar, Skatteverket, Skola, Tingsrätt, Hovrätt, Advokater, bekanta och numera även sin son för att framföra allehanda falska anklagelser. Allt är dokumenterat. Det är oerhört påfrestande. Det handlar om hundratals osanningar att skydda sig mot. När någon falskeligen angriper en föräldrakollega så är det fråga om skadligt psykiskt våld. Barnet används till att tillfredsställa en förälder och att skada barnets kärlek till den andra.

Det är med sorg vi kan se ett onormalt kontrollbehov växa fram även hos detta barn. Vi kan få höra sådant som att ”Jag vill inte ha mitt efternamn”, ”jag får inte lära mig någonting hos pappa” etc.  Denna typ av manipulation är skadlig för barn. Det vet vi. Det är en typ av psykisk misshandel som får livslånga återverkningar. Det går i arv. Det finns exempel som sträcker sig över 4 generationer. Bilden är tydlig och väldokumenterad. Men den är även ”osynlig” och misstolkas oftast. En alienerande förälder kan dupera de flesta. Barn och den oskyldiga föräldern offras under kontinuitetsprincipen eller något annan rubrik. Det finns en mängd vanföreställningar och faktoider bland professionella, vilket gör det än värre för utsatta barn och vuxna.

 

Jag kan förstå att ett enskilt ”ombud” kan missförstå situationen, men helheltsbilden borde vara skrämmande för alla. Det här handlar om en återkommande psykisk misshandel. Denna typ av familjeangrepp måste avbrytas skyndsamt. Konsekvenserna är oroväckande.

Det är inte så att detta är ett familjebråk mellan jämbördiga. Den alienerande föräldern är boförälder, har makt över barnet och hittills ett markant stöd från samhället. Våldet är enkelriktat. Kostnaderna för samhället är häpnadsväckande stora.

Vi och vår son är för gemensamt föräldraskap och att föräldrarna har ett gemensamt ansvar. Föräldraindivider som inte kan hantera detta måste få hjälp att förändra sitt beteende. Den alienerande föräldern har fått psykologhjälp men det har inte på något sätt förändrat hennes syn på föräldraskapet. En sak är säker – det går inte att fråga ett alienerat barn. Det har utsatts för hjärntvätt under flera år och vetskap om att livet kan vara annorlunda finns inte.

Bilden måste förändras. Den utsatta föräldern bör få överta boförälderrollen, åtminstone tills föräldrateamet visat sig fungera under en längre tid.

En forskare Steve Maraboli har kortfattat beskrivit föräldraalienation somett känslomässigt våld riktad mot en vuxen, men som ger kritiska skador på ett barn.

Den teknik som generellt används för att göra barnet till en främling är:

–  Allmänt förtal

–  Förtal av den utsatta föräldern inför barnet

–  Vägran att kommunicera direkt med den andra föräldern

–  Att på olika sätt begränsa information om skola, medicinsk information eller aktiviteter

–  Begränsa umgänge med diverse trix

– Använda barnet som budbärare

–  Ge barnet en känsla av skyldighet för sin relation med den utsatta föräldern

Listan är ett sammandrag. Inget barn går opåverkat genom sådana manipulationer. Tvärtom!

Barnet lär sig att det är Ok att sprida falsk information. Att det är Ok med kontrollbehov över andra och, om de inte uppfyller förväntningarna, att fördöma dem öppet. Att det är Ok att ljuga, ändra verkligheten och att låta falska uppgifter bli ”sanna”. Att det är Ok att blunda för om någon mår dåligt eller har sorg. Att minnet ibland är ”dåligt”. Att det inte är tillåtet inom gruppen att ha egna avvikande känslor för en familjemedlem.

Den utsatta föräldern bibringas en sorg och smärta större än den som uppstår vid ett dödsfall av eget barn. Den kan pågå under barnets hela uppväxt. Påverkan på livet är stor.

Vi vet att barn, särskilt pojkar, får förkortade telomererav fadersförlust. Detta barn har till och från fått träffa sin far 3 av 5 år. Vad betyder det?  Telomerer är kapslade ändar på DNA, precis som på skosnören. De skyddar mot att kromosomändarna splittras eller klibbar ihop. Kortas de av så ökar utsattheten för svårasjukdomar. Inte nog med det, utsatta ges en förkortad livslängd! Genom alienation störda relationer mellan barn och förälder får alltså kroppsliga konsekvenser.

Misshandel är enligt brottsbalken 3 kap. 4-6 § att någon ”tillfogar annan person kroppskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd”.

Eftersom livslängden kan förkortas åratals borde det gå att jämföra med grov misshandel. Dessutom finns det inget som motsäger att även den alienerande föräldern själv skadas.

Alienerande föräldrar har en enastående förmåga att dupera och manipulera sina närmaste, vårdpersonal och andra. De är specialister på att flytta fokus från egna görandenoch låtanden till falska påståenden om den andra föräldern.

När den utsatta föräldern vid förhör vittnat om den alienerande föräldern, så har han bryskt beordrats”sluta med smutskastningen”.Han har alltså blivit ombedd att låta bli att berätta sanningen! Inte bara en gång utan flera gånger. Verkligheten censureras. Är den för hemsk?

Den alienerande föräldern verkar inte ha förmåga att hindra sin framfart. Utsagorna förefaller vi en första anblick vara trovärdiga. De är ofta hämtade från tidningsartiklar eller egen erfarenhet, men har inte det minsta med den utsatta föräldern att göra. Barnet har inget att jämföra manipulationerna med. Den alienerande förälderns försök att skilja bort fadern har alltid gått via ombud och dyrbara utredningar för samhället. Nu har ombudsfunktionen vandrat över till sonen, som inte förstår konsekvenserna.

De barn som utsätts för psykiskt våld av detta livsförkortande slag överstiger med stor marginal de ca 7 barn per år och åldersgrupp som noteras av sjukvården med skador av fysiskt övergrepp från mamma, pappa, broder, syster eller sambo. Riskanalys?

Detta kan bara inte tillåtas fortsätta.Samhället måste hitta botemedeloch lära sig förebygga. Barn behöver båda sina föräldrar. Men ibland förstår inte en förälder sitt föräldraansvar och skadar istället för att stödja. Samhällsinstitutioner som arbetar med barn och föräldrar förstår sällan att de arbetar med krafter som kan resultera i sjukdomar som cancer och förkortad livslängd. Utsatta föräldrar måste få leva utan ständiga påhopp och barn måste få leva ett fullvärdigt liv utan skadliga manipulationer.

Farförälder som saknar sitt barnbarn.