Lena Hellblom Sjögren is a PhD researcher and licensed psychologist practicing since 1991 as an investigative forensic psychologist, mostly in complicated custody and sexual abuse cases, followed up in courts all over Sweden, also in Norway and occasionally in some other countries. Until 2020 the number of investigated cases is about 350. Two wide concepts might summarize the work done in different fields also before this investigative work : democracy and human rights.
In Worpress you will find published and unpublished writings by Lena Hellblom Sjögren from the 1990s until 2020. The aim with publishing this material is to give those readers who want access to the documentation of some of the Swedish reality, mostly unknown, to some more people.
Lena Hellblom Sjögren, PhD, licensed psychologist
Jag har lyssnat igenom denna bok, som publicerades den 27 mars 2023, och är skriven av en mamma som uteslöts från kontakt med sina barn under flera år.
Jag tycker att Lovisa Dahl berättar levande om den smärtsamma resan när barn utan någon saklig grund förlorar kontakten med en förälder som de tidigare stått nära och som inte gjort dem illa. Det kan ske när denna förälder omtalas endast negativt av den andra föräldern, nedvärderas och börjar uteslutas från kontakt med barnen tills en dag kontakten helt upphör. Det sker i de allvarliga fallen när barnen påverkats negativt och helt införlivat förtalsbilden, och då – till synes av sig själva – väljer bort denna förälder från sina liv. Då säger de nämligen själva att det är deras egna åsikter och deras egen vilja att inte ha kontakt. Det är ett sätt för barnen att klara den inre splittring de lider av då de tvingats välja bort sin ena förälder.
Att också få inblick i hur det yngsta barnet tänkte när hon som kraftfullast avvisade sin mamma och hade våldsamma utbrott mot henne och bara fräste fula tillmälen mot henne, är lärorikt. Och hoppfullt eftersom denna dotter sakta hittar tillbaka till sin mamma och återförenas med henne. Det är också bra beskrivet hur kontakten med pappan upprätthålls och fortsätter, samt hur sonen börjat hitta tillbaka till att ha kontakt med båda sina föräldrar. Det som vi genom forskning och samlad mänsklig erfarenhet vet är det barnen behöver för att själva må bra.
Denna mamma, som berättar om sina egna erfarenheter, är till yrket socionom. Jag hoppas att hon ska kunna hjälpa sina kollegor med kunskap om hur illa barn far då de får vara med om detta slags familjevåld utan att nästan någon i barnens omgivning försöker stävja det – än mindre förebygga det!
Jag rekommenderar varmt denna bok för alla som möter barn professionellt och för en bred allmänhet.
Dag att påminnas om Föräldrafrämmandegörande ( föräldraalienation, på engelska Parental Alienation)
En föräldraförening – inte bara för pappor även om du tror det av namnet – som funnits under många år i Danmark, Foreningen Far, påminner om denna dag. Det inlägget återpubliceras av mig, Lena Hellblom Sjögren. Jag vill påminna om att tusentals barn i Sverige också utan saklig grund förlorar kontakten med en tidigare älskad och god nog mamma eller pappa varje år – utan att deras och den uteslutna förälderns och övriga familjemedlemmars lidande uppmärksammas.
Forældrefremmedgørelse Hvad er det? og hvad gør vi ved det?
I samarbejde med internationale organisationer har Foreningen Far i en årrække sat fokus på forældrefremmedgørelse, som er overgreb og psykisk vold mod børn og afviste forældre.
Danmark er et af de lande i verden, som har indført lovgivning om psykisk vold, men lovgivningen misbruges systematisk og overgrebene forværres pga. forskelsbehandling i det familieretslige system og manglende forebyggelse, undersøgelse og konsekvenser.
Børn og forældre mister på grund af forældrefremmedgørelse kontakt til hinanden uden saglig grund hver eneste dag i Danmark.
Hvad er forældrefremmedgørelse? Forældrefremmedgørelse er når et barn afviser en forælder af ikke legitime, reelle eller retmæssige årsager, som følge af overdrivelser, opfundne hændelser eller ukorrekte påstande.
Hvad er årsagen? Man kan tale om mild, mellem og alvorlig grad af forældrefremmedgørelse, som skyldes manglende empati, vrede, sårede følelser, grænseløshed, samlivsophør eller forældrenes egne barndomsoplevelser.
Hvad siger forskningen? Forskere kalder adfærden for tvangsmæssig kontrol eller forældrefremmedgørelse. Klinisk, retslig og videnskabelig forskning på området er akkumuleret over de sidste 35 år. Der er i dag publiceret over 1000 videnskabelige artikler om emnet og antallet af empiriske undersøgelser er steget over de seneste år.
Hvilke tegn er der på forældrefremmedgørelse? Der er forskningsmæssigt opstillet følgende opmærksomhedspunkter i forhold til forældrefremmedgørelse.Barnet afviser eller undgår kontakt med forælderen. Der har tidligere været en positiv relation mellem barn og forælder. Der er ikke tale om misbrug, omsorgssvigt eller manglende forældreevne hos den afviste forælder.Der opleves flere af 17 adfærdstegn hos udøvere.Barnet udviser 8 tegn på manifestation af forældrefremmedgørelsen.
Hvad er de 17 adfærdsteknikker som bruges af udøverne? Personer som udøver forældrefremmedgørelse vil opleves forskningsmæssigt at bruge flere af disse adfærdstegn.Udøveren taler dårligt om den afviste forælder.Udøveren begrænser barnets kontakt med den afviste forælder.Udøveren forstyrrer barnets kommunikation med den afviste forælder.Udøveren begrænser omtalen af den afviste forælder.Udøveren tilbageholder accept, når barnet viser interesse for den afviste forælder.Udøveren fortæller at den afviste forælder ikke elsker barnet.Udøveren giver barnet det indtryk at barnet må vælge mellem sine forældre.Udøveren giver barnet det indtryk, at den afviste forælder er farlig.Udøveren tvinger barnet til at afvise den fremmedgjorte forælder.Udøveren taler med barnet om voksenemner.Udøveren beder barnet om at udspionere den afviste forælder.Udøveren beder om at holde på hemmeligheder overfor den afviste forælder.Udøveren henviser til den afviste forælder ved deres fornavn.Udøveren omtaler stedforælder som barnets ”mor” eller ”far”.Udøveren prøver at få barnets navn ændret for at fjerne tilknytning til den afviste forælder.Udøveren underminerer den afviste forælders autoritet.Udøveren tilbageholder medicinske, sociale eller andre oplysninger fra den afviste forælder.
Hvad er de 8 adfærdstegn hos barnet på manifestation af forældrefremmedgørelsen? Forældrefremmedgørelsen af barnet er forskningsmæssigt identificeret på følgende måde.Barnet nedværdiger og gentager en liste af kritik af den afviste forælder til rådgivere, børnesagkyndige, advokater og domstolen.Barnet bruger svage, useriøse og absurde rationaliseringer for barnets afvisning af forælderen.Barnet har manglende ambivalens vedrørende både den begunstigede forælder og den afviste forælder, dvs. barnet betragter den ene forælder som god og den anden forælder som dårlig.Barnet hævder kraftigt, at beslutningen om at afskære den afviste forældre er deres alene.Barnet har fravær af skyldfølelse over den uhøflige, sårende behandling af den afviste forælder.Barnet støtter den udøvende forælder i forældre uenigheder.Barnet gengiver udøverens fortællinger i form af ”lånte scenarier” dvs. fremsætter de identiske beskyldninger mod den afviste forælder.Barnet afviser forælderen og dennes familie.
Hvor alvorligt er det for børnene? Børn der udsættes for forældrefremmedgørelse er i alvorlig risiko for social udsathed og ensomhed senere i livet. Fremmedgørelsen kan resulterer i samme type reaktioner, som ses hos børn udsat for andre overgreb: stress, tilpasningens problemer, PTSD, angst, psykosociale problemer, indlæringsvanskeligheder, tilknytningsforstyrrelser samt udadreagerende/ afspændt adfærd. Hertil kommer senere misbrug af rusmidler, selvskade samt selvmordstanker, som bringes videre ind i voksenlivet.
Hvordan påvirker det den afviste forælder? De fleste fremmedgjorte forældre har svært ved at komme overens med fremmedgørelsen og har en uforløst sorg over tabet af deres børn. De lider under, at være udsat for psykisk vold fra udøveren. Den alvorligt fremmedgjorte forældre lider ofte af depression, angst, PTSD symptomer, og nogle kan få selvmordstanker.
Hvor mange børn er fremmedgjorte? Foreningen Far vurderer at over 100.000 børn og forældre har mistet hel eller delvis kontakt til deres børn uden saglig grund. Mange vil have oplevet mild, mellem eller til tider en alvorlig grad af forældrefremmedgørelse, men ikke alle. Mistet kontakt kan ligeledes handle om manglende ansvarlighed og vilje til kontakt af forælderen uden fremmedgørelse eller en berettiget afvisning af en forælder pga. misbrug, vold eller seksuelle overgreb. Forældrefremmedgørelse skal ikke forveksles med sådanne sager, hvilket velkendt forsøges af udøverne. De forskellige sagstyper, herunder forældrefremmedgørelse er alle alvorlige for børn og fortjener anerkendelse og en ordentlig indsats.
Hvad er Foreningen Fars anbefaling? Foreningen Far har i en årrække samarbejdet med internationale organisationer og forskere for at sætte fokus på mistet kontakt uden saglig grund og forældrefremmedgørelse. Vi hilser de mange nye initiativer, grupper og personer velkommen, som i dag er med til at sætte en nødvendigt dagsorden på området.
Foreningen Far har følgende anbefalinger:
1. Der bør sikres ledelsesmæssig anerkendelse af forældrefremmedgørelse, som psykisk vold i lighed med andre overgreb mod børn.
2. Der bør sikres ligeværdig lovgivning for korrekte behandling af børnesager f.eks. afskaffelse af bopæl og samværsforældre. Kun herved kan familieretslige sager for børn behandles ordentligt og bedst for børnene.
3. Der bør sikres undersøgelse af forskelsbehandling i det familieretslige system, som i dagens samfund ofte skaber forældre konflikter i stedet for at forebygge dem. Således at børn og forældre som har et reelt behov for hjælp, får den nødvendige hjælp. Forældrefremmedgørelse og forskelsbehandling koster hver dag samfundet dyrt i sociale udgifter og senere i børnenes liv.
4. Der bør akut ske uddannelse af fagpersoner i forældrefremmedgørelse f.eks. indenfor lovgivning og børns sundhed. Herunder socialrådgivere, lærere, socialpædagoger, børnepsykologer og terapeuter, samt advokater, jurister og dommere.
5. Der bør sikres midler til ligeværdig rådgivning og støtte af afviste børn og forældre.
6. Der bør sikres midler til forskning i effektive vurderings, forebyggelses og interventions programmer.
Belønner vi forkert adfærd, når det handler om børn, opnår vi forkert adfærd. Hvis ikke vi tillader børn at lyve, hvorfor tillader vi så forældrene gør det. Er det bedst for barnet?
Den danske film ‘Kollision’ er inspireret af virkelige hændelser hos Foreningen Far. Filmen illustrerer mild, mellem og alvorlig forældrefremmedgørelse og mistet kontakt samt den forskelsbehandling, som sker i det familieretslige system, hvilket forværrer situationen og skaber flere sager for børn, forældre og samfundet som helhed.
We are now adding to our website the web page for those who have registered for our conference who have a business or organization that you wish us to advertise for you. We are not charging for sponsors this year. This is complimentary to you. We average over 2,000 hits a week on our website. We also are offering an hour on Saturday night to network as well for you.If you are interested in us advertising and/or promoting your business or organization, please contact me at familyaccessinnc@aol.com. Thank you! Many from all over the world have registered for this event. This will be like none other we have ever had. It will be full of many presentations and activities for both professional as well as alienated family members.
SCHEDULE OF EVENTS
Friday, October 13, 2023
7:00 PM – 8:00 PM EST Dr. Edward Kruk will offer a critical review of some of the main arguments that have been advanced against the concept of parental alienation as a form of family violence and child abuse, and will highlight the consequences of ignoring or dismissing the reality of parental alienation for children and families. In the second half of the hour long discussion, the audience will be invited to share their perspectives. Critiques of parental alienation in particular will be invited, and our speakers will be given an opportunity to present the current scientific evidence in regard to the parental alienation debate.
8:00 PM – 9:00 PM EST There will be a round robin with our expert presenters for those who wish to have one on one with them.
9:00 PM – 7:00 AM EST One on One discussion in an open break out room for those attending our conference. This is a wonderful opportunity to get to know others in dealing with alienation.
Saturday, October 14, 2023
9:00 AM – 5:00 PM EST Conference Presenters
7:00 PM – 8:00 PM EST Networking for professionals and organizations Instead of paying additionally as a sponsor, this year, all of those registered for the conference will have an opportunity to share their info on our website to promote their business and/or organization. at no extra charge.We also will be offering this hour to network as well. Please contact me with any questions.
8:00 PM – 9:00 PM EST Game Night- This will be an extremely fun time with lots of fun and great prizes!!
9:00 PM – 7:00 AM EST One on One discussion in an open break out room for those attending our conference. This is a wonderful opportunity to get to know others in dealing with alienation.
Sunday, October 15, 2023
9:00 AM – 6:00 PM EST Conference Presenters
7:00 PM – 10:00 PM EST Sharing testimonies
Q. Who is this conference for?
A. This conference is for both the alienated family members as well as the professionals who work in and do studies in the field of alienation.
Q. What if I can not view the conference when it is a live event?
A. As we always have in the past, it will be recorded. If you can not make any of the conference during our scheduled event or you miss some of the presentations, you may view them at your convenience. You will need to register now before the deadline to receive the discounted price.
Q. Will this be available on the Families Divided TV you tube channel at a later date?
A. No our conferences will only be available as a special event. All of the 2.5 – day event will be through zoom.
Q. What if I am not in the US?
A. This conference is an international conference. Several have already registered from other countries.
Parental Alienation is Child Abuse, are hosting this important conference on the topic of ”Alienation: The Truth Regarding the Trauma and the Abuse”. This topic is of utmost importance in the world of alienation. We are fortunate to have some of the top presenters in the field of alienation joining us. This will be an incredible 2.5-day event for alienated family members as well as professionals who work with people affected by trauma associated with relational disruption due to divorce/separation. Attendees will hear from world experts on alienation, trauma, attachment and therapeutic interventions.
On Friday night to begin our conference, Dr. Edward Kruk will offer a critical review of some of the main arguments that have been advanced against the concept of parental alienation as a form of family violence and child abuse, and will highlight the consequences of ignoring or dismissing the reality of parental alienation for children and families. In the second half of the hour long discussion, the audience will be invited to share their perspectives. Critiques of parental alienation in particular will be invited, and our speakers will be given an opportunity to present the current scientific evidence in regard to the parental alienation debate.
After Dr. Kruk, our conference presenters will be in a round robin with conference participants where you may have one on one discussions with them.
During our conference on Saturday and Sunday, we will have each day 2 Q&A sessions for you to ask the presenters questions during the presentations.
On Saturday night, we will have a time of networking with those who are professionals and/or have organizations. We will have this time in place of sponsors at no additional cost to you.
We also will have an hour of fun and games which was an extremely big hit at last year’s conference. Many surprises for you on Saturday night as well as some great prizes.
We will have a one-on-one breakout room for those who wish to chat with others going through this ”hell on earth called alienation” which will last from 9 PM EST-7 AM EST both Friday and Saturday nights.
Detta är mina reflektioner över barnamord med den ena föräldern i en vårdnadstvist som förövare.
I gårdagens Dagens Eko podd berättade en journalist om det hemska mordet på en 8-årig pojke i Luleå. Förövare av detta hemska dåd var hans pappa, som i tingsrätten nu dömts till livstids fängelse. Journalisten som djupstuderat mordet berättade om landsomfattande stödarrangemang för pojkens mamma, och om protester och krav på lagändringar så att ett barn som visar motvilja mot att träffa en förälder, aldrig mer ska kunna tvingas till umgänge. Om, en sådan lag hade funnits, hade kanske denna 8-årings liv räddats – eller om det åtminstone beslutats att hans umgänge med pappan skulle ha varit övervakat? Inget barn med nästan hela livet framför sig ska behöva sätta livet till i en vårdnadstvist!
Den journalist som intervjuade sin kollega ställde frågor om båda föräldrarnas bilder av vad som hänt.
Det framkom att mamman berättat om hur den gemensamma sonen då han var 5 år hade hämtats av sin pappa mot pojkens vilja och av pappan förts till pappans bil för vidare färd till pappans hem för beslutat umgänge med pappan. Sedan dess hade pojken blivit alltmer rädd för sin pappa och för att han skulle bortföra honom.
Det framkom att pappan berättat om en flera år lång vårdnadstvist med mamman, vilken pappan upplevt som tortyr för sig och sonen. Till slut såg han bara att hans och sonens död skulle kunna sätta stopp för detta mångåriga lidande. Han sålde sin bil och hämtade sin son till söndagsumgänget med taxi. Det framkom inte varför han inte dödat sig själv.
Flickan Emma, som skulle fylla 6 år den 12 maj 1996 mördades några dagar innan sin födelsedag av sin mamma och mormor. De var övertygade -och fått också Emma övertygad om att pappan utnyttjat henne sexuellt. Detta hemska dåd blev det inga landsomfattande reaktioner på och ingen mediauppföljande bevakning av. Farfadern, Björn Elmér, som varit Sveriges ambassadör i Grekland, skrev en helsidesartikel i Dagens Nyheter den 15 mars 1998 och berättade om sitt barnbarns tragiska död. Han skrev att när mamman och mormodern
”förstod att utredningen var på väg mot slutsatsen att dessa anklagelser /mot Emmas pappa gällande sexuellt utnyttjande/ var helt utan grund, såg mamma och mormor ingen annan utväg än att döda Emma…
Det framgår uttryckligen av efterlämnade avskedsbrev att mor och mormor såg sig själva som ensamt kämpande mot ett manssamhälle, dominerat av pedofiler.”
I båda dessa fall motiveras barnamorden av både den manliga och de kvinnliga förövarna på likartat sätt: ”döda för att rädda barnet.” När förövaren var man väcktes allmän sympati för modern och medias intresse. När förövarna var kvinnor väcktes ingen sympati för fadern och inget mediaintresse.
Jag hade kontakt med både Emmas farmor och farfar och vi trodde alla, då i slutet av 1990-talet, att i och med den. publicerade helsidesartikeln skulle det äntligen bli en vändpunkt för att få en saklig samhällsdebatt om hur barn skadas – och till och med får sätta livet till – då den ena föräldern vill utesluta den andra föräldern från barnets liv och ensam ha kontroll över barnet.
Så blev det inte.
I min bok Barnets rätt till familjeliv. 25 svenska fallstudier av föräldraalienation (2012. Studentlitteratur 2012, 2013. 3 V- Värna, Vårda, Vörda-förlaget) skrev jag:
”Det blev ingen offentlig diskussion om de psykiska övergrepp Emma utsatts för av sin mamma och mormor då de höll Emma avskild från sin pappa och påverkade henne att bli rädd för honom och farföräldrarna. Det blev inte någon diskussion av om socialtjänsten, BUP och tingsrätten borde ha handlat annorlunda, t.ex. ha utrett snabbt om det fanns substans i mammans anklagelser, och under tiden ha hållits undan sin mammas påverkansmonopol och fått träffa sin pappa. Det blev ingen diskussion av om Emma borde ha fått återförenas med sin pappa så snart som möjligt om det inte fanns substans i anklagelserna. Och kanske fått övervakat umgänge med mamma.”
Fortfarande finns ingen diskussion om det allt större antal barn som skadas då den ena föräldern som vill utesluta den andra föräldern använder barnet i denna sin kamp mot den andra föräldern. Det finns inte ännu en självklar medvetenhet om att skadorna av den mentala kidnappning dessa barn utsätts för innebär allvarlig psykisk barnmisshandel. Något som bör förebyggas och stävjas så fort det blir synliggjort. För barnens skull. För att de ska kunna må bra och få utvecklas som de unika människor de är.
Det som sker – när den ena föräldern drar in barnet i sin egen oförsonliga fientlighet mot den andra föräldern utan saklig grund – kan uttryckas som att denna förälder i praktiken dödar barnets andra förälder. De fall jag tänker på är när den kontrollerande föräldern, oftast uppfattad som den skyddande, får samhällets fulla stöd, och beslut fattas om att barnet inte längre ska behöva ha kontakt med den andra föräldern.
Denna ”död” är inte lika oåterkallelig som att en förälder dör på riktigt. Men för barnet är det svårare. Ingen hjälper barnet att sörja en förälder som är som död men lever. Barnet får inte hjälp att positivt minnas den förälder som inte längre finns i barnets liv. Barnet får hjälp att hata den föräldern, och att vara rädd för kontakt…
Detta får mig att minnas den gamla historien om farfadern som sitter med sitt barnbarn i knät och berättar att inom oss alla finns det två vargar som slåss om herraväldet. Den ena vargen är hatisk, den andra vill fred. ”Vem vinner”, frågar barnbarnet.
COMMITTEE TO OBSERVE AND TRACK PARENTAL ALIENATION AWARENESS
My colleagues and I are interested in observing and studying parental alienation awareness. That is a big project, and one part of it is to observe social media platforms on the internet, such as Face Book, You Tube, Twitter, Instagram, and Tik Tok.
Currently we are just contacting groups of individuals to see who might be interested in joining this committee. At some later point, we will start the tracking process. We will be interested in identifying social media activity that is positive toward parental alienation theory and also activity that is negative or critical.
If you want to participate in this project or want more information, please contact me, William Bernet, M.D.william.bernet@vumc.org
Parentification is an attachment trauma and describes the way in which a child has maladapted their attachment relationships so that they can regulate a parent who is using them to gratify their own emotional and psychological unmet needs. The harm which is caused to parentified children is recognised in the psychological literature in descriptions of family dynamics which show that there is a boundary dysfunction in the family subsystems, compelling a child to take on a parental or spousal role in the family.(Boszormenyi-Nagy & Spark, 1984b; Minuchin, 1977). These children will take executive roles withhin the family and will eschew their own developmental needs and enjoyment of life to fulfill the needs of a parent. The dependent behaviour of a parent, along with the dissolution of boundaries within the family system during times of crisis (such as family separation), leads to distortion of the parent/child relationship (Karpel, 1977).
Pathologically Parentified Children are bound, out of loyalty and concern to parental figures who unilaterally exploit them. –
Gregor Jurkovic
The problem for parentified children is that they become, over time, unable to actually experience their own feelings and can only experience those of the dependent parent. (Miller, 2007). This repeated accomodation, leads to the development of a false self, behind which the true feelings of the child are hidden (Winnicott, 1965b). In parentified children of divorce and separation, this false self is present in situations where children align strongly with a parent whose needs they have become used to taking care. In such circumstances, the rejection of the parent is a by product of that alignment.
Recognising the Parentified Child
The problem for parentified children is that they experience the attachment maladaptations they have made as being normal. This is why children who are strongly aligned with one parent and rejecting of the other will vehemently claim that their feelings as their own. The felt sense of the child who is parentified is that this way of life is normal, these feelings are normal and the outcome of feeling these feelings is that the world is safe and secure. This is because the maladaptations in the child’s attachment, are made so that the parent who is dependent upon them is regulated, through regulating a parent whose emotional and psychological expressions are chaotic and frightening, the child experiences order in the world and stability. The tragedy of the parentified child is that they are manipulated into disregarding their own needs in favour of meeting the needs of a parent. In fact many if not most, parentified children, do not even know that they have emotional and psychological needs of their own, growing up to become people pleasers, who feel empty if they are not carrying the burdens of others.
Parental Behaviours Causing Parentification
According to Karpel (1977), a failure of parenting causes the onset of parentification in children in situations where a parent’s needs were not met in childhood, leading to the exploitation of a child through systematic (though often subtle) manipulations, towards encouraging caregiving behaviour. Life events which may escalate this behaviour, include divorce and separation. When such events occur, a parent with unmet needs, will seduce the most willing, capable or vulnerable children within the family system, into the role of caretaker/parent and will reward the child in such circumstances, with the privilige of feeling elevated in the family system. (Locke & Newcomb, 2004). In this respect, the behaviour of the parent can be recognised as a form of grooming, in which the child is singled out to be the special child. The harm which is caused to parentified children by the behaviour of the manipulating parent, is significant and parentification, is often only one of the harmful behaviours seen when children align and reject.
Treating the Parentified Child in Divorce and Separation – Helping the Child to Know What They Do Not Know.
Treatment of parentification in children of divorce and separation relies upon structural interventions which recognise the harms that are caused when a parent seduces a child into a relationship which violates boundaries. Often, by the time a child reaches the point at which help can be given, the internalised experience of boundary violation will feel like a warm loving relationship and the child will, themselves, advocate for the maintenance of this dynamic, arguing that they themselves have chosen this and that they are not being made to meet parental needs, they WANT to meet those needs. In this respect, parentified children can be seen to be contributing to their own psychological and emotional harm, denying themselves the opportunity to have their own needs met and explore the world on their own terms, in favour of remaining in a false self, defended state, in which their existence is focused upon regulating a parent whose own needs were not met in childhood. In this respect, the generational transmission of attachment trauma is manifested and the parentified child becomes host to the unresolved trauma, at risk of passing this on to their own children in their own experience of parenthood. (Miller, 1981). This is why intervention is necessary, especially in cases of severe parentification where a child’s emotional and psychological development is impacted. Interventing in such circumstances requires the Court to manage the framework for therapeutic work, which is delivered after findings of harm have been made.
Treatment of such attachment maladapations requires a combination of therapeutic modalities which are focused upon enabling the integration of the false self states of the parentified child over time. The structure of this input will vary from child to child but is focused upon the restoration of the child’s internal experience of self as being in need of adult support and unblocking the capacity to receive care from a parent.
References
Boszormenyi–Nagy, I., & Spark, G. M. (1984a). Invisible loyalties. New York:Brunner/Mazel, Inc. .
Boszormenyi–Nagy, I., & Spark, G. M. (1984b). Parentification. In I.Boszormenyi–Nagy & G. M. Spark (Eds.), Invisible loyalties (pp. 151–166).New York: Brunner/Mazel, Inc.
Jurkovic, G. J. (1997). Lost childhoods: The plight of the parentified child. New York: Brunner-Routledge.
Karpel, M. A. (1977). Intrapsychic and interpersonal processes in the parentification of children. Unpublished doctoral thesis, University of Massachusetts, Amherst.
Locke, T. F., & Newcomb, M. (2004). Child Maltreatment, Parent Alcohol- and Drug-Related Problems, Polydrug Problems, and Parenting Practices: A Test of Gender Differences and Four Theoretical Perspectives. Journal of Family Psychology, 18(1), 120-134.
Winnicott, D. W. (1965b). Ego distortion in terms of true and false self. In D. W. Winnicott (Ed.), The maturational processes and the facilitating environment:Studies in the theory of emotional development (pp. 140-152). Connecticut: International Universities Press, Inc.
Miller, A. (1981). Prisoners of childhood: The drama of the gifted child and the search for the true self. (R. Ward, Trans.). Basic Books.
Avskilda barn - Secluded children 