Midsommarafton 21 juni 2024, Lena Hellblom Sjögren
Vinter och sommar kommer hon, den unga starka kvinnan som kör den stora sopbilen och tömmer kärlen. I dag önskade jag henne fin midsommar. Hon önskade mig det samma.
VAD ÄR DET SOM VÄXER JU FLERA SOM DELAR DET? Så löd Vergilius gåta till Dante i underjorden, om jag minns rätt. Ja vad är det som växer ju fler som delar det? Jo, KÄRLEKEN!
Hur kan det då vara så att så många inte förstår att barnen – ja, vi alla människor – behöver kärlek för att själva kunna må bra? Kärlek i vardagen med de människor vi möter, och blir glada om de bemöter oss väl, vilket de gör om vi bemöter dem väl.
Från dem som står oss nära behöver vi ovillkorad kärlek. Du som mamma eller pappa ska inte som ansvarig för t ex middagsmaten bara få kärlek och bekräftelse om du fått maten på bordet i tid.
Våra barn måste få veta när de gjort något dumt – samtidigt som vi inte slutar älska dem för det dumma de gjort.
Varje dag grubblar jag över hur det kan komma sig att så många av dem som är yrkesverksamma och får sin försörjning i olika arbeten med barn och familjer inte förstår att barn far illa om de inte tillåts få kärlek och bekräftelse från sin ena förälder – och inte heller tillåts älska och längta efter denna förälder? Utan avskiljs från denna mamma – eller pappa – utan att de gjort något allvarligt dumt mot barnen
.
så enkelt
knyts handen
så enkelt
öppnas den
Om den ena föräldern anser att det räcker för barnet att ha honom eller henne som förälder i sitt liv, kan den föräldern nedvärdera och tala illa om den andra föräldern – inte bara inför barnet utan också med vuxna i omgivningen, hindra barnet från att träffa denna förälder, som omtalas med sitt förnamn inte i egenskap av mamma/pappa, eller begära att barnet ska börja kalla den nya kvinnan eller mannen för mamma respektive pappa.
I de allvarliga fallen, när en förälder inte förstår – snarare inte vill förstå – att det är de vuxna som separerat – och inte barnet, arbetar denna förälder ofta med alla medel för att utesluta den andra föräldern från barnets liv. Denna pappa – eller mamma – drar sig inte för att påverka personal, med sina anklagelser eller oro gällande den andra föräldern.
varför
ska barnet
som inte vet
behandlas
som om
barnet vet
varför ska
barnet
överges
av vuxna
som
borde veta
Det kan vara personal i t ex förskolan/skolan, så att dessa blir tvingade att göra orosanmälningar. Det kan t ex vara en pappa som framför anklagelser om att mamman är psykiskt sjuk och en fara för barnet, eller det kan t ex vara en mamma som framför stark oro för att pappan utnyttjar barnet sexuellt.
Denna förälder, pappor så väl som mammor, som själva vill ha kontrollen över barnet, kan själva göra den ena orosanmälning efter den andra. Denna förälder kan också själv, eller få närstående, eller vänner, att anmäla anklagelser om fysisk, sexuell eller psykisk misshandel till polisen.
frågan
varför vill
ditt barn
inte se dig mer
ställdes aldrig
vi lyssnar på barnet
det är en riskfaktor
att tvinga barn
sa de som bestämde
Alla anmälningar om oro och misshandel måste utredas – för att inte riskera att barn för vilka det finns saklig grund för oro – ska behöva leva fortsatt utsatta för vanvård eller misshandel.
Vilka har verktygen för det slag av tillförlitliga utredningar som krävs för att säkra att så få barn som möjligt far illa?
Den frågan vill jag att du som läsare funderar över.
Liksom också över frågan om hur det är för ett barn att plötsligt inte få ha kontakt med en tidigare av barnet älskad mamma eller pappa.
En förälders längtan
drömmen
vill jag inte
krossa
drömmen
om att
åter mötas
molnen sprack upp
bulliga moln
omfamnade mig
och drömmen
föddes på nytt
När jag nyligen kommunicerade med en av alla de mammor som jag mött som grundlöst avskilts från sina barn – och helt förlorat kontakten med dem under många år, sa hon:
- Varför ska jag höra en dikt om hur det känns?
- Jag vill höra erfarenheter av hur barn som förlorat sin mamma utan att mamman gjort barnen något dumt kan återförenas med sin mamma.
För några år sedan renoverade jag en gård i Dalarna med ett huvudhus och två mindre hus, efter att ha gått första delen av en utbildning om hur man kan arbeta för en återförening. Jag hade en vision om hur jag tillsammans med andra professionella skulle kunna hjälpa barn att först återförenas med den mamma eller pappa som de utan saklig grund hade avskilts från – och efter att ha blivit trygg med denna – ofta under flera år förlorade förälder – därefter skulle kunna få älska båda sina föräldrar och optimalt kunna få dela vardag med dem båda och ha tillgång till sitt eget familjenätverk på båda föräldrarnas sida.
Barnet behöver det för att barnet ska kunna må bra och utvecklas till en hel självständig människa.
Tiden var inte mogen!
Nästan inga domstolar visar i sina domar i långdragna vårdnadstvister att domarna i målet har förstått vikten av att barn, för att själva kunna må bra, behöver få dela vardag med sina båda föräldrar när dessa har gått isär.
Forskningen, i Norden och internationellt, om olika boendeformer för barn efter föräldrarnas separation, visar entydigt att det är optimalt för barnens hälsa och utveckling att få dela vardag med båda sina föräldrar.
Att vår mänskliga hjärna är utvecklad för att förstå följderna av att till synes av egen vilja välja bort den ena föräldern, först vid 25 års ålder, enligt likaså samstämmiga neurologiska forskningsrön, har inte heller nått domstolarna vad jag vet – eller de som handhar barns och familjer öden.
I de obligatoriska barnsamtalen frågar de generalistutbildade socialsekreterarna vilken förälder barnen föredrar.
Har de tillräckliga kunskaper om barns behov av kärlek och bekräftelse från båda sina föräldrar (eller från dem som finns som föräldrar under barnens uppväxt och i deras fortsatta liv) för att barnen själva ska kunna må bra?
koltrastarna
sjunger
hoppets sång
rutschkanan
står kvar
tom i kvällssolen
minns
när du sprang
alltid sprang
och frågade
varför gå
när vi kan springa
Avskilda barn - Secluded children 