Ska barn i Sverige förlora en älskad god nog mamma eller pappa?

Lena Hellblom Sjögren, filosofie dr och legitimerad psykolog

Frågan om barn i Sverige – också fortsättningsvis – ska behöva förlora en god nog älskad förälder ställer jag efter att i 34 år ha arbetat med att utreda och forska om störningar i barn-föräldrarelationer. Under dessa år har det i långvariga vårdnadstvister avfattats många domar som inte är förenliga med det involverade barnets bästa intresse.

Domstolarna förlitar sig på de utredningar som de begärt från socialtjänstens familjerättsavdelningar. Mot bakgrund av att utredarna, vilkas utredningar benämns socialnämndens utredningar, inte fått rimliga förutsättningar och utredningsverktyg av Socialstyrelsen, ger inte utredningarna ett fullgott beslutsunderlag till domstolarna. Och då blir domsluten därefter.

Det saknas i stort sett kunskaper inom socialtjänst och rättssystemet för den observerade företeelse som den 1 januari 2025 kriminaliseras i vårt grannland Danmark i en ny lag. Det handlar om psykiskt våld mot barn genom det som internationellt sedan drygt fyra decennier sammanfattas med begreppet PARENTAL ALIENATION.

Denna företeelse då en älskad mamma eller pappa som INTE gjort illa barnet framställs och görs till en främmande person i barnets liv kan sammanfattas så här:

När ett barns kontakt med en GOD NOG förälder försvåras eller förhindras, så som ibland sker i vårdnadstvister, och den goda nog föräldern samtidigt omtalas bara negativt, eller den föräldrapart som förhindrar/försvårar barnet kontakt framställer sig själv som ett offer i behov av barnets omsorg, skadas barnet av dessa ALIENERANDE BETEENDEN.

Dessa beteenden som barnet oftast har svårt att värja sig mot, kan i de allvarligaste fallen leda till att barnet blir ALIENERAT. Det är avläsbart i att barnets beteende ändras så att barnet idealiserar den föräldrapart som tagit kontrollen över barnets liv, tankar och minnen (kan vara den andra föräldern eller någon annan för barn i tvångsvård), samtidigt som den goda nog föräldern blir alltmer demoniserad.

När den goda föräldern uteslutits alltmer från barnets liv svartmålas denna förälder också av barnet. Barnet har tvingats välja bort denna förälder för att klara den press och stress barnet utsätts för. För att värja sig avvisar barnet kontakt med denna tidigare älskade och goda nog förälder, och alla som har med denna förälder att göra. Barnets värld blir svart-vit. Hela denna skadliga främmandegörandeprocess sammanfattas som FÖRÄLDRAALIENATION.

Flera domar senaste tiden har avkunnats där barnets behov av och rätt till kontakt med båda sina föräldrar för att själv kunna må bra har kränkts. Mammor och pappor, goda nog och tidigare älskade av de barn som påverkats att avvisa dem, anses inte längre behövas i sina barns liv.

Ska detta fortsätta så att ännu flera barn skadas? Ska vi få ännu flera barn/unga som kanske börjar söka sin förlorade identitet i kriminella gäng eller extremistiska läror?

Inför kommande helger vill jag önska alla de tusentals barn och familjer som lider och plågas varje dag av förlusten av varandras kärleksfulla kontakt – en så fridfull jul som är möjligt trots smärtan och sorgen !