Psykiskt våld mot barn – ska det medföra straffansvar?

11 april 2025, Lena Hellblom Sjögren, filosofie doktor, legitimerad psykolog

För sex år sedan, 31 mars 2019, startade FN:s barnsrättsorganisation, UNICEF, ett upprop för att sätta press på politikerna, efter att ha konstaterat att: ”Alla former av våld mot barn måste bli straffbara. ”

Den 4 augusti 2022 publicerades Ds 2022:18 ”Straffansvar för psykiskt våld.” Det är en omfattande, gedigen och välskriven, promemoria från Justitiedepartementet, vari föreslogs att en ny brottstyp PSYKISK MISSHANDEL, skulle införas i 3 kap. 5 a § brottsbalken.

Utredaren, hovrättsrådet Viveca Lång, sammanfattade motståndet som funnits mot att kriminalisera psykiskt våld (sid 100 f):

” Den traditionella straffrätten har inte framstått som en framkomlig väg framåt vad gäller att stärka det straffrättsliga skyddet mot psykiskt våld. Som skäl har angivits att psykiskt våld inte på ett tillräckligt tydligt sätt kan beskrivas och att det därför blir alltför svårt att avgränsa det straffbara beteendet. Legalitetsprincipens obestämdhetsförbud ska omöjliggöra en kriminalisering. Det står således klart att en stor del av det som kan förstås som just psykiskt våld, framför allt olika former av hotfulla eller kontrollerande beteenden, inte är kriminaliserade och inte heller har ansetts kunna kriminaliseras.”

En förälder som agerar för att – oberättigat – utesluta den andra föräldern från barnets liv använder hot, och vidtar åtgärder som att systematiskt minska – eller totalt avstänga barnets kontakt med den andra föräldern och stärker därmed sin egen kontroll över barnet. Bör inte detta sätt avskilja barnet från en älskad mamma – eller pappa – som inte har gjort barnet allvarligt illa, och parallellt med detta tankereformera barnet, falla under definitionen av psykiskt våld mot barn ? Eller ska denna form av psykisk barnmisshandel mot barn, med utnyttjande av barnet mot den förälder som denna förälder vill utesluta från barnets liv, fortsatt vara utan straffansvar i Sverige?

I Danmark infördes en lag den 1 januari 2025 som gör det obligatoriskt att i vårdnadstvister undersöka om de är fråga om föräldrafrämmandegörande, och sedan tidigare är det oberättigade avskiljandet i dessa fall straffbelagt.

Bland de nästan 50 remissinstanserna under remisstiden augusti-november 2022 , fanns Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, MFoF. De var positiva till en kriminalisering av psykiskt våld och framhöll att förslaget skulle kunna underlätta ett förebyggande arbete. Avslutningsvis i svaret undertecknat av generaldirektör Per Bergling, och utredarna Camilla Petterson och Adam Bitén (dnr. AD 2022-1213) står:

”MFoF vill slutligen särkilt belysa det faktum att barn regelmässigt blir lidande av psykiskt våld i nära relationer, även om våldet inte direkt riktas mot dem. Det är av yttersta vikt att detta indirekta våld bekämpas då det kan prägla barnets hela uppväxt.”

När ena föräldern använder barnet för att komma åt den andra föräldern, som ovan beskrivits, är fallet i det som kallas föräldrafrämmandegörande eller föräldraalienation, just ett indirekt våld – men parallelt också ett fysiskt våld i form av isolering från den andra föräldern. Enligt nu tillgänglig forskning kan det prägla inte bara barnets hela uppväxt – utan ofta ger ett oberättigat avskiljande, och därmed påförandet av ett fiktivt svart-vitt tänkande utan ambivalens, livslånga psykiska skador.

Det redan 1967 grundade RSMH, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, välkomnade också förslaget att kriminalisera psykiskt våld, men påpekade i sin avslutning det märkliga i att psykisk misshandel ”inte fullt ut ska omfatta barnfridsbrott.”

Barnfridsbrott blev ett brott den 1 juli 2021, men omfattade inte det psykiska våld mot barn som kan ge värre ärr än både fysisk och sexuell barnmisshandel. Det som åsyftas är den psykiska barnmisshandel som utgörs av att ena föräldern använder barnet mot den andra föräldern.

Laura Korhonen, chef för Barnafrid – nationellt centrum för kunskap om våld mot barn välkomnade också ett straffansvar för psykiskt våld och kommenterade att ”Psykiskt våld är skadligt för barns hälsa och utveckling och påverkar i hög grad deras självkänsla.” I svaret framförs att det föreslagna straffbudet psykisk misshandel i stället för att införas i 3 kap. 5 a § brottsbalken, borde fogas till barnfridsbrottet i 4 kap. 3 § brottsbalken:

”Detta då de ger negativa konsekvenser på hälsa och utveckling hos barn som bevittnar psykiskt våld på samma sätt som de påverkas vid bevittnande av fysiskt våld.”

När barnet används av den ena föräldern som vapen mot barnets andra förälder är det barnet självt som utsätts för psykiskt våld. Det handlar inte om att barnet bevittnat psykiskt våld, utan om att barnet är våldsutsatt av den förälder, som ofta av omgivningen uppfattas som en skyddande förälder.

Vid telefonsamtal med Regeringskansliet i dag den 11 april 2025 framkom att detta viktiga förslag om att kriminalisera psykiskt våld varken gått vidare till att bli lagrådsremiss eller proposition till riksdagen.

Finns någon regeringsledamot eller någon riksdagsledamot, eller något politiskt parti, som vill ta upp frågan igen? Den är alltför viktig för att begravas mot bakgrunden att tusentals barn i vårt land far illa av det psykiska våld de utsätts för då de oberättigat avskiljs från kontakt med sin ena förälder och sitt nätverk på denna förälders sida, dvs. blir halvt.

En fråga jag vill väcka är om denna form av psykisk barnmisshandel eventuellt också skulle kunna klassas som tortyr? I den omfattande departementspromemorian ”Straffansvar för psykist våld” Ds 2022:18 anges:

”Sverige ratificerade tortyrkonventionen 1986. Enligt artikel 4.1 ankommer det på varje konventionsstat att säkerställa att alla tortyrhandlingar utgör brott enligt dess nationella strafflag. Med tortyr avses enligt artikel 1 varje handling genom vilken allvarlig smärta eller svårt lidande, fysiskt eller psykiskt, medvetet tillfogas en annan person i ett visst närmare angivet syfte. FN:s tortyrkommitté har vid flera tillfällen kritiserat Sverige för att inte ha kriminaliserat tortyr som ett särskilt brott.” (sid 55)