Ny socialtjänstlag 1juli 2025!

Reflektioner av Lena Hellblom Sjögren den 7 maj 2025

Socialstyrelsen presenterar den nya socialtjänstlagen under vecka 21. på olika webbinarier. Under rubriken ”Fakta om den nya socialtjänstlagen” skriver Socialstyrelsen (kursiv tillagd) inför denna serie:

”Den nya socialtjänstlagen som planeras träda i kraft den 1 juli ska vara bättre anpassad till hur samhället ser ut i dag och syftar till att göra socialtjänsten mer förebyggande, tillgänglig och kunskapsbaserad. Samtidigt stärks barnets rättigheter och det förtydligas att socialtjänsten ska främja både jämlika och jämställda levnadsvillkor.”

I bakgrundstexten inför de planerade seminarierna anges:

”Den nuvarande socialtjänstlagen, som skapades för över 40 år sedan, är inte längre tillräcklig för att möta dagens utmaningar. Vi lever i en tid där socialtjänsten behöver vara mer förebyggande, flexibel och samverka nära andra aktörer för att kunna agera i tid och förhindra att problem eskalerar.

Under vecka 21 bjuder vi in till vår andra temavecka för att sprida kunskap inför nya socialtjänstlagen. Följ oss under veckan och låt dig inspireras av goda exempel och kunniga experter.

Här kan du se föreläsningar och samtal från den första temaveckan med fokus på en kunskapsbaserad socialtjänst.”

Efter 34 års arbete som utredande psykolog och forskare om störningar i relationerna mellan föräldrar och barn, kan jag bara till hundra procent hålla med om att socialtjänsten behöver arbeta mer förebyggande och vara kunskapsbaserad.

Den 1 januari 2025 fick Sverige en ny familjerättslig lag. Enligt denna ska barn framför allt skyddas mot alla former av våld, och därför inte ha rätt till regelbunden kontakt med båda sina föräldar, så som det stadgades i den tidigare Föräldrabalken.

Den svenska nya lagen innebär stora skillnader mot den nya danska familjerättslagen också införd 1 januari 2025. Den danska lagen bygger på kunskap och kan därmed förebygga de livstragedier som blir resultatet av oberättigade avskiljanden av barn från en god nog mamma eller pappa, liksom från denna förälders hela nätverk.

I Danmark har den negativa påverkan det innebär att få ett barn att liksom sin ena förälder oberättigat nedvärdera den andra föräldern, trots att denna förälder inte skadat/brukat våld mot vare sig barnet eller den förtalande föräldern, rubricerats som psykisk barnmisshandel. Att genom alienerande beteenden, dvs. genom psykiskt VÅLD oberättigat vända ett barn mot en god nog förälder har kriminaliserats i Danmark.

Detta mycket allvarliga psykiska våld, vilket kan ge svårare och djupare ärr än både fysisk och sexuell barnmisshandel, är de flesta myndighetsföreträdare, handläggare, beslutfattare och lagstiftare i Sverige fortfarande blinda för. När de talar om våld glömmer de bort den psykiska barnmisshandel det innebär att i praktiken i barnets levda liv utplåna barnets ena förälder.

Globalt kan konstateras, utifrån de studier som gjorts av Ronald Rohner och hans medarbetare, om att barn för att kunna må bra behöver bli älskade av sina närmaste, oftast sina föräldrar. Att bli avvisad är skadligt. En förälder som använder alienerande beteenden påverkar barnet att tro och känna att den andra föräldern inte bryr sig om barnet mer, dvs. avvisar barnet och inte älskar barnet. Det är detta viktiga forskningsfynd om vad som får ett barn att må dåligt och bli missanpassad som sammanfattar mer än 10 metaanalyser i vilka det standardiserade påståendeschemat utvecklat av Rohner et al, kallat Parental Acceptance Rejection Questionnaire, PARQ, har använts.

Varför denna kunskap inte kommit till användning när Socialstyrelsen utformat sina råd och riktlinjer till socialtjänsternas handläggare runt om i landet har varit – och är – för mig en gåta.

Unisont har de som undersökt barns olika boendeformer efter att deras föräldrar separerat kunnat konstatera att barn mår allra bäst om de får dela vardagsliv med båda sina föräldrar. Att denna kunskap inte heller utgör basen för socialtjänstens arbete utgör för mig likaså fortfarande en gåta.

Om dessa två kunskapsinsikter om barns behov av att bli älskade och inte avvisade av sina närmaste – oftast föräldrarna – och att barn mår bäst om de får dela vardagsliv med båda föräldrarna – förutsatt att dessa är goda nog – då skulle flera barn kunna räddas från psykisk ohälsa – och förmodligen från värre saker, så som att söka sin förlorade identitet i kriminella gäng…

Tänk om det kunde bli verkstad av de teoretiska föresatserna om en kunskapsbaserad och därmed förebyggande socialtjänst. Ingen skulle bli gladare än jag. Låt oss hoppas. Det finns flera enskilda handläggare som vågat gå emot trenden att rekommendera ”inget reglerat umgänge” och som ger grund för att det kan finnas hopp.