30 september 2025, Lena Hellblom Sjögren
Med anledning av den nya socialtjänstlagen revideras nu skriften ”ETT HEM ATT VÄXA I.” Nedan är vad avdelningschefen för AVDELNINGEN FÖR KUNSKAPSSTYRNING FÖR SOCIALTJÄNSTEN skrivit i sitt förord.
”Förord
När barn och unga av olika skäl inte kan bo kvar hemma är det viktigt att det finns bra, trygga och kärleksfulla familjehem som kan ta emot barnen. Barn och unga i familjehem har rätt till en trygg, omsorgsfull och säker vård som präglas av både kvalitet och kontinuitet. Familjehemmet ska ge omvårdnad, vägledning och omtanke så att dessa barn och unga dels får en bra barndom, dels förutsättningar för att som vuxna kunna leva ett gott liv. Familjehemmen har ett viktigt samhällsuppdrag som kan ha sina utmaningar, men som också kan ge så mycket till alla i familjen.
Socialtjänsten som uppdragsgivare har en viktig uppgift att ge alla familjehem bra förutsättningar för att kunna utföra sitt betydelsefulla uppdrag. För att skapa en bra familjehemsvård behöver vi hjälpas åt. Socialtjänsten tillsammans med föräldrar och familjehem är viktiga aktörer för att tillgodose barnets behov och skapa förutsättningar för en god vård. Men även hälso- och sjukvård samt skola är centrala aktörer för att tillgodose barnets behov. Tillsammans kan vi skapa god vård som passar barn och unga och som präglas av goda relationer, delaktighet, kunskap och profession. Familjehem behöver stöd och utbildning.
Ett hem att växa i är en grundutbildning för alla familjehem, oavsett uppdrag, som togs fram och publicerades första gången 2013. En första revidering gjordes 2017, då materialet bland annat anpassades för de familjehem som tar emot ensamkommande barn. Nu har Socialstyrelsen genomfört ytterligare en revidering för att kunna ge familjehemmen kunskaper och insikter. För att ge ytterligare stöd kring barn och ungas hälsa och skolgång har dessa delar av materialet utökats. Det innebär att materialet nu omfattar nio kapitel och nio möten. Vi har också lyft fram och gett mer plats för barn och ungas röst om familjehemsvård. Deras erfarenheter och inspel ger oss viktig vägledning i vad som ger trygghet och förutsägbarhet för dem på både kort och lång sikt.
ETT HEM ATT VÄXA I SOCIALSTYRELSEN
Materialet har kvar sin ursprungliga struktur med en lärobok, som ni nu håller i er hand, och en handledning för familjehemsutbildarna. I handledningen finns upplägg och genomförande för utbildningens nio möten. Ett hem att växa i bygger på lagstiftning, forskning och erfarenheter om vad familjehem behöver för att klara sitt uppdrag. Barns erfarenheter har tagits till vara på flera olika sätt i materialet. Vi har bland annat samarbetat med barnrättsorganisationerna Maskrosbarn och Knas Hemma som har bidragit med material genom bland annat workshop och andra värdefulla inspel. Vi har även samarbetat med Rädda Barnen, Skolverket. Räddningsmissionen och Attention har bistått med kunskap, material och synpunkter.
Ansvarig för revideringen av Ett hem att växa i har varit utredaren Anna Svennblad. Den projektgrupp som arbetat med revideringen är utredarna Héléne Kjellman och Sanna Halfdan och juristen Elin Karlsson.
För Socialstyrelsen
Sabina Orstam
Avdelningschef Avdelningen för kunskapsstyrning för socialtjänsten ”
För en oinvigd kan det vara svårt att förstå att placeringar av barn, hos främmande vuxna mot betalning och med uppsägningsrätt, kan göras utan att dessa placeringar någonsin hittills har utvärderats av den ansvariga myndigheten Socialstyrelsen. OM det ska finnas en socialtjänst som ska vara kunskapsstyrd, torde en utvärdering av effekterna av att placera ”barn som inte kan bo kvar hemma” hos andra vuxna i deras hem, vara den primära kunskap som övrig ”kunskapsstyrning” skulle bygga på.
Så har det inte varit och så är det inte. Ansvarig myndighet, Socialstyrelsen, har under årens lopp producerat en mängd material som vänder sig till dem som avlönas för att upplåta en plats i sitt hem för andras barn, samt material som vänder sig direkt till dessa främmande vuxna som mot betalning tar emot andras barn.
Det finns forskning om hur det gick för fosterbarn som det hette på den tiden Vinnerljung gjorde sin forskning (se bl a hans doktorsavhandling: Fosterbarn som vuxna, 1996), eller då Bohman och Sigvardson tidigare gjorde sin longitudinella undersökning av barn från så kallade riskmiljöer. Den KUNSKAP som denna forskning gav har jag aldrig sett utgöra stöd för det som kallas KUNSKAPSSTYRNING FÖR SOCIALTJÄNSTEN.”
I Bohman och Sigvardssons studie av barn som enligt plan skulle adopteras bort(”A prospective, longitudinal study of children registered for adoptio. A 15-year follow-up,” Acta Psychiatrica Scandinavia. 1980:61:339-355) blev en del av barnen som skulle ha adopterats kvar i sina s.k. riskmiljöer, och en del blev fosterhemsplacerade. När forskarna efter 15 år undersökte hur det gått för barnen i de olika placeringsalternativen, använde de sig av de variabler som objektivt går att mäta (se också Bohman, M., Sigvardsson, S.: ”Umeåundersökning: barn i fosterhem klarade sig sämst.” Socionomen 1980:19:8-9):
- lyckas/misslyckas i skolan
- inte hamna/hamna i drogmissbruk
- inte hamna/hamna inom psykiatrin
- inte hamna/hamna i kriminalitet
- inte begå suicid/ta sitt eget liv
De fann att de barn som klarat sig bäst gällande samtliga mätbara variabler var de barn som blivit kvar i sina s.k riskmiljöer, näst bäst hade de adopterade barnen klarat sig, och sämst hade de fosterhemsplacerade barnen klarat sig.
Efter ett så tydligt utslag om att placerade barn löper allvarliga risker för att fara illa i livet, borde Socialstyrelsen, SBU eller ett större antal oberoende forskare ha gjort en stort upplagd longitudinell utvärderande studie av effekterna av att placera barn utanför deras egna familjerotträd.
Det gjordes inte. Placeringsverksamheten bara växte och växte i omfattning – utan hänsyn till den forskningsbaserade vetskap som ändå fanns. Ingen utvärdering i stor skala gjordes av om blev bättre för de placerade barnen på kort – och/eller – på lång sikt. Denna stora och anmärkningsvärda brist på utvärdering av placeringsverksamheten var något som bl.a. FNs barnfond UNICEF påtalade. Nedan återger jag upplysningar som publicerats på nätet.
”Unicef: Osäker effekt av omhändertagande av barn
2:17 min
- Dela
Publicerat onsdag 23 november 2016 kl 01.00
Allt fler barn och unga i Sverige tas om hand av samhället. Men kunskapen om de direkta och långsiktiga effekterna för barnen av att bli omhändertagna är bristfällig. Det visar en rapport från FN:s barnfond Unicef.
– Det är en särskilt utsatt grupp, kanske samhällets allra mest utsatta barn. När samhället går in och tar över föräldrarollen och placerar barnet i en annan miljö så är det ett väldigt stort ansvar för samhället att verkligen ha kunskap och veta vilka effekter de här insatserna har, och verkligen ha det enskilda barnets bästa i fokus. Så är det tyvärr inte i dag, säger Christina Heilborn, chefsjurist vid Unicef Sverige.
Det är forskare vid Socialhögskolan vid Stockholms universitet som på uppdrag av Unicef gått igenom befintlig forskning och offentlig statistik för barn och ungdomar som omhändertagits av socialtjänsten och placerats i familjehem eller på institution. HVB-hem eller statliga så kallade SIS-hem.
2013 var 32 500 barn någon gång under året omhändertagna av samhället. Nästan dubbelt så många som år 2000 och gruppen antas ha fortsatt öka i samband med att fler ensamkommande barn kommit till Sverige de senaste åren.
Enligt rapporten är utvärderingen och uppföljningen av hur de här barnen påverkas under själva insatsen och på sikt bristfällig. De studier som finns på området pekar på att omhändertagna barn har sämre tillgång till hälso-, sjukvård och skolgång, och att samhällets insatser avbryts i förtid de första åren.
Riskerna är att insatserna fortsätter användas från myndigheternas sida, trots att effekterna är negativ, dålig eller väldigt osäker, säger Christina Heilborn vid Unicef Sverige.
Unicef föreslår nu bland annat att det berörda barnet involveras mer och tidigare än i dag när socialtjänsten kopplas in i en familj.
– Sedan ska inte beslutanderätten läggas på barnet. Det är alldeles för stort ansvar och det ska naturligtvis vuxna och myndigheter ta ansvar för. Men för att kunna fatta rätt beslut så måste myndigheterna lyssna på barnet. Ofta är barn väldigt väl insatta och medvetna om vad som händer och har också idéer på vad som kan göras istället.
– Vi menar att det krävs ett omtag i den här frågan för att reformera socialtjänstområdet, avslutar Christina Heilborn, vid Unicef.
Nils Eklund
nils.eklund@sverigesradio.se”
Fortfarande i september 2025, har varken Socialstyrelsen eller SBU undersökt effekterna av den placeringsverksamhet som nu enligt utredningsdirektiv ska ytterligare utbyggas. Ansvarig för den nya utredningen som har i uppdrag att också utreda nya placeringsmöjligheter är en person som själv haft barn placerade i sitt hem under mer än 30 år.
En färsk forskningsrapport, i form av en doktorsavhandling från Handelshögskolan i Göteborg, och en rapport från SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, underbygger tidigare forskningsresultat om att placerade barn far illa. Forskaren som författat heter Ronja Helénsdotter, hon disputerade i maj 2024.
Disputation: Ronja Helénsdotter ”Court-Ordered Care”
Samhälle & ekonomi
Ronja Helénsdotter försvarar sin avhandling i nationalekonomi ”Court-Ordered Care”.
Disputation
Datum 22 maj 2024
Tid 13:15 – 15:15
Plats Sal E44, Handelshögskolan, Vasagatan 1, Göteborg.
Startdatum 22maj 2024
Kontakt
Professor
randi.hjalmarsson@economics.gu.se
Opponent
Professor Manudeep Bhuller, Økonomisk institutt, Universitet i Oslo
Ledamöter i betygsnämnden
Professor Matthew Lindquist, Institutet för social forskning, Stockholms universitet
Professor Mikael Lindahl, Institutionen för nationalekonomi med statistik, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet
Docent Arizo Karimi, Nationalekonomiska institutionen, Uppsala universitet
Ordförande vid disputationen
Professor Randi Hjalmarsson, Institutionen för nationalekonomi med statistik, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet
Abstrakt
Surviving Childhood: Health and Crime Effects of Removing a Child From Home
This paper studies the effects of the court-ordered removal of children from home on health and crime. To isolate causal effects, I exploit quasi-random variation in judge assignment together with across-judge variation in the tendency to favor removal in an instrumental variable (IV) design. Using a novel data set (N=26,481) based on Swedish court documents that I transcribe and link with detailed register data, I find that court-ordered out-of-home placement has large adverse effects on the mortality of the marginal child. These effects are primarily driven by suicides that occur while the removed child is still placed in out-of-home care. Removal also causes an increase in hospitalizations for mental illness and non-narcotic crimes. For birth parents, I again find an increase in non-narcotic crimes but there is little evidence of adverse health effects. I explore potential explanations for the detrimental effects on child health. Peer victimization, peer-to-peer spillovers, and adverse care home conditions appear to be important channels.
Treated Together: Spillovers Among Youths Admitted to Residential Treatment
Individuals struggling with substance abuse and self-harm are often treated in group-based programs. However, concerns have been raised about the risk of adverse outcomes through peer-to-peer spillovers. This paper analyses the effects of peers placed in residential treatment facilities on each other’s outcomes. I use novel data on the universe of youths (over 16,000) admitted to state-owned treatment facilities in Sweden between 2000 and 2020. To overcome the issue of nonrandom assignment of youths, I make use of the natural flow of youths to and from facilities within a given year by including facility-by-year fixed effects. I find strong evidence of reinforcing peer effects in substance abuse and self-harm: exposing youths with a history of substance abuse (self-harm) to peers with a similar background increases the risk of experiencing adverse events (for example, hospitalization) related to substance abuse (self-harm) post- discharge.
Making Better Choices: The Role of Learning in the Judicial System
A large literature documents substantial variation in decision-making for otherwise similar cases across decision-makers and over time in an array of government institutions, including the judicial system. This paper studies the drivers of variation in decision-making, with a focus on judges’ learning under limited information. The analysis is based on over 20,000 Swedish child protection court cases from 2001 to 2019, which are linked with rich register data and novel data on appellate court decisions. Using quasi-random assignment of cases, we find robust evidence that judges become more stringent with experience, conditional on judge fixed effects. This increase in removal tendency with experience is driven by male judges. The behavior change is not consistent with skill improvements as children who are randomly assigned to more experienced judges are more likely to die by the year they turn 19. The lack of learning is likely rooted in the limited access to information about the consequences of the court’s decision. A potential driver of the positive relationship between stringency and experience can be signals from appellate courts. Indeed, we find that judges respond to appellate courts’ decisions to reverse the judges’ previous judgment to not remove a child from home by increasing their stringency. However, this effect is short-term and there is no detectable effect after one month. A more likely explanation is a change in judge preferences.
Senast ändrad
29 april 2024
ladda ned
SNS Analys 106. Överleva barndomen
Författare: Ronja Helénsdotter
ronja.helensdotter@economics.gu.s
Pressansvarig
Anna Bengtsson Whittaker
”Ungefär en elev per skolklass kommer omhändertas någon gång under sin uppväxt och placeras i familje-, HVB- och SiS-hem. Trots det är den vetenskapliga kunskapen om hälsoeffekterna av att omhänderta barn begränsad. I rapporten som bygger på 21 000 domstolsmål besvaras frågan: skulle fler eller färre barn överleva barndomen om färre barn tvångsomhändertas med stöd av lagen om vård av unga (LVU)?
SNS Analys 106. Överleva barndomen 242,6 KB PDF
Rapportens slutsatser och resultat
Fler barn hade överlevt barndomen ifall färre barn hade tvångsomhändertagits
Beslutet att tvångsomhänderta barn orsakar en kraftigt ökad risk för suicid redan inom nio månader från domstolens beslut. De flesta av dödsfallen sker under tiden som barnet fortfarande är omhändertaget.
De negativa effekterna av tvångsomhändertagande gäller alla typer av placeringar
Även barn placerade i familjehem upplever stora, skadliga effekter – inte bara de i HVB- och SiS-hem.
Miljön på placeringsboendet påverkar utfallet
Ogynnsamma förhållanden och skadlig exponering för andra barn i samma miljö bidrar till de negativa resultaten.
Psykisk ohälsa och kriminalitet ökar
Färre barn hade blivit inlagda på sjukhus för psykisk ohälsa eller begått vålds- och sexualbrott om färre barn hade tvångsomhändertagits. Ungdomar med en historia av missbruk eller självskadebeteende som exponeras för andra placerade barn med liknande bakgrund påverkar varandra negativt.
Rapportens rekommendationer
Sluta inte ingripa, men förbättra kvaliteten
Resultaten innebär inte att samhället ska sluta ingripa när barn lever i bristfälliga hem eller har ett destruktivt beteende. Det finns barn som påverkas positivt av att flyttas från det egna hemmet. Istället bör resultaten uppmuntra till kvalitetsförbättringar, exempelvis ökad tillsyn och stärkt samarbete med hälso- och sjukvården.
Minska riskerna i placeringsmiljöer
Insatser för att minska risken för våld mellan barn och skadliga sociala effekter bland barn placerade i samma familje-, HVB- eller SiS-hem är också viktigt.
Prioritera trygg placering och individuella lösningar
Beslutsfattare bör inte bara utvärdera om det finns rättsliga skäl att omhänderta barnet, utan också om en placering utanför hemmet sannolikt är det bästa valet. I vissa fall kan insatser i hemmiljön ge bättre resultat, även om de rättsliga grunderna för ett omhändertagande är uppfyllda.”
ÄR DET FLERA ÄN JAG SOM SKULLE VILJA ATT SOCIALSTYRELSEN SKULLE KUNNA GE DE ANSVARIGA HANDLÄGGARNA INOM SOCIALTJÄNSTEN VETENSKAPLIGT UNDERBYGGD KUNSKAP, SAMT OCKSÅ STANDARDISERADE VERKTYG OCH EN ORGANISATION FÖR ATT KUNNA UPPFYLLA SINA VIKTIGA UPPDRAG SOM BÅDE UTREDARE OCH VERKSTÄLLARE?
Avskilda barn - Secluded children 