Föråldrad diskriminerande lagstiftning

10 november 2025, Lena Hellblom Sjögren

Under de dryga 30 år jag utrett och forskat om störningar i relationerna barn – föräldrar har jag förbluffats över att vi i Sverige har en lagstiftning vad gäller barnets behov, och barnets rätt, till både sin mamma och sin pappa, som diskriminerar papporna.

Många barn föds i samboförhållanden sedan ganska lång tid tillbaka. Ändå är det inte självklart att barnet som föds med samboende föräldrar självklart ska ha dessa föräldrar som sina båda vårdnadshavare. Men så är det, inte enligt Föräldrabalken.

Det är fortfarande bara den man som är gift med kvinnan som föder barnet som ”ska anses som barnets far.” Detta anges i Föräldrabalkens första kapitel 1 § med vissa tillägg från 2009, se nedan.

1 §   Är vid barns födelse modern gift med en man, ska denne anses som barnets far, om inte annat följer av 2 §. Detsamma gäller, om modern är änka och barnet föds inom sådan tid efter mannens död att barnet kan vara avlat dessförinnan.

Omständigheter då mannen i äktenskapet av rätten ska förklaras att inte vara far till barnet, anges därefter, t ex att barnet är tillkommet genom insemination.

Här följer § 4 som helt diskriminerar en samboende man som blir pappa – HAN KAN BARA BLI VÅRDNADSHAVARE FÖR SITT BARN – UTAN KOSTSAMMA DOMSTOLSPROCESSER – OM MAMMAN TILL BARNET TYCKER ATT DET ÄR OK.

De ska båda göra ”personligt besök hos socialnämnden” och skriftligen bekräfta sitt föräldraskap och så ska detta ”godkännas:”

”Socialnämnden får lämna sitt godkännande endast om det kan antas att mannen är far till barnet.”

4 §   En bekräftelse av faderskap till ett barn som inte har fyllt 18 år görs skriftligen vid ett personligt besök hos socialnämnden. Bekräftelsen ska skriftligen godkännas av socialnämnden och av modern eller en särskilt förordnad vårdnadshavare eller en tillfällig vårdnadshavare för barnet. Socialnämnden får lämna sitt godkännande endast om det kan antas att mannen är far till barnet. Socialnämnden får i enskilda fall medge undantag från kravet på personligt besök, om det finns särskilda skäl.Bekräftelsen får göras även före barnets födelse.En bekräftelse av faderskap till ett myndigt barn görs skriftligen och ska bevittnas av två personer. Bekräftelsen ska skriftligen godkännas av barnet självt. Lag (2021:783).

Den svenska lagstiftningen hänvisar till SOCIALNÄMNDEN. Alla vet nog att socialnämnden är en kommunal nämnd med lokalpolitiker. De har ingen som helst möjlighet att sätta sig in i några enskilda ärenden. Än mindre har de några befogenheter att utreda någonting som underlag för ett godkännande – och heller inte för tvångsåtgärder så som samhällsvård av barn.

Det fastslogs senast i en interpellationsdebatt i september 2025 då en riksdagspolitiker (s) föreslagit att lokalpolitikerna i Helsingborgs socialnämnd borde haft möjlighet att – i ett sådant fall som ”fallet Adam” begära en oberoende utredning. Detta eftersom pojken Adam felbehandlats av de handläggande socialsekreterarna. Dessa hade beslutat om, för pojken Adam, skadliga åtgärder baserat på falska rykten, falska anklagelser och rena fantasier.

Det ansvariga statsrådet försäkrade i interpellationsdebatten att någon sådan nyordning inte behövs med hänvisning till att den nya socialtjänstlagen som trädde i kraft den 1 juli 2025, innebär att socialtjänstens arbete ska vara förebyggande och vila på vetenskap och beprövad erfarenhet.

MEN en sådan förändring som den socialdemokratiska riksdagsmannen föreslog är av nöden i en demokratisk rättsstat. Liksom en förändrad föräldrabalk som ger ett barn fött i ett samboförhållande samma självklara rätt till att ha båda sina föräldrar som vårdnadshavare som barn födda inom äktenskapet.

Hela konstruktionen med en socialnämnd som omskrivs SOM OM det är denna instans som ska ”godkänna” att en pappa ska kunna anses vara pappa till barnet som fötts av den kvinna han bott samman med, är som ett korthus.

Politikerna i socialnämnden är utan makt att göra annat än att formellt godkänna de godkännanden, bedömningar, beslut, åtgärder som socialsekreterarna står för. Det gäller alla slag av utredningar, beslut och åtgärder som tjänstemännen, dvs socialsekreterarna, ansvarar för.