Stärkt barnrättsperspektiv???

Remissvar på

Utredningen om stärkt barnrättsperspektiv i LVU (SOU 2025:38) 

Från Lena Hellblom Sjögren, legitimerad psykolog och filosofie doktor 

Barns rättssäkerhet, hur LVU tillämpas – och bör få användas av socialtjänsten – är av stor vikt. 

Dessa frågor av principiell karaktär ska en tingsrätt i Nedre Norrland pröva i förhandlingar 23-30 januari 2026. Det handlar om ett brottmål kopplat till en vårdnadstvist där akut tvångsomhändertagande med placering hos den förälder som förlorat vårdnaden, och brottsanklagelser mot den förälder som tilldömts ensam vårdad och boende.

Det är för mig tydligt att det utredningsförslag som framläggs tyvärr inte är stärker barnets rätt; det är i stället rätten för dem som tolkar och rapporterar om barnens utsagor och behov, dvs. socialtjänsten, som får sin rätt och makt ytterligare stärkt.

Under tre decennier drygt som psykologisk sakkunnigutredare har jag försökt föra fram att barn far illa av att deras rättssäkerhet tillvaratas bristfälligt – eller inte alls – varken i LVU-mål eller i traditionella vårdnadstvister.

I Sverige har ansvariga myndigheter inte, som i flera andra länder, förstått att barns vilja kan manipuleras och att barns tankar och minnen kan ändras. Inte heller har tillräckliga kunskaper funnits om att vuxna med egna behov och intressen kan använda barn för att uppnå det de själva vill.

Därför behövs multiprofessionella team för utredning av vårdnadstvister och lagstiftning som kriminaliserar konstaterad otillbörlig påverkan av barn, dvs. en likartad lagstiftning som den Danmark införde den 1 januari 2025.

Sammanfattning av fallet som väcker principiella frågor om LVU

Efter enlagakraftvunnen dom om ensam vårdnad hämtades ett barn den 5 oktober 2023 av sin förälder som just tilldömts enskild vårdnad.
Socialtjänsten drev då igenom ett akut LVU för att tvångsomhänderta barnet och gjorde den förälder, som förlorat både vårdnaden och umgänget, till familjehem. Detta skedde utan att ha samtal om beslutet med vårdnadshavaren.

LVU-beslutet som innebar att barnet placerades hos den förälder som fråndömts vårdnaden och rätten till umgänge, upphävdes snabbt av Förvaltningsrätten. Denna förälder med stöd av socialtjänsten återlämnade emellertid inte barnet till vårdnadshavaren, utan höll barnet hemma från skolan under flera veckor utan juridiskt stöd – och utan några sanktioner för detta beteende. Varför?

Jo, för att den förälder som förlorat vårdnaden och umgänget, med stöd av handläggare på socialtjänsten, i efterhand gjorde brottsanmälningar med påståenden om att barnet varit olaga frihetsberövat i samband med att barnet hämtats till sin vårdnadshavare.

Föräldern som fråndömts vårdnaden har – med stöd av socialtjänstens handläggare – sedan hämtningshändelsen för drygt två år sedan fortsatt att omöjliggöra all form av kontakt mellan barnet och den förälder som vid händelsen just hade tillerkänts enskild vårdnad om barnet – och boendet.

Principiella frågor om när LVU kan och bör tillämpas

Innebär det inte lagbrott då LVU används till fördel för den ena föräldern i en vårdnadstvist, mot bakgrund av att det manifesterar partiskhet i myndighetsutövning?

Det här är ett mål som väcker större frågor än själva händelsen – om rättssäkerhet, bevisvärdering, myndigheters neutralitet, barns rätt till sina föräldrar och familj, barns rätt att skyddas från ansvaret att välja mellan sina föräldrar, och påverkan i processer där en vuxens konfliktbegär eller kontrollbehov riskerar att bli styrande.

1.     Hur ska en rättsstat hantera situationer där lagliga handlingar och efterlevnad av ett domstolsbeslut i efterhand omtolkas som brott, trots avsaknad av faktiska bevis?

2.     Hur ska barns utsagor värderas när barn isolerats under en längre tid och barnets berättelser och inställning bär spår av isoleringen och den vuxenpåverkan som skett i denna miljö?

Detta mål berör således principiellt viktiga rättssäkerhetsfrågor som på flera sätt knyter an till frågor kopplade till om, i så fall när, och hur tvångsomhändertaganden med hänvisning till LVU kan/inte kan användas i vårdnadstvister:

  • Har man som förälder rätt att prata med och hämta sina barn när man tilldömts enskild vårdnad om dem – eller ska man räkna med att domslutet kan blir ogiltigt genom användande av LVU?
  • Ska en förälder som tilldömts ensam vårdnad räkna med att bli brottsanklagad då denna förälder vill hämta hem sitt barn? 
  • Bör barns vilja och inställning till sina båda föräldrar utredas av professionella med adekvata kunskaper om anknytning, barns grundläggande behov, inlärning, suggestion, minne samt om manipulativa personlighetsstörningar?
  • Eller ska ordningen med en socialtjänst som i praktiken både utreder, fattar, beslut, verkställer och utvärderar sina egna beslut om barn och föräldrar, bestå?

Förebyggande åtgärder

Bör inte kunskapen om att barn i samhällsvård mår sämre och klarar sig sämre i livet ligga till grund för att i så hög utsträckning som möjligt undvika att fatta beslut om att placera barnen utanför barnets familjenätverk? Barn som placeras utanför sin egen familj och därmed förlorar sin identitet löper – i jämförelse med barn i en normalpopulation (Bohman&Sigvardsson. Acta Psychiatrica Scandinavia 1980:61:339-355)  – större risk för att

–       Inte klara skolan

–       Få psykiska problem

–       Blir drogberoende

–       Hamna i kriminalitet

–       Ta sina egna liv

Borde inte den självklara slutsatsen av denna kunskap om risker, och om faktiska allvarliga skadeverkningar för placerade barn (se Ronja Helénsdotter: Court Ordered Care, Göteborgs universitet 2025), vara att försöka förebygga dessa risker för barn och unga genom att tidigt ge barnet i barnets familjenätverk stöd?

lenahellblomsjogren@gmail.com

+46 709 88 88 68