Utdrag ur några svenska hovrättsdomar där betydelsen av barnens rätt till båda sina föräldrar varit avgörande

NÅGRA SVENSKA HOVRÄTTSDOMAR  i vilka barnets behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar haft avgörande betydelse

Lena Hellblom Sjögren, filosofie dr, legitimerad psykolog 2020-02-18

Tyvärr har mig veterligt än så länge inte en mamma som visat insikt om att barnet behöver nära och god kontakt med båda sina föräldrar hittills tillerkänts ensam vårdnad. Sådana mammor finns, och jag hoppas att också sådana domar snart skall komma.

 

GÖTA HOVRÄTTS DOM

2015-06-1

T 199-14, sid 4:

”Att särskild hänsyn ska tas till barnets behov av en nära och god kontakt med båda

föräldrarna innebär att domstolen ska göra en bedömning av bl.a. vem av föräldrarna

som fortsättningsvis bäst kan främja barnets umgänge med den andra föräldern vilket

ska vägas mot den s.k. kontinuitetsprincipen. Detta innebär att domstolen måste väga

barnets behov av en nära och god relation med båda föräldrarna mot barnets behov av

kontinuitet och stabilitet i sin tillvaro.

 

De omställningsproblem m.m. som en överflyttning av barnet för med sig kan vara ett pris

som är värt att betala för att få till stånd en fungerande relation med båda föräldrarna. Detta

gäller inte minst i ett längre perspektiv. Det måste prövas i varje enskilt fall vilken lösning som

är bäst för barnet.

Ett allt för stort hänsynstagande till kontinuiteten kan få till följd att barnets möjlighet

till en nära och god kontakt med båda sina föräldrar begränsas på ett för barnet negativt

sätt.

 

Det sagda talar för att större vikt bör fästas vid förhållandet att barnet ska ha en

nära och god kontakt med båda föräldrarna än vid kontinuitetsprincipen. (jfr Sjösten,

Vårdnad, boende och umgänge, 4:e upplagan, utgivningsår 2014, s. 76).”

 

 

 

SVEA HOVRÄTTS DOM

2019-02-01

Mål nr T 11396-17

 

”Det är hovrättens uppfattning att en överflyttning av vårdnaden

till pappan på sikt kommer att ge barnen förutsättningar till en

god och nära relation till båda sina föräldrar. (…)

 

I detta fall bedömer hovrätten att sönerna inledningsvis bör

få en period då de enbart är med pappan, för att de ska ges

tillfälle att återknyta till sin pappa utan risk för att hamna i

en lojalitetskonflikt mellan föräldrarna. Under den första tiden

efter att de har flyttat hem till pappan bör därför inget umgänge

med mamman äga rum. ”

 

Sid 10:

”Vid bedömningen av vem av parterna som ska anförtros ensam vårdnad om barnen är

det av stor betydelse vem av dem som har bäst förutsättningar att verka för det ovan

nämnda målet för barnens boende. Utredningen visar att pojkarna själva har

uttryckt att de inte vill träffa sin pappa. Barnen har dock ännu inte uppnått sådan

ålder och mognad att deras vilja kan tillmätas en avgörande betydelse i frågan.

Hovrätten konstaterar att såväl mamman som pappan har förutsättningar

att vara lämpliga omsorgspersoner för barnen.

 

Det står dock klart att mamman

genom sitt agerande aktivt och på ett för barnen skadligt sätt motarbetar deras rätt och

möjlighet till en god relation med sin pappa. Detta är, oaktat vad som tidigare må ha

förevarit i familjen, mycket allvarligt.

 

Bedömningen av vad som är bäst för ett barn ska

göras med beaktande av deras behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

Enligt hovrätten är pappan den av parterna som har bäst förutsättningar att

tillgodose det behovet. Han är lämplig som vårdnadshavare. Det är därför mest

förenligt barnens bästa att pappan anförtros ensam vårdnad om dem.”

 

KOMMENTAR

Värt att notera är att vår mänskliga hjärna enligt neurologer inte är utvecklad för att fatta väl övervägda och sammanvägda beslut förrän vid cirka 25 års ålder. Således går det inte att överlåta ett vuxenbeslut om var det är bäst för barnet att bo till ett barn! Barnet kan inte överblicka konsekvenserna v ett sådant beslut.

 

GÖTA HOVRÄTTS DOM

2016-01-28

Mål nr

T 1649-15

 

Sid 5:

”Enligt 6 kap. 1 § föräldrabalken har barn rätt till omvårdnad trygghet och en god

fostran. Rätten till omvårdnad omfattar såväl den fysiska som psykiska omsorgen om

barnet. Med psykisk omsorg avses bl.a. att barnet får omtanke, trygghet och förståelse,

att gränser sätts för barnet och att det får fostran. I barnets rätt till trygghet ligger bl.a.

att få leva i ett stabilt förhållande och att ha någon att lita på. Av 6 kap. 2 §

föräldrabalken framgår att den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för

barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets grundläggande rättigheter

enligt 1 § blir tillgodosedda.”

 

Sid 6:

”Efter att dottern under närmare fyra månader varit placerad på

utredningshemmet X-villan, växelvis tillsammans med sin mamma och

sin pappa, flyttade hon permanent till pappan i augusti 2014. Hon har

härefter haft ett mycket begränsat umgänge med mamman. Frånsett några tillfällen i

oktober och november 2015 har umgänget skett med umgängesstöd. Utredningen i

målet visar att det har skett en påtaglig förbättring av barnets situation sedan hon

flyttade till pappan. Hon har utvecklats på ett åldersadekvat sätt, hon

fungerar bra i skolan, hon har avbrutit all medicinering och vårdkontakterna synes helt

ha upphört. Till skillnad från tidigare har hon börjat delta i gymnastik och

fritidsaktiviteter och hon har även slutat med specialanpassad kost.”

 

Sid 8:

”Enligt hovrättens mening visar utredningen entydigt att mamman har en skadlig

inverkan på barnets hälsa och utveckling och att hon saknar förmåga att tillgodose

barnets grundläggande behov av omvårdnad och trygghet. Hon kan mot den bakgrunden

inte anses lämplig som vårdnadshavare för dottern. När det gäller pappans

föräldraförmåga har det däremot inte framkommit någon omständighet som tyder på

att han skulle vara olämplig som vårdnadshavare. Det får därför anses vara bäst för

barnet att vårdnaden om henne tillkommer honom ensam.”

 

 

 

SVEA HOVRÄTTS DOM

2013-12-13

T 9543-12

Sid 5:

” Mamman har gjort gällande att pappan utsätter barnet för psykisk och

fysisk misshandel, något som han helt förnekat.”

Sid 6:

” Det framstår också som svårförståeligt att mamman träffar en

överenskommelse år 2010 om att barnet ska vara med pappan halva tiden, om hon

själv varit övertygad om att barnet utsatts för fysiskt våld eller psykiska övergrepp av

honom.

Sammantaget menar hovrätten att det inte framkommit omständigheter som medför att

det kan bedömas föreligga en konkret risk för att barnet utsätts för övergrepp eller annars

far illa hos pappan.”

 

Sid 8f:

Hovrätten noterar att pappan i hovrätten redogjort för att han vill lösa

resefrågan så att ena föräldern har passet och den andra har ett id-kort som möjliggör

resor inom EU och att han vill att barnet  har en egen mobiltelefon så att hon har möjlighet

att nå sina föräldrar när hon vill. Han har förklarat sig vara beredd att underteckna en

fullmakt för mamman som ger henne rätt till information från skola,

sjukvård, sociala myndigheter och polis samt möjlighet att vidta nödvändiga åtgärder

vid sjukdom och att hämta ut medicin. Mamman har inte framstått som lika

samarbetsvillig eller villig att hitta lösningar som kan förbättra samarbetet och därmed

barnets situation.

 

Mot denna bakgrund och med beaktande av de allvarliga uppgifter som framkommit

bl.a. i vårdnadsutredningen om vikten av ett förbättrat samarbete för att undvika att barnet

tar skada, finner hovrätten att det ligger i barnets intresse att vårdnaden flyttas över till

pappan.”

 

 

 

 

SVEA HOVRÄTTS DOM

2012-07-06

T 3301-12

 

Ur referatet av mammans uppgifter

”Hon har inte svartmålat NN (förnamnet på pappan) inför barnen

utan de har själva sett hur han har agerat och bildat sig

en egen uppfattning. Om hon far ensam vårdnad om barnen kommer hon att upprätta

en fullmakt så att NN kan få information om skola och dylikt. Det kommer att bli

enklare att fa barnen att vilja träffa NN om de flyttar till USA eftersom de då

kommer att ha fått det som de vill.

 

Hon tror inte att hon har fått något meddelande från

NN angående sommarumgänget. Sedan tingsrättens dom

har det inte funnits någon kommunikation dem emellan.”

 

Sid 8 f:

De tre barnen har gett uttryck för att de inte vill träffa sin pappa. Som

tingsrätten har konstaterat ska rätten i och för sig ta hänsyn till ett barns vilja med

beaktande av barnets ålder och mognad.

 

Ett barns uttryckta vilja kan dock inte utan vidare vara avgörande

om omständigheterna är sådana att det inte kan uteslutas att

barnet på ett eller annat sätt utsatts for negativ påverkan.

Vid bedömningen av vilken vikt som ska läggas vid barnens vilja

måste således förhållandena under vilka barnen

gett uttryck for viljan vägas in.

 

Som anförts ovan har barnen dragits in i föräldrarnas

konflikt och, enligt hovrättens uppfattning, har de också

kommit att påverkas av mammans negativa inställning till pappan.

 

Barnens vilja, som den kommit till uttryck, kan under dessa förhållanden inte få någon avgörande betydelse.

Enligt hovrätten står det klart att dessa tre barn, som de allra flesta barn, har

behov av en nära och god kontakt även med den förälder som de inte bor tillsammans

med. Sedan tingsrättens dom har något umgänge inte ägt rum och det är därför för

barnens skull angeläget att ett umgänge kommer igång så snart som möjligt.”

 

HOVRATTENS DOMSLUT

Hovrätten ändrar punkterna l – 5 i tingsrättens dom och bestämmer följande.

  1. Vårdnaden om parternas gemensamma barn, ska tillkomma parterna gemensamt.
  1. Barnen ska bo stadigvarande hos mamman.
  2. Barnen ska ha rätt till ett /detaljangivet/ omfattande umgänge med pappan.

 

 

SVEA HOVRÄTTS DOM

2012-04-04

T 9210-11

Sid 4f:

”Hovrätten är övertygad om att båda föräldrarna kan ge flickorna kärlek och en god omvårdnad. Barnen har nu i nästan fem år bott i XX tillsammans med mamman och allt tyder på att flickorna funnit sig väl till rätta i den miljön. Det talar starkt för att barnen ska få bo kvar där.

Men för att bedöma vem av föräldrarna som är bäst

lämpad att ha barnen boende hos sig, är det också av betydelse vilken förmåga

föräldrarna har att se till att barnen får träffa den förälder de inte bor hos. En viktig

utgångspunkt i bedömningen är alltså att barn har rätt till båda sina föräldrar.

Flera gånger har domstolarna bestämt om umgänge mellan flickorna och deras pappa.

Trots detta har umgänge kunnat realiseras vid ytterst få tillfällen.

 

Psykologen Lena Hellblom Sjögren, som gått igenom en stor mängd skriftligt material och även tagit del av material som hovrätten inte har tillgång till, har påpekat att barnen i början av det kronologiska materialet med start år 2007 inte har några negativa kommentarer om sin pappa, tvärtom pratar de om en glad och busig pappa. Efter en tid börjar flickorna prata

om sin pappa på ett negativt sätt, detta trots att de inte träffat honom mer än någon

enstaka gång och detta i andras närvaro. Lena Hellblom Sjögren har haft en längre

beskrivning av detta men enligt henne är det tydligt att barnen har påverkats av sin

mamma till att på olika sätt ta avstånd från sin pappa.

 

Hovrättens intryck av att Lena Hellblom Sjögrens bedömning har skäl för sig förstärks

av de videoinspelningar som skett av de tre misslyckade hämtningarna av barnen för

umgänge i maj och juni 2009. Filmerna visar två hysteriska barn. Inspelningarna har

gjorts av bekanta till mamman och på inrådan av socialförvaltningen i XX

kommun. Det är enligt hovrätten självklart att redan inspelningarna i sig stressar

barnen men det är också mycket påtagligt att mamman inte gör något för att hjälpa

barnen och avdramatisera pappans ankomst.

 

Att barnen påverkas av sin mamma stöds även av vad som hände efter det lyckade

umgänget den 3 augusti 2011. Enligt rapport från umgängesstödjaren var båda barnen

glada över att få träffa sin pappa. Tanken var att barnen och pappan skulle

träffas även den 4 augusti men i samtal mellan familjerätten och mamman den dagen

har hon sagt att barnen var ledsna på kvällen efter umgänget och att de inte ville träffa

pappan eftersom han dagen innan hade sagt att de ska bo hos honom. Av

rapporten framgår att umgängesstödjaren som var tillsammans med barnen den

3 augusti inte har hört pappan säga detta, vilket enligt hovrätten tyder på att

det snarare är något som inträffat hemma hos barnen som gjort att de ändrat inställning

till att träffa pappan igen.”

 

Sid 7f:

”Om barnen även i fortsättningen bor hos sin mamma befarar hovrätten att de helt

kommer att förlora kontakten med pappan. Hovrättens prövning innebär

alltså i realiteten den sista möjligheten för döttrarna att få behålla sin pappa. En

flytt till X-by innebär naturligtvis ett påfrestande och smärtsamt uppbrott från

XX och kommer att kräva en stor insats och mycket tålamod från pappan och även från

barnens anhöriga i X-by. Det kan också behövas olika

stödinsatser från X kommun. De uppgifter som VV från kommunen

har lämnat pekar på att kommunen har goda möjligheter att bidra med detta.

Vid en slutlig sammanvägning av omständigheterna finner hovrätten att det bästa för

barnen är att de bor hos pappan eftersom de då kommer att få tillgång

till två föräldrar.

 

Vårdnaden

Barnen ska alltså bo hos pappan. Mamman har i det läget inget

yrkande om gemensam vårdnad. Parternas problem att samarbeta innebär också att det

är olämpligt med gemensam vårdnad. Det betyder att pappan ska ha ensam

vårdnad om barnen.

Hovrätten utgår från att pappan ändå kommer att ge mamman full insyn i

barnens tillvaro och information om deras utveckling och skolgång m.m.

 

Umgänget mellan barnen och deras mamma

Pappan har godtagit mammans yrkande om umgänge mellan henne och

barnen men enligt pappan bör det första umgängestillfället ske först efter två

månader efter hovrättens dom, detta för att ge barnen möjlighet att vänja sig vid

boendet i X-by.”

 

 

 

 

Steven Miller: Lecture from the PASG 2018 Conference in Stockholm

HOW CAN—AND SHOULD— PROFESSIONALS ACCURATELY DISTINGUISH BETWEEN ALIENATION AND ESTRANGEMENT?

Steven G. Miller, M.D.

PASG INTERNATIONAL CONFERENCE Stockholm, Sweden
Friday, August 24, 2018

© 2018 The Massachusetts Medical Education Group, LLC.

GOALS AND OBJECTIVES § To raise consciousness!

§ To propose a clinical model with specific criteria to distinguish between alienation and estrangement.

• This combines elements of a medical model with a family systems approach.

§ To review some basic concepts.

QUESTION
What does evidence-based practice mean? ANSWER

QUESTION
What does evidence-based practice mean? ANSWER

It means that clinicians should use the best available evidence

BEWARE SPECIOUS ARGUMENTS!

§ NONSENSE CONTROVERSIES—ABSOLUTELY FALSE!

  • There’s no such thing as PA—it doesn’t exist!
  • It’s just a theory!
  • Experts can’t even agree on a definition!
  • It is not supported by empirical evidence!
  • Gardner was a [fill in false allegation]!
    § PSEUDO-CONTROVERSIES—FALSE OR NO RELEVANCE!
  • It’s not a syndrome!
  • It’s not in the DSM-5!
  • Most cases are hybrids.
  • The research is of poor or questionable quality!
  • It’s not admissible in court!

Many people
who claim to go by the book have never read the book or even know which book

”Cases of severe alienation are likely to be highly counterintuitive. Clinicians who attempt to manage them without adequate skills are likely to find themselves presiding over a cascade of clinical and psychosocial disasters.”

Miller, Steven G. (Chapter 2). Clinical Reasoning and Decision-making in Cases of Child Alignment. Page 11.

Edited by
Baker and Sauber, 2013

THE HIGH CONFLICT MODEL

  • §  Assumes that both parents are significantly responsible for the family dynamics.
  • §  Fails to properly consider the possibility that one party is an aggressor and the other is in defense mode, trying to manage a horrific family crisis.
  • §  Entails multiple severe cognitive errors, e.g., stereotyping errors.
  • §  From both clinical and legal perspectives, use of the High Conflict Model in a case of parental alienation is a recipe for disaster.

HIGH CONFLICT MODEL

Edited by Lorandos, Bernet and Sauber, 2013

 

Sir William Osler 1849-1919

“Medicine is a science of uncertainty and an art of probability.”

”We balance probabilities and choose the most likely.”

Sherlock Holmes

The Hound of the Baskervilles 1902

 

PROPOSED CLINICAL CRITERIA TO DISTINGUISH ALIENATION FROM ESTRANGEMENT

BUT FIRST …

IMPORTANT NOTES

§ These criteria are for experienced mental health clinicians who have a sophisticated understanding of certain advanced clinical concepts.

§ The criteria are intended to inform clinical judgment—not to replace it.

§ They assume the clinician or forensic evaluator will employ sound clinical judgment based on the scientific method.

§ This model assumes the clinician has a sophisticated understanding of certain clinical concepts. For example:

  • How to weight and combine clinical findings to rule in, or rule out, a clinical hypothesis.
  • How to employ the laws of conditional probability for clinical problem-solving and decision-making.
  • How to conduct a proper causation analysis.
    § This latter point has major implications with respect to the “hybrid hypothesis.”§ These criteria do not necessarily provide final or definitive answers. Rather, they help to determine the most rational conclusions given the available evidence.

 

THE SIMPLE ODDS FORM OF BAYES’ THEOREM

Posterior (Final) Odds =
Prior (Initial) Odds x Weight of Evidence

  • §  This tells us what to believe—what is the most logical and rational conclusion—given the evidence.
  • §  It permits us to continuously update our belief in a hypothesis as new evidence becomes available.
  • §  It can be used in sequence for each piece of evidence (assuming that each piece of evidence has conditional independence).

 

ACCURACY OF A DIAGNOSTIC TEST: KEY POINTS

§ SENSITIVITY
• TRUE POSITIVE RATE =

The detection rate § SPECIFICITY

• TRUE NEGATIVE RATE =
100 minus the false positive rate

§ POSITIVE LIKELIHOOD RATIO (LR+)
• Used if test is (+) or evidence is present

§ NEGATIVE LIKELIHOOD RATIO (LR–)
• Used if test is (–) or evidence is absent

 

CLINICAL DECISION RULES (CDRs)

§ CDRs have become very important in medicine.

  • Concept: ELEGANT SIMPLICITY!
  • Examples: Ottawa Ankle Rules; Wells’ Criteria
  • §  Although we do not yet have a CDR to distinguish alienation from estrangement, this model is quite similar to a CDR.
  • §  Beware the Two Deadly Ds!

• Too much information (TMI) tends to:

ü Dilute the message
ü Distract the audience (reader, listener, etc.)

 

 

PROPOSED CLINICAL CRITERIA TO DISTINGUISH ALIENATION FROM ESTRANGEMENT

§ TWO CRITERIA FOR THE CHILD *

  • Child Criterion 1 (CC1)
  • Child Criterion 2 (CC2)§ TWO CRITERIA FOR THE FAVORED PARENT
  • Favored Parent Criterion 1 (FPC1)
  • Favored Parent Criterion 2 (FPC2) 

    § TWO CRITERIA FOR THE REJECTED PARENT

  • Rejected Parent Criterion 1 (RPC1)
  • Rejected Parent Criterion 2 (RPC2)* The child criteria must be used individually for each child.

§ CHILD CRITERIA

  • Child Criterion 1 (CC1)s CC1-A, or s CC1-B, or s CC1-C
  • Child Criterion 2 (CC2)
    § FAVORED PARENT CRITERIA

 

Three levels based on severity

• Favored Parent Criterion 1 (FPC1) s FPC1-A, or

s FPC1-B, or

Three levels based on severity

s FPC1-C
• Favored Parent Criterion 2 (FPC2)

 

§ REJECTED PARENT CRITERIA

  • Rejected Parent Criterion 1 (RPC1)
  • Rejected Parent Criterion 2 (RPC2)

THE CHILD CRITERIA

THE EIGHT MANIFESTATIONS (In Original Form)

§ A campaign of denigration.
§ Weak, frivolous or absurd reasons for the rejection. § Lack of ambivalence.
§ ”Independent thinker” phenomenon.
§ Reflexive support of the alienating parent.
§ Absence of guilt.
§ Borrowed scenarios.
§ Rejection of friends and extended family.

CHILD CRITERION 1 (CC1): The child manifests unreasonable negative beliefs, feelings and/or behaviors about the rejected parent that are significantly disproportionate to the child’s actual experience with that parent AND there is a pattern of denigration for which the child provides weak, trivial, frivolous or absurd reasons.

These are considered the ”core findings” of alienation. To make a determination of alienation, the child MUST meet CC1—in other words, CC1 is MANDATORY.

If the above core findings are present, then determine which of one the following sub-criteria best fits the child’s clinical presentation with respect to SEVERITY (select only one):

CC1-A: The child manifests the above ”core findings”; OR

CC1-B: In addition to having the core findings in CC1-A, the child expresses beliefs about the parents that suggest pathological splitting. Examples include: a marked lack of ambivalence about the parents; reflexive support for the favored parent in almost every conflict or situation; portraying one parent as ”all good” and the other as ”all bad”; or, despite evidence to the contrary, denying positive experiences with the rejected parent in the past;

OR

CC1-C: In addition to having the core findings of CC1-A, and the pathological splitting required for CC1-B, the child engages in unwarranted cruel or unkind treatment of the rejected parent AND displays little or no guilt or remorse regarding that mistreatment.

CHILD CRITERION 2 (CC2): The child’s use of language suggests that the child’s beliefs and feelings have been unduly influenced by the favored parent. This may be indicated by the content, choice of words, syntax, cadence, inflection, or other parameters.

For example, the child relates incidents, expresses opinions, or criticizes the rejected parent in a way that is not plausible, or not credible, and that closely resembles the beliefs, feelings attitudes, or experiences of the favored parent.

In addition, the child may claim that these negative views and beliefs are his or her own in a way that is not plausible or credible.

THE FAVORED PARENT CRITERIA

THE 17 STRATEGIES OR BEHAVIORS (Divided into Six Groups)

§ Badmouthing
§ Limiting contact
§ Erasing of memories

§ Undermining trust
§ Undermining authority

§ Undermining love

NOTE TRIAD RE UNDERMINING

 

FAVORED PARENT CRITERION 1 (FPC1): The favored parent, without a valid reason, either consciously or unconsciously, has exhibited one or more alienating behaviors, or has employed one or more alienation strategies, that are potentially damaging to the child’s relationship with the other parent.

Such behaviors include but are not limited to: badmouthing; limiting contact; disrupting communication; interrupting visits; undermining authority; withholding love; withholding information; suggesting the other parent does not love the child; suggesting the other parent is dangerous; encouraging the child to denigrate or disrespect the other parent; or enabling the child to minimize contact with the other parent.

If any of the above alienation behaviors are present, one must then categorize FPC1 based on SEVERITY as described on the following slide.

Next, grade FPC1 for SEVERITY (selected only one):

FPC1-A: There is mild alienating behavior with respect to the number and/or intensity of the behaviors;

OR

OR

FPC1-B: There is moderate alienating behavior with respect to the number and/or intensity of the behaviors;

FPC1-C: There is severe alienating behavior with respect to the number and/or intensity of the behaviors.

FAVORED PARENT CRITERION 2 (FPC2): The favored parent has intentionally provided information to a professional involved in the case that is substantially inaccurate or misleading.

Furthermore, any intentional misrepresentation must be directly relevant to the case, for example, false allegations of abuse or neglect, or false statements regarding the family’s history or present situation.

Comment From Previous Conference

“[Dr. Miller] improperly stressed parental lying as a

significant variable in assessing alienation. Mental health

professionals have no expertise in assessing lying and

would not be permitted to testify to same in court.”

Comment by a workshop participant regarding a presentation on how to assess the probability of parental alienation using criteria that focus on the ”8 manifestations,” the “17 strategies,” and the presence or absence of intentional misrepresentations by the respective parents.

 

THE REJECTED PARENT CRITERIA

REJECTED PARENT CRITERION 1 (RPC1): The rejected parent has NOT treated the child in a way that is genuinely abusive or significantly neglectful, and has NOT engaged in markedly deficient parenting. In other words, there is an absence of bona fide abuse or severe neglect.

That is, any negative behavior by the rejected parent must NOT be clinically-significant and must NOT be causally-connected to the child’s negative beliefs, feelings, or behaviors.

Notes:

  • §  This criterion is positive if the above findings are absent!
  • §  This might be confusing at first, but it is logical. If the rejected parent has not been abusive or neglectful, and has not engaged in markedly deficient parenting, that supports a determination of alienation, rather than estrangement!

 

REJECTED PARENT CRITERION 2 (RPC2): The rejected parent has NOT intentionally provided relevant information to a professional involved in the case that is substantially inaccurate or misleading.

If the parent has engaged in any intentional misrepresentation, it must NOT be directly relevant to the case. In particular, there must be NO false allegations of abuse or neglect, and NO substantially inaccurate or misleading statements regarding the family’s history or present situation.

Notes:

§ This criterion is positive if the above findings are absent!

§ As with RPC1, this is logical. If the rejected parent has not lied—but, rather, has been truthful—that supports a determination of alienation, not estrangement!

 

”In solving a problem of this sort,
the grand thing is to be able to reason backward. That is a very useful accomplishment,
and a very easy one,
but people do not practise it much.”

Sherlock Holmes
A Study in Scarlet, 1887

 

”My dear Watson, you as a medical man are continually gaining light as to the tendencies of a child by the study of the parents. Don’t you see that the converse is equally valid? I have frequently gained my first real insight into the character of parents by studying their children.”

Sherlock Holmes The Adventure of the Copper Beeches 1892

JUDGES UNDERSTAND THIS! SO DO SCIENTISTS!

DISCOVERY OF NEPTUNE 1846

 

ASSUMPTIONS

1. There is conditional independence between criteria.

  • Note that conditional independence (CI) is not the same as absolute or unconditional independence.
  • Loosely speaking, CI means the evidence is independent except for the effects of alienation.
  • 2. The estimated sensitivities and specificities are reasonably accurate.
  • They reflect an expert consensus opinion.
  • Although carefully-considered, these assumptionshave not been validated in a clinical trial.
  • HOWEVER, regarding sensitivity and specificity, great precision is NOT required.

Table 1. Estimated Sensitivities, Specificities and Likelihood Ratios

Criteria

Sensitivity

Specificity

Likelihood Ratio

True Positive Rate

True Negative Rate

Positive LR = TP/FP (Test is +)

Negative LR = FN/TN (Test is –)

Aligned Child

CC1

Either

CC1-A

95

94

15.83

0.05

or

CC1-B

90

95

18.00

0.11

or

CC1-C

85

96

21.25

0.16

CC2

80

90

08.00

0.22

Favored Parent

FPC1

Either

FP1-A

95

50

01.90

0.10

or

FP1-B

90

90

09.00

0.11

or

FP1-C

20

99

20.00

0.81

FPC2

75

75

03.00

0.33

Rejected Parent

RPC1

90

90

09.00

0.11

RPC2

75

75

03.00

0.33

EXAMPLE OF A SENSITIVITY ANALYSIS Calculations for 6 pieces of evidence each of which

has a sensitivity and a specificity of 75% (so positive LR = 3)

Posterior Probabilities (in Table)
for Various Prior Probabilities (Top Row)

5%

10%

30%

50%

70%

90%

95%

E1

13.64

25.00

56.25

75.00

87.50

96.43

98.28

E2

32.14

50.00

79.41

90.00

95.45

98.78

99.42

E3

58.70

75.00

92.01

96.43

98.44

99.59

99.81

E4

81.00

90.00

97.20

98.78

99.47

99.86

99.94

E5

92.75

96.43

99.05

99.60

99.82

99.95

99.98

E6

97.46

98.78

99.68

99.86

99.94

99.98

99.99

(All calculations were done to 5 decimal places and then rounded.)

What clinical insights does this provide?

Posterior Probabilities (in Table)
for Various Prior Probabilities (Top Row)

5%

10%

30%

50%

70%

90%

95%

E1

13.64

25.00

56.25

75.00

87.50

96.43

98.28

E2

32.14

50.00

79.41

90.00

95.45

98.78

99.42

E3

58.70

75.00

92.01

96.43

98.44

99.59

99.81

E4

81.00

90.00

97.20

98.78

99.47

99.86

99.94

E5

92.75

96.43

99.05

99.60

99.82

99.95

99.98

E6

97.46

98.78

99.68

99.86

99.94

99.98

99.99

Clinical Insights:
§ An LR(+) of 3 is generally considered weak evidence. § But 3 x 3 x 3 x 3 x 3 x 3 = 729, so the total LR(+) = 729. § So six pieces of weak evidence = very strong evidence! § But only if there is conditional independence!

RECALL THAT THIS MODEL EMPLOYS SIX (6) CRITERIA, EACH OF WHICH HAS CONDITIONAL INDEPENDENCE.

§ Two criteria for the child

  • Child Criterion 1 (CC1)
  • Child Criterion 2 (CC2)§ Two criteria for the favored parent
  • Favored Parent Criterion 1 (FPC1)
  • Favored Parent Criterion 2 (FPC2)§ Two criteria for the rejected parent
  • Rejected Parent Criterion 1 (RPC1)
  • Rejected Parent Criterion 2 (RPC2)

OTHER USEFUL INDICATORS

§ There was a previously-good or normal baseline relationship between the child and the parent.

• Under this model, that is a PRE-REQUISITE.

  • §  The child denies or downplays positive memories of therejected parent (”erasing of positive memories”).
  • §  The person’s affect (either parent’s or child’s) is inconsistent or incongruous with the verbal content.
  • §  Signs of pathological enmeshment: • Infantilization.
    • Adultification.
    • Parentification.

§ Over-empowerment

  • Especially if extreme or severe.
  • Ask: Who is doing the over-empowering?§ Boundary violations
  • Especially if extreme or severe.
  • Ask: Who is violating whose boundaries?§ Extreme or bizarre behavior
  • Look for ”extreme extremism.”
  • Ask: Is this normal—not just common—behavior?ü The above triad—sometimes called THE BIG THREE— should be applied to each member of the family.

    ü These three variables can be used for both children and parents.

Figure 1. Master Algorithm for the Alienation Criteria

1. The alienation criteria apply only to cases in which a child is strongly aligned with one parent and has rejected the other.

2. To determine the post-test (or, more generally, the posterior) probability of alienation, one must first determine or estimate the pre- test (or, more generally, the prior) probably of alienation. One can never use any diagnostic test or clinical finding to determine a post- test probably unless one knows or estimates the pre-test probability.

3. These criteria do not necessarily provide the actual post-test probability of alienation; rather, they update the pre-test probability to a post-test probability given the evidence under consideration!

So this is not a “cookbook” !!!

 

USE YOUR INSTRUMENTS! TRUST YOUR INSTRUMENTS!

PROTOTYPE CASES WITH BAYESIAN ANALYSES

FAMILY 1
Meets all 6 criteria using CC1-A and FPC1-A

Table 2.1. Calculations for a family that meets all 6 criteria with CC1-A and FPC1-A

Criteria

LR

Posterior Probabilities of Alienation (Body of Chart) for Various Prior Probabilities (Top Row)

+

1%

5%

10%

30%

50%

70%

90%

95%

99%

Aligned Child

CC1

Either

CC1-A

l

13.79

45.45

63.76

87.16

94.06

97.36

99.30

99.67

99.94

or

CC1-B

or

CC1-C

CC2

l

56.13

86.96

93.37

98.19

99.22

99.66

99.91

99.96

99.99

Favored Parent

FPC1

Either

FP1-A

l

70.85

92.68

96.40

99.04

99.59

99.82

99.95

99.98

100

or

FP1-B

or

FP1-C

FPC2

l

87.94

97.44

98.77

99.68

99.86

99.94

99.98

99.99

100

Rejected Parent

RPC1

l

98.50

99.71

99.86

99.96

99.98

99.99

100

100

100

RPC2

l

99.49

99.90

99.95

99.99

99.99

100

100

100

100

POSTERIOR

99.49

99.90

99.95

99.99

99.99

100

100

100

100

Table 2.2. Calculations for the same family using very low priors

Criteria

LR

Posterior Probabilities of Alienation (Body of Chart) for Various Prior Probabilities (Top Row)

+

0.0001% 1 in 106

0.001%

1 in 100,000

0.01%
1 in 10,000

0.1%
1 in 1,000

1%
1 in 100

Aligned Child

CC1

Either

CC1-A

l

0.002

0.02

0.16

1.56

13.79

or

CC1-B

or

CC1-C

CC2

l

0.013

0.13

1.25

11.25

56.13

Favored Parent

FPC1

Either

FP1-A

l

0.024

0.24

2.35

19.41

70.85

or

FP1-B

or

FP1-C

FPC2

l

0.072

0.72

6.73

41.95

87.94

Rejected Parent

RPC1

l

0.644

6.10

39.39

86.67

98.50

RPC2

l

1.908

16.31

66.10

95.13

99.49

TOTAL

1.91

16.31

66.10

95.13

99.49

FAMILY 2
Meets all 6 criteria using CC1-C and FPC1-C

Table 3.1. Calculations for a family that meets all 6 criteria with CC1-C and FPC1-C

Criteria

LR

Posterior Probabilities of Alienation (Body of Chart) for Various Prior Probabilities (Top Row)

+

1%

5%

10%

30%

50%

70%

90%

95%

99%

Aligned Child

CC1

Either

CC1-A

or

CC1-B

or

CC1-C

l

17.67

52.80

70.25

90.11

95.51

98.02

99.48

99.75

99.95

CC2

l

63.20

89.95

94.97

98.65

99.42

99.75

99.93

99.97

99.99

Favored Parent

FPC1

Either

FP1-A

or

FP1-B

or

FP1-C

l

97.17

99.44

99.74

99.93

99.97

99.99

100

100

100

FP2

l

99.04

99.81

99.91

99.98

99.99

100

100

100

100

Rejected Parent

RPC1

l

99.89

99.98

99.99

100

100

100

100

100

100

RPC2

l

99.96

99.99

100

100

100

100

100

100

100

POSTERIOR

99.96

99.99

100

100

100

100

100

100

100

Table 3.2. Calculations for the same family using very low priors.

Criteria

LR

Posterior Probabilities of Alienation (Body of Chart) for Various Prior Probabilities (Top Row)

+

0.0001% 1 in 106

0.001%

1 in 100,000

0.01%
1 in 10,000

0.1%
1 in 1,000

1%
1 in 100

Aligned Child

CC1

Either

CC1-A

or

CC1-B

or

CC1-C

l

0.002

0.02

0.21

2.08

17.67

CC2

l

0.017

0.17

1.67

14.54

63.20

Favored Parent

FPC1

Either

FP1-A

or

FP1-B

or

FP1-C

l

0.338

3.29

25.37

77.29

97.17

FP2

l

1.008

9.26

50.50

91.08

99.04

Rejected Parent

RPC1

l

8.391

47.87

90.18

98.92

99.89

RPC2

l

21.563

73.37

96.50

99.64

99.96

POSTERIOR

21.56

73.37

96.50

99.64

99.96

HYBRID ALGORITHM

Figure 2. Algorithm for Mixed Alienation and Estrangement

1. To be clinically-significant, any component of estrangement must involve genuine abuse, neglect or markedly deficient parenting—not merely suboptimal parenting—and be severe enough to have caused the rejection in the absence of an alienating parent or other alienator.

2. To be causally-connected, any estrangement component must be temporally-connected to the child’s rejection of the parent.

3. Estrangement behavior by a parent will not necessarily cause a child to reject that parent.

4. If alienation and estrangement are both present, it is important to determine the respective severity and relative contribution of each.

1. To be clinically-significant, any component of estrangement must involve genuine abuse, neglect or markedly deficient parenting—not merely suboptimal parenting—and be severe enough to have caused the rejection in the absence of an alienating parent or other alienator.

2. To be causally-connected, any estrangement component must be temporally-connected to the child’s rejection of the parent.

3. Estrangement behavior by a parent will not necessarily cause a child to reject that parent.

4. If alienation and estrangement are both present, it is important to determine the respective severity and relative contribution of each.

 

”I never guess.
It is a shocking habit— destructive to the logical faculty.”

Sherlock Holmes
The Sign of the Four, 1890

 

Thank You! QUESTIONS?

For a copy of this slide set write to Dr. Steve Miller at: smillermd@aol.com

Mer om avskilda och alienerade barn

Lena Hellblom Sjögen, filosofie dr, legitimerad psykolog 2020-02-02

Hej du som kanske hittar hit!

Beklagar att jag inte hinner med att skriva som jag tänker. En som hinner med och samlat/samlar en mängd värdefulla referenser, länkar samt inlägg om Parental Alienation, är en akademiker som nyligen startat sajten http://www.ompa.se. Detta efter att ha fått personlig inblick i hur hårt både barnen och de vuxna runt barnen drabbas då den ena föräldern inte vill att barnen ska ha kontakt med den andra föräldern, avskiljer barnen från kontakt, binder barnen till sig, och påverkar dem att se denna från dem avskilda föräldern i svart.

Jag vill rekommendera er som vill skaffa er en överblick om vad föräldraalienation är att läsa blogginlägg av Susan Heitler och Edward Kruk på Psychology Today, t.ex. Heitlers inlägg från den 1 februari 2018.

En ny viktig artikel av Richard Warshak är under publicering  i Family Court Review, Volume 57, April 2020: ”Risks and Realities of Working with Alienated Children.”

I april släpps en bok Parental Alienation – Science and Law, av psykologen/advokaten/juris dr Demosthenes Lorandos och professor emeritus i psykiiatri, William Bernet.

 

Boksläppet sker i samband med konferens i Dublin 21-22 april 2020 – För information se Dublin Parental Alienation Conference 2020 – United As ONE.https://parentalalienation.eu/parental-alienation-conferences-2020-dublin-and-derry/conference-handout/

 

15-16 juni, 2020,  är temat ”Parental Alienation, Separation, Alienation and Splitting: Healng Beyond Reunification,” för en konferens i Zagreb som riktar sig till dem som praktiskt arbetar med att hjälpa avskilda barn och deras familjer.

 

Parental Alienation Study Group, PASG, anordnar sin fjärde internationella konferens i Bryssel den 10-11 september., 2020. Protecting Family Ties After Separation, NOW” Prevention is better than cure. That’s the exciting theme of this PASG2020 Conference.Click here to find out more. pasg2020.eu

 

 

10-11 oktober, 2020 är det konferens i  Durham, N.C. : ”International Conference on Helping Courts Understand the Phenomenon of Alienation”. Den anordnas av ”Family Access- Fighting for Children´s Rights” med stöd av ”Steel Partners Foundation.”

 

VÄLKOMMET skulle det vara om någon eller flera av de svenska myndigheter som har barns och familjers hälsa som sina ansvarsområden, t.ex. Myndigheten för Familjerätt och Föräldraskapsstöd, MFoF,  Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten och Domstolsverket, liksom enheter som BUP, Sveriges Psykologförbund och Familjerättssocionomernas riksförbund, skulle lära sig  om hur det som kallas föräldraalienation skadar barn och familjer, fortbilda medarbetare och utarbeta riktlinjer för bästa bemötande och behandling för olika grader av föräldraalienation, mild, moderat, allvarlig.

I det internationella forskarsamhället ser vi den mest allvarliga formen numera som psykologisk barnmisshandel, se t.ex:

  1. Harman, Kruk, Hines.Parental  alienating behaviors: An unacknowledged form of family violence. Psychological Bulletin 144, 1275-1299.

 

Egenintressen och eskalering MOT barnets bästa intresse

Lena Hellblom Sjögren, filosofie dr, legitimerad psykolog, 2020-01-04

Så här enkelt kan en vårdnadstvist i domstol inledas med ett brev från en advokat.

 

”Ang barnet NN,

Mamma XX har sökt mitt biträde angående vårdnaden beträffande ert gemensamma barn
NN. Jag får därmed tillskriva Dig i anledning av ovan angivna uppdrag.

XX har angett att samarbetet mellan er inte fungerar och att den gemensamma
vårdnaden måste ändras.  Hon begär därav att hon ska få ensam vårdnad om NN.

Vidare mår NN inte bra av det umgänge som är idag. När han ska åka till dig har han ont
i magen och kräks. Han har inte heller mått bra efter det sista höstlovsumgänget och har
varit orolig och rivit sönder sina händer. XX anser det bäst för NN att det
ska vara ett uppehåll i umgänget under en tid för att se om NN:s mående förbättras.

NN kommer därav inte till Dig för umgänge som beslutats.

Jag önskar snarast besked från Dig i anledning av ovan nämnda begäran om en reglering av
vårdnaden och umgänget.  För det fall Du accepterar XX:s  begäran om ensam
vårdnad kan frågan enklast lösas genom att ni båda undertecknar ett avtal som sedan
godkänns av socialnämnden i Z kommun.

För det fall Du inte accepterar min huvudmans begäran måste frågan föras vidare till avgörande i domstol varför jag har XX:s uppdrag att väcka talan vid Y:s  tingsrätt med yrkande om ensam vårdnad.

Svar från dig, eller ditt ombud, önskas snarast, dock senast det och det datumet.
För det fall Du behöver juridisk rådgivning ber jag dig ta kontakt med ett eget ombud.

Med vänlig hälsning

Advokat UU”

 

Kommentar

Brevet skrevs efter att en förälder, som ville ha egen kontroll över barnet, kontaktat, advokaten. Denna advokat skrev sitt brev utan att ha någon annan information än den som denna förälder, givit.

En förälder, mamma, eller pappa, som  motarbetar barnets kontakt med den andra föräldern, trots att denna förälder inte gjort barnet illa, skadar sitt barn. Tyvärr verkar varken advokater eller socialsekreterare förstå att de, då de agerar utifrån en kontrollerande förälders perspektiv, medverkar till att eskalera vårdnadstvisten och till att skada barnet allt djupare.

 

”Twelve Essential Principles of Cognitive Science for Alienated Parents and Their Attorneys”

MUST READ INFO FOR SUNDAY NIGHT’S CALL WITH DR. STEVEN MILLER!! PLEASE RESPOND ASAP!!

Sent to lena Hellblom Sjögren from Elaine Cobb

Family Access – Fighting for Children’s Rights dm-noreply@promote.weebly.com

20:13 (för 24 minuter sedan)

View in Browser
My Logo
Hello everyone,

Listed below are some very important things for you to read and understand before attending Sunday night’s call with Dr. Steven Miller on the topic ”Twelve Essential Principles of Cognitive Science for Alienated Parents and Their Attorneys”.  These calls are extremely important to alienated family members and professionals who work in the field of alienation. On these calls, you receive vast knowledge and support from the top experts in the world regarding alienation. These calls are complimentary and are no charge to anyone. This is a ministry of Family Access – Fighting for Children’s Rights. There are no replays of these calls so please make them a priority. Please read in full to help in having a successful call for all. Thank you!

1. The conference line will open at 7:30 PM EDT. You may call in early to chat with others if you would like. I do ask that you please do not get into a long discussion regarding your situation. I ask that not just a couple of people monopolize the time so all others wishing to speak may have the opportunity to do so. Thank you for your cooperation with this.

2. Listed below is the time zone converter. When using your time zone converter, please use EASTERN STANDARD TIME. We start promptly at 8 PM EDT. If you need to call in late or leave early, that is fine

http://www.timeanddate.com/worldclock/converter.html

3. Deadline to register for this call is Sunday, January 5th at 5 PM EST. This is a firm deadline!! No responses after 5 PM EST for certain as I am preparing for the call.

4. Please note if you have NOT received the call in info for this call, you are NOT registered. Check now to verify please. The number is changed each month. If you have not been given the new number for this month, you need to ask me now for it or by Sunday at 5 PM EST. 

5. Please make sure you do NOT call in as a blocked number or an 800 number. You MUST call in on the number you have given me upon registering. Any other numbers will not be allowed on this call. Sadly you will be booted from the calls otherwise. We do try to protect our callers. We sometimes get trolls. 

6. If you live in Canada or have T mobile or Metro PCS, you will be charged for the call. We do have 2 other options for you to join us with no charge to you. Please email me asap to get the info.

7. If you wish to skype the call, you need to send me a skype request if you have not already done so already now. Those skyping will also be receiving a skype message tonight from me. You must confirm on skype to that message so we know for sure that you wish to skype this call. If you do not confirm to the skype message, Chester will not skype you for the call. Chester will skype those confirmed at 7:50 PM EST. It will be a one time call so please be available otherwise you will not be able to skype this call. Chester will mute you from this end. Please do not unmute yourself during the call. Thank you much for your help with this.

8. You do NOT have permission to record these calls!  No one has permission to give out this call in information. Everyone must register with me at familyaccessinnc@aol.com

Looking forward to joining you Sunday night!

For our families,

Elaine Cobb 

Court expert in a parental alienation case in Australia found guilty of professional misconduct

Report received December 14, 2019 from David Curl, PhD, CEO, FOR KIDS SAKE

We’ve been generating very significant national media over the past few weeks on the issues of the (lack of) competence of many family court experts; the lack of scrutiny of court experts; and the draconian secrecy rules that prevent transparency. (There’s been additional coverage about the unsuitability of the AFCC to run any expert accreditation scheme, as they appear to be trying to do in Australia.)

Several front page headlines, editorials, letters, national TV news etc. See e.g.
https://www.facebook.com/forkidssakeltd/photos/a.1356551274410735/2820371204695394/?type=3&theater
and
https://www.facebook.com/familylawreformcoalition/photos/a.438372033037308/1313975942143575/?type=3&theater

For the first time, an ”expert” psychologist who failed to recognise alienation (and, in fact, contributed to it – though it’s not mentioned in the judgment – while unquestioningly adopting an alienator’s false narrative about the other parent) has been found guilty of professional misconduct.

Again for the first time ever, this ”expert” has been publicly named with (begrudging) permission of the court, despite the expert taking every measure possible – including contacting the alienating parent overseas to support his defence – to stop him being found guilty and being named.

This is a significant step forward in our campaign for change.

Happy Christmas and New Year to all,

David

Dr David Curl
CEO, For Kids Sake

När barnet säger ´jag vill inte träffa mamma/pappa´

12 december och 5 mars 2019 av Lena Hellblom Sjögren, filosofie.dr. legitimerad psykolog 

Efter den internationella konferensen i Stockholm i augusti 2018 : ParentalAlienation- What Is It? What To Do About It? skrev jag, med stöd av flera som läste kritiskt, en sammanfattande text. Den följer här, förhoppningen är att en och annan jurist och utredare inom socialtjänst och familjerätt, ska nås av den kunskap som samlats sedan många år i många länder, men ännu inte nått Sverige i annat än mycket liten skala.

 NÄR BARNET SÄGER  ”JAG VILL INTE TRÄFFA MAMMA/PAPPA”

 VAD ÄR I BARNETS BÄSTA INTRESSE? Några saker som kan vara bra att veta.

 

-Innehåll-

  VINJETTER – två korta fallbeskrivningar

VAD ÄR I BARNETS BÄSTA INTRESSE?

Definition av barnets bästa  och tillräckligt god föräldraförmåga

NÄR FINNS EN RIMLIG OCH BERÄTTIGAD GRUND FÖR BARNET ATT INTE VILJA  HA KONTAKT MED SINA ENA FÖRÄLDER?

Visar barnet ambivalens eller har barnet utvecklat en svart-vit omvärldsbild,       det som kallas ´splitting´?

NÄR FINNS INTE EN RIMLIG, BERÄTTIGAD GRUND FÖR BARNET ATT AVVISA        KONTAKT MED SIN ENA FÖRÄLDER?

EN MODELL MED FYRA AVGÖRANDE FAKTORER FÖR ATT FASTSTÄLLA OM DET    ÄR BERÄTTIGAT FÖR BARNET ATT INTE VILJA HA KONTAKT MED SIN ENA     FÖRÄLDER

ALIENATIONSSTRATEGIER

ALIENATIONSBETEENDEN HOS BARNET

Barnet ska inte ställas inför att välja en av sina föräldrar – barnet behöver båda

BARNETS VILJA?

Bedömningsmetod som inkluderar att träffa det avvisande barnet, dvs. barnet    som säger ´JAG VILL INTE träffa mamma/pappa, tillsammans med den         avvisade föräldern

Oförsonlig fientlighet

Barnets situation hos den förälder som anses inte bra/dum/farlig kan svårligen utredas efter avskiljandet – risken är stor att det är effekterna av avskiljandet som då utreds

Utblick mot Australien

Inspirerande erfarenheter från att hantera tvister om vårdnad m.m. inom   rättssystemet från Tyskland, den s.k. Cochem-modellen

I nuvarande system – barnen hamnar i en sektliknande situation

KAN BARNET FÅ HJÄLP ATT ÅTERFÖRENAS MED EN MAMMA ELLER PAPPA  SOM AVSKILTS FRÅN BARNET UTAN RIMLIG GRUND DÄRFÖR?

Några frågor att fundera över, plus kontaktuppgift

 

 

 

Vinjett 1:

Mamman har flyttat några mil efter föräldrarnas separation. Dottern bor växelvis hos båda föräldrarna och går kvar i sin gamla skola nära det gemensamma hemmet, där pappan bor kvar. När flickan närmar sig 12 år säger mamman att flickan inte trivs i skolan, dotterns skolfrånvaro ökar. Mamman börjar säga att dottern inte kan komma till sin pappa, för att hon inte vill. Efter en tid är det dottern själv som ringer och säger att hon inte vill komma till sin pappa. Mamman, som reser mycket i sitt arbete, låter en hemmavarande nästan vuxen halvsyster ta hand om dottern, eller en väninna. Mamman förklarar för pappan och farmodern som också längtar efter sondottern, att hon måste lyssna på sitt barn och respektera hennes vilja.

ÄR DET BARNETS VILJA ATT VÄXA UPP UTAN SIN PAPPA?

NÄR DENNA FLICKA SENARE I LIVET INSER ATT DET ÄR HON SOM PÅLAGTS ANSVARET ATT VÄLJA BORT SIN PAPPA – ÄR DET DÅ INTE FÖR SENT?

 

Vinjett 2:

Pappan har inte lika lätt att hantera pengar som mamman. När de flyttar ifrån varandra bor sonen 11 år växelvis. Hos pappa hör han t.ex. ”Jaså, har mamma skaffat en sån bil, ja den är ju inte så bra.” Eller ”Gör hon så? Jag gör så här.” Efter en tid flyttar pappan längre ut på landet med en skola i närheten, där han tycker sonen skall börja. Mamman motsätter sig skolbytet. Pappan fäller kanske några kommentarer om ”Ja, du vet att mamma oroar sig alltid så mycket, men du, du kan ju ta hand om dig själv och fatta egna beslut.” Det mamman står för framstår alltmer som ”fel” för sonen. Sonen säger att han vill gå i skolan på landet och att han vill bo hos pappan. Pappan får hela barnbidraget och bostadsbidraget. Sonen slutar att hälsa på hos sin mamma. När mamman ringer pappan, och påminner om hans ansvar som boförälder, säger pappan: ”Han vill inte. Och vi måste respektera hans vilja.”

ÄR DET BARNETS VILJA ATT VÄXA UPP UTAN SIN MAMMA?

NÄR DENNA POJKE SENARE I LIVET INSER ATT DET ÄR HAN SOM PÅLAGTS ANSVARET ATT VÄLJA BORT SIN MAMMA – ÄR DET DÅ INTE FÖR SENT?

 

 

I dessa autentiska fall, är det fråga om goda nog föräldrar, dvs. föräldrar utan risk för missbruk, våld eller övergrepp. Ändå blev pappan i det första fallet och mamman i det andra fallet ”bortvalda.” De uteslöts – som om de dött – från sina barns liv.

ÄR DET FÖRENLIGT MED BARNETS BÄSTA INTRESSE ATT LÅTA BARNEN VÄLJA BORT EN FÖRÄLDER?

VILKA KONSEKVENSER FÅR DESSA VAL FÖR BARNENS FRAMTID?

ÄR DET UTAN SKADLIGA FÖLJDVERKNINGAR ATT VÄLJA BORT HALVA SIG SJÄLV?

KAN BARNEN SÖRJA FÖRLUSTEN AV SIN MAMMA ELLER SIN PAPPA?

 

GODA NOG FÖRÄLDRAR GER SINA BARN

BÅDE RÖTTER                                                              

 – OCH VINGAR

Visdomsord av okänt ursprung

 

 

 

VAD ÄR I BARNETS BÄSTA INTRESSE?

Delad vardag med båda föräldrarna – bäst för barnen

 Växelvis boende är det bästa för barnens hälsa och välbefinnande när föräldrarna går skilda vägar. Att barn mår bäst när de får bo ungefär lika mycket hos båda sina föräldrar har flera undersökningar på senare år visat. Att som förälder motarbeta barnets kontakt med sin pappa eller med sin mamma är inte förenligt med barnens bästa intresse.

Lästips: Emma Fransson, Malin Bergström, Anders Hjern. Barn i växelvis boende – en forskningsöversikt – 2015-12-17. CHESS (Centre for Health Equity Studies, KI).

Nedan några utdrag:

”Barn till separerade föräldrar löper generellt ökad risk för känslomässiga eller sociala problem liksom lägre välbefinnande jämfört med barn i kärnfamiljer.” (sid 10)

 ”Barnen i växelvis boende hade färre psykologiska problem än de som bodde enbart med en förälder. Inga statistiskt signifikanta skillnader mellan barnen i kärnfamilj och växelvis boende.” (sid 26)

”Resultaten visade att psykologiska besvär var lika vanliga bland barn i växelvis boende som hos barn i kärnfamilj. De som bodde med enbart en förälder hade mer psykologiska problem och också lägst självkänsla.” (sid 36)

 

Bindning och anknytning

När John Bowlby, anknytningsteorin förgrundsfigur, sökte den term som bäst beskrev den fundamentala grundstenen för att barnet under sin uppväxt skulle må så bra som möjligt prövade han med både kärlek och band, tills han fastnade för ”anknytning.” Barnet binder sig till och anknyter från tidig ålder till både mamma och pappa, eller de varaktiga föräldrafigurer som finns nära barnet, och som är lyhörda för barnets behov. Barnet har behov av, och rätt till, en nära och regelbunden kontakt med båda sina föräldrar Det är viktigt med denna tidiga trygga bindning och anknytning för att barnets hälsa och utveckling ska bli så bra som möjligt.

Kärlek och bekräftelse är barnets grundläggande behov för att må bra och utvecklas så väl som möjligt, även globalt sett, visar en stor metastudie gjord av Ronald Rohner och Abdul Khaleque år 2012. Att bli, eller känna sig, avvisad skadar barn.

Tips: Se Ronald Rohners TEDxUCONN talk “They Love Me, They Love Me Not— And Why It Matters” at www.youtube.com/watch?v=6ePXxeGrfvQ

 

 

Delat föräldraskap inklusive växelvis boende bäst för barnen

Organisationen Shared Parenting höll den 22-23 november 2018 internationell kongress i Strasbourg med 200 deltagare. Kongressen öppnades av Secretary General of the Council of Europe, Gabriella Battaini-Dragoni, och understöddes av Secretary General of the Council of Europe, Mr. Thorbjørn Jagland. Från Sverige deltog Malin Bergström och Jani Turunen som föreläsare.

Konferensen sammanfattades (min övers.):

I enlighet med barnkonventionen, uppmanar ICSP FN-kommittén för barnets rättigheter, Europarådet, regeringar, och professionella organisationer:

  1. Att erkänna delat föräldraskap som en fundamental rättighet för barnet.
    2. Att fokusera på de speciella behov som barn till separerade och skilda föräldrar har att få lära känna och uppfostras av båda sina föräldrar, och att rekommendera delat föräldraskap som det bästa, och garantera att detta behov skyddas.
    3. Att respektera de synpunkter som barn till separerade och skilda föräldrar framför vad gäller sina preferenser om boendeförhållandena.
    4. Att klart definiera och operationalisera begreppet “barnets bästa intressen” i sammanhang med föräldraalienation, mot en evidens-baserad, barnfokuserad förståelse av “bästa intressen.”
    5. Att identifiera delat föräldraskap som varande I barnens bästa intresse, eftersom det gör att barnen behåller sina relationer med båda föräldrarna och reducerar konflikten mellan föräldrarna.
    6. Att säkerställa I så hög utsträckning som möjligt att barn till separerade och skilda föräldrar överlever och utvecklas, och att sätta in alla lämpliga lagliga, administrativa, sociala och pedagogiska åtgärder för att skydda dessa barn från allt slags fysiskt eller mentalt våld, skador eller övergrepp, bristande omvårdnad eller försumlig behandling, vanvård eller exploatering, inklusive föräldraalienation som en form av emotionella övergrepp mot barn och familjevåld.

Vi uppmanar regeringar och arbetsgivare:
7. Att införa en familjepolitik som stödjer och försvarar båda föräldrarnas deltagande I arbete och familjeliv, inkluderande jämlikt stöd till mammor och pappor vad gäller föräldraledighet och vård av barn.

Vi uppmanar FN-kommittén för barnets rättigheter, Europarådet, och internationella institutioner: 
8. Att vidta åtgärder för att säkerställa att medlemsstater inte diskriminerar barn till separerade och skilda föräldrar på basis av föräldrastatus, speciellt det som gäller att ta en förälder från barnets vardagsliv.
9. Att uppmuntra de stater som undertecknat konventionen att anamma delat föräldraskap som grund i familjerätten.
Links:

 

 

 Utblick mot Arizona som år 2013 införde en lag om delat och jämlikt föräldraskap, ”equal parenting law.”

 William Fabricius, Arizona University, som utvärderat den lagens effekter i Arizona konkluderar att:

”bevisen sammantagna indikerar att presumtion i lagen om lika föräldratid kan bidra till att skydda barns emotionella säkerhet med var och en av sina skilda föräldrar, och kan följaktligen ha en positiv effekt på folkhälsan i form av minskade stressrelaterade mentala och fysiska hälsoproblem hos barn efter föräldrarnas separation.”

Källa: 2019. William V. Fabricius. Equal parenting Time: The Case for legal Presumtion. Invited paper to the Oxford Handbook of Children and the Law, edited by J.G. Dwyer. Pre-publication online early 2019.

 

 

Definition av barnets bästa intresse och tillräckligt gott föräldraskap

Utifrån 6 kap 2 & Föräldrabalken, artikel 8 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter, artikel 16 i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och artikel 12 i Barnkonventionen, och utifrån forskning om barns mest grundläggande behov, och ackumulerad mänsklig erfarenhet, är det oomtvistat att barn för att må bra och utvecklas väl, behöver ha nära kontakt med båda sina föräldrar. Allmänt kan barnets bästa intresse i ett livsperspektiv därför definieras i följande punkter:

  • Barnets bästa intresse är att få växa upp i och med, sina familjenätverk med tillräckligt god omvårdnad, utan att utsättas för fysiska eller psykiska övergrepp, inkluderande kvarhållande, bortförande, eller smutskastning av den andra föräldern.
  • Barnets bästa intresse är att få kärlek och bekräftelse i vardaglig kontakt med båda sina föräldrar eller de som finns för barnet som föräldrar under barnets uppväxt.
  • Barnets bästa intresse är att fritt få uttala sin egen mening om sin livssituation, utan att någonsin ställas inför ett val mellan sin mamma och sin pappa, eller mellan sina biologiska mamma/pappa och utomstående vuxna.

 

Av denna definition följer att en god nog förälder:

  • Är en förälder som förstår att det är de vuxna som separerat.
  • Är en förälder som i ord och handling visar insikt om att barnet, efter att de vuxna separerat, behöver få ha en nära och regelbunden kontakt med båda sina föräldrar och sin biologiska familj.
  • Är en förälder som förstår att delad vårdnad och delat boende är i barnets          bästa intresse.

 

Slutsatser:

Föräldrabalken behöver få ett tillägg om att delad vårdnad och delat boende för barnet hos båda föräldrarna efter separation är det som är mest förenligt med barnets bästa intresse.

Endast i fall av uppenbar vanvård, fysiska eller psykiska övergrepp som styrkts på ett tillförlitligt sätt, bör undantag från regeln om delad vårdnad och delat boende frångås.

Sociala myndigheter och rättssystem har ett övergripande ansvar att kommunicera till den förälder som motarbetar eller förhindrar barnets kontakt med den andra föräldern, att denna uppvisar bristande föräldraförmåga – och att om det inte blir ändring kan ett fortsatt sådant beteende leda till att det delade föräldraansvaret ersätts med att endast övervakat umgänge med barnet tillåts.

 

 

 

NÄR FINNS EN RIMLIG OCH BERÄTTIGAD GRUND FÖR BARNET ATT INTE VILJA HA KONTAKT MED SIN ENA FÖRÄLDER?

 Det finns ibland berättigade skäl till att ett barn inte vill träffa en av sina föräldrar (eller ingen av dem). Det kan t.ex. handla om att en förälder (eller båda) vanvårdat barnet, varit våldsam, utnyttjat barnet sexuellt, skrämt barnet genom okontrollerade utbrott eller på andra sätt behandlat barnet illa, beroende på en allvarlig psykisk störning, eller på grund av drogmissbruk.

En rimlig och berättigad grund för barn att undvika kontakt med den ena föräldern kallas på engelska för estrangement. Tyvärr finns ännu inte någon bra enkel svensk översättning. Vi talar på svenska om berättigat avståndstagande.

För att ta reda på om det är fråga om ett sådant berättigat, dvs. sakligt grundat, avståndstagande från en förälder, måste de faktiska förhållandena över tid i varje enskilt fall utredas. Det finns kriterier och ett tillförlitligt instrument att använda sig av. Till stöd i det reguljära sociala arbetet med barn och familjer skulle detta tillförlitliga instrument som är i form av ett påståendeschema Parental Acceptance Rejection Questionnaire, PARQ-child kunna användas. Arbete pågår att validera detta påståendeschema för användning i Sverige.

 

 

Visar barnet ambivalens eller har barnet utvecklat en svart-vit omvärldsbild, det som kallas ´splitting´?

Från tidigare är det känt att barn som blivit utsatta för övergrepp av en förälder, eller på annat sätt behandlats illa, har kvar en längtan efter kontakt. Föräldern som gjort barnet illa upplevs inte allt igenom som dum eller ond. Barnet känner ambivalens.

Allvarligt alienerade barn, däremot, dvs. barn som inte utsatts för övergrepp, ser den ena föräldern som alltigenom snäll/god och den andra föräldern som alltigenom dum/ond. Det kallas splitting.

Tips: Att alienerade barn saknar ambivalens har beskrivits i facklitteraturen, se tidskriftsartiklar och böcker från ca 50 olika länder som samlats under årens lopp och nu omfattar mer än 1200 titlar i den internationella databasen htttp://mc.vanderbilt.edu/pasg/

 

 

År 2017 genomfördes en studie för att undersöka om frågeformuläret PARQ-child skulle kunna användas för att se om det för barn som tog avstånd från en förälder var fråga om det som kallas splitting, dvs. en svart-vit tankevärld, och i så fall i hur stor omfattning.

Resultaten visade att alienerade barn, till skillnad från övriga, i mycket stor utsträckning hade utvecklat en svart-vit omvärldsbild, dvs. de hade utvecklat det som kallas splitting, och att de saknade den naturliga ambivalens som finns hos de flesta barn till båda föräldrarna. Dessa barn som uppvisade ”splitting” såg den ena föräldern i extremt positiva termer och den andra i extremt negativa termer. De alienerade barnens upplevelser av sina föräldrars beteende utmärkte sig således markant och skilde sig från hur andra barn upplever sina föräldrar med både bra och dåliga sidor.

Slutsatsen är att PARQ-child kan användas då barn till skilda föräldrar utreds och det finns tankar om att barnen kan vara utsatta för otillbörlig påverkan utifrån en oförsonlig fientlighet från den ena föräldern, ibland i allians med flera aktörer, det som kallas föräldraalienation (på engelska parental alienation).

 PARQ-child är således ett tillförlitligt instrument som kan användas för att särskilja barn som har berättigad grund för att ta avstånd från en förälder (s.k. estrangement) från barn som påverkats att ta avstånd från en förälder – och således oberättigat tar avstånd (s.k. parental alienation).

Källa: 2016. Bernet, William, Öngider-Gregory, Nilgun, Reay, Kathleen, M, Rohner, Ronald, P. “An Objective Measure of Splitting in Parental Alienation: The Parental Acceptance-Rejection Questionnaire.” Journal of Forensic Science 17 augusti 2017

 

Lästips: 2017. Rädda Barnen. Ett fredat rum. Att arbeta med barn och föräldrar i högintensiva familjerättsliga konflikter.

Citat ur Rädda Barnens skrift:

”Alienation skadar barn känslomässigt. De flesta barn vill ha båda sina föräldrar i sitt liv och att avvisa en av föräldrarna och den delen av släkten gör att barnen förlorar halva sig själv. Insnärjdheten med den favoriserade föräldern kan skada den normala separations- och individuationsprocessen, vilket påverkar barnets kompisrelationer. De kan också få problem med realitetsprövningen, eftersom gränserna för vad som är sant och falskt har suddats ut.”

(sid 44-45)

 

NÄR FINNS INTE EN RIMLIG, BERÄTTIGAD GRUND FÖR BARNET ATT AVVISA KONTAKT MED SIN ENA FÖRÄLDER?

När det inte finns någon grund för barnet att avvisa en förälder från sitt liv kallas det på engelska för Parental Alienation, på svenska föräldraalienation.

ICD-11, International Classification of Diseases, den mest internationellt använda diagnosmanualen, som ges ut av Världshälsoorganisationen, WHO, World Health Organization, införde Estrangement och Parental Alienation, i indexdelen av 2018 års utgåva, som ”caregiver – child relationship problem” (QE52.0). Detta innebär ett erkännande av föräldraalienation som ett reellt hälsoproblem.

Att en förälder motarbetar eller förhindrar barnets kontakt med den andra föräldern, och påverkar barnet att inte vilja ha kontakt, det som fått namnet föräldraalienation, är inte förenligt med det som utgör barnets grundläggande behov av att få kärlek och bekräftelse från båda sina föräldrar, enligt den tidigare nämnda globala metastudien, se referens nedan:

Lästips: 2012. Khaleque, A., Rohner, RP. Transnational relations between perceived parental acceptance and personality dispositions of children and adults: a meta-analytic review

Pers Soc Psychol Rev. 2012 May;16(2):103-15. doi: 10.1177/1088868311418986. Epub 2011 Sep 1.

 

Att försvåra eller förhindra barnets kontakt med den andra föräldern eller med barnets familjenätverk, utan att det finns bevis för att barnet skadats av den/de som barnet hindras från att ha kontakt med, innebär därutöver en kränkning av barnets lagliga och mänskliga rätt till familjeliv.

Ofta får den förälder som tar kontrollen över barnen stöd av myndighetspersoner som tror att denna förälder är den som skyddar barnet. Därmed bidrar dessa myndighetspersoner till att förvärra situationen för barnen och därmed handla i strid med det som är förenligt med barnets grundläggande behov och med barnets bästa intresse.

Lästips: 2018. Jennifer Harman, Zeynep Biringen. Föräldrar som beter sig illa. Hur institutioner och samhället hjälper till att alienera barn från sina kärleksfulla familjer.

(Boken kan beställas på svenska via Amazon som ger ut den.)

Inom Colorado Parental Alienation Project, grunden för boken ovan, har doktorerna som författat boken uppskattat att det rör sig om erfarenheter av föräldraalienation i så många som 22 miljoner amerikanska familjer (intakta, separerade, skilda).

 

Andelen barn som utan rimliga, berättigade skäl, dvs. grundlöst, avskiljs från en förälder och i olika grad (mild, måttlig, allvarlig) påverkas att själva oberättigat avvisa kontakt med den förälder de avskilts från (dvs. alienerats från) i samband med föräldrarnas separationer, har uppskattats till ca 25 %, utifrån ett flertal studier i USA allt sedan 1980-talet (Lorandos, D. Parental Alienation i 2014. Morewitz, S.J., Goldstein, M.L. (Eds) Handbook of Forensic Sociology and Psychology, Springer Science Business Media New York.)

 

Det är således fråga om ett folkhälsoproblem. Men det har inte definierats som det eftersom okunniga beskrivningar om att det t.ex. handlar om att ge övergreppande pappor tillgång till barnen stått i vägen.

Aggressionen och våldet som föräldraalienation innebär har, på grund av dylika förnekanden, osynliggjorts. Med följden att barnen som drabbats inte fått det skydd som de borde ha fått.

 

Föräldraalienation kan, på grund av den aggression från en vuxen som riktas mot en annan vuxen och de emotionella/psykiska övergrepp som de barn utsätts för då de används som vapen av den ena föräldraparten mot den andra, beskrivas som FAMILJEVÅLD. Det har författarna som skrivit en stor artikel i sista numret för år 2018 av den mest tongivande psykologiska facktidskriften, Psychological Bulletin, utgiven av APA, American Psychological Association, gjort, se referens nedan:

 Lästips: 2018. Jennifer J.Harman, Edward Kruk, Denise A. Hines. Parental Alienating Behaviors: An Unacknowledged Form of Family Violence. Psychological Bulletin. Vol. 144. No.12. 1275-1299.

 

Ett annat sätt att beskriva föräldraalienation är med begreppet mental kidnappning. Att påverka barn till att grundlöst avvisa en tidigare älskad mamma eller pappa är en form av psykologisk barnmisshandel (child psychological abuse = “harming/abandoning people or things that the child cares about”) enligt de kriterier som finns för denna nya diagnos i 2013 års utgåva av den internationellt använda diagnosmanualen, DSM-5 (s 719, utgiven av American Psychiatry Association). Ytterligare en ny diagnos i DSM-5, ”barn påverkat av kris i föräldrarelationen” (”child affected by parental relationship distress”) beskriver föräldraalienation, dock utan att referera till termen. The Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, femte upplagan (DSM-5) är 2013 års uppdaterade upplaga av denna internationellt använda diagnosmanual.

 

 

 

  

EN MODELL MED FEM AVGÖRANDE FAKTORER FÖR ATT FASTSTÄLLA OM DET ÄR BERÄTTIGAT FÖR BARNET ATT INTE VILJA HA KONTAKT MED SIN ENA FÖRÄLDER

 

För att kunna fastställa om ett barns avvisande av en förälder verkligen är oberättigat måste fem faktorer vara uppfyllda, enligt den amerikanska psykologen och forskaren Amy Baker och enligt professor emeritus i psykiatri, William Bernet.

 

För det första:

Barnet avvisar den ena föräldern kategoriskt.

 

För det andra

Barnet har tidigare haft ett kärleksfullt förhållande till den avvisade föräldern.

 

För det tredje:

Bekräftade uppgifter om att den avvisade föräldern på något allvarligt sätt utsatt barnet för övergrepp eller på annat sätt skadat barnet får inte finnas.

 

För det fjärde:

Det går att visa att den av barnet favoriserade föräldern använder sig av olika så kallade alienationsstrategier för att påverka barnet att avvisa den andra föräldern.

 

För det femte:

Barnet manifesterar i sitt beteende att barnet är alienerat.

 

 

ALIENATIONSSTRATEGIER

 Baker och Fine har identifierat olika strategier som används för att skapa ett psykologiskt avstånd mellan barnet och den förälder som stöts ut, dvs. utesluts från barnets liv. Dessa kallas alienationsstrategier och inkluderar att tala illa om den förälder som stöts bort från barnet, att inte tillåta barnet att träffa denna förälder, att övertyga barnet om att denna förälder egentligen inte bryr sig om barnet, eller att denna förälder är dum på olika sätt, och att barnet inte behöver denna förälder i sitt liv, utan får lugn och ro om barnet slipper träffa eller på annat sätt ha kontakt med denna förälder.

Källa: 2014. Amy, J.L. Baker, Paul, R. Fine. Co-parenting with a toxic ex: What to do when your ex spouse tries to turn the kids against you.

 

 17 olika sätt att påverka barnet till att bli avvisande mot den andra föräldern, så kallade alienationsstrategier, som den förälder som tagit kontrollen över barnet, den alienerande föräldern, använder:

  1. Talar illa direkt eller indirekt om den andra föräldern
  2. Begränsar kontakten med den andra föräldern
  3. Lägger sig i barnets kommunikation
  4. Lägger sig i den symboliska kommunikationen
  5. Hotar med att dra tillbaka sin kärlek
  6. Talar om att den andra föräldern är farlig
  7. Tvingar barnet att välja mellan föräldrarna
  8. Talar om för barnet att den andra föräldern inte älskar barnet
  9. Anförtror sig åt barnet
  10. Tvingar barnet att avvisa den andra föräldern
  11. Ber barnet spionera på den andra föräldern
  12. Ber barnet att hålla saker hemliga för den andra föräldern
  13. Kallar den andra föräldern vid förnamn
  14. Kallar styvföräldern för ”Mamma” eller ”Pappa”
  15. Undanhåller viktig information från den andra föräldern
  16. Ändrar barnets namn
  17. Underminerar den andra förälderns auktoritet

 

 

Sarah eller Cecilie?

 

Sarah kallades hon av sin amerikanska pappa, Cecilie av sin norska mamma.

Pappan tog dottern till USA, fick dottern att tro att mamman inte brydde sig om henne, tills dottern en dag fann sin bild på en mjölkförpackning. Det var hennes mamma som efterlyste sin dotter. En lång väg mot återförening inleddes. På Youtube finns en sevärd dokumentärfilm. Där får man också se hur dottern söker upp sin åldrige far, då han flyttat till Jerusalem. Han förstår då fortfarande inte att han gjort fel mot dottern. Men hon har försonats med sitt öde.

 

Tips: Se Youtubefilmen Sarah Cecilie, 39 minute version, publicerad den 10 mars 2017 av

Action Against Abduction.

 

 

 

ALIENATIONSBETEENDEN HOS BARNET

 

Åtta manifestationer som resultat av påverkan på barnet att oberättigat avvisa en tidigare älskad förälder, s.k. föräldraalienation, har identifierats av ett flertal forskare, först i publicerad form sammanfattade av den avlidne barnpsykiatern Richard Gardner:

 

  1. Kraftigt nedvärderande av den avskilda föräldern,
  2. Vaga och ofta absurda rationaliseringar för detta nedvärderande,
  3. Brist på ambivalens,
  4. ”Oberoende tänkar-fenomenet”, dvs. barnet tror att det är barnets egen vilja att inte ha kontakt,
  5. Reflexmässigt stöd till den förälder som tagit kontrollen över barnet,
  6. Hänsynslös behandling av den avskilda föräldern utan ånger eller skuld,
  7. Närvaro av lånade ord och scenarier, och
  8. Spridning av fientligheten till den avskilda förälderns hela familj

 

Resultatet av denna påverkan, ibland kallad hjärntvätt, är i de svåraste fallen ett totalt avvisande och identifikation med den förälder som tagit kontrollen över barnet, ibland kallad ´gisslantagaren.´ Det har jämförts med Stockholmssyndromet, där de som tagits som gisslan identifierade sig med bankrånarna som tagit dem som gisslan. Om detta gjorde de ansvariga operasångarna för Vattnäs konsertlada sommaren 2018 en intressant opera som belyser hur det är att vara gisslan och att just komma att identifiera sig med gisslantagarna: Norrmalmstorgsdramat – att dö på sin post

 

De åtta manifesterade alienationsbeteendena har sammanförts av Steven Miller, till fem kriterier efter förebild i den internationellt använda diagnosmanualen, DSM

 

Steven G. Miller: Tabell . Alienationskriterier för bedömning av ett starkt alienerat barn. 

Kriterium, C  Beskrivning

 

C1                  Barnet ger uttryck för orimliga negativa uppfattningar, känslor, och/eller             beteenden om den avvisade föräldern, så som ilska, fientlighet, hat och/eller                 rädsla, som är signifikant oproportionerligt i förhållande till barnets aktuella  upplevelse med denna förälder och det finns ett konsistent (sammanhängande) mönster av nedsvärtande för vilket barnet ger endast svaga, triviala, bagatellartade, och/eller absurda förklaringar.

 

C 2                 Barnet ger uttryck för synpunkter om föräldrarna som påminner om en               patologisk kluvenhet, så som en markerad brist på ambivalens och/eller ett    reflexartat stöd till den favoriserade föräldern i nästan vilken konflikt eller diskussion som helst.

 

C 3                 Barnet deltar i grym eller elak behandling av den avvisade föräldern och det       finns litet eller inget uttryck för skuld eller samvetskval gällande denna dåliga        behandling.

 

C 4                 Barnets sätt att tala låter förstå att barnets uppfattningar har otillbörligt             påverkats av den favoriserade föräldern, så som detta visas i valet av ord,   syntax eller andra parametrar.

 

Antingen C4-A

Barnet uttrycker meningar, återger händelser, eller kritiserar på andra sätt          den icke favoriserade föräldern på ett sätt som är antingen åldersinadekvat eller osannolikt och som nära överensstämmer med  uppfattningar och attityder hos den favoriserade föräldern.

 

Eller C4-B

i tillägg och i överensstämmelse med C4-A, barnet, utan att bli hjälpt på              traven av en utredare eller någon annan, försäkrar, frivilligt eller spontant, att han eller hon uttrycker sina egna negativa uppfattningar eller känslor om den     avvisade föräldern och att han eller hon inte har blivit påverkad av någon     annan.

 

C 5                 Barnet uttrycker genom handlingar eller ord antingen fientlighet mot, eller         avvisar vänner och/eller familj till den icke favoriserade föräldern, och                     barnet hade tidigare en god relation till dessa individer.”

 

Källa: 2013. ”Clinical Reasoning and Decision-Making in Cases of Child Alignment”, sid 36 i 2013. Baker, A. Sauber, J.L. Richard, S.  (eds.). Working with alienated children and their families, min övers.).

 

 

Barnet ska inte ställas inför att välja en av sina föräldrar – barnet behöver båda

 

Allmänna Barnhuset har sedan flera år på regeringsuppdrag ett samverkansprojekt för att så tidigt som möjligt ge stöd till föräldrar att samverka för sina barns bästa intressen. Ett kunskapsstöd har utgivits, som ger både kunskap och inspiration. Inledningsvis konstateras: ”Barn far illa när föräldrar inte kommer överens efter separation.”

 Lästips:  2018. Stiftelsen Allmänna Barnhuset. Kunskapsstöd. Samverkansteam.

 

 

Amy Baker och hennes psykologkollega Katherine André har utvecklat ett pedagogiskt program för gruppsamtal i skolan kallat I DO NOT WANT TO CHOOSE, som kan användas för barn som lever med föräldrar som är på väg att separera, eller redan har separerat. Barnen lär sig genom detta program att tänka kritiskt och att lyssna till sina hjärtan och få råd om hur de kan söka stöd, se referens nedan:

Katherine Andre. I don´t want to choose: How middle school kids can avoid choosing one parent over the other.

 

Boken, eller snarare broschyren, syftar till att hjälpa barn med separerade föräldrar, eller med förälder som är på väg att gå ifrån varandra, att stå emot pressen att avvisa sin ena förälder för att göra den andra föräldern tillfreds.

Barnen tränas i grupper ledda av pedagoger i olika strategier utifrån 17 presenterade situationer. Strategierna som presenteras:

 

Tänk själv!

Granska dina möjligheter!

Lyssna till ditt hjärta!

Använd din förmåga att klara av saker!

 

Situationerna (motsvarande de 17 olika alienationsbeteendena, se ovan) är t.ex:

  • En av dina föräldrar kallar den andra föräldern vid förnamn hellre än ”mamma” eller ”pappa”.
  • En av dina föräldrar ser ledsen, arg eller sårad ut när du ger dig iväg för att vara med den andra föräldern.
  • En av föräldrarna tillåter dig att välja om du vill vara med den andra föräldern.
  • En av dina föräldrar kallar din styvförälder för ”mamma” eller ”pappa” och föreslår att du ska göra detsamma.

 

 

BARNETS VILJA?

Juridikprofessor Johanna Schiratzki har uttalat sig mot att låta barnets vilja vara avgörande i vårdnadstvister, hon skrev:

                      ”I enlighet med vad som anförts i motiven, men i motsats till HDs praxis, bör        t.ex. barnets vilja inte tillmätas betydelse om barnet utsatts för påtryckningar              att välja en förälder. Iakttas inte en sådan försiktighet, kan lagstiftningen om      barnets vilja leda till att barnet regelmässigt utsätts för påtryckningar att ta    parti för endera föräldern. Det i sin tur betyder att fokus kommer att ligga på      barnets val av förälder, inte på barnets fria önskningar och situationen i stort.”                      ( 1997. Vårdnad och vårdnadstvister, s 356.)

 

I förarbetena till art. 12 i barnkonventionen betonas vikten av att barnet fritt får uttrycka sin mening. Det betyder att barnet ska befinna sig i en situation där barnet varken är utsatt för påverkan eller känner sig pressat att säga det som förväntas av de vuxna som barnet är beroende av.

 

I prop. 1994/95:224 återfinns följande uttalande;

”Vad som är barnets verkliga vilja kan dock vara svårt att veta. Barnet kan på olika sätt

påverkas till att ha en viss inställning och barnets inställning kan förändras från dag till dag.

Det är därför viktigt att det som barnet ger uttryck för bedöms med sakkunskap och med

hänsyn tagen till omständigheterna i det enskilda fallet. En vårdnads- eller umgängestvist

innebär en stark känslomässig påfrestning för de inblandade. Även andra mål och ärenden

som berör ett barn kan vara känsliga. Det har i många sammanhang framhållits att ett barn

aldrig får pressas till att uttrycka en åsikt eller till att ta ställning för någon av föräldrarna

mot den andra. Regeringen instämmer helt i detta.”

 

Detta har upprepats med likartade formuleringar utgående från FN:s Barnrättskommittés kommentar (2009) till barnkonventionens artikel 12. Se t.ex. i Se barnet. SOU 2017:6, sid 284, där särskilt paragraf 22 i kommitténs kommentar beaktats.

 

Denna paragraf avslutas med dessa ord:

the child has the right to express her or his own views and not the views of others.

 I översättning:

Barnet har rätten att uttrycka sina egna åsikter och inte andras.

 

I propositionen 2009/10:232, sid 13 anges:

”Man bör i såväl inhämtandet av barnens åsikter som i bedömningen av hur de ska användas ta hänsyn till barnets situation, ett barn kan till exempel hamna i en svår lojalitetskonflikt.”

 

 

 

Barn är lättpåverkade

Det behövs inga uttalade åsikter för att barn ska veta vad de vuxna runt dem förväntar sig av dem. Det räcker med blickar, tystnad, hummanden, ansiktsuttryck, tonfall, gester med mera.

Stephen Ceci och Maggie Bruck har genomfört en lång rad experiment med barn i naturliga situationer, t. ex i förskolan, under ett barnläkarbesök, referens, se nedan:

Källa: 1995. Stephen Ceci och Maggie Bruck. Jeopardy in the Courtroom. A Scientific Analysis of Children´s Testimony, American Psychological Association, Washington.

 

Dessa suggestibilitetsexperiment med barn i kombination med experiment med vuxna i naturliga situationer som utförts av minnesforskaren Elisabeth Loftus visar att minnet inte bara kan omformas; också minnen av sådant som aldrig har hänt kan skapas. Detta kallas falska minnen.

Källa: 1994. Loftus, E, Ketcham, K. The Myth of Repressed Mamories. False Memories and Allegations of Sexual Abuse.

 

Falska minnen av en förälder och av dumma saker en förälder påstås ha gjort kan lätt formas då barnet lever avskild från den ena av sina föräldrar, eller från bägge, och påverkas av uppgifter om föräldern baserade på omgivningens oftast allt igenom negativa mentala bilder av dessa föräldrar. Det krävs kunskap för att identifiera barnets utsatta situation.

Richard Warshak har med praktiska tips beskrivit hur situationen kan hanteras.

Lästips: 2015.  Richard Warshak. Parental Alienation: Overview, Management, Intervention, and Practice Tips. Journal of the American Academy of Matrimonial Lawyers, 2015:28.

 

Barn kan lätt påverkas så att de själva börjar tro att den förälder de avskilts från är dum och/eller har gjort dumma saker och är farlig. Barnen uttalar sig då oftast, som om det rör sig om deras egen mening, att de inte vill träffa, eller ha någon kontakt med sin mamma eller pappa. Detta tenderar att tolkas som barnens genuina vilja.

 

”Jag vill inte träffa mamma/pappa

för hon/han är bara dum”.

 

Barnet har rätt att säga så, och de vuxna ska lyssna till barnet. STÄLL DIG FRÅGAN:

SKA SOCIALTJÄNSTENS OCH FAMILJERÄTTENS UTREDARE OCH DOMSTOLENS LEDAMÖTER LÅTA DET SOM UPPFATTAS VARA BARNETS VILJA STYRA DERAS BESLUT?

Ofta är det i början av processandet om vårdnad, boende och umgänge, som en förälder talar negativt om den andra föräldern och upprepar att barnet inte vill träffa den andra föräldern. Längre fram i processen är det andra runt barnet, som t.ex. en skolkurator, en BUP-psykolog, eller en lärare som intygar att barnet väldigt tydligt sagt att mamma/pappa bara är dum, har gjort något dumt, att barnet är rädd för denna förälder, eller att barnet absolut inte vill träffa denna förälder. En tydlig påverkan förstärks då ytterligare och cementeras när förälderns påverkan inte avslöjas.

FRÅGA: BLIR DET MERA SANT ATT DET RÖR SIG OM BARNETS GENUINA VILJA AV DESSA INTYGANDEN?

Den som samlar in vittnesintygandena är oftast samma föräldrapart som i början av processen påstått att barnet inte ville ha kontakt med den andra föräldern.

 

 

Bedömningsmetod som inkluderar att träffa det avvisande barnet, dvs. barnet som säger ´JAG VILL INTE träffa mamma/pappa´, tillsammans med den avvisade föräldern

Över västvärlden sveper en våg av att låta beslutsansvaret i tvister om vårdnad, boende och umgänge lämnas över till barn, utan mognad eller referensramar att förstå innebörden av ansvaret att välja en av sina föräldrar framför den andra. Barnpsykiatern Dr. Kirk Weir, verksam inom NHS (National Health Service) som konsult i 35 år, har granskat det som i England och Wales är obligatoriskt att fastställa som vägledning i alla beslut rörande barn. Det sammanfattas med uttrycket ”barns önskningar och känslor.”

Dr. Weir berättar om när han började sitt arbete som privat expert med separerade föräldrar (min övers.):

”Jag slogs av häpnad över intensiteten i hatet och känslorna, och det extrema förtalet av en tidigare partner och det totala motståndet mot idén att föräldern som inte hade boendet skulle ha något positivt att bidra med gällande deras barns gemensamma framtid. Jag mötte trevliga barn som var fulla av rädsla och avsky för en förälder som de förmodligen hade  älskat i ett tidigare skede av sina liv. Dessa barn var totalt motståndare till idén att ha någon som helst kontakt, direkt eller indirekt. De var oförskämda och avvisande till den ena av sina föräldrar och alla släktingar på den förälderns sida. De vägrade ofta att ta emot kort eller presenter och slet sönder dem eller slängde dem i soptunnan. När jag diskuterade möjligheten till ett kontaktbesök reagerade barnen som om de var rädda för sina liv…

I början var jag så bekymrad över barnens visade obehag och den extrema föräldrakonflikt som de utsattes för, att jag inte insisterade på ett kontaktbesök. Det var ett misstag…

 

Ett fall

En pojke 7.5 år gammal och en flicka 5.5 år gammal vilkas föräldrar varit separerade i 3 år. Kontaktsvårigheter började genast och när jag mötte dem hade barnen inte haft umgänge med sin pappa under 2. 5 år. Mamman motsatte sig kontakt utifrån att hon följde barnens önskningar och de vara arga på sin pappa, var rädda för honom och inte önskade se honom.

Kirk Weir berättar hur starkt barnens och mammans motstånd var vid deras första kontakt då han förordnats som expert. Så småningom, gick mamman med på att han fick träffa barnen i hennes närvaro. Han berättar:

”Flickan vägrade att svara på enkla frågor och gömde sitt ansikte. Pojken svarade med en tyst, ängslig röst. …Han visste inte varför jag kommit på besök. Jag sade att det handlade om en oenighet mellan hans föräldrar och förklarade domstolens roll när föräldrar inte kan bestämma vad som är bäst för deras barn. Jag sade att oenighet fanns mellan hans pappa som ville träffa honom, eftersom han älskar honom, och hans mamma som inte var säker på att det var en så bra idé. Mamman avbröt mig för att säga att, om det inte var för hennes barns starka känslor, så skulle hon önska kontakt…

 

Flickan vägrade tala med mig, men då jag skulle lämna dem sa hon: ´mamma sa att vi inte behöver gå om vi inte vill.´

Följande min standardmetod för bedömning hämtade jag följande dag upp barnen från skolan med deras ombud och körde dem till kontaktplatsen. Barnen togs in i ett rum där pappan väntade. Flickan drog sig genast tillbaka och sa att hon var rädd. De vägrade gå in i det rummet igen och installerades i ett annat rum och uppmuntrades att spela spel. När de väl var inne i spelen fördes fadern in. Båda barnen tittade bort. Efter en stund gick pojken med på att hans pappa skulle få bli delaktig i ett spel, han tittade mer och mer på honom och svarade. Han började le. Inom tre kvart hade flickan gått med på att vara med. Barnen blev livliga och glada och talade om hemmet och sina minnen av det förflutna. Hela besöket, inkluderande upphämtning och resor tog 3-4 timmar.

 

När vi kom tillbaka berättade pojken för sin mamma att han hade tvingats leka med sin pappa. Mamman blev upprörd och frågade upprepat om han hade kissat på sig. När jag förklarade vad som hade hänt blev hon arg. Hon kunde inte föreställa sig att barnen någonsin skulle vilja se honom. Regelbunden kontakt återinfördes men svårigheterna kvarstod och fallet löstes med att pappan tilldelades vårdnaden.”

 

Av 58 barn som vägrade kontakt med sin ena förälder var det 34 som vid första besöket fick en bra eller rimligt bra kontakt med föräldern de vägrat ha kontakt med. 24 barn vägrade besök eller förblev avvisande under besöket. Det betyder att när det påbjöds att en kontakt skulle ske fann de avvisande barnen sig i det – och de tyckte till och med om det.

Deras försäkringar om att deras önskningar och känslor var att inte ha kontakt visade sig således vara extremt otillförlitliga, konkluderade Dr. Weir.

Till slutsatserna i denna studie hör att återföreningen lättare blev lyckosam för de yngre barnen, för barnen under fem års ålder i samtliga fall. För barnen över åtta år var det 40 % som återetablerade en kontakt vid första besöket. Referens, se nedan:

Lästips: 2011. Kirk Weir. Intractable contact disputes – the extreme unreliability of children´s ascertainable wishes and feelings (Based on lectures given to the Judicial Studies Board 2010-11). Family Court Journal. Vol. 2. No. 1. 2011.

 

 

Oförsonlig fientlighet

 De flesta tänker nog att det väl inte kan vara så att det är den ena förälderns vilja att vända barnen mot den andra föräldern. Men det är just så det kan vara. I allt flera fall i det växande antalet familjemål rör det sig om vad den danske domaren Svend Danielsen har kallat oförsonlig fientlighet. Han menar att sådan fientlighet som barnen inte kan undgå att dras in i  eller sexuella övergrepp/misshandel , utgör de två huvudskälen för en domstol att anförtro barnets vårdnad och boende till den ena föräldern.

Lästips: 2004. Svend Danielsen. Foreldres pligter. Börns rettigheter. Et sammenlignende studie af engelsk, skotsk og australsk börnlovgivning samt canadiske overvejelser, med  tanker om mulige inspirationer for nordiske reformer. Nord 2004:2. Nordisk Ministerråd, Köbenhavn.

 

 

FRÅGA: HUR SKA EN UTREDARE ELLER EN DOMARE KUNNA VETA NÄR DET ÄR OFÖRSONLIG FIENTLIGHET?

Det finns många varningsklockor. En mycket tydlig varningsklocka är ensidiga anmälningar och inlagor med bara negativa uppgifter om den andra föräldern. Verkligheten har gråskalor. En människa är inte antingen svart eller vit.

 

En annan varningsklocka är när en pappa med gemensam vårdnad påstår att mamman har psykiska problem eller är psykiskt sjuk och att barnet behöver skyddas från henne hos honom, eller i ett familjehem/fosterhem. Detta utan att det finns något som bekräftar att mamman skulle vara skadlig för barnet, eller en diagnos ställd av en därför kvalificerad person.

 

Ytterligare en varningsklocka är när en mamma med gemensam vårdnad påstår att pappan misshandlat barnet, eller uppträtt sexuellt gränsöverskridande, så att barnet behöver skyddas från honom hos henne. Även detta utan att det finns något som bekräftar att pappan skulle vara skadlig för barnet.

 

Tyvärr är det som händer efter att barnet blivit avståndstagande och rädd för sin ena förälder, efter att pappan anmält oro för att mamman är psykiskt störd , eller efter att en mamma anmält att pappan utsatt barnet, att barnet anses vara i behov av skydd från den påstått farliga/dumma föräldern.

 

Under tiden barnets avvisande eller anklagelserna utreds har barnet, enligt praxis, inte kontakt med den avvisade föräldern, som barnet anses behöva skyddas från.  Då kan barnet påverkas att införliva den oförsonligt fientliga förälderns svartvita omvärldsbild. I de svåraste fallen kan det uppstå en obrottslig lojalitet till den förälder som utger sig för att vara den som skyddar barnet mot den andra föräldern. Barnets familjehistoria görs om och barnet blir kategoriskt avvisande till den tidigare älskade mamman/pappan. Det är mycket svårt för barnet att stå emot en sådan massiv påverkan.

 

FRÅGA: VAD BETYDER DET ATT VÄRNA BARNETS RÄTTIGHETER I EN SÅDAN SITUATION?

ÄR DET ATT HÄVDA KONTINUITETSPRINCIPEN OCH LÅTA STATUS QUO RÅDA?

 

 

 

 

Barnets situation hos den förälder som anses dum/farlig kan svårligen utredas efter avskiljandet – risken är stor att det är effekterna av avskiljandet som då utreds

 

Det som också händer är att de som utreder omöjligen kan utreda barnets situation innan avskiljandet. Utredarna utreder i själva verket effekterna av de ingripanden som gjorts.

 

Kunskapen som finns om risker för barn att fara illa om de förlorar en förälder av annat skäl än att föräldern dör, måste vägas mot den risk som kan bedömas för barnet att ha kontakt med en förälder (eller båda som i ogrundade placeringar i s.k. samhällsvård) som det anses att barnet behöver skyddas mot.

 

Att barn far illa av ogrundade avskiljanden från en tidigare älskad mamma eller pappa, innebär att de kan få depression med flera psykiska störningar, samt nedsatt immunförsvar, skolproblem, eller hamna i drogberoende, kriminalitet, extremism, och att risken för självmord ökar.

 

I en sådan nödvändig jämförande riskbedömning måste också hänsyn tas till barnets fundamentala behov, och till barnets lagliga och mänskliga rätt till familjeliv. Sådana adekvata riskanalyser görs inte i dag av socialtjänstens handläggare vilka regelmässigt ansvarar för utredningarna som görs. Detta medför att domstolarna får ett undermåligt underlag för sina livsavgörande beslut om barnens framtid.

 

 

Utblick mot Australien

 I Australien hävdar organisationen ”For Kids Sake”, med sin ordförande, David Curl, fil.dr och filmare, att tvister om vårdnad, boende och kontakt för barnen med sina föräldrar, i möjligaste mån, bör avgöras utan domstolsinblandning. I sitt svar i november 2018 på ett nytt lagförslag rörande familjerätt sammanfattar Curl vad som är bra, t.ex. satsningar på utbildning för att skydda barnen från de olika risker som finns i samband med föräldrarnas separation och familjevåld. Ytterligare exempel, bland flera, som framhålls som goda förslag, är att den australiensiska regeringen ska finansiellt understödja regionala och lokala hälsocentraler för att hjälpa barn och familjer i samband med separation/skilsmässa med bl.a. rådgivning och utbyggd medling.

Det som framhålls som mest riskfyllt i det nya australiensiska lagförslaget – utifrån barnets bästa intressen – är:

  1. Tron att rättssystemet erbjuder de bästa lösningarna.

Inom rättssystemet erbjuds varken förebyggande eller behandling; värre, det kan faktiskt eskalera problemen och öka riskerna för barnen att fara illa.

 

  1. Tron att barnen skall involveras mer.

Att göra barn ännu mer delaktiga än nu i det fientligt eskalerande tvåpartssystem som tillämpas inom familjerätten skulle öka riskerna för skada, övergrepp och trauma.

 

  1. Fortsatt sekretess.

Formuleringarna som omöjliggör en noggrann undersökning av familjerättssystemet skadar barnen mer än det som uppnås med de förmodade fördelarna.

 

  1. Frånvaron av ett evidens-baserat angreppssätt.

I stället för att bygga förslag på vetenskapligt framtagna bevis om vad som bäst gagnar barnens hälsa och utveckling, används ett akademiskt legalt perspektiv med citat och antaganden som stödjer ett sådant.

 

Lästips: 2018. For Kids Sake. Childhood Matters II: Towards an evidence-based approach to family law & healthier, safer ways of addressing risks, harm and trauma to children from family separation and family violence.

Response to Australian Law Reform Commission. Discussion PaperDP86. forkidssake.org.au

 

 

 

 

 

Inspirerande erfarenheter för att hantera tvister om vårdnad m.m. inom rättssystemet från Tyskland – Cochem-modellen

 

En samverkansmodell med en domare som regissör för att snabbt åstadkomma att de involverade barnen får ha vardaglig kontakt med båda sina föräldrar, utvecklades för ca 20 år i Cochem i Tyskland. En domare, en advokat och en psykolog/medlare  lade under flera års arbete i form av samtal med kollegor grunden för denna modell, där endast bekräftade sakuppgifter tillåts kommuniceras och alla har som mål att barnen inom en på förhand begränsad kort tid ska ha vardaglig kontakt med båda sina föräldrar. Om en av föräldrarna motarbetar barnens kontakt med den andra föräldern får de av domaren veta att det inte är förenligt med barnens bästa intresse och att om inte beteendet förändras riskerar denna förälder att förlora vårdnaden. En av dem som lade grunden för denna modell, Ursula Kodjoe, har sammanfattat:

 

Reglerna har ändrats; ´vinnaren´ brukade vara den förälder som bäst lyckades   förtala den andra föräldern med stöd av sin advokat –  det var en negativ tävlan mellan föräldrar som var motparter.

 Nu är vinnaren och den bästa föräldern den som respekterar och stödjer  barnens relation med den andra föräldern –  det är en positiv tävlan mellan samverkande föräldrar.

 De verkliga vinnarna är barnen.”

 

Källa: 2018. Ursula Kodjoe. From the Practise of Cochem to the Consensus Model. A presesentation at the PASG2018 conference in Stockholm. Parental Aleination – What is it? What can be done about it?

 

 

I nuvarande system – barnen hamnar i en sektliknande situation

 Den amerikanska psykologen och forskaren Amy Baker har liknat en förälder som hindrar barnets kontakt med den andra föräldern vid en sektledare.

Mina dryga 25 års erfarenheter med att utreda och forska om komplicerade vårdnadstvister visar att det som händer ett barn som utan berättigad anledning hindras från att ha kontakt med en förälder är just jämförbart med den påverkan människor som blir sektmedlemmar utsätts för. Det kan sammanfattas som att barnet fråntas sin egen vilja.

Det är mot denna bakgrund relevant att hänvisa till en amerikansk psykolog och forskare, som under sitt liv mötte mer än 3000 medlemmar i olika sekter som hon studerade. Hon sammanfattade de kriterier som krävs för att skapa en atmosfär där någons tankar kan påverkas och förändras, dvs. det som kan sammanfattas som en tankereformeringsprocess. Det är det som barn i de allvarliga fallen av föräldraalienation utsätts för: och som gör att de efter en sådan genomgången tankereformering inte kan hysa en egen genuin vilja.

  • Håll personen omedveten om att det finns en agenda att kontrollera eller förändra personen.
  • Kontrollera tiden och den fysiska omgivningen (kontakter, information)
  • Skapa en känsla av maktlöshet, rädsla och beroende
  • Undertryck gammalt beteende och attityder
  • Ingjut nytt beteende och attityder
  • Presentera ett slutet logiskt system

Källa: 2003. Margaret Thaler Singer: Cults in our midst. The continuing fight against their hidden menace. Foreword by Robert Jay Lifton

 

I detta system görs barnets livshistoria om och en fiktiv svart-vit värld utvecklas; den ena föräldern och de som tycker som den föräldern är allt igenom bra, och den förälder som barnen påverkats att tro att de inte vill ha kontakt med, samt alla som hör ihop med denna, är allt igenom dåliga.

De påverkade barnen, liksom sektmedlemmarna, kan inte hysa en egen vilja, men tror att det är deras egen vilja att vara kvar i sekten eller med den förälder som tagit kontrollen över dem, och denna förälders allierade, och göra det som sektledaren eller den alienerande föräldern och grupptrycket i detta slutna system kräver.

 

Då en övergrepps-situation för barnet identifierats brukar consensus råda om att barnet snarast ska få hjälp att komma ur denna övergrepps-situation.

I en situation av otillbörlig påverkan, en tankereformering, eller med ett annat ord hjärntvätt, en beteckning som användes i en omfattande studie *av 700 separerade familjer, är det fråga om en övergrepps-situation.

 

*1991. Clawar, S.S., Rivlin, B.V. Children held hostage. Dealing with programmed and brainwashed children, American Bar Association, Chicago, Illinois. Ny utgåva baserad på ännu flera familjer som följts, sammanlagt drygt 1000, publicerades 2013.

 

 

 

Utan egna möjligheter till korrigeringar genom egen kontakt med den förälder som barnet oberättigat avskilts från tar barnet till sig sin omgivnings negativa uppfattningar, och utvecklar föreställningar om den avskilda föräldern som dum eller t.o.m. farlig. En sådan påverkan, utan egen vardaglig kontakt med båda föräldrarna, leder i de svåraste fallen till att barnet själv uttalar att barnet inte vill träffa sin mamma/pappa. Det är en mycket allvarlig varningsklocka om att barnet far illa, eftersom inget barn utan mycket starka skäl väljer bort en förälder från sitt liv.

 

Att barnet inte visar empati för denna förälder, utan en obrottslig lojalitet med den förälder som bundit barnet till sig och tagit kontrollen över barnet, ofta med motiveringen att barnet behöver skyddas, hör till denna allvarliga varningsklocka, liksom den svart-vita omvärldsbild barnet ger uttryck för genom att reflexmässigt välja bort inte bara en mamma eller pappa utan allt och alla som inte hör till den favoriserade föräldern, trots att barnet tidigare hade bra relationer med dessa personer.

 

Att i en situation, med dokumenterat ogrundat avskiljande och påverkan på barnet, ta barnets uttalade vilja till en socialsekreterare, som utgångspunkt för att befästa status quo innebär ett svek mot barnet. Barn kan inte, trots att de uppfattas som mogna och bestämda, ta ett välinformerat beslut om de ska eller inte ska ha en relation med en förälder, och påläggas ansvaret att ”välja” bort sin pappa eller sin mamma.

Ett sådant ansvar bör inte påläggas ett barn. Som jag ser det innebär det att vuxenvärlden abdikerar från sitt vuxenansvar och kränker barnets rätt till familjeliv.

 

 

  

KAN BARNET FÅ HJÄLP ATT ÅTERFÖRENAS MED EN MAMMA ELLER PAPPA SOM UTAN RIMLIG GRUND AVSKILTS FRÅN BARNET?

I Kroatien är emotionella övergrepp, som kan ses som en annan benämning för psykiska övergrepp, olagliga; den förälder som gör sig skyldig till emotionella övergrepp på sitt barn, det som är innebörden av föräldraalienation, kan lagföras för denna kriminella handling, berättade professor Gordana då the European Association of Parental Alienation Practitioners, EAPAP, konstituerades i Prag i juli 2017. Kontaktperson: Karen Woodall.

I Brasilien och i Rumänien är det också kriminaliserat att utan saklig grund avskilja barn-förälder och påverka barnet att själv ta avstånd från en tidigare älskad mamma/pappa som inte behandlat barnet illa.

I ett växande antal domar, globalt sett, men också i en del svenska domar, kan noteras att det ibland händer att vårdnaden förs över till den förälder som förstår att barnet behöver ha kontakt med båda sina föräldrar för sin egen skull. Ett exempel är Svea hovrätts dom från den 1 februari 2019 i mål nr T 11396-17 (se kommentar på www.avskildabarn.se den 13 februari 2019 med rubriken ”Svea hovrätts dom – en vinst för barnen”.)

Svaret på frågan i rubriken ovan är ja. Det bästa och enklaste är när domstolarna hjälper barnet genom att besluta om temporärt eller permanent boende för barnet hos den förälder som visat att han/hon förstår att barnet behöver få ha kontakt med båda sina föräldrar. Också den förälder som alienerat barnet behöver stöd och rådgivning om hur barnet skadas av en uteslutning av den andra föräldern från barnets liv. I vissa fall är den förälder som uteslutit barnets andra förälder från barnets liv så allvarligt personlighets-störd att denna förälder inte kan låta bli att fortsätta påverka barnet att ta avstånd från den andra föräldern. I de fallen behöver barnen skyddas från denna psykologiska misshandel, och av den grunden få sitt boende och sin dagliga omvårdnad av den förälder som barnet uteslutits från och påverkats att ta avstånd från.

 

De återföreningsprogram som finns har haft växlande framgång. Linda Gottliebs konfrontativa Turning Points (New York) har enligt intern utvärdering visat goda resultat.

Kathleen Reays återföreningsprogram i Canada kallat Family Reflections kom av sig i utvecklingen på grund av att Dr. Reay blev sjuk.

Ett program som utvecklats under många år av psykologen Randy Rand, ursprungligen använt för barn som förts bort till annat land, är det pedagogiska programmet kallat Family Bridges.

Det har nyligen utvärderats av psykologen Richard Warshak. Utvärderingen omfattar 83 allvarligt alienerade barn som hade oberättigat avvisat sin ena förälder i 3-4 år innan de genom domstolsorder och poliseskort kom till fyra dagars internatvistelse med den förälder de avvisat. Barnen rapporterade att de behandlats väl och med respekt av workshop-ledarna. Beroende på hur man mäter resultatet kom 75-96 % över sin alienation – och återförenades med den förälder de tidigare kategoriskt avvisat. 8 % höll fast vid sin ovilja och var negativa till workshopen.

Källa: 2018. Richard A. Warshak. Reclaiming Parent-Child Relationships : Outcomes of Family Bridges with Alienated Children. Journal of Divorce & Remarriage.

Link: https://doi.org/10.1080/10502556.2018.1529505

 

Samma författare har skrivit en översiktlig artikel om varför det hittills varit svårt att få gehör för allvaret i de skador som föräldraalienation orsakar.

Lästips: 2015. Richard Warshak. Ten Parental Alienation Fallacies That Compromise Decisions in Court and in Therapy. Professional Psychology: Research and Practise. Vol.46. No. 4. 235-249. Copyright 2015 American Psychological Association.

 

I England, på London Separation Clinic arbetar Karen och Nick Woodall också med att hjälpa alienerade barn att återförenas med den förälder de uteslutits från, efter att en domstol fattat beslut om icke kontakt mellan barnet och den förälder som påverkat barnet att avvisa och utesluta den andra föräldern från kontakt med barnet.

 

 

 

Några frågor att fundera över

 

I den löpande texten finns frågor, skrivna med stora bokstäver, insprängda här och var. Här ytterligare några förslag till frågor:

 

  • Är omplacering av barnet hos endast den ena föräldern därför att barnet säger att det inte vill ha kontakt med den andra föräldern rätt åtgärd i ett barnperspektiv?

 

  • Vad är det som är ”vård” i att ta barn från barnets föräldrar och familj till en främmande familj? Dvs. det som placering i så kallad samhällsvård innebär?

 

  • Vilar dessa omplacerings- och placeringsbeslut på utredningar som går att lita på, dvs. gjorts på ett tillförlitligt och rättssäkert sätt med iakttagande av gällande lag?

 

 

Har du frågor om något du tycker är oklart eller vill ha ytterligare referenser är du välkommen att kontakta lenahellblomsjogren@gmail.com

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Rapport från tredje internationella PASG-konferensen 12-14 september 2019

Tredje PASG-konferensen – lärorik

 

2019-09-17 Lena Hellblom Sjögren, filosofie doktor, legitimerad psykolog

Den tredje internationella konferensen anordnad av Parental Alienation Group har just avslutats. Den hölls i Philadelphia på USAs östkust. Föräldrar, far-och morföräldrar som förlorat barn och barnbarn genom att uteslutas från deras liv, och vuxna som själva påverkats att utesluta en älskad mamma eller pappa från sina liv, var med i programmet.De berättade om sin smärta och sin kamp – oftast mycket kostsam också i pengar räknat – för att få tillbaka sin naturliga mänskliga rätt till familjeliv med sina nära och kära. Joe Rabiega berättade om hur han plågat och nedvärderat sin mamma för att göra sin pappa till lags och hur han ångrat detta. Han var en av dem som intervjuades av Amy Baker till hennes bok Adult children of parental alienation syndrome. See www.amyjlbaker.com.

 

För första gången var media närvarande. Några råd från erfarna journalister var: Håll budskapet kort och koncist med referens till att du som drabbad är en av minst 22 miljoner drabbade – om du bor i USA. Det är den prevalens som Jennifer Harman har fastställt i upprepade mätningar. Bäst, sa en av de medverkande jorunaliserna, är om du kan koka ner din egen historia till 25 ord. Det låter mycket svårt. Bakgrunden till detta budskap förstod jag vara den twittervärld som utvecklats, en omvärld där det finns få människor som orkar eller är villiga att läsa särdeles mycket. 

 

En dokumentärfilm kallad ERASING FAMILY visades i sin långa version. I filmen får man följa olika familjemedlemmar, och höra dem berätta kort, en del av dem om hur de till slut efter många år återförenats, också experter intervjuas. När filmen släpps för allmänna visningar 2020 kommer det även att finnas två kortare versioner. Tanken är att samla en grupp någonstans, t.ex. på en arbetsplats, eller hemma hos någon, eller på ett möte av något slag, se filmen tillsammans och därefter samtala om den. Det är en bra idé, och förhoppningsvis kan barn som varit med om detta komma med på någon visning och då kanske nås av filmens budskap och kanhända vilja söka kontakt.Visningar kan bokas genom epost till screenings@erasingfamily.org. Hemsida: www.erasingfamily.org.

 

En ny avdelning “Resources” öppen för alla på PASGs hemsida, www.pasg.info, är under utveckling. Du kan också bli medlem i PASG och då få tillgång till mycket material till exempel videodokumentationer av så gott som alla föredrag från de tre internationella konferenser som hittills gått av stapeln: i Washington  DC, i Stockholm och i Philadelphia. 

Det är ett globalt problem att en del föräldrar har svårt att förstå att när de separerar så betyder inte det att deras barn också skall separera från EN av dem. Därför har PASGs styrelse, där jag ingår, beslutat att vartannat år ha en konferens någonstans i Nordamerika, och vartannat år i en annan kontinent. För närvarande har PASG över 600 medlemmar från 53 olika länder. Det finns en databas med ca 1200 publikationer, http://mc.vanderbilt.edu/pasg, som berör olika aspekter av hur det går till att påverka barn att utan någon rimlig anledning ta avstånd från en mamma eller pappa och allt och alla som hör ihop med denna förälder som de – ofta på kort tid – påverkas att uttrycka hat, rädsla och avsky mot – och till att säga att de INTE VILL ha kontakt med. Det är som nog de flesta förstår inte dessa påverkade barns genuina vilja. Dessa barn har av seriösa forskare jämförts med sektmedlemmar. 

Publikationerna handlar också om de skadliga effekterna av att grundlöst isolera ett barn från en älskad förälder och utesluta denna från barnets vardagliga liv eller totalt, vidare om tillförlitliga mätmetoder och om – och i så fall hur – det är möjligt att förebygga, och om hur det går att hjälpa föräldrar och barn som lever/levt  i detta. 

Sammanfattningsvis är det hittills fyra delar i arbetet som det globala nätverk som PASG utgör arbetar med: 

Forskning, Juridik, Alienerade föräldrar, Behandling

Medlemmarna är från olika vetenskapliga discipliner och familjemedlemmar som erfarit eller erfar att ha avskilts/avskiljas från sina barn/barnbarn eller sina föräldrar/nära och kära.

 

En ny handbok är under publicering och kommer ut 2020. Boken heter  Parental Alienation. Science and Law. Författare är barn-och ungdomspsykiatern dr William Bernet (Professor emeritus, Vanderbilt University), och PASGs ordförande, samt  psykologen, tillika advokaten och forskaren Demosthenes Lorandos (PhD., J.D.), styrelsemeddlem i PASG. Han har med hjälp av en grupp kvalificerade medarbetare kartlagt alla domstolsfall i USA där föräldraalienation/Parental Alienation omskrivts i domarna under åren 1985-2018. Med stränga krav vad gäller inkludering sållades 1155 fall fram av långt över 3000 där PA fanns omtalat i domen.

 

Steve Miller varnade för det grundläggande fel som handlar om att tolka ett beteende, som framtvingas av en situation eller i en viss miljö, med det som är en persons karaktär. Detta fel kallas på engelska “the fundamental attribution error” och känns nog igen av de flesta. 

 

När barnet isoleras och förhindras från att ha vardaglig kontakt med sin ena förälder av den andra föräldern, gör den avskilda föräldern ofta dumma saker på grund av oro, upprördhet, ilska och rädsla (the 4 As: anxious, agitated, angry,afraid). 

 

Föräldern som tagit kontrollen över barnet är ofta avslappnad, lugn, charmerande och överygande  (the 4 Cs: cool, calm, charming, convincing). Vem väcker sympati – och vem antipati? 

 

De subjektiva intryck den förälder gör som är duktig att övertyga om att han/hon är den som vill sitt barns bästa och därför vill skydda sitt barn från den andra föräldern, en förälder  som ofta falskeligen påstås ha gjort eller sagt något dumt mot barnet, eller vara psykiskt störd, har ingenting med hur denna förälder faktiskt varit med sitt barn att göra. Den oftast charmerande, övertygande föräldern som väcker sympati hos dem som möter honom/henne avslöjas därför inte som en förälder som binder barnet till sig på ett oftast för barnet mycket skadligt sätt (“pathological enmeshment”). I stället uppfattar ofta socialarbetare, psykologer, lärare och andra som möter denna förälder med barnet att de har ett gott kärleksfullt förhållande.

 

David Curl, filosofie dr och dokumentärfilmare, ordförande för For Kids Sake i Australien talade om att föräldraalienation i många fall handlar om liv och död. Många föräldrar som uteslutits från sina barns liv och som kämpat för att få vara förälder igen för sina älskade förlorade barn – utan att lyckas – tar sina liv. Alienerade barn tar ibland sina liv, men ingen samlad statistik finns ännu av dessa tragiska konsekvenser. Dock kan det konstateras, ganska unisont från de forskare och praktiker som är verksamma i detta fält att det är värre att förlora ett barn genom att barnet grundlöst påverkas att utesluta denna förälder från sitt liv, än att förlora ett barn som dör fysiskt; detta därför att det inte går att sörja den som är som död men faktiskt lever. 

 

Ännu svårare är det för barnet som förlorat en förälder genom att själv ha tvingats lösa den olösliga lojalitetskonflikten barnet tvingats in i av den förälder som vill att barnet också ska vara separerad från den andra föräldern. Barnet kan i dessa de svåraste fallen av föräldraalienation inte tala positivt eller visa att barnet vill träffa denna förälder, eftersom barnet då riskerar att förlora den förälder som tagit kontrollen och som barnet måste ta ställning för, för att kunna leva sitt liv. Den enda lösningen för barnet blir att se den förälder som barnet gjorts helt beroende av som enbart god och den förälder som barnet isolerats från som enbart dum, det som kallas inre splittring (“splitting”). Omgivningen tolkar det som barnet efter detta uttalar om att barnet inte vill ha kontakt med denna förälder som barnets egen vilja.

Ansvaret att i praktiken välja bort sin ena förälder läggs över på barnet när de vuxna, ivriga att ha ett barnperspektiv och lyssna på barnet, tolkar det barnet säger som barnets genuina egna vilja. 

 

Min och de flesta internationella kollegors, syn på detta är att det inte är rimligt att vuxenvärlden ska lägga detta ansvar på ett barn, inte heller  då barnet uppnått 10-12 års ålder och många anser att vad barnet uttrycker som sin vilja är det som ska få en avgörande betydelse. Barnet har inte referensramar för att kunna överblicka följderna av påläggas ansvaret att ha valt bort sin ena förälder från sitt liv. Vi låter inte barnet avgöra om det vill/inte vill gå i skolan, om barnet vill/inte vill gå till bokade tandläkar-eller läkarbesök osv. Det är de vuxnas ansvar att kärleksfullt vägleda barnet ända till dess barnet uppnått myndig ålder, att ge både rötter och vingar. Det är oförenligt med att lägga över ett vuxenansvar på barnet som gör barnet rotlöst och skadar barnets identitet. 

 

Amy Baker summerade i sitt föredrag vad hennes forskning visar vad gäller skadliga konsekvenser av föräldraalienation:

  • depression
  • ångest
  • dålig självkänsla
  • drogbruk
  • otrygg anknytning
  • svårigheter att känna självfötroende

 

Också  i Sverige kan isolering av barnet från kontakt med en förälder handla om liv och död. I min bok Barnets rätt till familjeliv (som kan beställas genom email till lenahellblomsjogren@gmail.com) berättar jag om två avskilda barn som dör och tre vuxna som dör. I ett av de totalt 25 autentiska fallen i boken, berättas den tragiska historien från 1990-talet om att Sveriges före detta Greklandsambassadörs barnbarn dödas av sin mamma och mormor som därefter tar livet av sig själva i samband med att domstolen beslutat att barnbarnet skulle träffa sin pappa, som de hade falska föreställningar om var en person som utsatt sitt barn för sexuella övergrepp. Så de ville skydda barnet från barnets pappa. (Farfadern Björn Elmér skrev en helsida om detta i DN 1998, följt av total tystnad vad jag vet, trots att jag hade trott att det skulle ha kunnat innebära en väckarklocka och en vändpunkt.) 

 

Under konferensen talades det också om hur barn som ofrivilligt och sakligt grundlöst, liksom ambassadörens barnbarn, avskilts från antingen sin mamma eller sin pappa kan återförenas med denna. Jag ska försöka att kort sammanfatta de tre mest utprovade och också framgångsrika återföreningsprogrammen. 

  • De har alla samma juridiska ram som förutsättning. Family Bridges, Turning Points, Family Separation Clinic Reunification Program
  • De är alla baserade på att en domstol beslutar att den förälder som påverkat barnen att delta i att utesluta den andra föräldern från barnens liv, ska ha kontaktförbud under ca 90 dagar och att barnen under denna tid ska hinna återförenas med den andra föräldern, för att därefter om möjligt kunna ha vardaglig kontakt med BÅDA sina föräldrar. Detta är ofta inte möjligt i de svåraste fallen, eftersom det då visat sig vara fråga om att den uteslutande föräldern, den  som vill ha egen kontroll och vara den som barnet älskar och föredrar framför den andra, har en personlighetsstörning.

 

  • Under de första timmarna/dagarna då isoleringen brutits får barn och tidigare utesluten förälder kvalificerat professionellt stöd i sin återföreningsprocess, antingen i en internatmiljö i 4 dagar, under strukturerad ledning av två psykologiskt och pedagogiskt tränande professionella då barnen genom filmer, rollspel, gemensamma aktiviteter och samtal får kognitiva insikter om att det inte är deras skuld att de inte kunnat motstå den påverkan ( andra ord för den massiva påverkan det är fråga om är tankereformering/hjärntvätt) (Family Bridges), 
  • med en terapeut som i sitt kontor, förutom att klargöra att det är ett domstolsbeslut som måste följas, uppmuntrar återföreningen med hjälp av foton och andra minnen hon bett den tidigare uteslutna föräldern ta med sig och visa och tala om, också deltar i aktiviteter med barnen, föräldern och andra familjemedlemmar (Turning Points), 
  • med en terapeut som i samarbete med en domare hämtar barnen, vilka domstolen beslutat ska återförenas med den förälder som barnet  grundlöst separerats från, direkt hem till denna förälder, en terapeut som hjälper barnet som tvingats att tränga undan alla goda minnen av denna förälder, för att få den andra förälderns kärlek, hittar tillbaka i sitt inre splittrade jag och tillbaka till kärleken barnet haft för också denna förälder – och därmed kan börja bli HEL. I stället för halv. (Family Separation Clinic Reunification Program)