BARN SOM SKADAS – en farförälders betraktelse

Barn som skadas

Denna artikel har skrivits av en farförälder, som vill vara anonym.

 

 Ett barn föds inte rädd för sin pappa. Men när det blir det efter umgänge med boföräldern, så handlar det om ett barn som utsätts för klar och tydlig föräldraalienation, på engelska: parental alienation.

Barnet är ett fint barn med en god potential. Vi är 10-tals människor som kan vittna om att barnet får en god omvårdnad av sin pappa. Barnet är tillsammans med honom positivt, nyfiket, lekfullt och harmoniskt. Hos pappan sover barnet gott i eget rum. Morgonhumöret är strålande. Han är social och kommer oftast överens med såväl vuxna som barn.

Modern har i över 5 år trakasserat fadern utan att träffa honom. Det så viktiga spegelneuronsystemet har satts ur spel. Någon empatiför fadern går inte att finna. Nu har det övergått till att barnet utnyttjas av henne, på ett sätt som i vart fall forskare vet ger livslånga skador. Det finns bara osäker statistik. Men det är inte särskilt ovanligt. Kanske 4500 nya fall bland skilsmässobarnen varje år! Kunskapen om fenomenet håller formligen på att explodera. Många av våra barn- och ungdomsproblem kan härledas till detta.

Modern har på sin agenda att med känslomässiga medel skilja bort pappan ur barnets liv. Hon har förnekat detta, men i praktiken alltid gjort tvärtom. Det senaste exemplet: När pappan skall hämta barnet på förskola så springer han och gömmer sig på ett sätt som gör pappan ledsen. När pappa och barn kom till oss var stämningen spänd. Jag frågade barnet varför han gömde sig. Han visste inte, men vi förstod båda att något var fel. Jag gav honom en klase vindruvor och sade till honom att ge klasen till pappa och säga förlåt. Han sprang genast till pappa och en känslomässigt stark försoning skedde.

Mamman gick med barnet till läkare dagen efter umgänget med pappan. Om vi förstår det rätt för ”förstoppning”. Han bajsade fullt normalt dagen innan hos pappa.

Som extrabonus vid läkarbesöket fick hon barnet att falskt säga ”pappa slår mig.”  Självklart skrev läkaren en orosanmälan. Ett förra året likadant ärende har utretts av polis. Ingen uppgift från modern har befunnits vara trovärdig.

Hon skrev ett trevligt epostmeddelande dagen innan nästa umgänge:

Hej,
NNNN har haft det bra.

………….
Jag tyckte inte att laxeringen gjort ngn skillnad, mer än är han superlös i magen här hemma.
Skickar med 2 påsar för helgen, vilka är de sista han ska ta, och kalsongerna.
…….
Hämtar 16.45 samma plats som vanligt på söndag.
Trevlig helg,

Barnet blev magsjukt på minuten när mamman skulle gå med honom till dagis. Pappan satt redan på tåget för att hämta sitt barn. Dessutom har barnet tvingats äta något laxerande medel helt i onödan.

Även om den utsatta föräldern är vårt barn, så har vi inget annat att säga än att han är en utomordentlig förälder. Han lyssnar på sitt barn, men kan ändå vara bestämd om det behövs. Han har en klar och tydlig policy att aldrig i barnets närvaro tala illa om någon.

Pappan har ingen som helst historia av vare sig fysisk eller psykisk misshandel. Inte som barn och inte som vuxen. Han har aldrig varit våldsam eller slagits i hela sitt liv. Han har aldrig burit fysiskt eller psykiskt våld mot sin son. Han är helt enkelt inte sådan. Han är skötsam, har inga missbruksproblem, har ett stadigt jobb, är snäll och omtänksam. Nej, barnets ord till en läkare är en självklar konsekvens av boförälderns önskan att skilja bort den andra föräldern.

Det finns alltför många exempel påbaktaleri. Pappan eller vi gör något som mamman sedan lär sonen att det är felaktigt. Vi besökte Muminland i Nådendal. Barnet stortrivdes och var strålande glatt. Nästa umgänge var barnet upprört över att det inte finns några lekplatser i Finland. Det som barnet lär av mamman tror han bergfast på. Hon modifierar barnets verklighet till något som inte finns. Att människor är förvirrade någon enstaka gång är mänskligt, men nu har gränsen för vad som är tillåtligt med råge passerats.

Omfattningen på utnyttjandet av sin son och styrda påhopp på den utsatta föräldern är rent häpnadsväckande. Någon som helst öppen dialog förs inte från den alienerande boförälderns sida. Vederbörande har inte ens deltagit i överlämningarna, annat än i kulisserna.  Överlämningarna har mormodern och hennes sambo fått sköta. De visar bister min och vanligt vardagshyfs saknas oftast. Däremot kan man höra ”Jag vet att du inte vill, men jag måste överlämna dig fast det är hemskt”.

Ingen i den alienerande sekten vet något om barnets umgänge med pappan. Ja, gruppen är en sekt. Den lever dessutom helt isolerad från den utsatta föräldern. Den värld de lever i är den alienerande förälderns och stämmer inte på något sätt överens med barnets liv och behov. Kommentarer, anklagelser och orosanmälningar haglar över pappan. Att barnet om och om igen används som slagträ är bara ett tecken att något radikalt måste göras.

Det finns uppenbarligen personer som inte förstår att skilsmässa är en sak för vuxna och något annat för ett barn. Barnets familj splittras i två, vilket kräver takt och ton i umgängena mellan föräldrarna. Dessa måste förstå att de är ett föräldrateam, som inte kan ersättas. Försöken att skilja bort en förälder får vittgående följder för barnet.

Modern har gått via BVC, SOC, Vårdcentraler, Psykologer, Polis, BUP, Kvinnojour, Sveriges Radio, Akutmottagningar, Skatteverket, Skola, Tingsrätt, Hovrätt, Advokater, bekanta och numera även sin son för att framföra allehanda falska anklagelser. Allt är dokumenterat. Det är oerhört påfrestande. Det handlar om hundratals osanningar att skydda sig mot. När någon falskeligen angriper en föräldrakollega så är det fråga om skadligt psykiskt våld. Barnet används till att tillfredsställa en förälder och att skada barnets kärlek till den andra.

Det är med sorg vi kan se ett onormalt kontrollbehov växa fram även hos detta barn. Vi kan få höra sådant som att ”Jag vill inte ha mitt efternamn”, ”jag får inte lära mig någonting hos pappa” etc.  Denna typ av manipulation är skadlig för barn. Det vet vi. Det är en typ av psykisk misshandel som får livslånga återverkningar. Det går i arv. Det finns exempel som sträcker sig över 4 generationer. Bilden är tydlig och väldokumenterad. Men den är även ”osynlig” och misstolkas oftast. En alienerande förälder kan dupera de flesta. Barn och den oskyldiga föräldern offras under kontinuitetsprincipen eller något annan rubrik. Det finns en mängd vanföreställningar och faktoider bland professionella, vilket gör det än värre för utsatta barn och vuxna.

 

Jag kan förstå att ett enskilt ”ombud” kan missförstå situationen, men helheltsbilden borde vara skrämmande för alla. Det här handlar om en återkommande psykisk misshandel. Denna typ av familjeangrepp måste avbrytas skyndsamt. Konsekvenserna är oroväckande.

Det är inte så att detta är ett familjebråk mellan jämbördiga. Den alienerande föräldern är boförälder, har makt över barnet och hittills ett markant stöd från samhället. Våldet är enkelriktat. Kostnaderna för samhället är häpnadsväckande stora.

Vi och vår son är för gemensamt föräldraskap och att föräldrarna har ett gemensamt ansvar. Föräldraindivider som inte kan hantera detta måste få hjälp att förändra sitt beteende. Den alienerande föräldern har fått psykologhjälp men det har inte på något sätt förändrat hennes syn på föräldraskapet. En sak är säker – det går inte att fråga ett alienerat barn. Det har utsatts för hjärntvätt under flera år och vetskap om att livet kan vara annorlunda finns inte.

Bilden måste förändras. Den utsatta föräldern bör få överta boförälderrollen, åtminstone tills föräldrateamet visat sig fungera under en längre tid.

En forskare Steve Maraboli har kortfattat beskrivit föräldraalienation somett känslomässigt våld riktad mot en vuxen, men som ger kritiska skador på ett barn.

Den teknik som generellt används för att göra barnet till en främling är:

–  Allmänt förtal

–  Förtal av den utsatta föräldern inför barnet

–  Vägran att kommunicera direkt med den andra föräldern

–  Att på olika sätt begränsa information om skola, medicinsk information eller aktiviteter

–  Begränsa umgänge med diverse trix

– Använda barnet som budbärare

–  Ge barnet en känsla av skyldighet för sin relation med den utsatta föräldern

Listan är ett sammandrag. Inget barn går opåverkat genom sådana manipulationer. Tvärtom!

Barnet lär sig att det är Ok att sprida falsk information. Att det är Ok med kontrollbehov över andra och, om de inte uppfyller förväntningarna, att fördöma dem öppet. Att det är Ok att ljuga, ändra verkligheten och att låta falska uppgifter bli ”sanna”. Att det är Ok att blunda för om någon mår dåligt eller har sorg. Att minnet ibland är ”dåligt”. Att det inte är tillåtet inom gruppen att ha egna avvikande känslor för en familjemedlem.

Den utsatta föräldern bibringas en sorg och smärta större än den som uppstår vid ett dödsfall av eget barn. Den kan pågå under barnets hela uppväxt. Påverkan på livet är stor.

Vi vet att barn, särskilt pojkar, får förkortade telomererav fadersförlust. Detta barn har till och från fått träffa sin far 3 av 5 år. Vad betyder det?  Telomerer är kapslade ändar på DNA, precis som på skosnören. De skyddar mot att kromosomändarna splittras eller klibbar ihop. Kortas de av så ökar utsattheten för svårasjukdomar. Inte nog med det, utsatta ges en förkortad livslängd! Genom alienation störda relationer mellan barn och förälder får alltså kroppsliga konsekvenser.

Misshandel är enligt brottsbalken 3 kap. 4-6 § att någon ”tillfogar annan person kroppskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd”.

Eftersom livslängden kan förkortas åratals borde det gå att jämföra med grov misshandel. Dessutom finns det inget som motsäger att även den alienerande föräldern själv skadas.

Alienerande föräldrar har en enastående förmåga att dupera och manipulera sina närmaste, vårdpersonal och andra. De är specialister på att flytta fokus från egna görandenoch låtanden till falska påståenden om den andra föräldern.

När den utsatta föräldern vid förhör vittnat om den alienerande föräldern, så har han bryskt beordrats”sluta med smutskastningen”.Han har alltså blivit ombedd att låta bli att berätta sanningen! Inte bara en gång utan flera gånger. Verkligheten censureras. Är den för hemsk?

Den alienerande föräldern verkar inte ha förmåga att hindra sin framfart. Utsagorna förefaller vi en första anblick vara trovärdiga. De är ofta hämtade från tidningsartiklar eller egen erfarenhet, men har inte det minsta med den utsatta föräldern att göra. Barnet har inget att jämföra manipulationerna med. Den alienerande förälderns försök att skilja bort fadern har alltid gått via ombud och dyrbara utredningar för samhället. Nu har ombudsfunktionen vandrat över till sonen, som inte förstår konsekvenserna.

De barn som utsätts för psykiskt våld av detta livsförkortande slag överstiger med stor marginal de ca 7 barn per år och åldersgrupp som noteras av sjukvården med skador av fysiskt övergrepp från mamma, pappa, broder, syster eller sambo. Riskanalys?

Detta kan bara inte tillåtas fortsätta.Samhället måste hitta botemedeloch lära sig förebygga. Barn behöver båda sina föräldrar. Men ibland förstår inte en förälder sitt föräldraansvar och skadar istället för att stödja. Samhällsinstitutioner som arbetar med barn och föräldrar förstår sällan att de arbetar med krafter som kan resultera i sjukdomar som cancer och förkortad livslängd. Utsatta föräldrar måste få leva utan ständiga påhopp och barn måste få leva ett fullvärdigt liv utan skadliga manipulationer.

Farförälder som saknar sitt barnbarn.