TOMMA RUM – att förlora ett barn som lever…

Lena Hellblom Sjögren, filosofie dr, legitimerad psykolog 2018-11-08

 

Den 3 november 2018 fanns en 8-sidig artikel i Der Spiegel med titeln ”Leere Zimmer”, det  betyder tomma rum. Artikeln handlar om ogrundade avskiljanden av barn från goda nog föräldrar i samband med föräldrarnas separation, på grund av onda spiraler som sätts igång när den ena föräldern vill utesluta den andra föräldern ur den gemensamma barnens liv.

 

I inledningen konstateras att tusentals skilsmässobarn som älskar båda sina föräldrar, slits mellan dem. När den ena föräldern lägger på barnet sin besvikelse och sitt onda och gör barnet främmande för den andra föräldern, innebär det ett livslångt lidande. Den föräldern säger kanske:” Din mamma tycker inte om dig längre, hon bryr sig inte om dig.” Så var det för den mamma som det berättas om inledningsvis. Hon förlorade sin son för åtta år sedan, då han flyttade till sin pappa. Pappan ställde in allt flera av sonens vistelser med sin mamma; antingen sa pappan att sonen var sjuk eller att han inte ville komma. Sonen är nu 17 år. Han har inte alls sin mamma i sitt liv. Och mamman har inte sin son. Hans rum hos mamman står tomt. Liksom tusentals barnrum står tomma. I en förtvivlad väntan…

 

I artikeln skildras att ca 50 000 föräldrapar vänder sig till domstol för att få fastställt av en familjerättsdomare när barnen och hur de ska få träffa respektive förälder. En rättspsykolog uttalar att många barn väljer sida för att förenkla sin egen situation. Han har skrivit en uppsats om ”det reflexmässiga stödet till den förälder som främmandegör den andra”. Om den främmandegjorda är pappan innebär det att barnet upplever mamman som en som aldrig gör fel. Barnet visar ingen ambivalens: hos mamma är allt roligt och bra och hos pappa är allt bara dumt och fel. I detta fall är det mamman som idealiseras och pappan som svartmålas.

 

Menar barnet verkligen det han säger om sin pappa/mamma, eller säger barnet det som mamman/pappan vill höra?

Denna fråga utreds av en grupp på Bremens universitet som våren 2019 kommer med sin studie ”Kindeswohl und Umgangsrecht,” i ungefärlig översättning ”Barnets välmående och umgängesrätt.” De har besökt hundratals mammor, pappor och barn över hela Tyskland, föräldrar och barn som varit avskilda från varandra under 4-5 år.

 

En psykoterapeut, Walter Andritzky, säger: ”Den föräldrapart som först tar barnet till sig, vinner. I 80 procent av fallen är det modern.”

I Sverige är det allt flera pappor som tar kontrollen över barnet, och utesluter mamman. Min uppskattning är att papporna gör det i ca 40 procent av fallen.

 

Rättspsykologen Yasar Kadkhodaey berättar i artikeln hur han på sin mottagning ofta observerar pappor och barn och då kan konstatera, speciellt vad gäller de yngre barnen, att när mamman försvunnit ur sikte närmar sig barnet sin pappa på ett kärleksfullt sätt.

 

I artikeln hänvisas till att två internationella konferenser om denna problematik nyligen hållits, i Stockholm och i London.

Vidare hänvisas till den tyske psykiatern och forskaren Wilfrid von Boch Galhau som under 20 år publicerat arbeten om föräldraalienation och givit råd till förtvivlade föräldrar och far- och morföräldrar.

 

När ett så viktigt band som till en älskad förälder helt upplöses borgar det för att det kan bli mycket stora skador, uttalar rättspsykologen.  ”Man kan”, menar hans kollega psykoterapeuten Andritzky, ”praktiskt taget åse, hur psykisk sjukdom uppstår ur detta.”

 

 

 

I Sverige förnekas dessa stora skador, som barnen påförs. Sedan mer än två decennier. En okunnig bild av föräldraalienation som en ”kvinnofientlig teori” utan vetenskaplig grund har  etablerats. Den underhålls fortfarande av vänsterkretsar och feminister, avläsbart i att det enda som skrevs i svenska media om den internationella Stockholmskonferensen om föräldraalienation var ETC och feministiskt perspektiv. F.d. juridikprofessorn Christian Diesen är en av dem, som likt advokaten Eva Kornhall varit effektiva i sina desinformationskampanjer. Det var Diesen som citerades i ETC.