Funderingar 2021-08-16, Lena Hellblom Sjögren, filosofie dr, legitimerad psykolog

Funderingar 2021-08-16, Lena Hellblom Sjögren, filosofie dr, legitimerad psykolog

I vårdguiden 1177 påstods fram till nyligen: ” Du blir inte beroende av antidepressiva läkemedel.”

Det är ett påstående mot bättre vetande! När dessa mediciner ska sättas ut ger de ökad ångest och andra mycket svåra besvär, varför de flesta som en gång börjat med dessa farmakologiska preparat har mycket stora svårigheter att sluta med dem.

Läkarkåren, Läkemedelsverket, Socialstyrelsen och Vårdguiden bör snarast informera de svenska medborgarna om att de antidepressiva medicinerna som skrivs ut är beroendeframkallande och skadliga! Speciellt för barn och unga!

Dessa skadliga preparat skrivs nämligen också ut till barn och unga – i en förskräckande omfattning. I de utredningar jag gör av vad som kan anses vara mest förenligt med barnets bästa intressen i samband med vårdnadstvister, där den ena föräldern utan saklig grund avskiljer den andra föräldern från naturlig kontakt med barnet, har jag sett att dessa läkemedel skrivs ut så lågt ner i åldrarna som till 7-åringar. I de utredningar jag observerat detta farliga bruk har förskrivningen skett på den förälders initiativ, eller med stöd av denna förälder, som av omgivningen uppfattas som den skyddande föräldern.

Symptombehandling

Ett barns uttalade vilja, tolkad av en socialsekreterare/familjerättssekreterare som haft ett barnsamtal utan autentisk dokumentation, resulterar allt oftare i ett domslut om icke kontakt för barnet med en av sina föräldrar. Det innebär att de förslag som ofta ges av de generalistutbildade socionomerna följs. Men vet domarna att dessa utredare – utan utredningsverktyg – vet vad de talar om? Har dessa utredare förstått sina egna observationer? Har de haft tillräckliga kunskaper om påverkan med mera som grund för att tolka det de registrerat?

Dessa utredare, de enda som förordnas av domstolarna för att lämna underlag för livsavgörande beslut för barnet det handlar om, kopplas ofta in när barnet redan avskilts från naturlig kontakt med sin en förälder (eller båda som ibland i de ogrundade LVU-fallen). Vad jag vet har de flesta av dessa utredare tyvärr varken metoder eller kunskaper för att undersöka om ett barn har en berättigad grund för att inte vilja ha kontakt med en förälder – eller inte.

Utredarna är ofta oförberedda på att en förälder, som i deras ögon verkar vilja skydda sitt barn och påstår att den andra föräldern behandlat barnet illa, kan komma med mer eller mindre allvarliga anklagelser som inte har en tillförlitlig grund i att denna förälder rent faktiskt gjort barnet illa. Utredarna, som lätt påverkas av den förälder som de uppfattar som den goda, skyddande föräldern, har ofta inte kunskaper om att det kan röra sig om en förälder som för att vinna egna fördelar i en vårdnadstvist, eller av andra skäl, arbetar för att utesluta den andra föräldern från barnets liv.

Dessa utredare registrerar då i sina utredningar det, som vid noggrann undersökning visar sig vara symtom på att barnet avskilts från en tidigare älskad förälder, och påverkats att se denna som en främmande person som gjort dem illa, en som de liksom den förälder de kommit att favorisera, oftast kallar vid förnamn – och inte längre mamma eller pappa.

Utredarna observerar och har samtal med detta barn som till synes av egen fri vilja valt bort denna förälder från sitt liv, men i själva verket har tvingats att inte kännas vid halva sig själv, som ”lösning” på en olöslig livssituation som barnet tvingats in i.

En sådan inre splittring, avläsbar i en fiktiv och svart-vit verklighetsbild, där allt och alla förknippade med den ena föräldern kommit att uppfattas av barnet som bra och allt och alla förknippade med den andra föräldern som dåligt, skadar barnets hälsa och utveckling.

Symtombehandling – i form av stöd till fortsatt uteslutning av den ena föräldern, den som gjorts ”svart”, är ingen hjälp till bästa uppnåeliga hälsa för barnet.

Inte heller symtombehandling i form av ett antidepressivt läkemedel är en hjälp.

Förskrivningen och användningen av antidepressiva läkemedel ökade 50 % under de tio åren 2009 – 2019. Barn- och vuxenpsykiater Göran Högberg betonar i en artikel i Läkartidningen 2021-04-16, att Socialstyrelsen i stället för SSRI-preparat bör förorda familjeterapi för barn och unga med svårare depression. Detta mot bakgrund av att familjekonflikter visat sig vara utlösande orsak till suicidalitet hos barn och unga. Han refererar till Spielmans GI, Kelvin R, Roberts C, et al. Duty to warn: antidepressant black bo suicidality warning is empirically justifies. Front Psychiatry. 2020;11:18.

Om dessa antidepressiva läkemedel – för att de endast behandlar symtom som ofta är situationsberoende eller övergående – skadar dem som tar dem – varför godtas då den praxis som innebär att allt flera ordineras att ta dem?

Varför godtar ansvariga myndighetspersoner att beroendeframlkallande läkemedel ges till barn och unga?

Läkemedel som skapar ångest för den som försöker sluta med dem – och således motverkar barnets rätt till bästa hälsa (artikel 24 i Barnkonventionen)!

Från Allmänna Barnhuset har jag hämtat nedanstående information om barnets mänskliga rätt till bästa uppnåeliga hälsa, en rätt som kränks genom symtombehandling:

”Barnrättsdagarna 2021 kommer genomföras som en digital konferens i september med livesända plenarföreläsningar och förinspelade seminarier.

Tema: Varje barns rätt till bästa uppnåeliga hälsa

Barns hälsa är avhängig barns utsatthet och påfrestningar inom andra livsområden. I vårt arbete för att uppnå bästa möjliga hälsa för alla barn behöver vi särskilt uppmärksamma barn i utsatta situationer.

Barns hälsa ur ett barnrättsperspektiv innebär att varje barn har rätt till möjligheter att överleva, växa och utvecklas i ett sammanhang av fysiskt, emotionellt och socialt välbefinnande. Barnrättskommittén tolkar barns rätt till hälsa, så som den definieras i artikel 24, som en vittomfattande rättighet. Den handlar inte bara om att barn i rätt tid ska få lämplig förebyggande, hälsofrämjande, behandlande, rehabiliterande och palliativ vård. De har även rätt att växa och utveckla sina fulla möjligheter och att leva under förhållanden som främjar deras hälsa på bästa sätt. Detta ska uppnås med hjälp av program som är inriktade på underliggande hälsofaktorer.”

Min kommentar:

Delat boende och delat föräldraskap understödjer barnets rätt till bästa uppnåeliga hälsa.

Barnets mänskliga rätt till bästa uppnåeliga hälsa kränks av att domstolsbeslutat umgänge bryts.

Barnets hälsa och utveckling skadas av domstolsbeslut om att ”befria” barnet från kontakt/umgänge med en god nog förälder som barnet har älskat.

Barnet behöver – för att barnet självt ska kunna må bra och utvecklas till en hel människa – ha kontakt med båda sina föräldrar (förutsatt att dessa är goda nog/”good enough”).