Tankar inför jul och nytt år med varma hälsningar från Lena Hellblom Sjögren

Dagen öpnnar sig.

Tänker på barnen i tusental som förlorat en mamma, en pappa,

eller båda.

Inte för att de dött och deras hjärtan slutat slå.

Utan för att de inte får finnas i barnens liv – trots att de är goda nog.

Ofta förlorar barnet också den snällaste, mest hjälpsamma, den tryggaste föräldern.

En förälder barnet älskat och haft roligt med.

Varför måste barnet få denna förälder dödad för sig i sitt liv?

Ibland för att den andra föräldern vill vara den mest älskade.

Eller behöver ha kontroll över barnet.

För sin egen skull. Inte för att det är bäst för barnet.

Men det får denna förälder omgivningen att tro.

Genom att sprida förtal, rikta falska angklagelser,

överdriva, förstora eller ljuga om små situatonsbestämda händelser.

Så har denna förälder också påverkat barnet,

och ändrat barnets tankar om den förlorade föräldern.

Och om vad som hänt.

Allt har gjorts om

Nu är barnet delat i sig.

Och människorna barnet möter ses som svarta eller vita.

Svarta är de som ställt sig på den förlorade förälderns sida.

Barnet som fått hjälp att hata den förlorade föräldern,

får inte sörja förlusten – och kan inte.

Då går barnet sönder.

Lidandet är stort i världen – av andra skäl – än att barn över hela jordklotet utan någon rimlg eller saklig grund förlorar en förälder, en förälder som gjorts till en fiende för barnet av den andra föräldern – med stöd av andra vuxna som inte förstår att barnet skadas och som uppfattar den förälder som skadar som en förälder som skyddar.

Jag vill passa på att säga förlåt till många förtvivlade mammor, pappor, far- och morföräldrar som skrivit eller ringt och som jag inte hunnit svara. Livstragedierna som skapas i familjer med förlorade barn och barnbarn – som lever men som är som döda för att kontkt inte tillåts – växer och växer. Det behövs många inom olka professioner att helst förebygga att fientliggörandet av en god nog förälder befästs. Det behövs också tyvärr många för att hjälpa de barn som redan i tusental blvit drabbade av den psykiska ohälsa som förljer av att påverkas till att själv bli ansvarig för att ha ”valt” bort sin mamma eller pappa. De har förlorat sig själva.

Sin förlorade identitet söker de kanske i ett kriminellt gäng?

Önskar nu alla, som hittar till min tyvärr på grund av tidsbrist misskötta blogg, fridfulla helger med den glädje som trots allt finns i naturens skönhet och dagens skiftningar.

Bilderna av dagens skiftningar har jag tagit.