av Lena Hellblom Sjögren den 22 januari 2022
copyright: Lena Hellblom Sjögren

de fanns där
en gång
både mamma och pappa

Jag älskar dig oändligt
Den jag skapat dig med
hatar mig nu
Ett oförsonligt hat
du lärt dig dela
Du får inte älska mig
Och inte mig i dig
Vem är jag?
Frågar du när du söker dig själv
Svaret är att du är en som
delat dig själv
då du lärt dig hata mig
Det är inte ditt fel
Du bär ingen skuld
Jag älskar dig oändligt
Och villkorslöst
Du behöver inte hata den som lärt dig hata mig
Du får älska oss båda
Du har rätt att bli älskad av oss båda

trädets sår
i barken
kan läka
som barnet
kan helas
om rötterna får finnas kvar

åren går
lapparna barnen skrev
med hjärtan och stjärnor
”jag älskar dig”
de hänger kvar
deras legobyggen
och pusslen vi började bygga
tillsammans
stelnade minnen
likt lämningarna i Pompeji

Varför kan ingen
Förstå
Din smärta
Din saknad
Din sorg över att finnas
När du inte får finnas
För dina barn
Varför vill ingen
Veta
Varför barnen
Går sönder
Varför kan ingen
Fråga
Vad är det som händer
Med våra barn
När deras rötter kapas

den av er
som älskar barnet – men bara
om barnet inte älskar dig
är i omvärldens ögon
den goda föräldern
den som skyddar
barnet mot dig
den onda

När du blir glad
Då du ser mig
Döljer du det
När du får frågan
Hur det var hos mig
Säger du: – inte bra
Du har lärt dig
Vad du ska visa
Och vad du måste säga

mamma tycker inte om mig
det har pappa sagt
mamma bryr sig inte om mig
det har pappa sagt
jag tror på pappa
jag vill inte träffa mamma
hon är bara dum
pappa är bara snäll
han bryr sig om mig
det säger jag till alla som frågar mig

mamma sa att
pappa inte ville ha mig
att han ville att hon skulle
ta bort mig
innan jag fanns
pappa var elak mot mamma
mamma är bara snäll mot mig
jag tror på mamma
och säger till alla att jag bara
vill vara hos mamma

Nu har vi hört
Vad barnet vill
Barnets vilja måste vi respektera
Så befäster omvärlden
Barnets delning i sig
och av andra som svarta eller vita

ingen brydde sig om dig
ingen som du visste om
presenterna från mig lämnades
aldrig till dig
mina brev nådda dig inte
du skulle ha lugn och ro
i ditt nya hem
ingen förstod dig
du var ensam
de vuxna som betalades för
att ha dig hos sig
byttes ut
de gjorde också de som bestämde
hos vem du skulle bo
du rymde
du tog ditt liv
du var bara 13 år
ingen i systemet
brydde sig efter din död
jo, de sa:
– vi har inte gjort något fel

Sorgen
Också din mormor känner
Var ska den gå?
Saknaden efter dig
Var ska den gömma sig?

en stor full måne
morgonen därpå
såg du solen
båda
du mitt barn såg båda


Socialtjänsten, likt en hydra med många huvuden. Barnet vaktas av denna tjänst som dess handläggare anser att de ska skydda. Mot VEM? Den ONDA föräldern! Vem är det? Den förälder som de fattat ANTIPATI mot, därför att de tror på den förälder de fattat SYMPATI för, den som sökt deras stöd för att SKYDDA barnet.
Att barnet bryts ned, ibland helt krossas, hör inte dit! De gör sitt jobb, att skydda barnet mot den ONDA och FARLIGA föräldern. Att den andra föräldern förvänt synen på dem förstår inte handläggaren. Hon – det är nästan alltid en hon – har fattat SYMPATI för denna i handläggarens ögon GODA förälder, som kopplar in allt flera för att skydda barnet. Mot vem? Mot den i den denna förälders – och i socialtjänstens – ögon ONDA föräldern. Legenden säger att för varje huvud som huggs av växer två nya ut.

Socialtjänstlagen har varit och ska enligt förslag i SOU 2020:47 ”Hållbar socialtjänst – En ny socialtjänstlag”, förbli en ramlag. Denna lag ger utrymme för de under 3.5 år generalistutbildade socionomerna verksamma som handläggare inom socialtjänsten att göra sina egna tolkningar av denna lag.
En sådan maktställning till handläggare, som dessutom ofta byts ut och inte har några tillförlitliga utredningsverktyg, och inget individuellt tjänstemanna-ansvar, skapar rättsosäkerhet, bristande förutsägbarhet och en oinskränkt makt för handläggaren utan en legitimation att försvara. Det är oförenligt med försvaret av barnets lagliga och mänskliga rättigheter, med grundlagens krav på saklighet och opartiskhet, och med det som är socialtjänstens kärnuppdrag – att hjälpa medborgarna.
Går det att söka råd, stöd och hjälp
av den som har makten att ta ditt barn ifrån dig?
Medborgarna ska inte behöva vara rädda för dem de söker hjälp hos – utan få det bättre än de hade det innan socialtjänstens insatser sattes in.

Plötsligt
Efter flera år
Står du där
Tystad och tyst
Vågade du ändå
Se mig i ögonen
Din raka blick
var oväntad
som ett mirakel
