av Lena Hellblom Sjögren den 22 januari 2022

de fanns där

en gång

både mamma och pappa

jag älskar dig oändligt

den jag skapat dig med

hatar mig nu

ett oförsonligt hat

du lärt dig dela

Du får inte älska mig

Och inte mig i dig

Vem är jag?

Frågar du när

du söker dig själv

Svaret är att du är en som

delat dig själv

då du lärt dig hata mig

Det är inte ditt fel

Du bär ingen skuld

Jag älskar dig oändligt

Och villkorslöst

Du behöver inte hata den som lärt dig hata mig

Du får älska oss båda

Du har rätt att bli älskad av oss båda

trädets sår

i barken

kan läka

som barnet

kan helas

om rötterna får finnas kvar

åren går

lapparna barnen skrev

med hjärtan och stjärnor

”jag älskar dig”

de hänger kvar

deras legobyggen

och pusslen vi började bygga

tillsammans

stelnade minnen

likt lämningarna i Pompeji

Varför kan ingen

Förstå

Din smärta

Din saknad

Din sorg över att finnas

När du inte får finnas

För dina barn

Varför vill ingen

Veta

Varför barnen

Går sönder

Varför kan ingen

Fråga

Vad är det som händer

Med våra barn

När deras rötter kapas

den av er

som älskar barnet – men bara

om barnet inte älskar dig

är i omvärldens ögon

den goda föräldern

den som skyddar

barnet mot dig

den onda

När du blir glad

Då du ser mig

Döljer du det

När du får frågan

Hur det var hos mig

Säger du: – inte bra

Du har lärt dig

Vad du ska visa

Och vad du måste säga

mamma tycker inte om mig

det har pappa sagt

mamma bryr sig inte om mig

det har pappa sagt

jag tror på pappa

jag vill inte träffa mamma

hon är bara dum

pappa är bara snäll

han bryr sig om mig

det säger jag till alla som frågar mig

mamma sa att

pappa inte ville ha mig

att han ville att hon skulle

ta bort mig innan jag fanns

pappa var elak mot mamma

mamma är bara snäll mot mig

jag trodde på mamma

och sa till alla att jag bara

ville vara hos mamma

Nu har vi hört

Vad barnet vill

Barnets vilja måste vi respektera

Så befäster omvärlden

Barnets delning i sig

och av andra som svarta eller vita

                                                                                       ingen brydde sig om dig

                                                                                       ingen som du visste om

                                                                                       presenterna från mig lämnades

                                                                                       aldrig till dig

                                                                                       mina brev nådde dig inte

du skulle ha lugn och ro

i ditt nya hem

ingen förstod dig

du var ensam

de vuxna som betalades för

att ha dig hos sig

byttes ut

de gjorde också de som bestämde

var du skulle bo 

                                                                                       du rymde

                                                                                       du tog ditt liv

                                                                                       du var bara 13 år

                                                                                       ingen i systemet

                                                                                       brydde sig efter din död

                                                                                       jo, de sa:

                                                                                       – vi har inte gjort något fel

Sorgen

Också din mormor känner               

Var ska den gå?

Saknaden efter dig

Var ska den gömma sig?

en stor full måne

morgonen därpå

såg du solen

båda

du mitt barn såg båda

Socialtjänsten, likt en hydra med många huvuden. Barnet vaktas av denna tjänst som dess handläggare anser att de ska skydda. Mot VEM? Den ONDA föräldern! Vem är det? Den förälder som de fattat ANTIPATI mot, därför att de tror på den förälder de fattat SYMPATI för, den som sökt deras stöd för att SKYDDA barnet.

Att barnet bryts ned, ibland helt krossas, hör inte dit! De gör sitt jobb, att skydda barnet mot den ONDA och FARLIGA föräldern. Att den andra föräldern förvänt synen på dem förstår inte handläggaren. Hon – det är nästan alltid en hon – har fattat SYMPATI för denna i handläggarens ögon GODA förälder, som kopplar in allt flera för att skydda barnet. Mot vem? Mot den i den denna förälders – och i socialtjänstens – ögon ONDA föräldern. Legenden säger att för varje huvud som huggs av växer två nya ut.

Socialtjänstlagen har varit och ska enligt förslag i SOU 2020:47 ”En hållbar socialtjänst – en ny socialtjänstlag”, förbli en ramlag. Denna lag ger utrymme för de under 3.5 år generalistutbildade socionomerna verksamma som handläggare inom socialtjänsten att göra sina egna tolkningar av denna lag.

En sådan maktställning till handläggare, som dessutom ofta byts ut och inte har några tillförlitliga utredningsverktyg, skapar rättsosäkerhet, bristande förutsägbarhet och en oinskränkt makt för den olegitimerade handläggaren. Det är oförenligt med försvaret av barnets lagliga och mänskliga rättigheter, med grundlagens krav på saklighet och opartiskhet, och med det som är socialtjänstens kärnuppdrag – att hjälpa medborgarna.

Går det att söka råd, stöd och hjälp

av den som har makten att ta ditt barn ifrån dig? Medborgarna ska inte behöva vara rädda för dem de söker hjälp hos – utan få det bättre än de hade det innan socialtjänstens insatser sattes in

Plötsligt

Efter flera år

Står du där

Tystad och tyst

Vågade du ändå

Se mig i ögonen

Din raka blick

var oväntad

som ett mirakel