100 000 i köer till BUP –  får barn och unga adekvat hjälp?

Lena Hellblom Sjögren 1 mars 2024

Barnombudsmannen, BO, slog nyligen larm i sin årsrapport om att 100 000 barn och unga står i kö till den psykiska barn- och ungdomsvården, BUP – och att det är ojämlika väntetider i olika delar av landet.

I en söndagsintervju i riksradions P1 (18 februari) samtalade Martin Wicklin med filosofiprofessorn och akademiledamoten Åsa Wigforss. Hon talade bland annat om kunskapsfientlighet i skolan, om att beslut bör bygga på förnuft, och om vikten av att ansvariga för beslut måste kunna ställas till svars. Hon sa:

Om inte beslut bygger på förnuft är det farligt.

Bygger beslut i den psykiska barn- och ungdomsvården på förnuft? Långt därifrån! Det handlade en heldagskonferens om lördagen den 17 februari, anordnad i Triangelkyrkan i Enskede av EQUAL Stockholm. Temat var Deprimerade unga. Vilken vård?  Det konstaterades av flera talare att det finns en oförmåga att hantera lidande, en tendens att sjukliggörs allmänmänskliga problem, och en oförmåga att bemöta hjälpsökande och anhöriga på ett mänskligt sätt med värme och intresse för att lyssna.

Förskrivningen av SSRI preparat till unga i Sverige har ökat lavinartat sedan Socialstyrelsen kom med nya RIKTLINJER 2010 – nu är det 10 % av flickor 15-19 år som får dessa antidepressiva farmaka och 4 % av pojkarna i samma åldersintervall, trots vetskapen redan på 1990-talet att dessa preparat inte har större effekt än sockerpiller. Uppskattningsvis var det år ca 25 per 1000 barn som fick antidepressiv medicin förskriven. Motsvarande siffra för Danmark och Norge var 5 barn per 1000.

Vad sades i de nya svenska riktlinjerna från Socialstyrelsen 2010? Jo, att unga som söker hjälp för depression bör behandlas med antidepressiv medicin och ha kvar medicinen även efter återhämtning. Byggde riktlinjerna på tillförlitliga undersökningar av positiva effekter av dylika mediciner? Svaret är ett rungande nej!  Ny analys av rådata från de två enda oberoende undersökningar som har hänvisats till för att påstå positiva effekter, visade att resultaten tillrättalagts och feltolkats.

Grundliga genomgångar visar att SSRI preparaten stjälper de unga – i stället för – hjälper dem. De blir mer okänsliga för sin omgivning, bryr sig mindre, får försämrat minne och självmordstankar, tappar sexuell lust och förmåga. Sedan 2010 har det varit en stor ökning av suicidförsök och genomförda självmord bland barn och unga. Självmord är den vanligaste dödsorsaken bland unga!

En förälder som skrivit boken Det stora sveket. En bok om skyddsnäten som inte fanns, menade att självmord måste ses som ett existentiellt problem när uppgivenheten griper omkring sig och barn och unga inte kan känna hopp om framtiden längre. Detta knyter an till begreppet ”känsla av sammanhang”, på engelska SOC – Sense Of  Coherence, centralt i den salutogena teorin.

En ung kvinna, nu snart läkare, berättade om sina fem år inom barnpsykiatrin då hon var 13-18 år, och till slut hade ett mycket stort antal olika mediciner och ofta lades i bälte. Hon hänvisade till en hemsida där andra inbjuds att berätta om sina erfarenheter:  https://opsynliga.se – och dit det inkommit många vittnesmål.

Vad och vilka låg bakom riktlinjerna från Socialstyrelsen vilka utgör det främsta styrinstrumentet för den förhärskande medicinska vårdmodellen. Jo, två  SBU-rapporter om evidens – men inte om tillräcklig evidens, och två psykiatriker, som fick mycket bra betalt av stora läkemedelsbolag för sina presentationer om evidens, och bjöds på fina resor. Dessa psykiatriker presenterade alternativa fakta baserade på bolagens egna resultatundersökningar av sina skadliga preparat. Det är samma psykiatriker som blev experterna bakom riktlinjerna och hade inflytande över Läkemedelsverkets och Folkhälsomyndighetens rekommendationer byggda på samma alternativa fakta, vilka förtiger de stora skadeverkningarna för tusentals barn/unga och deras familjer.

I mitt arbete som psykologisk sakkunnigutredare i svåra vårdnadstvister där den ena föräldern vill utesluta den andra föräldern och ha egen kontroll över barnet är det mycket vanligt med alternativa fakta. Barnet vänds av den uteslutande och kontrollerande föräldern mot sin andra förälder. Det kan gå fort genom den mentala kidnappningen av barnet som sker, en tankereformeringsprocess, som resulterar i att barnet också börjar framföra alternativa fakta.  I den omgjorda familjehistorien, i vilken en tidigare älskad mamma eller pappa som inte gjort barnet illa, beskrivs av både den kontrollerande föräldern och barnet i bara negativa termer. Dessa manipulerade bilder av familjehistorien, dvs. dessa alternativa fakta, är de som skrivs ned av utredande socialsekreterare/familjerättssekreterare och ofta ligger till grund för deras förslag till beslut i domstolen.

Domstolsbesluten om barnens framtid vilar, lika lite, som vården av unga, på korrekta sakuppgifter som tolkats med förnuft, utan på alternativa fakta, samtidigt som allt flera barn och unga mår allt sämre – och inte får adekvat hjälp.

Ska det fortsätta så här?