Fundering av Lena Hellblom Sjögren 22 juli 2026

Dottern med en pappa som säger att mamman missbrukar lugnande medicin och begär ensam vårdnad, som han får utan att det utretts om hans uppgifter har någon grund i verkliga förhållanden.

Sonen med en mamma som säger att pappan utnyttjat sonen sexuellt så att sonen utsatt sina nya halvsyskon för sexuella övergrepp, som begär ensam vårdnad och får det, utan att hennes uppgifters riktighet utretts (fallet Adam som jag utredde långt tidigare än de utsökta UG-reportagen om detta fall).

I båda dessa fall tar handläggarna parti för den förälder som de uppfattar som den som vill skydda barnet. De utvecklar ett tunnelseende, vilket medför det ena bekräftelsefelet större än det andra – och till att barnen faller mellan stolarna när prestigen måste försvaras.

Tunnelseendet ger grund för handläggarnas beslut om kostsamma insatser i form av samhällsvård för barn. Barn som bedöms behöva skyddas mot en skadlig förälder. Handläggarna, som är myndighetspersoner, åtnjuter fullt förtroende av fritidspolitikerna i socialnämnden. Det är politikerna som tar ansvaret.

Utredningar samt beslut kallas i den svenska lagstiftningen genomgående för socialnämndens utredningar och socialnämndens beslut. Trots att alla vet att det är socialsekreterare, inom det som kallas familjerätten eller barn och ungdom, som gjort utredningar och som har rätt att tolka de ramlagar som reglerar deras arbete efter eget skön.

Socialstyrelsen har inte givit dem några nationella riktlinjer att följa, en legitimation att försvara, och inte heller ställt några krav på autentisk dokumentation av samtalen de har med barn som grund för domstolarnas avgöranden i vårdnadstvister. Kunskapen om att hjärnan inte är utvecklad för konsekvenstänk utgör inget hinder att lägga över ett orimligt vuxenansvar på barnen.

Barnen rycks upp från ett fungerande liv med familj, skola och kamrater när de placeras i först en jourfamilj och sedan omplaceras sedan till en fosterförälder eller två, och ibland till HVB-hem eller en SIS-institution.

Denna insats kallad samhällsvård som lagt grunden för en lukrativ marknad är aldrig utvärderad. Enstaka forskare, som Bohman & Sigvardsson, samt Vinnerljung, och nu senast Ronja Helénsdotter i sin uppmärksammade avhandling Court-ordered Care har beskrivit de negativa följderna för barnen, som kort sammanfattat far mycket illa. Mycket sämre än om de inte hade ryckts upp från sina hemmiljöer, se sammanfattningen i SNS-rapporten. *

Ingen anses ha gjort fel, ingen ställs till svars för att dessa barn far illa, genom att missa skolan, förlora sin identitet, sin familj, sin rätt att fritt få uttala en egen mening, sin rätt till liv och hälsa, sin rätt att inte utsättas för mentalt våld.

Barnen har skyddats av samhället med de bästa intentioner av handläggande tjänstemän, utan en legitimation att försvara, utan tjänstemannaansvar eller fördjupande utbildning. Dessa handläggare ingår inte i multiprofessionella team och har av Socialstyrelsen inte givits verktyg för att på ett rättssäkert sätt utreda barnens livssituation utifrån varje barns behov av ovillkorlig kärlek och bekräftelse för att själva kunna må bra och utvecklas till hela människor, som i sin tur kan ge kärlek och bekräftelse till sina barn och barnbarn.

Ska denna praxis som skadar mer än hjälper barn och gör dem rättslösa få fortsätta? Det tycker inte de mer än 2000 familjer som står bakom en petition till den europeiska människorättsdomstolen.

*

”SNS Analys | 2024-11-04

SNS Analys 106. Överleva barndomen: effekter av att tvångsomhänderta barn

Ronja Helénsdotter

Ungefär en elev per skolklass kommer omhändertas någon gång under sin uppväxt och placeras i familje-, HVB- och SiS-hem. Trots det är den vetenskapliga kunskapen om hälsoeffekterna av att omhänderta barn begränsad. I rapporten som bygger på 21 000 domstolsmål besvaras frågan: skulle fler eller färre barn överleva barndomen om färre barn tvångsomhändertas med stöd av lagen om vård av unga (LVU)?

Rapportens slutsatser och resultat

Fler barn hade överlevt barndomen ifall färre barn hade tvångsomhändertagits

Beslutet att tvångsomhänderta barn orsakar en kraftigt ökad risk för suicid redan inom nio månader från domstolens beslut. De flesta av dödsfallen sker under tiden som barnet fortfarande är omhändertaget.

De negativa effekterna av tvångsomhändertagande gäller alla typer av placeringar

Även barn placerade i familjehem upplever stora, skadliga effekter – inte bara de i HVB- och SiS-hem.

Miljön på placeringsboendet påverkar utfallet

Ogynnsamma förhållanden och skadlig exponering för andra barn i samma miljö bidrar till de negativa resultaten.

Psykisk ohälsa och kriminalitet ökar

Färre barn hade blivit inlagda på sjukhus för psykisk ohälsa eller begått vålds- och sexualbrott om färre barn hade tvångsomhändertagits. Ungdomar med en historia av missbruk eller självskadebeteende som exponeras för andra placerade barn med liknande bakgrund påverkar varandra negativt.

Rapportens rekommendationer

Sluta inte ingripa, men förbättra kvaliteten

Resultaten innebär inte att samhället ska sluta ingripa när barn lever i bristfälliga hem eller har ett destruktivt beteende. Det finns barn som påverkas positivt av att flyttas från det egna hemmet. Istället bör resultaten uppmuntra till kvalitetsförbättringar, exempelvis ökad tillsyn och stärkt samarbete med hälso- och sjukvården.

Minska riskerna i placeringsmiljöer

Insatser för att minska risken för våld mellan barn och skadliga sociala effekter bland barn placerade i samma familje-, HVB- eller SiS-hem är också viktigt.

Prioritera trygg placering och individuella lösningar

Beslutsfattare bör inte bara utvärdera om det finns rättsliga skäl att omhänderta barnet, utan också om en placering utanför hemmet sannolikt är det bästa valet. I vissa fall kan insatser i hemmiljön ge bättre resultat, även om de rättsliga grunderna för ett omhändertagande är uppfyllda. ”