Information till psykologer och andra inom vården

Tänk vad roligt det vore att ha en psykologkollega i Sverige att bolla med. Bland mina kollegor  här i Sverige har jag under årens lopp hittat en och annan med intresse för barn som far illa och också skadas långsiktigt av att utan saklig grund avskiljas från en förälder eller från båda och att påverkas att likaså grundlöst själv avvisa den förälder barnet avskilts från. Det har dock varit svårt att etablera något konkret samarbete. Det finns också  psykiatriker,  medlare och barnläkare i vårt land som förstår att ett grundlöst avskiljande av ett barn från en älskad förälder  innebär psykisk barnmisshandel. Men det talas i stort sett  tyst om saken.

Dock finns  i senaste utgåvan av Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, DSM-5, fyra diagnoser, vilka på olika sätt kan relateras till den empiriskt väl belagda företeelsen att  vissa barn, oftast i samband med föräldrarnas separation, avskiljs utan saklig grund från sin ena förälder och påverkas att själv bli lika avståndstagande till denna som den förälder vilken tagit kontrollen över barnet är:

  • child affected by parental relationship distress,
  • parent-child relational problem,
  • child psychological abuse,
  • factious disorder

Jag gick ur Sveriges Psykologförbund den 11 november 2011 efter att förgäves ha försökt få mitt fackförbunds etiska råd och förbundsstyrelsen att intressera sig för detta slag av allvarlig barnmisshandel. Det var i samband med att en mamma i ett fall, och en barnahuspsykolog i ett annat fall som jag funnit arbetade mot barnets bästa (allmänt definierat utifrån forskningsrön, Föräldrabalken och artikel 8 i den europeiska människorättskonventionen som barnets behov av och rätt till vardaglig kontakt med båda sina föräldrar, samt att inte utsättas för övergrepp) anmält mig till etiska rådet och handläggarna där vägrade att läsa mina utredningar som låg till grund för anmälningarna.

Etiska rådets handläggare vägrade också  läsa forskningsartiklar om föräldraalienation och tips på internationella handböcker som  jag och mina kollegor i olika länder skickade. Vare sig förbundsledningen, som också fick breven och artiklarna, eller etiska rådets ordförande svarade, inte ens med en bekräftelse att de emottagit breven och materialet. Detta självtillräckliga förhållningssätt motsvarar inte hur psykologer i Norden bör bete sig enligt  yrkesetiska principer för psykologer i Norden, där det i inledningen går att läsa:

”Psykologer arbetar utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet…viktigt att psykologer håller sig a´ jour med utvecklingen och kontinuerligt integrerar nya kunskaper i yrkesutövningen. Det är också viktigt att psykologer uppmärksammar egna begränsningar och använder sig av kollegors och andras kunskaper och kvalifikationer.”

Sju månader efter mitt utträde fick jag ett uteslutningsbeslut utan motivering, och ytterligare sju månader senare dök ett dokument kallat yttrande från etiska rådet upp på Psykologförbundets hemsida. Detta var fullt av felaktiga påståenden av förtalskaraktär. Då stämde jag Psykologförbundet, som efter en tid föreslog förlikning. Psykologförbundet medgav att deras beslut saknat motivering (se dom i Stockholms tingsrätt 2014-06-24 i Mål nr 4972-13).

Under flera år då jag fortfarande var medlem försökte jag få redaktionen för PsykologTidningen (PT) att ta in recensioner av de internationella handböcker som kommit, samt övriga i andra länder publicerade fackböcker, men det gick inte. Vid ett tillfälle år 2011 fick jag in en artikel .”Behöver psykologen bry sig om PAS”, vilken bemöttes med ett mycket negativt svar av en BUP-psykiater, men inte av en enda psykologkollega).

Samma år, 2011,  i november rapporterades i Feministiskt Perspektiv från en konferens som ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige)  hållit på Hotel Rival i Stockholm, där flera talare tagit upp kritik mot det som de kallat ”PAS-teorin”. Gerda Christensen sammanfattade:” De menar att PAS-teorin passar in i redan existerande myter och fördomar om kvinnor, vilket gör att den också kunnat spridas inom socialtjänsten och till behandlingshem”. Det redovisas vad den amerikanska juristen Jennifer Hoult sagt om ”PAS-teorin”.

Hon gav  felaktig och missvisande information om den i många länder över lång tid observerade företeelsen att barn plötsligt och utan att ha utsatts för våld, övergrepp eller vanvård av sin ena förälder, vänder sig mot denna och allierar sig med den förälder som  gör allt för att få egen kontroll över barnet och hävdar att barnet inte behöver den andra föräldern.  Den amerikanska juristen Hoult ger i det som återges även desinformation om den psykiater som först satte namn på företeelsen som han dock inte var ensam om att observera i 1980-talets USA, i tiden när det blev tillåtet för fäder att vid separation också bli vårdnadshavare. Ytterligare tre jurister uttalade sig på ROKS-konferensen 2011:

  • Eva Diesen om ”fördomen att mammor anmäler pappor för sexuella övergrepp i samband med vårdnadstvister”.
  • Eva Kornhall om att ”PAS är en irrlära som finns för att bortförklara barns berättelser om sexuella övergrepp. PAS tystar barn. Genom PAS tystar samhället barn.”
  • Anna Kaldal om att det inte är rättssäkert när ”enskilda tjänstemän tar till sig PAS för att teorin stämmer överens med deras egna fördomar.”

Likartade, fullständigt felaktiga uppgifter, utan hänsyn till att allt flera mammor avskiljs från sina barn av pappor som vill ha egen kontroll över de gemensamma barnen och anklagar mammorna, ofta för att vara psykiskt störda, framfördes när Barnskyddsrådet i Uppsala anordnade konferens den 22 september 2015. Juristen Jennifier Hoult  från USA var inbjuden för att föreläsa om PAS. Hon gav sitt ROKS-föredrag med desinformation i repris, men det verkade inte deltagarna alls förstå. Min bok ”Barnets rätt till familjeliv. 25 svenska fallstudier av fölräldraalienation” fick inte ligga framme för eventuella intresserade deltagare att titta i. Läkare i ledande ställning i Barnskyddsrådet har varit blåsväder, då de felbedömt spädbarn som utsatta för ”shaken baby syndrome”.

Socialstyrelsen har sent omsider slutat att helt  förtiga den över hela jordklotet empiriskt observerade företeelsen, som numera betecknas föräldraalienation, och tidigare benämndes  PAS=Parental Alienation Syndrome.

Eftersom sådant ogrundat avskiljande av ett barn från en älskad förälder, i kombination med påverkan på barnet att själv ta avstånd från den förälder barnet avskilts från, inte ännu erkänts i Sverige är det mycket svårt att få till stånd förebyggande insatser, samt också återföreningsarbete.

Jag välkomnar alla som förstår vikten av sådana insatser att ta initiativ till samarbete för att kunna förhindra de livstragedier som oftast blir följden. Inte bara för de involverade barnen utan också för en stor krets av människor runt barnen som avskiljs: mamma och/eller  pappa, mor- och farföräldrar, syskon, övriga familjemedlemmar, goda vänner. Det blir ofta som ett krig med barnen som vapen, ett långdraget krig, ibland fört i domstol, med långa tidsfördröjningar oförenliga med barnets bästa.

När insikten spritts kan förhoppningsvis både förebyggande insatser, liksom hjälp till barn som förlorat kontakten med en mamma eller en pappa, och allt och alla som hör ihop med denna förälder, komma igång.

I andra länder finns förebyggande pedagogiska program (t ex IDWTC – I Do Not Want To Choose)  och pedagogiska återföreningsprogram (t ex Family Bridges), med tillvaratagande av sedan lång tid i sammanhanget viktiga psykologiska upptäckter. Bland dessa kan nämnas  vår tendens att   lyda auktoriteter och ge efter för grupptrycksnormer, vilket framkom vid Milgrams lydnadexperiment, i likartad form i senare experiment av Zimbardo.

Fynd som gjorts inom vittnespsykologin om vår  påverkbarhet (suggestibilitet) och minnets otillförlitlighet  är likaså fundamental kunskap för att kunna både förebygga och hjälpa barn som utan grund avskilts från en förälder. Jag hoppas på ett kollegialt och tvärfackligt utbyte om både preventiva och behandlande insatser för att hjälpa utsatta barn och föräldrar i framtiden.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s