Lena Hellblom Sjögren 2017-01-26

Viljan hos de flesta hjälpare att skydda barn från det man misstänker kan vara våld eller sexuella övergrepp är så stor att sinnet för proportionalitet i åtgärder verkar att helt ha förvunnit alltför många gånger.

Således vidtar socialtjänsten ofta en mot barnet traumatiserande och våldsam åtgärd som att ta barnet från barnets hem och familj för att placera det hos främmande vuxna – även om de inte ens talar samma språk – INNAN någon utredning  har gjorts.

Den utredning som sedan utförs, då effekterna av det egna  ingripandet observeras,  hos berörda, omskrivs dessa oftast helt subjektivt utvalda osbervationer i kombination med hörsägenuppgifter, som orsakade av något som barnet utsatts för i tiden innan det egna ingripandet.

För de flesta naturvetare är det förmodligen en självklarhet att den som observerar påverkar det han/hon observerar, och att något av det svåraste som finns är att på ett tillförlitligt sätt fastställa orsak – verkansamband. Icke så inom socialtjänsten tyvärr.

Det är, logiskt sett, en  självklarhet att de ansvariga för ingripandet mot barnet och familjen har behov av att legitimera detta genom att finna sådana fel eller missförhållanden i barnets hemmiljö som kan motivera deras ingripande.

Genom detta självklara legtimieringsbehov finns inga förutsättningar för att utredningen, som utförs av samma person eller samma kollegiala enhet som vidtagit åtgärden att omhänderta barnet, ska kunna uppfylla grundlagens krav på saklighet och opartiskhet i myndighetsutövning.

Ytterligare försvårande omständigheter utgörs av att de ansvariga för både åtgärden och utredningen inte har en enda tillförlitlig metod till sitt förfogande.

Vilka blir lidande? I första hand barnet. Men också ett växande stort antal människor som älskar detta barn. Ofta blir skadorna livslånga – och de kostar samhället stora pengar.

I höstas skrev  Eivind Meland, professor i folkhälsomedicin i Bergen, Norge, och jag en artikel med titeln NÅR BARN SKADES MED DE BESTE HENSIKTER.

Den publicerades i den norska läkarföreningens tidskrift  TIDSKRIFT FOR DEN NORSKE LEGEFORENING, 2016:16, årgång 136, sidorna 1334-1335.

Tidskriften har inte givit sitt tillstånd för mig att publicera den här, men den kan laddas ner :

http://tidsskriftet.no/2016/09/kommentar-og-debatt/nar-barn-skades-med-de-beste-hensikter