Varför kallas Lagen om Tvång mot Unga för LVU?

Lena Hellblom Sjögren 2017-03-09

Är tvång vård?

Är det någon som vill få oss att tänka och tro att det är en hjälp för barn och unga

att skiljas från sin familj och placeras hos främmande vuxna mot betalning?

I så fall vill de få oss att tro det mot bättre vetande. Den forskning som finns ger inte något

stöd för att det blir bättre för barn och unga från så kallade riskmiljöer att avskäras från

sitt familjenätverk. Den forskningen visar att det blir ännu värre! Livschanserna krymper

och de arma barnen riskerar att bli trasiga människor för resten av livet.

Men det låtsas ingen i ansvarig ställning om. Tvärtom!

Den nya lagen om tvång mot unga, kommer att göra det ännu lättare för

myndighetsutövare som är okvalificerade och har en makt större än några andra att styra

över de ungas liv, dvs.handläggande socialsekreterare, att på statens bekostnad

i praktiken besluta  om att ta ännu fler barn och unga från deras familjer. Denna

växande handel  med barn och unga sker till mycket höga kostnader, och presenteras så

här på Regeringskansliets hemsida:

Barns och ungas rätt vid tvångsvård. Förslag till ny LVU.ID-nummer: SOU 2015:71

Ansvarig: Socialdepartementet, Regeringen

Den nya LVU stärker barnrättsperspektivet i samhällets insatser för barn och unga. Samhällets åtagande för stöd och hjälp efter en placering förtydligas. Utredningens förslag om nationellt kunskapsstöd och fortsatt kunskapsutveckling bidrar till att barn och unga tillförsäkras skydd och att vården förbättras.”

Har barn och unga som placeras hos främmande rättigheter? Vilka? Till att få en ny mobil eller ett eget rum?

Vad är innebörden i modeuttrycket ”barnrättsperspektiv”?

Och vad är det för ”insatser” som ”samhället” står för? Att betala ut stöd till placererna så att de gör miljonvinster (se bl.a. Expressen 8 mars 2017 )?

”Stöd och hjälp” betyder inte det i praktiken det rakt motsatta för de unga? Förlust av stöd i form av kärlek från någon i familjen, förlust av den hjälp det innebär att vara tillhörig, att finnas i ett sammanhang med rötter bakåt?

Vad hjälper det ledsna barn och unga som förlorat fotfästet då alla rötter kapats med ”nationellt kunskapsstöd och fortsatt kunskapsutveckling”?

Vilka ska barnen och unga ”tillförsäkras skydd” från ?

Vem ska skydda dem från alla dem som tjänar pengar på dem? Och som inte har till uppgift att bry sig om  hur det går för dem?

Men nya klienter skapas…