På kvinnodagen: Till minne av mammor som farliggörs för sina barn och förlorar dem

 

Alice 5.5  år avskildes från sin mamma och farliggjordes

8 mars 2019, filosofie dr, legitimerade psykologen Lena Hellblom Sjögren

I dag är det internationella kvinnodagen. Allt flera mammor påstås vara psykiskt störda. De blir därmed farliggjorda och förlorar kontakten med sina barn. Denna beskrivning är en avidentifierad utredning som ligger ganska långt tillbaka i tiden. Barnet med det fingerade namnet Alice är för länge sedan vuxen – och jag vet inte hur det har gått för henne eller för hennes mamma. Tyvärr. Jag vill att våra tankar ska gå till alla dessa oskyldiga barn som grundlöst, baserat på misstänkliggörande, förtal och bristande utredningar, förlorar sin mamma – eller sin pappa. 

 

Bakgrund och händelser över tid

 Alice föddes på 1990-talet, hennes föräldrar Olle och Elisabet separerade innan Alices födelse. Mamman hade ensam vårdnad om Alice, först bodde de på landet och mamman var mycket hemma med Alice. När Alice var 4 år och mamman som var jurist ville ha ett fast arbete, flyttade de till en stad i södra Sverige. Pappan, som bl a var importör av ett väldigt speciellt stoff som han menade var nyttigt för kroppen, gifte sig med Sara och reste mycket. Mamman och pappan hade inget samarbete.

Under 1998 ansökte pappan, enligt vårdnadsutredning från familjerätten i mammans hemkommun, om umgänge. Utredaren skrev:

 ” Trots tingsrättsbeslut om umgänge i januari 1998 kommer något sådant             inte igång. I oktober 1999 tas nytt beslut om umgänge. En vecka senare,          1999-10-12 omhändertas Alice enligt 6 § LVU för utredning via      ordförandebeslut. Samma dag placeras hon i jourfamiljehem.     Omhändertagandebeslutet fastställs av länsrätten 1999-10-15. Under                     utredningstiden arbetar man med att få igång umgänget mellan Alice och      fadern och det ger snabbt ett mycket gott resultat. I den utredning, daterad           1999-11-18, om vård av Alice med stöd av 2 § LVU, finns en vårdplan, där         placering av Alice hos fadern ingår. I februari 2000 beslutar tingsrätten att         fadern ska ha den interimistiska vårdnaden om Alice…Efter tingsrättens                beslut återkallar socialnämnden sin ansökan om vård enligt LVU.”

 

I upplysningar jml 6 kap 20 § föräldrabalken  till tingsrätten år 2003 skrev familjerättsenhetens utredare i pappans hemkommun:

   ”Under sina första fem levnadsår bodde Alice med modern. I oktober                   1999 omhändertogs Alice enligt LVU av socialnämnden då Alice               vanvårdats av modern. Efter en period i fosterhem bor Alice hos fadern och         hans hustru Sara sedan februari 2000. Fadern har enskild vårdnad om             Alice.”

 

Mamman hade tillerkänts umgänge fyra timmar per umgängestillfälle och månad  med kontaktperson . När Alice hade ett umgänge med sin mamma på sommarlovet, i början av augusti 2001 då de varit och badat, lämnade mamman av kontaktpersonen, och körde därefter med Alice till sjukhuset för att få den benutskottsskada som Alice ärvt från mamman undersökt. Alice blev inte undersökt. Familjerättsutredaren beskriver i sina upplysningar att:

”läkarna på sjukhuset kontaktade socialjouren då uppgifter visade att fadern         var enskild vårdnadshavare för Alice. Socialjouren kontaktade               polismyndigheten i N-stad som meddelade att modern var anhållen i sin               frånvaro för egenmäktigt förfarande med barn och efterlyst. Polisen griper             modern på sjukhuset och därefter hämtar fadern hem Alice.”

 

Alice fick nästa gång träffa sin mamma den 19 december 2001, dvs. då det gått 3.5 månader, från den dag de varit i augusti och badat och därefter åkt till sjukhuset. Det var ett umgänge på socialkontoret som bröts efter drygt två timmar av den övervakande socialsekreteraren med hänvisning till att Alice blivit ledsen av mammans frågor. Denna socialsekreterare dokumenterade att:

          ” Elisabet förmådde inte att skapa en harmonisk och avstressande samvaro           med sin dotter.”

 

Nästa kontakt för Alice med sin mamma hade bestämts till den 25 januari 2002. Detta måste ställas in på grund av att Alices mamma var med om en bilolycka på väg till umgänget med Alice. Mamman togs till sjukhus, enligt kyrkoherden, som skulle ha varit med vid detta umgänge.  I hans skriftliga redogörelse för vad som hände denna dag har han anfört att han fick information från socialsekreteraren om att han inte behövde oroa sig för Alice. Kyrkoherden skrev att han fått följande information:

   ”Hon mår alldeles utmärkt och är i god kondition. Alla arrangemang är till           för att Alice skall fortsätta att vara på detta sätt. Det finns utlåtande från                sakkunniga på barn som har gjort en utredning på Alice. Alla misstankar om        missförhållanden i pappans hem är ogrundade. Alices pappa är dessutom           ansedd vara en utomordentlig pappa.”

I ett tillägg skrev kyrkoherden att han uppfattat Alice då han denna dag såg henne som ”blek och mager.”

 

Mamman som förolyckats på väg till mötet med sin dotter omtalades av vårdnadsutredaren i sin hemkommun ha avböjt vidare umgänge med sin dotter.

         Socialtjänstens handläggare har upprepade gånger hänvisat till faderns uppgifter om att Alice mår bra och har det bra hos fadern och hans fru. Faderns uppgifter om att modern är psykiskt störd och har vanvårdat Alice har upprepats av denna handläggare.

Mamman har inte fått någon information från pappan om Alice. Inte heller från skolan har mamman fått någon information om sin dotter. I protokollet från muntlig förberedelse i tingsrätten i december 2003, står:

          ”Olle Larsson vill inte lämna ut en kopia på Alices betyg där adressen till             skolan framgår. Han vill inte att Elisabet kontaktar Alices lärare.”

 

 

Fanns underlag för pappans och socialtjänstens påstående om vanvård av barnet från mammans sida?

 I muntlig förberedelse i tingsrätten i december 2003 framlade mammans advokat intyg efter undersökning av Alice den 22 oktober 1999 från ortopediska kliniken. Av detta intyg framgår att Alice fått diagnos att hon hade den ärftliga benutskottssjukdomen. Denna sjukdoms enda adekvata behandling är operation. Det var bakgrunden till att mamman hade tagit Alice med sig till ortopediska kliniken för undersökning vid umgängestillfället i december 2001.

Längd- och viktkurvor för Alice fram till omhändertagandet i oktober 1999 visar att Alice tillväxt utan avvikelser, vilket föranleder slutsatsen att hon inte vanvårdats fysiskt under sina första fem år då hon levde med sin mamma. Alices barnläkare som följt henne sedan födelsen skrev i sin inlaga till tingsrätten den 22 april 2005:

         

”Alice har under de första åren fram till 1999-10-15 då hon var 5 år och 1            månad följt sin tillväxtkanal (plus en standardavvikelse) hon har haft från                födelsen och fram till 18 månaders ålder. Härefter finns det endast ett värde         till under den tid hon vårdades av modern och det är 1999-10-15. Detta är tre dagar efter det hon omhändertagits. Då hade hon ökat ytterligare i vikt till 25 kg, plus två standardavvikelser. Hon har alltså mått utomordentligt bra under sina första fem år och en månad. Se bifogad viktkurva.”

         

Pappans och socialtjänstens påstående om vanvård hos mamman har framförts av Alice. Eftersom Alice endast var fem år då hon skildes från sin mamma och under sina år med sin mamma inte uppvisat några tecken på vanvård blir slutsatsen att Alice måste ha påverkats till uppfattningen att hon vanvårdats hos sin mamma.

 

 

Hur var Alices hälsa i pappans vård?

         Tre månader efter att Alice omhändertagits hade hon gått ned från 25 kg till 21.6 kg. Från augusti 2001, då Alice var 7 år och hade bott hos sin far och styvmodern Sara i 1.5 år, finns journalnoterat att Alice vägde 22.4 kg. Om hon skulle ha följt sin egen viktkurva borde hon då ha vägt 31 kg. Hennes faktiska vikt, lägre än då hon var fem år gammal, innebar, enligt hennes barnläkare, att Alice då hade tappat 28 % av sin kroppsvikt.

Barnläkaren skrev i sin inlaga till tingsrätten:

   ”Att ett barn tappar flera kg motsvarande 16 % av kroppsvikten på mindre           än tre månader och ännu nästan två år senare, då hon borde ha vägt omkring     31 kg, ännu inte kommit upp i en vikt hon hade tre dagar efter         omhändertagandet, kan enligt min kunskap och erfarenhet, inte tyda på                 annat än att Alice har utsatts för en långvarig och systematisk vanvård och           svält gränsande till barnmisshandel.          …

 Fadern har enligt min åsikt gjort sig skyldig till grav barnmisshandel genom        att inte uppsöka kompetent barnmedicinsk expertis. Alices ärftliga                benutskottssjukdom, som hon har ärvt av modern, har av fadern förvägrats           behandling av det lilla fåtal experter som finns.   …

Socialtjänsten har själva vidimerat att Alice utsatts för ávprogrammering´av         fadern. Denna typ av ´avprogrammering´ kan inte uteslutas ge allvarliga            kvarstående skador i vuxen ålder. …

  Den enda vuxna person som hittills har varit Alices trygghet under 5 års tid          är modern. Det är därför uppenbart att Alice omedelbart måste återföras till     modern eftersom fadern så gravt har vanvårdat och misshandlat Alice med           socialtjänstens godkännande.”

I muntlig förberedelse i tingsrätten i december 2003 inlämnade mammans advokat en promemoria om hälsorisker vid förtäring av det specialstoff som pappan då vid minst ett tillfälle givit till Alice.

 

 

Vilka beslut togs i domstolen?

 September 2001 – kom dom i mammans dåvarande hemkommuns tingsrätt om att tillerkänna pappan enskild vårdnad och mamman umgänge en gång i månaden i socialkontorets lokaler i närvaro av en av socialtjänsten utsedd kontaktperson till och med utgången av 2002.

December 2003 –  fattades beslut efter muntlig förberedelse i pappans hemkommuns tingsrätt att lämna mammans interimistiska yrkande om visst umgänge med dottern utan bifall och att utse en ”fristående och erfaren utredare” att  ombesörja en umgänges- och vårdnadsutredning.

Mars 2004 – beslutade  samma domare i parternas utevaro att godta, trots mammans hemställan om att efterkomma tingsrättens beslut om fristående utredare, att socialnämnden skulle utse två tjänstemän vid familjerättsenheten att göra utredningen. En av dessa var den handläggande socialsekreteraren som tidigare lämnat snabbupplysning.

Mars 2005 – beslut av samma domare i parternas utevaro att inte tillmötesgå mammans yrkanden om ny vårdnads- och umgängesutredning, intermistiskt umgänge med dottern i början av sommaren 2005, samt föreläggande till pappan, olika sjukhus och socialnämnden i syfte att utreda Alices bostadsort, skolgång och hälsa. Parterna förelades att senast den 15 april slutligt ange sina yrkanden. Domaren skrev i sitt beslut:

        ”I målet föreligger vårdnads- och umgängesutredning samt              psykologutredning. Såväl socialnämndens utredare som psykologen har       sammanträffat med Alice. Inget i dessa utredningar, som utförts av erfarna           yrkesmänniskor, ger stöd åt Elisabets…farhågor rörande Alices                    välbefinnande. Däremot framgår det att Alice, som nu är tio år gammal,               känner trygghet hos sin far, är rädd för att träffa sin mor och har en mognadsgrad som motsvarar hennes ålder.”

 

Barnets vilja?

År 2003 då det var muntlig förberedelse i tingsrätten hade Alice nyligen fyllt 9 år. I protokollet står att pappan anfört:

     ”Han och hans fru frågar ofta Alice om hon inte vill träffa sin biologiska              mamma. Alice säger uttryckligen att hon inte vill träffa Elisabet, och han          känner att de måste respektera hennes vilja. Alice har läst den utredning               som Ester Svensson gjort.”

 

År 2005 beslutade tingsrättsdomaren att

den framtida kontakten mellan mor och barn är inte betjänt av att tingsrätten nu mot Alices vilja beslutar om interimistiskt umgänge. Elisabet…yrkande om interimistiskt umgänge avslås.”

 

 

Handläggande socialsekreterarens uppgifter om vad Alice sagt de fyra tillfällen hon (vid ett tillfälle en annan kollega) träffat Alice åren efter omhändertagandet i oktober 1999 fram till vårdnadsförhandling 2006

  1. Den 21 januari 2002

Ester Svensson hade samtal med Alice i närvaro av fadern den 21 januari 2002, då Alice var 7 ½ år, redovisat i ”Upplysningar…” 2 september 2003, som underlag till muntlig förberedelse i tingsrätten i pappans hemkommun i december 2003:

 ”Alice uppgav då att hon är rädd för sin mamma eftersom mamma rövade            bort henne i augusti 2001. …

Alice säger att hon önskar att det inte blir något umgänge så hon slipper               vara rädd.”

 

  1. Den 1 september 2003

Ester Svensson hade enskilt samtal med Alice på socialkontoret den 1 september 2003, ca 1 ½ år senare, då Alice var nästan precis 9 år gammal, redovisat i ”Upplysningar…” 2 september 2003:

  ”Jag vill inte träffa Elisabet för hon rövade bort mig sist vi träffades.

 …Jag vill inte bli bortrövad en gång till. Även om kontaktpersonen är med           och försvarar mig och även om dörren är låst så att Elisabet inte kan gå ut             med mig så vill jag absolut inte träffa henne.

Om domaren bestämmer att jag måste träffa min mamma så vill jag bara              träffa henne i tio minuter …

Jag vet inte varför dom tog mig ifrån Elisabet när jag var jätteliten men det          var nog för att hon inte kunde ta hand om mig. …

 Elisabet tycker väldigt illa om min pappa och jag blir ledsen av det.

 Om Elisabet var snäll mot mig skulle pappa tycka att hon var jättetrevlig.

Jag vill aldrig träffa Elisabet igen men när jag blir stor får jag väl se. Då är           hon en gammal tant som inte kan göra mig illa. Då bestämmer jag själv och         då kan hon inte röva bort mig.”

 

  1. Den 5 april 2004

Den 5 april 2004 på socialkontoret hade en familjerättssekreterare ett enskilt samt med Alice, då 9 ½ år, redovisat i vårdnadsutredningen från maj 2004:

 ”Alice inleder samtalet med att säga att hon vet att vi träffas för att mamma         vill ha vårdnaden om henne.

  Innan vi sätter igång med dockorna säger Alice att hon inte vill bo med               mamma. Mamma vill väl men hon tar hand om mig på fel sätt, säger Alice.

 När jag bodde med mamma fick jag sitta på pottan tills jag var fem år                   säger Alice. Jag fick inte nappflaska med juice eller mjölk utan med saft             och socker.

 …pappa tycker inte illa om Elisabet bara när hon inte är snäll mot mig                  berättar Alice.

Du vet väl att jag blev bortrövad av Elisabet, det måste du veta säger Alice.

  Jag är jättemycket rädd för Elisabet och jag vill inte träffa henne för det är           obehagligt säger Alice.

  Kanske när jag blir större för då kan jag klara av henne.

Alice tycker inte att Elisabet ska oroa sig för henne. Jag äter bra och går till         doktorn när det behövs.”

 

  1. Den 6 december 2005

Socialsekreterare Ester Svensson hade enskilt samtal med Alice, då 11 år, vid ett hembesök hos fadern och Sara den 6 december 2005. Barnsamtalet är redovisat i ”Komplettering”…daterad 9 december 2005:

”Pappa är den som står Alice närmast. Alice känner sig också älskad av Sara.

  Alice tycker att hon trivs, mår bra och känner sig trygg. Pappa är stor och             stark och kan försvara mig, säger Alice.

 Alice får en god och hälsosam mat både hemma och i skolan.

  Alice tänker på mamma någon gång ibland och vill att hon ska bli snäll.

   Mamma rövade bort mig och kan inte ta hand om barn, säger Alice.

    Alice önskar att mamma förstår att hon har det jättebra hos pappa och Sara.

 Alice vill vänta med att träffa mamma tills hon är vuxen och bestämmer              över sig själv. Då kan inte mamma överklaga vårdnaden längre, säger Alice. ”

 

 

Kommentar

Det behöver väl knappast påpekas att ett barn inte uttrycker sig så som det påstås att Alice uttryckt sig, t.ex.: ”jag vill aldrig träffa Elisabet igen… då kan inte mamma överklaga vårdnaden längre” – om inte barnet hört sådana vuxenuttryck av de vuxna i sin närhet.

          Eftersom Alice inte kunnat påverkas av sin mamma som hon hållits avskild från, måste det vara pappan och eventuellt hans nya fru Sara som påverkat Alice och fått henne att tala om sin mamma så dramatiskt och avståndstagande, som redovisats av socialsekreteraren: ”Alice tänker på mamma någon gång ibland och vill att hon ska bli snäll. ´Mamma rövade bort mig och kan inte ta hand om barn,´”

 Det är bara tillåtet att sätta citattecken då en autentisk dokumentation, sådan som kan göras på band eller med video, gjorts.  Någon sådan dokumentation har inte redovisats.

Det är inte naturligt för ett barn att tala om sin mamma som en total främling, en fiende. Det visar att Alice har blivit totalt alienerad från sin mamma.

I vårdnadsutredningen daterad den 12 maj 2004, har handläggaren skrivit:

  ”Alice uttrycker traumatiska minnen av när hon bodde hos modern och blev        omhändertagen enligt LVU. Av samtalet framgår också att Alice tar illa vid              sig av moderns diskvalificering av fadern.”

 

Det finns inga traumatiska upplevelser för Alice dokumenterade medan Alice bodde hos modern, varför det inte heller bör finnas några ”traumatiska minnen” från tiden med modern. Handläggaren visar i allt hon skrivit att hon ser det som händer genom pappans ögon.

Det sannolika, mot bakgrund av vad som dokumenterats, är att Alices pappa och utredarna talat om sjukhusbesöket i augusti 2001 som bortrövande i samband med att de talat negativt om Alices mamma. Därigenom har Alice skrämts att tro att hennes mamma rövat bort henne och vill röva bort henne igen.

Eftersom det av dokumentationen framgått att Alice utsatts för en påverkan hos sin pappa, och utfrågats av utredare som tagit partisk ställning för Alices pappa mot Alices mamma är slutsatsen att det ej är fastställt att det är Alices egen vilja att låta bli att ha kontakt med sin mamma.

         

Vårdnadsutredning i maj 2004

  ”Moderns brister i föräldrarollen och oförmåga att samarbeta med fadern             angående Alice, är skälen till att vi anser att modern är olämplig som              vårdnadshavare.” 

Det skrev socialsekreterarna Ester Svensson och Lilly Nilsson i sin vårdnadsutredning i maj 2004. De anförde också:

  ”Enda möjligheten för Alice att på något sätt kunna närma sig sin mor vore          att modern ändrar sin mycket negativa inställning till fadern vilket under                 nuvarande förhållanden förefaller uteslutet.”

 

 BUP-utredning av Alice i december 2004

En psykolog från BUP överlämnade den 1 december 2004 sin utredning av Alice, beställd av socialtjänstens handläggare, till tingsrätten. Psykologen redovisar att hon träffat Alice vid två på varandra följande tillfällen, den 10 och 11 november 2004, varvid hon begåvningstestat Alice, låtit flickan gå igenom ett självvärderingsformulär, ett projektivt test, samt samtalat med henne om ”hennes inställning till vårdnads- och umgängesfrågorna.”

          Testen visar att Alice ligger inom normalzon begåvningsmässigt och på snabbhet presterar mycket högt, samt att hon visar ”en något större självständighet och problemlösningsförmåga än genomsnittstioåringen.”

          Psykologen som hade samtalat med Alice, 10 år, då Alice i fem år bott med sin pappa Olle och hans fru Sara, och inte träffat sin mamma Elisabet, skrev:

 

 ”Alice säger att hon vill bo hos Olle och Sara och att hon

  älskar Sara mer än Elisabet.

  Hon uttrycker att hon är rädd för mamma

   och att hon inte skulle våga träffa henne.

    Alice säger att hon önskar att mamma satt i fängelse

     eller fick en tablett så hon blev snäll.

 Hon berättar även om en händelse då mamma kidnappade henne och               beskriver hur skrämd hon blev av detta.”

 

BUP-psykologen deklarerade:

”Min bedömning är att ovanstående inställning är hennes egna personliga känslor och åsikter.”

 

 

Slutsatser

  Alice har först avskilts och därefter påverkats av sin pappa att bli rädd för sin mamma. Pappan har anklagat mamman för vanvård, men har själv enligt läkarens slutsatser utifrån Alices kraftigt dokumenterade viktminskning, vanvårdat Alice. Detta har inte socialtjänstens handläggare viktlagt, inte heller BUP-psykologen eller domstolen.