NÅGRA SVENSKA HOVRÄTTSDOMAR  i vilka barnets behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar haft avgörande betydelse

Lena Hellblom Sjögren, filosofie dr, legitimerad psykolog 2020-02-18

Tyvärr har mig veterligt än så länge inte en mamma som visat insikt om att barnet behöver nära och god kontakt med båda sina föräldrar hittills tillerkänts ensam vårdnad. Sådana mammor finns, och jag hoppas att också sådana domar snart skall komma.

 

GÖTA HOVRÄTTS DOM

2015-06-1

T 199-14, sid 4:

”Att särskild hänsyn ska tas till barnets behov av en nära och god kontakt med båda

föräldrarna innebär att domstolen ska göra en bedömning av bl.a. vem av föräldrarna

som fortsättningsvis bäst kan främja barnets umgänge med den andra föräldern vilket

ska vägas mot den s.k. kontinuitetsprincipen. Detta innebär att domstolen måste väga

barnets behov av en nära och god relation med båda föräldrarna mot barnets behov av

kontinuitet och stabilitet i sin tillvaro.

 

De omställningsproblem m.m. som en överflyttning av barnet för med sig kan vara ett pris

som är värt att betala för att få till stånd en fungerande relation med båda föräldrarna. Detta

gäller inte minst i ett längre perspektiv. Det måste prövas i varje enskilt fall vilken lösning som

är bäst för barnet.

Ett allt för stort hänsynstagande till kontinuiteten kan få till följd att barnets möjlighet

till en nära och god kontakt med båda sina föräldrar begränsas på ett för barnet negativt

sätt.

 

Det sagda talar för att större vikt bör fästas vid förhållandet att barnet ska ha en

nära och god kontakt med båda föräldrarna än vid kontinuitetsprincipen. (jfr Sjösten,

Vårdnad, boende och umgänge, 4:e upplagan, utgivningsår 2014, s. 76).”

 

 

 

SVEA HOVRÄTTS DOM

2019-02-01

Mål nr T 11396-17

 

”Det är hovrättens uppfattning att en överflyttning av vårdnaden

till pappan på sikt kommer att ge barnen förutsättningar till en

god och nära relation till båda sina föräldrar. (…)

 

I detta fall bedömer hovrätten att sönerna inledningsvis bör

få en period då de enbart är med pappan, för att de ska ges

tillfälle att återknyta till sin pappa utan risk för att hamna i

en lojalitetskonflikt mellan föräldrarna. Under den första tiden

efter att de har flyttat hem till pappan bör därför inget umgänge

med mamman äga rum. ”

 

Sid 10:

”Vid bedömningen av vem av parterna som ska anförtros ensam vårdnad om barnen är

det av stor betydelse vem av dem som har bäst förutsättningar att verka för det ovan

nämnda målet för barnens boende. Utredningen visar att pojkarna själva har

uttryckt att de inte vill träffa sin pappa. Barnen har dock ännu inte uppnått sådan

ålder och mognad att deras vilja kan tillmätas en avgörande betydelse i frågan.

Hovrätten konstaterar att såväl mamman som pappan har förutsättningar

att vara lämpliga omsorgspersoner för barnen.

 

Det står dock klart att mamman

genom sitt agerande aktivt och på ett för barnen skadligt sätt motarbetar deras rätt och

möjlighet till en god relation med sin pappa. Detta är, oaktat vad som tidigare må ha

förevarit i familjen, mycket allvarligt.

 

Bedömningen av vad som är bäst för ett barn ska

göras med beaktande av deras behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

Enligt hovrätten är pappan den av parterna som har bäst förutsättningar att

tillgodose det behovet. Han är lämplig som vårdnadshavare. Det är därför mest

förenligt barnens bästa att pappan anförtros ensam vårdnad om dem.”

 

KOMMENTAR

Värt att notera är att vår mänskliga hjärna enligt neurologer inte är utvecklad för att fatta väl övervägda och sammanvägda beslut förrän vid cirka 25 års ålder. Således går det inte att överlåta ett vuxenbeslut om var det är bäst för barnet att bo till ett barn! Barnet kan inte överblicka konsekvenserna v ett sådant beslut.

 

GÖTA HOVRÄTTS DOM

2016-01-28

Mål nr

T 1649-15

 

Sid 5:

”Enligt 6 kap. 1 § föräldrabalken har barn rätt till omvårdnad trygghet och en god

fostran. Rätten till omvårdnad omfattar såväl den fysiska som psykiska omsorgen om

barnet. Med psykisk omsorg avses bl.a. att barnet får omtanke, trygghet och förståelse,

att gränser sätts för barnet och att det får fostran. I barnets rätt till trygghet ligger bl.a.

att få leva i ett stabilt förhållande och att ha någon att lita på. Av 6 kap. 2 §

föräldrabalken framgår att den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för

barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets grundläggande rättigheter

enligt 1 § blir tillgodosedda.”

 

Sid 6:

”Efter att dottern under närmare fyra månader varit placerad på

utredningshemmet X-villan, växelvis tillsammans med sin mamma och

sin pappa, flyttade hon permanent till pappan i augusti 2014. Hon har

härefter haft ett mycket begränsat umgänge med mamman. Frånsett några tillfällen i

oktober och november 2015 har umgänget skett med umgängesstöd. Utredningen i

målet visar att det har skett en påtaglig förbättring av barnets situation sedan hon

flyttade till pappan. Hon har utvecklats på ett åldersadekvat sätt, hon

fungerar bra i skolan, hon har avbrutit all medicinering och vårdkontakterna synes helt

ha upphört. Till skillnad från tidigare har hon börjat delta i gymnastik och

fritidsaktiviteter och hon har även slutat med specialanpassad kost.”

 

Sid 8:

”Enligt hovrättens mening visar utredningen entydigt att mamman har en skadlig

inverkan på barnets hälsa och utveckling och att hon saknar förmåga att tillgodose

barnets grundläggande behov av omvårdnad och trygghet. Hon kan mot den bakgrunden

inte anses lämplig som vårdnadshavare för dottern. När det gäller pappans

föräldraförmåga har det däremot inte framkommit någon omständighet som tyder på

att han skulle vara olämplig som vårdnadshavare. Det får därför anses vara bäst för

barnet att vårdnaden om henne tillkommer honom ensam.”

 

 

 

SVEA HOVRÄTTS DOM

2013-12-13

T 9543-12

Sid 5:

” Mamman har gjort gällande att pappan utsätter barnet för psykisk och

fysisk misshandel, något som han helt förnekat.”

Sid 6:

” Det framstår också som svårförståeligt att mamman träffar en

överenskommelse år 2010 om att barnet ska vara med pappan halva tiden, om hon

själv varit övertygad om att barnet utsatts för fysiskt våld eller psykiska övergrepp av

honom.

Sammantaget menar hovrätten att det inte framkommit omständigheter som medför att

det kan bedömas föreligga en konkret risk för att barnet utsätts för övergrepp eller annars

far illa hos pappan.”

 

Sid 8f:

Hovrätten noterar att pappan i hovrätten redogjort för att han vill lösa

resefrågan så att ena föräldern har passet och den andra har ett id-kort som möjliggör

resor inom EU och att han vill att barnet  har en egen mobiltelefon så att hon har möjlighet

att nå sina föräldrar när hon vill. Han har förklarat sig vara beredd att underteckna en

fullmakt för mamman som ger henne rätt till information från skola,

sjukvård, sociala myndigheter och polis samt möjlighet att vidta nödvändiga åtgärder

vid sjukdom och att hämta ut medicin. Mamman har inte framstått som lika

samarbetsvillig eller villig att hitta lösningar som kan förbättra samarbetet och därmed

barnets situation.

 

Mot denna bakgrund och med beaktande av de allvarliga uppgifter som framkommit

bl.a. i vårdnadsutredningen om vikten av ett förbättrat samarbete för att undvika att barnet

tar skada, finner hovrätten att det ligger i barnets intresse att vårdnaden flyttas över till

pappan.”

 

 

 

 

SVEA HOVRÄTTS DOM

2012-07-06

T 3301-12

 

Ur referatet av mammans uppgifter

”Hon har inte svartmålat NN (förnamnet på pappan) inför barnen

utan de har själva sett hur han har agerat och bildat sig

en egen uppfattning. Om hon far ensam vårdnad om barnen kommer hon att upprätta

en fullmakt så att NN kan få information om skola och dylikt. Det kommer att bli

enklare att fa barnen att vilja träffa NN om de flyttar till USA eftersom de då

kommer att ha fått det som de vill.

 

Hon tror inte att hon har fått något meddelande från

NN angående sommarumgänget. Sedan tingsrättens dom

har det inte funnits någon kommunikation dem emellan.”

 

Sid 8 f:

De tre barnen har gett uttryck för att de inte vill träffa sin pappa. Som

tingsrätten har konstaterat ska rätten i och för sig ta hänsyn till ett barns vilja med

beaktande av barnets ålder och mognad.

 

Ett barns uttryckta vilja kan dock inte utan vidare vara avgörande

om omständigheterna är sådana att det inte kan uteslutas att

barnet på ett eller annat sätt utsatts for negativ påverkan.

Vid bedömningen av vilken vikt som ska läggas vid barnens vilja

måste således förhållandena under vilka barnen

gett uttryck for viljan vägas in.

 

Som anförts ovan har barnen dragits in i föräldrarnas

konflikt och, enligt hovrättens uppfattning, har de också

kommit att påverkas av mammans negativa inställning till pappan.

 

Barnens vilja, som den kommit till uttryck, kan under dessa förhållanden inte få någon avgörande betydelse.

Enligt hovrätten står det klart att dessa tre barn, som de allra flesta barn, har

behov av en nära och god kontakt även med den förälder som de inte bor tillsammans

med. Sedan tingsrättens dom har något umgänge inte ägt rum och det är därför för

barnens skull angeläget att ett umgänge kommer igång så snart som möjligt.”

 

HOVRATTENS DOMSLUT

Hovrätten ändrar punkterna l – 5 i tingsrättens dom och bestämmer följande.

1. Vårdnaden om parternas gemensamma barn, ska tillkomma parterna gemensamt.

2. Barnen ska bo stadigvarande hos mamman.
3. Barnen ska ha rätt till ett /detaljangivet/ omfattande umgänge med pappan.

 

 

SVEA HOVRÄTTS DOM

2012-04-04

T 9210-11

Sid 4f:

”Hovrätten är övertygad om att båda föräldrarna kan ge flickorna kärlek och en god omvårdnad. Barnen har nu i nästan fem år bott i XX tillsammans med mamman och allt tyder på att flickorna funnit sig väl till rätta i den miljön. Det talar starkt för att barnen ska få bo kvar där.

Men för att bedöma vem av föräldrarna som är bäst

lämpad att ha barnen boende hos sig, är det också av betydelse vilken förmåga

föräldrarna har att se till att barnen får träffa den förälder de inte bor hos. En viktig

utgångspunkt i bedömningen är alltså att barn har rätt till båda sina föräldrar.

Flera gånger har domstolarna bestämt om umgänge mellan flickorna och deras pappa.

Trots detta har umgänge kunnat realiseras vid ytterst få tillfällen.

 

Psykologen Lena Hellblom Sjögren, som gått igenom en stor mängd skriftligt material och även tagit del av material som hovrätten inte har tillgång till, har påpekat att barnen i början av det kronologiska materialet med start år 2007 inte har några negativa kommentarer om sin pappa, tvärtom pratar de om en glad och busig pappa. Efter en tid börjar flickorna prata

om sin pappa på ett negativt sätt, detta trots att de inte träffat honom mer än någon

enstaka gång och detta i andras närvaro. Lena Hellblom Sjögren har haft en längre

beskrivning av detta men enligt henne är det tydligt att barnen har påverkats av sin

mamma till att på olika sätt ta avstånd från sin pappa.

 

Hovrättens intryck av att Lena Hellblom Sjögrens bedömning har skäl för sig förstärks

av de videoinspelningar som skett av de tre misslyckade hämtningarna av barnen för

umgänge i maj och juni 2009. Filmerna visar två hysteriska barn. Inspelningarna har

gjorts av bekanta till mamman och på inrådan av socialförvaltningen i XX

kommun. Det är enligt hovrätten självklart att redan inspelningarna i sig stressar

barnen men det är också mycket påtagligt att mamman inte gör något för att hjälpa

barnen och avdramatisera pappans ankomst.

 

Att barnen påverkas av sin mamma stöds även av vad som hände efter det lyckade

umgänget den 3 augusti 2011. Enligt rapport från umgängesstödjaren var båda barnen

glada över att få träffa sin pappa. Tanken var att barnen och pappan skulle

träffas även den 4 augusti men i samtal mellan familjerätten och mamman den dagen

har hon sagt att barnen var ledsna på kvällen efter umgänget och att de inte ville träffa

pappan eftersom han dagen innan hade sagt att de ska bo hos honom. Av

rapporten framgår att umgängesstödjaren som var tillsammans med barnen den

3 augusti inte har hört pappan säga detta, vilket enligt hovrätten tyder på att

det snarare är något som inträffat hemma hos barnen som gjort att de ändrat inställning

till att träffa pappan igen.”

 

Sid 7f:

”Om barnen även i fortsättningen bor hos sin mamma befarar hovrätten att de helt

kommer att förlora kontakten med pappan. Hovrättens prövning innebär

alltså i realiteten den sista möjligheten för döttrarna att få behålla sin pappa. En

flytt till X-by innebär naturligtvis ett påfrestande och smärtsamt uppbrott från

XX och kommer att kräva en stor insats och mycket tålamod från pappan och även från

barnens anhöriga i X-by. Det kan också behövas olika

stödinsatser från X kommun. De uppgifter som VV från kommunen

har lämnat pekar på att kommunen har goda möjligheter att bidra med detta.

Vid en slutlig sammanvägning av omständigheterna finner hovrätten att det bästa för

barnen är att de bor hos pappan eftersom de då kommer att få tillgång

till två föräldrar.

 

Vårdnaden

Barnen ska alltså bo hos pappan. Mamman har i det läget inget

yrkande om gemensam vårdnad. Parternas problem att samarbeta innebär också att det

är olämpligt med gemensam vårdnad. Det betyder att pappan ska ha ensam

vårdnad om barnen.

Hovrätten utgår från att pappan ändå kommer att ge mamman full insyn i

barnens tillvaro och information om deras utveckling och skolgång m.m.

 

Umgänget mellan barnen och deras mamma

Pappan har godtagit mammans yrkande om umgänge mellan henne och

barnen men enligt pappan bör det första umgängestillfället ske först efter två

månader efter hovrättens dom, detta för att ge barnen möjlighet att vänja sig vid

boendet i X-by.”