Vem och vad ska vi lita på för att skydda barnen och deras familjer?

Tankar i coronatider, Lena Hellblom Sjögren,  2020-03-19

Det är svåra tider, svåra beslut i denna tid av snabb spridning av coronaviruset. Svenska ansvariga myndighetspersoner och andra som har tolkningsföreträde har först nu börjat förstå att också i Sverige kan drastiska åtgärder behöva vidtas. Senare än i övriga världen. Vi i befolkningen, som tilltalas som om vi vore förskolebarn, ska lita på hur statsepidemologen just för dagen tolkar läget.

Självsäkert uttalar han sig och ber aldrig om ursäkt för att det han sagt ena dagen inte stämmer med hur verkligheten ser ut. Nu är rekommendationen att alla landets barn i förskolor och i grundskolan gå till skolan varje dag. Argumentet mot stängning är att deras föräldrar, som kanske arbetar i vården, inte ska behöva vara hemma med barnen.

I vårt närmaste grannland Norge har detta lösts på ett enkelt sätt, genom att förskoleplatser finns för de barn som har föräldrar som arbetar i vården. För flera dagar sedan stängdes skolorna. men inte i Sverige. Är svenskar mer resistenta mot coronaviruset? Eller är det när vår statsepidemolog trycker på knappen och säger NU är det ”just in time” för att vidta denna för länge sedan i omvärlden vidtagna åtgärd? Det är ett jättelikt experiment, med mångas liv och hälsa om insats. Självklart är han inte ensam ansvarig. Han backas upp av andra myndighetsföreträdare och statsmedia som talar om för oss att vi ska lita på våra expertmyndigheter.

På de upprepade presskonferenserna där de står, alla de som vi ska lita på , ställer journalisterna sällan en kritisk fråga. Sakliga upplysningar om att coronaviruset också drabbar yngre människor, att 300-500 människor per dag  dör i Italien nämns inte. Hasse Svens uppgift om att 10 000 finländare beräknas dö, följdes inte upp.

I Ekots nyhetssändningar, liksom i TV-nyheterna i Public Service-regi talas nästan aldrig om faktiska och förväntade dödstal, det som skulle kunna få befolkningen att inse att detta är något allvarligt. Har det förbjudits för att inte skap panik i befolkningen? För att inte skada ekonomin?

Coronaviruset är något som INTE kan avfärdas som ”inte värre än svininfluensan” som en kulturredaktör nyligen uttryckte det. Vid en sådan drabbande insikt på ett tillräckligt tidigt stadium hade smittspridningen kanske kunnat stoppas upp. Nu kommer vi att få räkna dödsoffer, tills räkningen stoppas – för att inte skapa panik.

Att högavlönade landstingspolitiker under många år, som det så vackert heter, slimmat, sjukvården, borde leda till att de skulle ställas till svars för det som nog de flesta anser vara en  ansvarslös myndighetsutövning, kommer förmodligen inte att hända i vårt land. De har  brutit mot gällande förordning om att ha sjukvårdsutrustning i beredskap. Antalet vårdplatser har skurits ned, personal har skurits ned, det finns minimal beredskap för intensivvård,  lagret av fungerande respiratorer har drastiskt förminskats.

Beredskap för kris med bristande livsmedelsförsörjning finns inte heller, åkermark har på många ställen lagts i betong. De av våra förfäder mödosamt  framtagna odlingsytorna har fått slya igen , jordbruk har tvingats lägga ner i tusental, och livsmedlen har importeras i en växande global handel, som nu får ett tvärstopp.

Detta kan mitt i allt lidande som kommer att komma, kunna leda till att flera av oss börjar tänka om och ställa kritiska frågor till den globala handel, de urbana levnadsvanor och slimmade organisationer och just in time produktionskedjor vi utvecklat. Det vore viktigt för våra barn och barnbarn och de släktled som kommer efter dem.