Modell för att få föräldrar att deklarera sin inställning till att barnen efter deras separation får ha vardaglig kontakt med dem båda

RÄTTVISEMODELL SOM HJÄLP ATT AVGÖRA VÅRDNADSTVISTER

2020-11-14, presenterad av sin upphovsman, fil. dr. Leo Ngaosuvan, publicerad 2020-12-10 med små tillägg och en asterisktext av fil. dr. leg. psykolog Lena Hellblom Sjögren

Rättviseprincipen är en modell som ska användas i ett specifikt fall där

1. Både föräldrarna är lämpliga.

2. Det inte föreligger någon större, dramatisk skillnad i de två livssituationer som erbjuds barnet hos respektive föräldrar. 

3. När OENIGHETERNA ÄR SÅ STORA /När konflikten* är så allvarlig att det är svårt att medla eller döma delad vårdnad.

En viktig poäng med att göra något åt problematiken är tiden som barnen lider av vårdnadstvister. Ju längre tvisten pågår desto värre blir det för barnen.

Tanken är att samhället (familjerätten eller domstolen) ska få föräldrarna att skriva ned en siffra mellan 1 och 50. Siffran ska motsvara det umgänge som man skulle lova den andra föräldern om man skulle tilldelas vårdnaden och boendet.

Den förälder som skriver högst siffra vinner med denna rättvisemodell vårdnad och boende med det utlovade umgänget.

Om både föräldrarna skriver 50, så uppfattar samhället att föräldrarna är överens och då kan domstolen döma delad vårdnad och växelvis boende. 

Den största fördelen med modellen är att det går mycket fortare att genomföra vårdnadstvister, vilket minska lidandet för barnen.

Andra fördelar är att det blir mindre diskriminering, ökad reproducerbarhet och bättre transparens. Alla dessa saker är mycket önskvärda i vårdnadstvister.

Eventuella nackdelar med modellen är

(a) socialsekreterare får mindre makt att bestämma,

(b) det är oklart om det är socialtjänsten eller domstolen som ska genomföra ”förhandlingen”. Denna del tycks vara väldigt besvärande för många som är fast i ett paradigm där socialtjänsten har sin uppgift och domstolen sin. I själva verket spelar det i praktiken ingen roll om den ena eller andra myndigheten gör detta. 

Det kan också sparas in mycket pengar, då långdragna och/eller onödiga tvister för föräldrar, som drabbar barnen och samhället, kan undvikas.

Den vanligaste kritiken mot rättviseprincipen är att några anser att barnet inte får komma till tals. Ett svar, baserat på neurologisk forskning om att barnets hjärna  inte har den mognad som möjliggör förståelse för att ta så komplexa beslut som att i praktiken överlåtas rätten att välja mellan sina föräldrar, är att barnen inte ska bestämma över sina föräldrar, och inte heller överlåtas ansvaret för beslut som måste tas av vuxna. Dessutom, en del barn är för små för att kunna säga något.

Ett annat tankefel som en del gör när de hör om rättviseprincipen är att de inte gillar modellen, den uttalar att det måste finnas något bättre. De jämför då med någon idealsituation som inte förekommer idag.

Rättviseprincipmodellen är bättre än det nuvarande systemet och bör därför prövas.

Den vetenskapliga artikeln om rättviseprincipen, se https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/fcre.12497. Det är OpenAccess.

_______________________

* ”Konflikt” används ymnigt – och för nog mångas tankar till att det är två föräldrar som bekämpar varandra. dvs. föräldrarna uppfattas, med ett gammalt uttryck, som ”lika goda kålsupare.”

Dock är detta i de långdragna vårdnadstvisterna nästan aldrig fallet, utan i dessa fall är det oftast den ena föräldern som har svårt att förstå att när föräldrarna separerat så betyder inte det att barnet också ska separera från den andra föräldern. Att utesluta barnet från kontakt med en förälder som inte gjort barnet illa, en förälder som barnet tyckt mycket om, skadar barnet, som för att kunna må bra behöver få ha med båda sina föräldrar i sin vardag.

Den förälder som inte förstått att det är detta som är i barnets bästa intresse kommer ofta med anklagelser, ibland i form av orosanmälningar och/eller polisanmälningar. Denna förälder tycker det är självklart att han/hon är den förälder som barnet klarar sig med, eller behöver mest. Denna förälder förmedlar ofta negativa uppgifter, eller rent förtal, om den andra föräldern till handläggare inom socialtjänsten, till lärare, socialjour, BUP, och domstolsledamöter. 

Detta är bakgrunden till att jag vill undvika ordet KONFLIKT och i stället tala om långdragna eller komplicerade vårdnadstvister.