Funderingar den 7 maj 2021 av Lena Hellblom Sjögren

I dagens Klassisk morgon hörde jag visan Elsa Beskow skaldat, VAR KOMMER DET VACKRA IFRÅN?

Titti Sjöblom sjöng om blommor och giittrande vatten. I visan frågar hon mor var allt det vackra kommer ifrån. Då gick tankarna till min mamma som var klasskamrat med Titti Sjöbloms mamma Alice Babs.

Mamma målade porslin från barnaåren hos tant porslin med sin syster. Dit sändes de av sin mamma, för på den tiden fanns inget dagis. Mamma målade fjärilar och insekter med utsökta detaljer. Hon såg det vackra i allt.

Hon födde åtta barn (jag är äldst) och hade mångahanda arbeten, med sin farmaceututbildning som grund, bland annat då hon med några av oss barn följde vår pappa till en del av de avlägsna platser i andra världsdelar där han som väg- och vattenbyggare fick jobb. Hon skötte tillsammans med en dansk fru, ett ungkarlstvätteri med cirka 30 män från bushen som inte tidigare mött elektricitet, hon hade lekskola i vårt hem. Då familjen flyttade till berget i norr där järnmalmen exploaterades, förestod hon ett väglaboratorim. Väl hemma i Sverige läste hon folklivsvetenskap och konsvetenskap, och arbetade därefter inom hemtjänsten – på halvtid för att hinna med att prata med de gamla och göra trevliga saker med och för dem – som att besöka muséer. Hon fortsatte att se det vackra och att göra vardagen vacker – inte bara för sina närmaste.

Min mamma berättade om det som hon sa var ett av sina vackraste minnen; det var när klasskamraten som då fått artistnamnet Alice Babs sjöng Ave Maria i den skola som låg närmast fliickskolan vid Sveaplan där de båda gick.

Vad kommer allt det vackra ifrån? Förvaltar vi det naturen ger oss?

Vi tror det är en rättighet att få ett barn, inte ett mirakel att vara tacksamma för.

Vi asfalterar jorden, och anpassar det mesta, för att kunna färdas snabbt och bekvämt.

Vi bygger lådor i betong utefter de asfalterade färdlederna, för människor att bo i, och för kommers.

Vi utvecklar teknik som stressar oss och hinner inte se våra barn – så som de behöver bli sedda, och hörda. För att de ska kunna må bra.

Vi hormonbehandlar barn för könsbyte.

Vi lämnar över beslut som fordrar en vuxen människas hjärna om vilken förälder som är bäst för barnet till barnet självt. Och tycker det är bra för då har vi lyssnat till barnet.

Vi skapar omänsklighet och massbeteende. och förstår inte varför den psykiska ohälsan växer.

Vi glömmer att förvalta det vackra – för det mesta.

Kanske för att den moderna människan i de allt tätare lådområdena inte hinner, eller kan, se det vackra?

I Kl