FAMILJEVÅRDCENTRALER, funderingar från oktober 2018

Nedskrivna av Lena Hellblom Sjögren, fil.dr., leg.psykolog 2018-10-18 – och återgivna 26 februari 2022

Definition av barnets bästa intresse i ett livsperspektiv

Baserat på Föräldrabalkens portalparagraf, art 6:2, Europakonventionen artikel 8 och Barnkonventionen artikel 12, forskning om barns mest grundläggande behov, och ackumulerad mänsklig erfarenhet, som båda visar att barn, för att de själva ska må bra och utvecklas väl, behöver ha den nära kontakt med båda sina föräldrar (eller de som är i föräldrarnas ställe) som de har laglig och mänsklig rätt till, kan följande allmängiltiga definition av barnets bästa intresse i ett livsperspektiv göras.

  • Barnets bästa är att få växa upp i sitt familjenätverk med tillräckligt god omvårdnad, utan att utsättas för fysiska eller psykiska övergrepp, inkluderande kvarhållande, bortförande, smutskastning av den andra föräldern, och få kärlek och bekräftelse i vardaglig kontakt med båda sina föräldrar eller de som finns för barnet som föräldrar under barnets uppväxt.
  • Barnets bästa är att fritt få uttala sin egen mening om sin livssituation, utan att någonsin ställas inför att välja mellan sin mamma och sin pappa (eller mellan sin biologiska familj och främmande vuxna). Ett beslut om var barnet ska bo, vem av föräldrarna (vem i barnets familjenätverk eller en främmande) som ska få bestämma om barnet, och om hur barnet ska ha kontakt med sina föräldrar är de vuxnas ansvar, inte barnets.

Hur behöver svensk socialtjänst omorganiseras för att kunna understödja barnets bästa intresse i ett livsperspektiv?

Nationella riktlinjer behöver utvecklas.

För hur barnutredningar vid orosanmälningar skall göras: att de skall göras skyndsamt, att de skall ha fokus på faktauppgifter, som är bekräftade eller som går att konfirmera med hänvisning till de källor som åberopas, t.ex. polisrapporter, förundersökningsprotokoll, föräldrarnas sjukjournaler. Inte först vidta åtgärd och därefter utreda, utan först utreda och därefter vidta relevant åtgärd. Undantag: då akut skyddsbehov och fara för barnets liv föreligger, något som andra professionella än socialsekreterare bör vara med och bedöma.

  • För hur utredningar om vårdnad-, boende, och umgänge skall göras: att de skall göras skyndsamt, att de skall ha fokus på faktauppgifter, som är bekräftade eller som går att konfirmera med hänvisning till de källor som åberopas, i detta fall t.ex. uppgifter från Försäkringskassan om uttagna föräldradagar, barnets sjukjournaler, skolrapporter.
  • JO-beslut om att inte delegera myndighetsutövande till socionomkollegor i konsultställning anställda i privata bolag, ibland ägda av riskkapitalkoncerner, måste följas. Skäl: oförenligt med gällande lag och rättsosäkert för både barnet och barnets familj.
  • Tills det föreligger bevis för att åtgärden att placera barn utanför hemmet eller familjen är förenligt med barnets bästa intresse i ett livsperspektiv bör denna åtgärd undvikas. I stället bör olika stödåtgärder att sätta in för barnet i hemmet eller i familjens nätverk utvecklas, så som t.ex. avlastande hemsamariter vid tillfälliga svårigheter, föräldrautbildning med uppföljning, råd och stöd till familjemedlemmar som avlastar en eller båda föräldrarna, eller tar över en föräldrafunktion under kortare eller längre tid – allt för att bevara barnets trygghet.
  • För att detta skall vara möjligt behöver socialtjänstens handläggare befrias från att behöva ta tvångsbeslut, dvs. att i praktiken vara de som beslutar om omhändertagande av barn i samhällsvård. En fristående myndighet och/eller en domstol bör ta över besluten om så ingripande åtgärder i ett barns liv.
  • För att bredda kompetensen och göra det lättare för barnets familj att söka och få råd, stöd och behandling då det behövs, skulle socialtjänst och familjerätt – på sikt – kunna slås samman med Barnavårdscentraler och Mödravårdscentraler till  rikstäckande Familjevårdscentraler, FVC.