månen

lyser molnen

vita

snart

lättar

skyarna

skuggorna

lyfter

mörkret

också i dig

Det här är en av många oftast mycket korta enkla sorgedikter som handlar om sorg, längtan, hopp när barn och närstående ofrivilligt avskilts från att få ha nära och regelbunden kontakt med varandra så som Föräldrabalken föreskrev – innan ändringen 1 juli 2025.

Ändringen innebar att barn först och främst skall skyddas från våld. Jag tänker att det är ett mycket grovt våld mot ett barn att ta en älskad mamma eller pappa, och barnets övriga familj på den förälderns sida, från barnet. Det kallas föräldraalienation internationellt och ger i de allvarliga fallen barn och närstående långvarigt lidande och både psykiska och fysiska skadeverkningar. Sorgedikterna har under en tid med hjälp av en drabbad mamma publicerats på Instagram. Men denna mamma, som under flera år inte fick träffa sina barn, när barnen också sa att de inte ville ha någon kontakt med henne, bli mormor för andra gången.

Det ger hopp för andra barn och föräldrar som utan saklig grund avskilts från varandra, om att det är möjligt att återförenas och hitta tillbaka till de KÄRLEKSBAND som nästan alltid finns mellan barn och föräldrar (Bowlby prövade först att kalla det som sedan blev ANKNYTNING för just kärleksband).

En så glädjefull midsommar som möjligt önskar

Lena

the moon

whitens

the clouds

soon they

are breaking up

the shadows

lift the darkness

also in you