Tillvaratas svenska barns mänskliga rättigheter?

6 september 2026, Lena Hellblom Sjögren

En mamma som levt med en man under tvingande kontroll och flyttar från honom med det gemensamma barnet – hur ska det barnets rätt till familjeliv och till bibehållen identitet – och till att inte utsättas för någon form av våld tillvaratas?

En pappa som levt med en kvinna som inför barnet nedvärderat honom konstant och begär skilsmässa – hur ska det barnets rätt till familjeliv och till bibehållen identitet – och till att inte utsättas för någon form av våld tillvaratas?

Barnet har både en mänsklig – och en laglig – rätt att skyddas mot både fysiskt och psykiskt våld. Fysiskt våld är lättare att känna igen än psykiskt våld. Svårast att identifiera är det psykiska våld som ett barn utsätts för när en förälder utger sig för att vilja skydda barnet mot den andra föräldern. När denna förälder beskrivs som farlig för barnet blir det lätt för omgivningen att omfatta denna förälders narrativ – utan att ha undersökt de sakförhållanden som framträder genom dokument som bekräftar varandra om hur det faktiskt varit för barnet.

När omgivningen i form av handläggare på en socialtjänst gör en utredning efter orosanmälningar, eller handläggarkollegor inom socialtjänstens familjerätt, gör en utredning genom föreläggande från en tingsrätt – och tar den ena förälderns narrativ som sanning – då kränks oftast barnets mänskliga rättigheter. Domstolen som har ett eget utredningsansvar, beslutar nästan alltid i enlighet med familjerättsutredarnas förslag, vilket innebär att inte heller domstolen tillvaratar barnets mäsnkliga rättigheter.

Det är detta som ofta händer i fall då en förälder gjorts till en främmande, dvs i fall av allvarlig föräldraalienation. I dessa fall då utredarna har tagit utgångspunkt i den ena förälderns narrativ tillvaratas inte barnets rätt att inte utsättas för våld, att få behålla sin identitet – och sin rätt till familjeliv.

Omgivningen tror att barnet , som likt utredarna varit hänvisade till den ena förälderns narrativ, och påverkats att omforma sina tankar och sin historia, kan uttala en egen vilja. Omgivningen förstår inte att barnets mänskliga rätt att få uttala sin egen mening, blir innehållslös, när barnet inte längre kan tänka sina egna tankar.

Detta är bakgrunden till två aktuella fall, där barn tvångshämtats från den förälder, i dessa båda fall, mamman. Mammor som tilldömts ensam vårdnad på grund av att en allmän domstol förstått att papporna påverkat barnen att avvisa kontakt med mamman. Papporna i båda dessa fall, fick socialtjänstens stöd för sina narrativ om att mamman vänt barnen mot papporna.

Socialtjänstens handläggare, som påverkats av papporna att omfatta deras narrativ, fattade då beslut om akut tvångsomhändertagande av barnen – med placering hos papporna.

Detta innebär att en förvaltningsdomstol, dvs. den domstolsinstans som formaliserar socialtjänstens beslut, gjorde den allmänna domstolens beslut verkningslöst.

Resultatet är allvarliga kränkningar av dessa barns mänskliga rättigheter – och mammaförlust.

I tidigare fall, där jag utrett vad som hänt barnet över tid utifrån en mängd dokument, har det varit pappor som vänt barnen mot mammorna. I båda fallen måste tvingande kontroll och faktiskt våld uteslutas, för att det ska gå att veta om det finns en sådan berättigad grund för att barnen avvisar kontakt med en mamma eller pappa – eller om avvisandet är ett resultat av främmandegörande och avskiljande av en god nog förälder.

Denna företeelse, internationellt benämnd ”parental alienation” – på svenska föräldraalienation – är något som gör att tusentals barn i vårt land och i andra länder far illa.

Att denna form av familjevåld inte handlar om kön gestaltas av journalisten och författaren Anna Lytsy i hennes nya bok HELA JASMINE. Det är en bok som borde översättas till engelska och andra språk. Genom en spännande berättelse får denna författare fram de levande människorna, som gör varandra illa – men som också kan ändra sig när omständigheterna förändras – och återföreningar blir möjliga.