Lena Hellblom Sjögren, filosofie dr, legitimerad psykolog 2017-09-14

Avskiljande av barn från deras pappa – två gånger med 20 års
mellanrum dömd för incest

Det här är en avidentifierad framställning av en mycket långdragen historia
med, som det visar sig vid granskning av journaler och realitetskontroller,
ogrundade anklagelser mot en pappa, som dömts skyldig med 20 års
mellanrum.

Familjen
Mamma Elinor, Pappa Tor
Thea, född 1979 som mammans förstfödda dotter med man som Thea ej hade kontakt med
Cecilia, Elinors och Tors första gemensamma barn, född 1986
Emma, Elinors och Tors andra gemensamma barn, född 1989
Oskar, Elinors och Tors tredje gemensamma barn, född 1991

Mammans första anklagelse
Mamma Elinor, anmälde pappa Tor för att han enligt henne skulle ha tafsat på hennes dotter Thea, när Thea var 12 år. Här är polisens referat av mammans berättelse om det som enligt henne hände då. Det är från ett förhör 18 år senare då mamman gjorde två polisanmälningar mot Tor för att ha sexuellt förgripit sig mot de två döttrarna Cecilia och Emma då de var små i förskoleåldern:

”Elinor berättar att när Thea var 12 år och hon väntade Oskar så sa
Thea, efter att Elinor kommit hem, att Tor hade sovit i soffan i
vardagsrummet. Thea hade suttit i soffan och sett på TV. Tor hade
vaknat och sagt att ´han blev så kåt när han såg hennes bröst.´
Elinor uppger att hon länge hade sökt för att Thea hade magont,
kräktes och hade ont i huvudet m.m. Efter att Thea berättat det här
så kom sociala hem till dem. Alla satt i samma rum. Thea tordes inte
säga något. Elinor frågade Thea och denne förnekade att Tor gjort
något mer. Hon frågade Thea flera gånger om det när denna hade
magont m.m. Sen kom inte resten förrän två år senare.
Elinor uppger att symtomen som Thea haft har både Emma och
Cecilia haft. Thea mår dåligt nu igen när det här med Emma och
Cecilia kommit upp.”

Tidsschema
1986 Cecilia föds på våren.
1987 Mamma träffar en ny man, flyttar och tar Thea. med sig
1988 Pappa Tor tilldöms intermistiskt ensam vårdnad om Cecilia.
I slutet av året flyttade mamman från den nye mannen och ville komma
tillbaka till pappan och Cecilia med Thea. Så blev det.
1989 Emma föds på våren 1989
1991 Lillebror Oskar föds på sensommaren

1993
Thea är 14 år
Cecilia är 7 år
Emma är 4 år
Osakar är 2 år
Den 24 april anmälde mamman pappan för sexuella övergrepp på sin
dotter Thea, de övriga barnens äldre halvsyster på mammans sida.
Barnavårdsutredning igångsätts.
Den 3 juni tillerkänns mamma intermistiskt vårdnaden om alla barnen,
pappan får umgänge varannan helg och sommarumgänge.
Den 4 augusti dömer länsrätten till verkställighet av helgumgänge mot
vite. Mamman hade motsatt sig nattumgänge.

2 sept 1993 Pappan frikänns av tingsrätten.
Domen överklagas av mamman.
26 nov 1993 Mamman vägrar döttrarna att få sova hos sin pappa.
Pappan söker psykolog för nedstämdhet efter att mamman har vägrat
barnen att få träffa pappan över julen.
Mamman har en ny man, Urban, i huset.
Pappan sjukskrivs.

1994 Den 4 februari dömer en hovrätt pappan till 3 års fängelse för sexuellt 
utnyttjande av Thea. Förhörsbanden från 1993 hade kommit bort,
hovrätten ansåg Thea trovärdig.
Den 10 juni meddelar HD beslut att ej meddela prövningstillstånd.
Den 22 juli dömer tingsrätten till ensam vårdnad för mamman och
umgänge med pappan vartannat veckoslut, varannan storhelg samt under
tiden 22 juli-1 augusti.
Den 1 september börjar pappan att avtjäna sitt fängelsestraff.
1995 Pappan fortsätter att avtjäna fängelsestraff.
Pappan har träffat en ny kvinna, Sara, de gifter sig i januari.
Den 18 oktober uttalar behandlingskollegiet att återfallsrisk ej finns.
Den 15 november fattar KRN beslut om villkorlig frigivning den 13
september 1996 efter 2/3 delstid.
1996 Pappan bor i familj där han placerats medan han är villkorligt frigiven, han
pendlar till sitt gamla arbete.
Pappan och Sara skaffar en lägenhet i X-stad.
Det är ibland svårt att få det praktiska runt umgänget med barnen att
fungera.
Mamman föder en son, pappa till den sonen är hennes dåvarande sambo
Urban.
1997 Den 13 september i slutanteckning från kriminalvården då villkorstiden för
pappans straff gått ut står att umgänget med barnen varannan helg då fungerar.
1998 Barnen Cecilia nu snart 12 år, Emma snart 9 år och Oskar 7 år träffar sin
pappa varannan helg.
En DVD av ett umgänge med pappan från våren 1998 visar det som ser ut
som en naturlig föräldra-barn-relation mellan barnen och deras pappa,
barnen och pappan verkar hysa ömsesidig kärlek för varandra.
Det finns långt framskridna planer på att Cecilia ska flytta till sin pappa
och hans sambo Sara, för att Cecilia själv vill det. Det vill inte hennes
mamma.
4 april 1998 Mamman och hennes sambo Urban är på föräldrasamtal på BUP den 4
april 1998. Mamman har anmält att Emma har ”svårigheter i
skolsituationen.” Emmas svårigheter i skolan hade tagits upp på
elevvårdskonferens i december 1997, då Emma var 8 år. Mamman
berättar för BUP-kuratorn vid detta första besök om domen mot barnens
pappa från 1994, och att hon ”gick ända upp till hovrätten för att få ett
umgängesförbud men detta bifölls inte.”
I uppföljande samtal på BUP den 7 maj 1998 noterades i Emmas journal:

”I samband med att dottern Cecilia f.86 var på besök hos
sin biologiska pappa uppdagades efter besöket att Cecilia
blivit videofilmad i badrummet. Cecilia upptäckte en röd
prick på hyllan där en necessär stod. När Cecilia tittade där
fann hon en videokamera som var påslagen. Händelsen
berättades för modern av Cecilia. Modern har kontaktat
polis och socialsekreterare. Efter detta har Emma en del
frågor till modern (modern har inte berättat något om vad
familjen tidigare varit med om och inte heller nu).
Emma och syskonen får just nu inte träffa sin pappa. Emma
förstår inte varför. Modern har undvikit att berätta som
det var och istället skyllt på förkylning etc. Hon vill skydda
barnen.
När pappan, Emmas och Cecilias biologiska pappa, ringt
och pratat med Emma säger han att mamma ljuger. Emma
har också börjat fråga varför föräldrarna skilde sig.”

Den 17 augusti talade mamman med en BUP-psykolog om Emma, som i
journal noterat:
”Läget nu är att Emma fortsatt inte vill träffa pappa. Under
sommaren har inte heller de andra barnen träffat sin far. ”

2005 Den 4 juli 2005, väckte pappa Tor talan om umgänge och delad vårdnad
gällande Emma och Oskar.
”Advokat NN uppger att Emma skrev till Tor att hennes
mamma inte ville att hon hade någon kontakt med Tor. Tor
tog tillbaka gällande Emma för att kunna gå vidare med
frågan gällande umgänge med Oskar.”

Mamman gjorde 2005 två anmälningar mot pappan för sexuella
övergrepp mot döttrarna Cecilia och Emma.
Oskar fick sluta helt att träffa sin pappa.

2010 Pappan döms till 6 års fängelse av hovrätten för sexuella övergrepp på Cecilia och Emma då de var små

Kommentar
Cecilia som varit på väg att flytta till sin pappa förvåren 1998 slutade att träffa honom helt och hållet efter april 1998.

Emma och Oskar träffade sin pappa och Sara ibland på helgerna, endast på dagtid.
Efter en tid var det endast Oskar som under tre timmar per månad under övervakning av kontaktperson träffade pappan.

 

Cecilia – en utsatt

CECILIA hade sedan 2004, då hon blivit 18 år uppmuntrats av sin mamma, att söka hypnosterapi. Hon ville få hjälp att återvinna minnen av pappans påstådda övergrepp som hon blivit mer och mer övertygad om hade ägt rum, trots att hon inte mindes några övergrepp.
Cecilia berättade att ett minne hon har innan hypnosen är när hon är på toaletten med Thea i huset:
”Thea kräktes blod och Cecilia hade fingrarna i hennes hår. Cecilia uppger att hon hade känslan av vad Thea gick igenom. Hon uppger att hon undrade inte varför Thea kräktes blod ´man vet på något sätt,´ uppger hon.”

CECILIA lärde sig mycket om sexuella övergrepp. En läkare som upprepade gånger sjukskrev CECILIA med hänvisning till att hon utsatts för sexuella övergrepp av sin pappa i barndomen beskrev år 2006, då Cecilia blivit 20 år hur :

”…man planerade en ny skyddad adress, att Cecilia jobbar som praktikant på HOPP,
Riksorganisationen mot sexuella övergrepp, hon får gå på föreläsningar och
utbildningar om sexuella övergrepp, trauma och dissociationer. Cecilia hade förstått av
en föreläsning att ´när det blir för jobbigt så flyr hon, kopplar på autopiloten och
stänger av känslor. Att det har att göra med trauma.´ ”

En psykolog som CECILIA träffade första gången 2006 uttalade sig om att vad CECILIA säger är
”typiskt för personer som är utsatta för övergrepp och som dissocierar.”

Från polisförhör:
”CECILIA tillfrågas om hon hade några tankar när hon låg där. Hon svarar att det är samma sak och förklarar att man är inte där fast man är där.”

Cecilias hypnosterapeut uppgav att mycket talade för att Cecilia blivit sexuellt utnyttjad även om Cecilia inte fick fram några minnen. Hypnosterapeuten uppgav att hon aldrig har tvivlat på att det Cecilia tror eller tänker om övergreppen är sant.

 

Emma också en utsatt

Cecilias yngre syster, Emma, hade enligt BUP-journaler och andra dokument, stora problem med sin mamma då hon kom i tonåren. Emma sökte hjälp av sin pappa då hon var på rymmen, hamnade så småningom på ett behandlingshem då hon var 16 år. De hade när hon var nyanländ en ”samling och alla som ville fick berätta vad de varit med om. Emma sa att hennes pappa utnyttjat henne sexuellt flera gånger.”

Det tolkades av personalen då som ett sätt för Emma att söka uppmärksamhet. När en tid gått, och Emmas mamma hade talat med personalen, hade två anställda ett samtal med Emma:

”Emma nämnde att det kunde ha börjat redan när hon var ca fyra år./…/ Emma berättade att det oftast hände att pappa gick in på rummet till henne. Hon sa inte var de bodde när det hände. De frågade igen om det var fullbordade samlag pappa hade med henne när han kom in till henne och hon svarade att det var det. … Hon sa ´nu är jag också utsatt.´ Hon hade en rädsla över familjen om hur de skulle reagera. Hon hade även en rädsla för den minsta, att denna också skulle bli utsatt. … vid det här tillfället så berättade Emma även att hon blivit våldtagen av en maskerad man.”

(Citerat från polisförhör med en i personalen på behandlingshemmet)

Till polisen i sitt förhör sa Emma  att hon inte kan berätta något konkret om vad som hände när hennes pappa skulle ha utsatt henne för upprepade fullbordade samlag. Hon sa att hon mindes att hon tittade på en tavla ovanför en våningssäng.

Det går inte att förena våldtäktspåståendena med det som finns dokumenterat om Emma.

Emma har enligt ovan sagt: ”Nu är jag också utsatt”? När Emma var 9 år och plötsligt, utan att Emma förstod varför, och mot sin vilja, förbjöds av sin mamma att träffa sin pappa, förklarade mamman med hjälp av socialtjänsten att Emmas halvsyster Thea varit utsatt för sexuella övergrepp av pappan, och att han också gjort något mot hennes syster Cecilia.

Emma satt 9 år gammal  i sin mammas knä på BUP. Därefter fick hon endast under en kortare period träffa sin pappa, och då på dagtid. Emma har fått höra sin mamma tala om pappans övergrepp och hur han utsatt båda Emmas systrar. Emma har, dokumenterat i BUP-journaler 1998-2005, talat om att hon är ledsen för att hon varit mitt emellan och att hon känt sig bortglömd, icke sedd. Att då bli en som ”också är utsatt” i en familj ”utsatta” bör ha varit eftersträvansvärt för Emma.

 

Några realitetskontroller
Var EMMA och CECILIA skräckslagna för sin pappa från 1998 för att deras pappa gjort dem illa och utsatt dem för sexuella övergrepp?

Mamman sa i sitt första förhör då hon anmält pappan för sexuella
övergrepp mot Cecilia och Emma att:
” När EMMA gick i sjuan så ringde kuratorn och sa att TOR varit på skolgården och att EMMA varit helt hysterisk. TOR förnekade att han varit där.”

När polisen gjorde en av de få realitetskontroller som de gjort, och förhörde denna namngivna kurator, visade det sig att kuratorn inte hade något minne av ”någon sådan händelse”. Kuratorn uppgav också:
”att hon inte har hittat någon anteckning om att EMMA har berättat att denna råkat ut för något.”

Däremot fanns det:
”många anteckningar runt EMMA men det gäller bara hur denna skulle klara skolan.”

Varken EMMA eller CECILIA har fått adekvat stöd eller hjälp. De har farit illa under sin uppväxt. I journalerna framgår att det till stor del kan förklaras med att mamman har agerat utifrån sina egna behov, och varit så fokuserad på övergrepp, och varit så dominerande, att flickornas faktiska svårigheter och problem i skolan, med sig själva då de sökt sin identitet, och då de haft olika fysiska och psykiska problem, har kommit i skymundan.

 

Omgjord familjehistoria
Mamman fick den 25 november 2005 frågan
”hur det kommer sig att EMMA gått på BUP. Hon svarar att EMMA började på BUP på grund av TORs och hennes skilsmässa. Det var efter upptäckten av TOR:s övergrepp mot hennes äldsta dotter. Sen har EMMA varit till BUP efteråt på grund av att hon skurit sig själv, diagnosticering m.m.”

Här är det lätt att göra en realitetskontroll. Det mamman ovan säger motsägs av vad som finns dokumenterat:
• Föräldrarna skilde sig 1993, fem år innan EMMA kom till BUP.
• Enligt mammans egen uppgift hade hon upptäckt ”TORs
övergrepp mot sin äldsta dotter” år 1991, innan Oskar föddes,
således 7 år innan EMMA började på BUP.
• EMMA började på BUP i mars 1998, flera månader efter att det
på en elevvårdskonferens i skolan hade påtalats att EMMA hade
svårigheter i skolan med bl a koncentrationen, och mamman då
sökt BUP.
• Därefter har EMMA varit på BUP i olika omgångar, nästan alltid
utifrån att mamman formulerat vad hon menat varit problem,
inte EMMA själv.
Slutsatsen av dessa två realitetskontroller är att mammans uppgifter ej kan ses som tillförlitliga.

 

Mamman har gjort om historien.
Ytterligare en realitetskontroll utifrån första förhöret med CECILIA:
”CECILIA berättar att hon började att få tillbaka minnen innan hypnosen. Det var när
hon var 16 år och bodde i X-stad. Hon kunde äntligen slappna av då efter att TOR hade
varit på henne hela tiden i klass nio. Hon uppger att hon hade svårt med närhet. T.ex.
om en killkompis kramade om henne så kunde hon få kväljningar. Sen när hon gått på
hypnos i X-stad och på N i N-stad så har de sagt att de tror att hon varit utsatt för
något mer än bara filmningen i duschen.”

Det skedde ingen filmning i duschen hos pappan och sambon Sara när Cecilia var 12 år. CECILIA har själv aldrig nära i tiden efter att hon upptäckte en videokamera i badrummet sagt att hon blev filmad i duschen. Cecilia hade i tidiga tonår obehagliga upplevelser med en äldre pojkvän, erfarenheter som möjligen kan ha medfört senare besvär med kväljningar.

 

Konstruktioner som etableras som falska minnen
Det som Cecilia kommit att tro vederläggs av vad som dokumenterats i journaler över tid. Pappa TOR kan inte ha ”varit på CECILIA hela tiden i klass nio.” CECILIA har enligt en massiv dokumentation inte träffat sin pappa efter april 1998, och då var hon just fyllda 12 år. Hon bör ha gått i åk 5 och absolut inte i åk 9.

Mamman uttalade strax efter ”duschhändelsen, i tiden då Cecilia ville flytta till sin pappa, att ”barnen tycker om sin pappa.”

”Filmning i duschen” måste, liksom övriga påstådda och mycket grövre övergrepp mot både EMMA och CECILIA från deras pappas sida, ses som konstruktioner, som resultatet av en suggererande påverkan från mamman.
I kombination med det fysiska och psykiska avskiljandet från pappan då flickorna inte fick några egna upplevelser med sin pappa, införlivade döttrarna mammans bild av pappan som en farlig sexualbrottsförövare.

Efter ”duschhändelsen” förbjöd mamman barnen att träffa sin pappa.
EMMA och CECILIA har fått växa upp med en mamma som sedan hon gjorde anmälan 1993 i handling och ord tagit avstånd från deras pappa – och förhindrat barnens kontakt med honom med hänvisning till att han har pedofila böjelser och utnyttjar barn sexuellt.
Mamman har sagt att hon skyddat barnen när hon avskilt dem från sin pappa.

Hon har fått stöd för att avskilja barnen från deras pappa. Hon fick omgivningens sympati som en stackars mamma med barn som utsatts för incest.
EMMAs och CECILIAs förvärvade rädsla för och avståndstagande gentemot sin pappa, har fått olika hjälpare att tro, att EMMA och CECILIA varit utsatta för övergrepp av sin pappa.
Mamman och döttrarna har ersatt pappans efternamn med mammans efternamn.

 

Leder trauma till minnesförlust?
I den internationella diagnosmanualen DSM-IV, föregångare till DSM-5, den som nu används, finns en definition av ”dissociation” som av en välkänd hypnosforskare Campbell Perry karakteriserats som mycket oprecis (2003. McNally, R.J. Remembering Trauma, sid 172). McNally skriver om det som kallas ”dissociativ (psykogen) amnesi” och som i DSM-IV definieras som:

”en oförmåga att minnas viktig personlig information, vanligtvis av traumatisk eller
stressande natur, som är för omfattande för att förklaras med vanlig glömska.”
McNally konstaterar (på samma sida 173) att det är mycket svårt att bekräfta om det rör sig om psykogen amnesi (minnesförlust):
”När traumaöverlevare inser att de saknar minnen av viktiga aspekter
på den traumatiska händelsen, är det ofta svårt att avgöra om den
saknade informationen kodats in men är otillgänglig, eller om den aldrig
någonsin kodades in. Eftersom hjärnan inte fungerar som en
videokamera, som bevarar allt som händer oss, våra minnen är aldrig
kompletta.” (här och ovan, min övers.)

Personer i ”The repressed memory group” som trodde att de blivit utsatta för sexuella övergrepp i barndomen men inte hade några minnen av dessa händelser erbjöd speciellt stora problem för forskarna, skriver McNally (sid 261f).
”Somliga beskrev det de trodde vara flashbacks av övergrepp; detta var korta visuella bilder (till exempel, av en penis) utan något berättande innehåll.
Det var omöjligt att bekräfta deras övergrepp när de inte hade några minnen att
bekräfta. ”

För både EMMA och CECILIA gäller detta, visade dokumentationen över tid från det de var små och framåt.
Pappan dömdes till fyra års fängelse i tingsrätten, och till fem års fängelse i hovrätten. Döttrarna fick stora skadestånd. Pappan dömdes  således skyldig till incest långt tillbaka i tiden med hänvisning till minnesexperten S-Å Christianssons vittnesmål. Han var åberopad av åklagaren (Germund Hesslow och jag av pappans advokat).

Minnen som växer med tiden så som S-Å Christiansson sa i hovrätten, och traumatisering som kommer i efterhand, som han också talade om, är förstås inte något som bevisar att de minnen som fåtts fram, i terapi med ”Tomas Quick” eller efter hypnosterapi för Cecilia, eller i en trängd livssituation för Emma, är minnen av verkliga händelser.

Men det är det inte någon som brytt sig om.

Tor har i nutid tillverkat en vacker gravsten till sin egen grav.