Att bryta ett barns kontakt med en förälder – ett allvarligt brott mot barn

Lena Hellblom Sjögren 2018-02-07

Rätten till familjeliv är en fundamental mänsklig rättighet – också för barn.

Barnets mest fundamentala behov för att må bra och utvecklas så väl som möjligt är att få kärlek och bekräftelse från sin båda föräldrar i en delad vardag med båda.

Hur kan det då komma sig att praxis i både Sverige och Norge i de långdragna vårdnadsmålen är att kränka barnets mänskliga rätt till familjeliv och att skada barn genom att förneka dem kärlek och bekräftelse från båda sina föräldrar i en vardag (förutsatt att föräldrarna är goda nog)?

Camilla Pettersen, norsk journalist har skrivit en bok om detta att bryta kontakten för barn med sina ena förälder, det som utifrån ovanstående borde beivras som BROTT i stället för att understödjas av domstolar med flera runt barnen.

De tekniska orden styr hur vi tänker i hög grad. ”Umgängessabotage” skapar distans till vad det är barnet faktiskt utsätts för, när barnet förhindras av den ena föräldern att få ha kontakt med sin andra förälder.

Det är KONTAKT barnen behöver med sina föräldrar – inte UMGÄNGE. ”Umgänge”- på norska ”samvaer” – har man med ytliga bekanta.

Detta påpekade den danske domaren Svend Danielsen år 2004 i sin bok FORELDRES PLIGTER. BÖRNS RETTIGHEDER ( Nordiska Rådet, NORD 2004:2). Han skrev (sid 188) :

”´Access´  anvendes ikke laengere. Dette gamle fölelsekolde, besiddelsebaserede utryk er overalt endret till ´contact´.”

Samma tema  återfinns hos den israeliske familjerättsdomaren Philip Marcus i två grundläggande artiklar från 2017  i JOURNAL OF CHILD CUSTODY (Länk till del 1:  https://doi.org/10.1080/15379418.2017.1369920 och del 2: https://doi.org/10.1080/15379418.2017.1370407 ).

”´Visitation´relates to going to the zoo or someone´s home, or visiting someone who is imprisoned or hospitalized, and ´access arrangements´usually refer to getting into someone´s property…

The concept of one of the parents being a visitator, or being ´allowed´ to spend time with the child , rather than doing what is natural – spending time with the child – assigns inferior status to that parent, in the eyes of the child and of the custodial parent.”

Camilla Pettersen har samlat norska pappors egna berättelser om  hur de hindrats från att  ha kontakt med sina barn. Hon presenterar viktiga forskningsresultat om de negativa konsekvenserna för barnen att inte få ha denna kontakt. Det är en viktig bok, också lätt att läsa även för oss med svenska som modersmål.