2019-02-13, Lena Hellblom Sjögren, filosofie dr, legitimerad psykolog

 

Av stor betydelse för de allt flera barn vilkas ena förälder vill ha egen kontroll över de gemensamma barnen, är domen från Svea Hovrätt den 1 februari 2019 (i Mål nr T 11396-17). Barnen det gäller är två pojkar som då domen föll var 11 och 8 år gamla.

 

Några sakförhållanden av betydelse

Av den överklagade domen i november 2017 i vårdnadsmålet från Gotlands tingsrätt  (Dom 2017-11-16 i Mål T 43-17) och en brottmålsdom från samma tingsrätt från april 2014 (Dom 2014-04-03 i Mål B 65-14) framgår att:

• Pojkarna var 5 och 2 år gamla då föräldrarna år 2011 separerade,
• Att barnen efter att föräldrarna skilts fick ha en vardagskontakt med dem båda genom att bo växelvis hos dem,
• Att det växelvisa boendet upphörde då en ny kvinna som kom in i pappans liv 2013 i slutet av det året polisanmälde honom för påstådda brott mot sig och pappans söner, påstådda brott som åklagaren rubricerade som grov fridskränkning,
• Att mamman, hennes föräldrar, syster med flera i hennes släkt förhördes i tingsrätten och berättade att pappan hade dragit hårt i sönerna, slagit dem i rumpan med mera,
• Att den äldste sonen, 7 år gammal, förhördes en första gång den 28 januari 2014 och då svarade att det var bra hos pappa, svarade nej på frågan om det var något som inte var bra hos pappa, och svarade att han inte kom ihåg på frågan om det hänt något speciellt i badrummet, vilket syftade på incidenten den 27 november,
• Att denna 7-åring INTE berättade om att han innan det var en månad till julafton hade blivit slagen av sin pappa i bakhuvudet,
• Att han INTE berättade om att lillebror två dagar efter julafton hade blivit slagen med en låtsasbatong i plast i rumpan av deras pappa,
• Att det var dessa två påstådda misshandelstillfällen, 27 november respektive 26 december 2013, som pappan dömdes skyldig till,
• Att den tillfälliga flickvännen som brottsanmälde pappan vänt tillbaka och fotograferat den yngste pojken efter den påstådda misshandeln annandag jul – men att tingsrätten inte kunnat uppfatta några märken,
• Att båda pojkarna efter förhöret med äldste sonen 7 år förhörts en första gång den 28 januari, samma dag, åkte med mamman, sina morföräldrar sin moster och mosterns man samt en god vän till familjen, på en två veckors semester till Thailand (pojkarna måste då ha haft pass),
• Att pojkarnas mamma den 14 februari 2014, väckte talan mot pappan med yrkande om ensam vårdnad, dvs. direkt efter hemkomsten från den gemensamma tvåveckorsresan till Thailand,
• Att den 7-årige sonen förhördes i TVÅ ytterligare polisförhör, också direkt efter hemkomsten från Thailandsresan, men EFTER att mamman stämt för ensam vårdnad, 18 och 25 februari 2014 och då berättade om ´jätte många gånger, nog ´flera tusen gånger eller ´något med hundra kanske´, och att pappan slagit dem varje gång han blev arg, framför allt lillebror,
• Att Gotlandsåklagaren hade påstått att pappan vid ett stort antal tillfällen misshandlat sina söner genom att ta hårda grepp om och dra i deras armar och handleder och genom att tilldela dem slag i ryggen och stjärten, och gärningarna ska ha begåtts från år 2009 och fram till och med den 28 januari 2014, dvs. samma dag som pojkarna åkte med sin mamma och morföräldrarna m.-f. till Thailand,
• Att mamman ”inte sett något fall av misshandel, inte sett några skador på pojkarna och inte ens misstänkt att de blivit misshandlade. Inte heller de tre lärarna, som träffat pojkarna så gott som dagligen under flera år, har sett några som helst tecken på att barnen farit illa. ” (Citerat från Gotlands tingsrätts dom 2014-04-03 i Mål B 65-14, sid 11),
• Att pojkarna efter brottsanklagelserna mot deras pappa inte träffat honom med ett undantag.

 

Misshandelsdom mot pappan

Svea hovrätt i fastställde i dom den 18 december 2014 (Mål nr B 3781-14) tingsrättens dom för tre fall av misshandel och anslöt sig till tingsrättens val av påföljd och straffmätning. Hovrätten skrev (sid 5):

”För en fällande dom avseende fridskränkning krävs att det finns närmare utredning rörande det kränkande våld som läggs den tilltalade till last, och när i tiden detta skulle ha skett. Sådan utredning saknas i detta mål.”

Det har  gått fem  år (!) sedan pojkarna med hjälp av denna misshandelsdom effektivt avskildes från sin pappa – och gav mamman egen kontroll över sönerna.

 

Hovrätten ändrade tingsrättens dom om pojkarnas boende

Gotlands tingsrätt hade i sin dom från november 2017 beslutat att pojkarna, skulle fortsatt skulle bo hos sin mamma, så som de gjort sedan brottsanklagelserna riktades mot pappan. I sin dom i vårdnadsmålet överförde Svea Hovrätt  boendet till pappan, samt tillerkände honom ensam vårdnad.

Gjorde jämförande riskbedömning

Hovrätten gjorde en jämförande riskbedömning utifrån en egen utredning, efter att först ha gjort två hänvisningar till Föräldrabalken:

1. 6 kap.2a § (sid 4):

”Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska särskilt beaktas barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna men även risken för att barnet utsätts för övergrepp eller annars far illa.”

2. 6 kap. 15 § (sid 5)

”Föräldrarna har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med tillgodoses så långt det är möjligt. Om barnets föräldrar har gemensam vårdnad och barnet ska umgås md en förälder det inte bor tillsammans med ska den andra föräldern dessutom lämna sådana upplysningar om barnet som kan främja umgänget, om inte särskilda skäl talar mot det.”

 

Svea Hovrätt vägde så de två huvudsakliga riskerna mot varandra (sid 5):

”I det här målet finns två huvudsakliga risker att beakta: risken för att barnen utsätts för våld eller kränkningar från pappa och risken för att mamman exkluderar pappa från barnens liv.”

 

Kommentar

Hovrätten nämner dock inte i sin dom att en exkludering/uteslutning av den ena föräldern från barnens liv innebär ett mentalt våld mot barnet, med ett annat ord en form av psykisk barnmisshandel, samt dessutom kränkningar av barnets rätt till familjeliv och till bibehållen identitet.

 

Hovrätten gav den förälder vårdnaden som hade uteslutits ur barnen liv av den andra föräldern

Svea Hovrätt överförde vårdnaden till barnens pappa med motiveringar och konkreta förslag som förhoppningsvis kan bli vägledande för framtiden (sid 10):

”Det är hovrättens uppfattning att en överflyttning av vårdnaden till pappan på sikt kommer att ge barnen förutsättningar till en god och nära relation till båda sina föräldrar.

…

I detta fall bedömer hovrätten att sönerna inledningsvis bör få en period då de enbart är med pappan, för att de ska ges tillfälle att återknyta till sin pappa utan risk för att hamna i en lojalitetskonflikt mellan föräldrarna. Under den första tiden efter att de har flyttat hem till pappan bör därför inget umgänge med mamman äga rum.

Så snart umgänge kan äga rum utan att det är till skada för barnens relation till pappan bör han i. samråd med BUP, socialnämnd eller annan lämplig instans planera på vilket sätt och i vilken omfattning detta bäst ska ske. Eftersom det inte i nuläget  går att avgöra hur lång tid barnen behöver för att återknyta till pappan innan umgänget inleds, ska datumet för när umgänget ska inledas och dess omfattning inte regleras i denna dom.”

 

…Vidare från sid 11:

”Det är angeläget för barnen att deras relation till pappan återupptas och normaliseras så snart som möjligt. Det talar i viss mån för att domen ska gälla omedelbart, även under den tid domen får överklagas (interimistiskt).

…

För att ge pappan tid till alla nödvändiga förberedelser har hovrätten kommit fram till att domen inte ska gälla för tiden fram tills den inte längre får överklagas.”

 

Kommentar

Svea Hovrätt har med denna dom mycket tydligt markerat att barnens behov av att inte fortsatt tvingas växa upp utan sin ena förälder satts främst. Det är en dom som gör barnen till vinnare av rätten till båda sina föräldrar, en rätt som de har enligt Föräldrabalken och utifrån den i svensk lag inkorporerade mänskliga rätten till familjeliv.

 

Hovrätten bedömde föräldrarnas lämplighet som föräldrar

Svea hovrätt för också viktiga vägledande resonemang gällande att vägran från ena förälderns sida att inte medverka till barnens kontakt med den andra föräldern belägger bristande föräldralämplighet, hovrätten skriver således sid 8:

”Mamman har vid huvudförhandlingen i hovrätten förklarat att hon tycker att barnen inte ska behöva träffa pappan förrän de själva ber om att få träffa pappan. Det förhållandet att mamman inte verkar aktivt för att barnen ska ha en god och nära relation till pappa gör att hovrätten ifrågasätter om hon är lämplig att vara barnens vårdnadshavare och boendeförälder.”

Vidare sid 9f:

”Hovrätten konstaterar att såväl mamman som pappan har förutsättningar att vara lämpliga omsorgspersoner för barnen. Det står dock klart att mamman genom sitt agerande aktivt och på ett för barnen skadligt sätt motarbetar deras rätt och möjlighet till en god relation med sin pappa. Detta är, oaktat vad som tidigare må ha förevarit i familjen, mycket allvarligt. Bedömningen av vad som är bäst för ett barn ska göras med beaktande av deras behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Enligt hovrätten är pappan den av parterna som har bäst förutsättningar att tillgodose det behovet. Han är lämplig som vårdnadshavare, Det är därför mest förenligt med sönernas bästa att pappan anförtros ensam vårdnad om dem.”

 

Hovrättens bedömning av barnens vilja

På ytterligare en avgörande punkt för Svea Hovrätt resonemang som förhoppningsvis blir vägledande för framtiden (sid 9):

”Utredningen visar att pojkarna själv har uttryckt att de inte vill träffa pappan. Barnen har dock ännu inte uppnått sådan ålder och mognad att deras vilja kan tillmätas en avgörande betydelse i frågan.”

Kommentar

Tilläggas kan, att inget barn, som under 4-5 års tid i sin närmaste omgivning haft en förälder och andra närstående som motverkat deras kontakt med den andra föräldern och talat negativt om denna förälder, kan uttala en vilja till kontakt med denna förälder. Barnen utsätts för ett massivt grupptryck att också bli helt avståndstagande – och att införliva detta avståndstagande. Ofta uttrycker de ganska snart barnen som sin egen vilja att de ”inte vill” ha kontakt med den uteslutna föräldern.

 

Efter domen

Överklagandetiden går ut den 22 februari. 2019. Har barnen och den förälder de inte träffat på fem år lämnats i fred efter domen?

Nej, det har varit storm i sociala media med onyanserade hurrarop om att ”pappan vann”, som om detta skulle handla om en könskamp. Det gör det inte. Det handlar om barnens rätt till och behov av en nära och god relation med båda sina föräldrar – för sin egen skull.

Andra inlägg i sociala media, och även i riksmedia, har handlat om fördömanden eller kraftiga ifrågasättanden av domen från Svea Hovrätt. Pappan utmålas i kraft av att han dömts för misshandel, som en farlig våldsam person som absolut inte borde kunna komma i fråga för att tillerkännas vårdnad och boende.

Pojkarnas mamma har offentligt ifrågasatt domen. Hon har låtit sig intervjuas och då uttalat nya brottsanklagelser mot pojkarnas pappa, denna gång för att han skulle ha misshandlat henne.

Mamman framställde varken i tingsrätten eller i hovrätten några yrkanden om umgänge. I tingsrätten tillerkändes hon boendet för pojkarna, det som hon haft alltsedan hon stämde för ensam vårdnad i samband med brottsanklagelserna fem år tillbaka i tiden.

 

Det är väsentligt att pojkarnas mamma får hjälp att förstå att det är skadligt för pojkarna att påverkas till att själva tro att de inte vill ha sin pappa i sina liv, och varför det är skadligt. Det är först då hon nått insikt om detta som det finns förutsättningar för att kunna återgå till ett växelvis boende, det som enligt samstämmiga forskningsresultat är det som får barnen att må bäst, då föräldrarna gått isär.

 

 

 

Observera att namnen på barnen och föräldrarna i citaten från domarna bytts ut mot ”barnen/sönerna/pojkarna” och ”mamma” respektive ”pappa.”