Tredje PASG-konferensen – lärorik

 

2019-09-17 Lena Hellblom Sjögren, filosofie doktor, legitimerad psykolog

Den tredje internationella konferensen anordnad av Parental Alienation Group har just avslutats. Den hölls i Philadelphia på USAs östkust. Föräldrar, far-och morföräldrar som förlorat barn och barnbarn genom att uteslutas från deras liv, och vuxna som själva påverkats att utesluta en älskad mamma eller pappa från sina liv, var med i programmet.De berättade om sin smärta och sin kamp – oftast mycket kostsam också i pengar räknat – för att få tillbaka sin naturliga mänskliga rätt till familjeliv med sina nära och kära. Joe Rabiega berättade om hur han plågat och nedvärderat sin mamma för att göra sin pappa till lags och hur han ångrat detta. Han var en av dem som intervjuades av Amy Baker till hennes bok Adult children of parental alienation syndrome. See www.amyjlbaker.com.

 

För första gången var media närvarande. Några råd från erfarna journalister var: Håll budskapet kort och koncist med referens till att du som drabbad är en av minst 22 miljoner drabbade – om du bor i USA. Det är den prevalens som Jennifer Harman har fastställt i upprepade mätningar. Bäst, sa en av de medverkande jorunaliserna, är om du kan koka ner din egen historia till 25 ord. Det låter mycket svårt. Bakgrunden till detta budskap förstod jag vara den twittervärld som utvecklats, en omvärld där det finns få människor som orkar eller är villiga att läsa särdeles mycket. 

 

En dokumentärfilm kallad ERASING FAMILY visades i sin långa version. I filmen får man följa olika familjemedlemmar, och höra dem berätta kort, en del av dem om hur de till slut efter många år återförenats, också experter intervjuas. När filmen släpps för allmänna visningar 2020 kommer det även att finnas två kortare versioner. Tanken är att samla en grupp någonstans, t.ex. på en arbetsplats, eller hemma hos någon, eller på ett möte av något slag, se filmen tillsammans och därefter samtala om den. Det är en bra idé, och förhoppningsvis kan barn som varit med om detta komma med på någon visning och då kanske nås av filmens budskap och kanhända vilja söka kontakt.Visningar kan bokas genom epost till screenings@erasingfamily.org. Hemsida: www.erasingfamily.org.

 

En ny avdelning “Resources” öppen för alla på PASGs hemsida, www.pasg.info, är under utveckling. Du kan också bli medlem i PASG och då få tillgång till mycket material till exempel videodokumentationer av så gott som alla föredrag från de tre internationella konferenser som hittills gått av stapeln: i Washington  DC, i Stockholm och i Philadelphia. 

Det är ett globalt problem att en del föräldrar har svårt att förstå att när de separerar så betyder inte det att deras barn också skall separera från EN av dem. Därför har PASGs styrelse, där jag ingår, beslutat att vartannat år ha en konferens någonstans i Nordamerika, och vartannat år i en annan kontinent. För närvarande har PASG över 600 medlemmar från 53 olika länder. Det finns en databas med ca 1200 publikationer, http://mc.vanderbilt.edu/pasg, som berör olika aspekter av hur det går till att påverka barn att utan någon rimlig anledning ta avstånd från en mamma eller pappa och allt och alla som hör ihop med denna förälder som de – ofta på kort tid – påverkas att uttrycka hat, rädsla och avsky mot – och till att säga att de INTE VILL ha kontakt med. Det är som nog de flesta förstår inte dessa påverkade barns genuina vilja. Dessa barn har av seriösa forskare jämförts med sektmedlemmar. 

Publikationerna handlar också om de skadliga effekterna av att grundlöst isolera ett barn från en älskad förälder och utesluta denna från barnets vardagliga liv eller totalt, vidare om tillförlitliga mätmetoder och om – och i så fall hur – det är möjligt att förebygga, och om hur det går att hjälpa föräldrar och barn som lever/levt  i detta. 

Sammanfattningsvis är det hittills fyra delar i arbetet som det globala nätverk som PASG utgör arbetar med: 

Forskning, Juridik, Alienerade föräldrar, Behandling

Medlemmarna är från olika vetenskapliga discipliner och familjemedlemmar som erfarit eller erfar att ha avskilts/avskiljas från sina barn/barnbarn eller sina föräldrar/nära och kära.

 

En ny handbok är under publicering och kommer ut 2020. Boken heter  Parental Alienation. Science and Law. Författare är barn-och ungdomspsykiatern dr William Bernet (Professor emeritus, Vanderbilt University), och PASGs ordförande, samt  psykologen, tillika advokaten och forskaren Demosthenes Lorandos (PhD., J.D.), styrelsemeddlem i PASG. Han har med hjälp av en grupp kvalificerade medarbetare kartlagt alla domstolsfall i USA där föräldraalienation/Parental Alienation omskrivts i domarna under åren 1985-2018. Med stränga krav vad gäller inkludering sållades 1155 fall fram av långt över 3000 där PA fanns omtalat i domen.

 

Steve Miller varnade för det grundläggande fel som handlar om att tolka ett beteende, som framtvingas av en situation eller i en viss miljö, med det som är en persons karaktär. Detta fel kallas på engelska “the fundamental attribution error” och känns nog igen av de flesta. 

 

När barnet isoleras och förhindras från att ha vardaglig kontakt med sin ena förälder av den andra föräldern, gör den avskilda föräldern ofta dumma saker på grund av oro, upprördhet, ilska och rädsla (the 4 As: anxious, agitated, angry,afraid). 

 

Föräldern som tagit kontrollen över barnet är ofta avslappnad, lugn, charmerande och överygande  (the 4 Cs: cool, calm, charming, convincing). Vem väcker sympati – och vem antipati? 

 

De subjektiva intryck den förälder gör som är duktig att övertyga om att han/hon är den som vill sitt barns bästa och därför vill skydda sitt barn från den andra föräldern, en förälder  som ofta falskeligen påstås ha gjort eller sagt något dumt mot barnet, eller vara psykiskt störd, har ingenting med hur denna förälder faktiskt varit med sitt barn att göra. Den oftast charmerande, övertygande föräldern som väcker sympati hos dem som möter honom/henne avslöjas därför inte som en förälder som binder barnet till sig på ett oftast för barnet mycket skadligt sätt (“pathological enmeshment”). I stället uppfattar ofta socialarbetare, psykologer, lärare och andra som möter denna förälder med barnet att de har ett gott kärleksfullt förhållande.

 

David Curl, filosofie dr och dokumentärfilmare, ordförande för For Kids Sake i Australien talade om att föräldraalienation i många fall handlar om liv och död. Många föräldrar som uteslutits från sina barns liv och som kämpat för att få vara förälder igen för sina älskade förlorade barn – utan att lyckas – tar sina liv. Alienerade barn tar ibland sina liv, men ingen samlad statistik finns ännu av dessa tragiska konsekvenser. Dock kan det konstateras, ganska unisont från de forskare och praktiker som är verksamma i detta fält att det är värre att förlora ett barn genom att barnet grundlöst påverkas att utesluta denna förälder från sitt liv, än att förlora ett barn som dör fysiskt; detta därför att det inte går att sörja den som är som död men faktiskt lever. 

 

Ännu svårare är det för barnet som förlorat en förälder genom att själv ha tvingats lösa den olösliga lojalitetskonflikten barnet tvingats in i av den förälder som vill att barnet också ska vara separerad från den andra föräldern. Barnet kan i dessa de svåraste fallen av föräldraalienation inte tala positivt eller visa att barnet vill träffa denna förälder, eftersom barnet då riskerar att förlora den förälder som tagit kontrollen och som barnet måste ta ställning för, för att kunna leva sitt liv. Den enda lösningen för barnet blir att se den förälder som barnet gjorts helt beroende av som enbart god och den förälder som barnet isolerats från som enbart dum, det som kallas inre splittring (“splitting”). Omgivningen tolkar det som barnet efter detta uttalar om att barnet inte vill ha kontakt med denna förälder som barnets egen vilja.

Ansvaret att i praktiken välja bort sin ena förälder läggs över på barnet när de vuxna, ivriga att ha ett barnperspektiv och lyssna på barnet, tolkar det barnet säger som barnets genuina egna vilja. 

 

Min och de flesta internationella kollegors, syn på detta är att det inte är rimligt att vuxenvärlden ska lägga detta ansvar på ett barn, inte heller  då barnet uppnått 10-12 års ålder och många anser att vad barnet uttrycker som sin vilja är det som ska få en avgörande betydelse. Barnet har inte referensramar för att kunna överblicka följderna av påläggas ansvaret att ha valt bort sin ena förälder från sitt liv. Vi låter inte barnet avgöra om det vill/inte vill gå i skolan, om barnet vill/inte vill gå till bokade tandläkar-eller läkarbesök osv. Det är de vuxnas ansvar att kärleksfullt vägleda barnet ända till dess barnet uppnått myndig ålder, att ge både rötter och vingar. Det är oförenligt med att lägga över ett vuxenansvar på barnet som gör barnet rotlöst och skadar barnets identitet. 

 

Amy Baker summerade i sitt föredrag vad hennes forskning visar vad gäller skadliga konsekvenser av föräldraalienation:

• depression
• ångest
• dålig självkänsla
• drogbruk
• otrygg anknytning
• svårigheter att känna självfötroende

 

Också  i Sverige kan isolering av barnet från kontakt med en förälder handla om liv och död. I min bok Barnets rätt till familjeliv (som kan beställas genom email till lenahellblomsjogren@gmail.com) berättar jag om två avskilda barn som dör och tre vuxna som dör. I ett av de totalt 25 autentiska fallen i boken, berättas den tragiska historien från 1990-talet om att Sveriges före detta Greklandsambassadörs barnbarn dödas av sin mamma och mormor som därefter tar livet av sig själva i samband med att domstolen beslutat att barnbarnet skulle träffa sin pappa, som de hade falska föreställningar om var en person som utsatt sitt barn för sexuella övergrepp. Så de ville skydda barnet från barnets pappa. (Farfadern Björn Elmér skrev en helsida om detta i DN 1998, följt av total tystnad vad jag vet, trots att jag hade trott att det skulle ha kunnat innebära en väckarklocka och en vändpunkt.) 

 

Under konferensen talades det också om hur barn som ofrivilligt och sakligt grundlöst, liksom ambassadörens barnbarn, avskilts från antingen sin mamma eller sin pappa kan återförenas med denna. Jag ska försöka att kort sammanfatta de tre mest utprovade och också framgångsrika återföreningsprogrammen. 

• De har alla samma juridiska ram som förutsättning. Family Bridges, Turning Points, Family Separation Clinic Reunification Program. 
• De är alla baserade på att en domstol beslutar att den förälder som påverkat barnen att delta i att utesluta den andra föräldern från barnens liv, ska ha kontaktförbud under ca 90 dagar och att barnen under denna tid ska hinna återförenas med den andra föräldern, för att därefter om möjligt kunna ha vardaglig kontakt med BÅDA sina föräldrar. Detta är ofta inte möjligt i de svåraste fallen, eftersom det då visat sig vara fråga om att den uteslutande föräldern, den  som vill ha egen kontroll och vara den som barnet älskar och föredrar framför den andra, har en personlighetsstörning.

 

• Under de första timmarna/dagarna då isoleringen brutits får barn och tidigare utesluten förälder kvalificerat professionellt stöd i sin återföreningsprocess, antingen i en internatmiljö i 4 dagar, under strukturerad ledning av två psykologiskt och pedagogiskt tränande professionella då barnen genom filmer, rollspel, gemensamma aktiviteter och samtal får kognitiva insikter om att det inte är deras skuld att de inte kunnat motstå den påverkan ( andra ord för den massiva påverkan det är fråga om är tankereformering/hjärntvätt) (Family Bridges), 
• med en terapeut som i sitt kontor, förutom att klargöra att det är ett domstolsbeslut som måste följas, uppmuntrar återföreningen med hjälp av foton och andra minnen hon bett den tidigare uteslutna föräldern ta med sig och visa och tala om, också deltar i aktiviteter med barnen, föräldern och andra familjemedlemmar (Turning Points), 
• med en terapeut som i samarbete med en domare hämtar barnen, vilka domstolen beslutat ska återförenas med den förälder som barnet  grundlöst separerats från, direkt hem till denna förälder, en terapeut som hjälper barnet som tvingats att tränga undan alla goda minnen av denna förälder, för att få den andra förälderns kärlek, hittar tillbaka i sitt inre splittrade jag och tillbaka till kärleken barnet haft för också denna förälder – och därmed kan börja bli HEL. I stället för halv. (Family Separation Clinic Reunification Program)