Om att värna barn som ”Lilla Hjärtat” och se till barnets bästa intresse

Maj 2020, Lena Hellblom Sjögren, filosofie dr, legitimerad psykolog

Är det rätt mot barnet och förenligt med barnets bästa intresse att främmande personer mot hög betalning ska ta emot barn i sina hem, och efter två år få överta vårdnadsansvaret?

Utifrån en psykologiskt sakkunnig utredning av ett litet barn fött för tidigt, samtidigt som barnets mamma dog, vill jag bemöta förslag som detta, och samtidigt också argumenten som framförts i samband med den tragiska döden för den 3-åriga flickan kallad ”Lilla Hjärtat” som dog då hon tillåtits flytta hem.

 

Nyfött barn vars mamma dog då barnet föddes – vad var i hennes bästa intresse?

 En släkting, som stod mamman nära, sedan de båda var små, hade lovat mamman att ta hand om det nyfödda barnet om något skulle hända. Mamman hade anförtrott denna avhållna släkting och hennes make att hon hotats av barnets pappa.

Detta par tog tidigt kontakt med socialtjänsten, redan första vardagen efter barnets mammas död, de ville ge den lilla utanför moderlivet kroppskontakt så tidigt som möjligt, och låta detta barn växa upp med deras eget barn, nära i ålder.

Vad behöver ett litet barn? Kärleksfull omvårdnad av vuxna som varaktigt finns för barnet så. länge barnet lever och villkorslöst ger barnet kärlek, samt bekräftar barnet sådant just det barnet är. Barnet behöver som sina närmaste trygga vuxna som kan ge barnet både rötter, dvs. en trygg identitet, och vingar, dvs. ge barnet en grund för att klara sig själv senare i livet.

 

Kan ett familjehem som får över 2000 kr per dygn för att ha någon annans barn hos sig ge barnet det barnet behöver?

Ett familjehem som mot betalning tar emot ett barn, arbetar på socialtjänstens uppdrag och kan säga upp sig med kort varsel, kan det ge barnet det barnet behöver?  Jag menar att det är ytterst tveksamt, hur bra detta hem än är.

Om familjehemsuppdraget övergår till att dessa avlönade utomstående personer med uppsägningsrätt, övertar vårdnadsansvaret – fortfarande mot betalning – ger inte detta barnet den uppväxtmiljö som barnet behöver. För barnet kan det bli en grym upptäckt när barnet blir större och förstår att barnet fått bo i ett hem med personer som barnet inte har några familjerötter  med, utan är av socialtjänsten avlönade personer som vill bli av med det placerade barnet, om detta mot förmodan skulle bli kvar till 18 års ålder, vuxna  som upplåtit sitt hem åt barnet mot betalning.

Argumentationen som presenteras med utgångspunkt i vad en skickligt lobbande fostermamma till den i sitt hem tragiskt dödade 3-åriga flickan som kallas ”Lilla Hjärtat”, fått en del politiker och andra att tro, nämligen att det de kallar ”föräldrarätten” måste begränsas, den argumentationen håller inte.

The silhouette of a child with root

Ett litet barn som föds till världen är inte fritt svävande. Barnet föds oftast in i en familj på sin fars sida, och i en familj på sin mors sida. Barnet som föds blir då en del av dessa familjesystem, deras kultur, deras språk, deras historia.

Ibland kan det hända att barnet som föds inte har någon förälder eller annan anhörig i sina familjesystem som kan ta hand om barnet, så som enligt socialtjänstlagen 1 kap 5 § i första hand skall ske. I det här lilla barnets fall dog mamman, och pappan kunde inte ta hand om barnet eftersom han var drogberoende.

Enligt vad som dokumenterats fanns inga medlemmar i pappans ursprungsfamilj i Sverige som kunde ta hand om det nyfödda barnet. Den släkting på mammans sida som lovat barnets mamma att tillsammans med sin make ta hand om det lilla barnet och låta det få växa upp med ett eget barn i nära ålder, så som syskon, fanns. De erbjöd sig direkt efter mammans död att ta hand om barnet, först gällde erbjudandet att de kunde bli familjehem, vilket de var utredda och godkända av annan kommun för, senare framförde de att de ville adoptera det lilla barnet. Barnets pappas ombud framförde att dessa ” är de personer som bäst kommer att samarbeta med honom för att tillgodose att barnet har en nära och god relation med sin fader. Detta är synnerligen viktigt med anledning av att barnets moder inte längre finns i livet. Det är av samma anledning angeläget att barnet får stanna inom familjen.”

Detta var också det som barnets morföräldrar och övriga familj på mammans sida då önskade.

 

Vad gjorde socialtjänsten?

Socialnämndens vice ordförande fattade, första vardagen efter det lilla nyfödda barnets mammas död, beslut om att tvångsomhänderta den lilla enligt LVU.

Socialtjänsten hade sedan tidigare kontakt med ett barnlöst par, som tagit hand om ett barn med stora behov, och ”förlorat ” detta barn då detta barns föräldrar ville ha hem sitt barn och fick det, något som är ganska ovanligt vad jag vet.

Socialtjänsten erbjöd nu detta barnlösa par att ta hand om det nyfödda barnet vars mamma dött i samband med barnets födelse. Detta nyfödda barn var, av tillgänglig dokumentation att döma, lovat detta barnlösa par i  det som jag hört kallas uppväxtplacering. Något som är i klar strid med lagen om vård av unga, LVU, där det uttalade syftet med en placering uttalas vara återförening med barnets ursprungsfamilj.

Socialtjänsten i detta fall har, sammanfattningsvis:

  • Inte utrett barnets lagliga rätt till att få växa upp i sin egen familj,
  • Utsatt barnet för stor fara genom att låta pappan, trots dokumenterade drogproblem, få komma till det för tidigt födda barnet, för att vara den som skulle ge nödvändig kroppskontakt, något han var inkapabel till,
  • Involverat främmande familjehemsföräldrar innan barnet var en månad, trots att kvinnlig släkting som stått barnets mamma mycket nära hade erbjudit sig, direkt efter mammans död, att ta hand om barnet med sin make,
  • inte öppet redovisat varför de redan tidigt ansåg det barnlösa paret som de utsett som bättre för den nyfödda ,
  • inte redovisat varför de matchade det lilla barnet och beslutade att det barnlösa paret skulle bli familjehem innan de undersökt ”matchningen” mellan den nyfödda och mammans släktings med make som lovat barnets mamma att  ta hand om barnet,
  •  inställt mötet med den närstående som ville ta hand om barnet med sin make, och bli barnets vårdnadshavare utan betalning,
  • inte redovisat varför de, i tiden efter att de redan låtit ett par främmande vuxna binda sig till barnet, efterfrågade en utredning av den till mamman närstående familjemedlemmen och hennes make, trots att dessa anmält att de ville ta hand om det nyfödda barnet första vardagen efter barnets mors död,
  • inte gjort en adekvat riskbedömning, och vägt de kända allvarliga risker som finns för barn som placeras utanför sin familj mot de eventuella risker som det skulle kunna innebära för det lilla barnet att tas om hand av mammans närstående och dennas make – dock inte som familjehemsföräldrar utan som adoptivföräldrar.

Efter analys av genomgånget underlagsmaterial blev min slutsats  att det är mest förenligt med barnets bästa, utifrån barnets behov  av omsorg, trygghet, stabilitet, samt kontinuerlig kontakt med  känslomässigt tillgängliga vuxna som kan ge henne kärlek och bekräftelse i en vardag som de delar, allt sett  i ett livsperspektiv, att få vara en familjemedlem med dem som hon delar familjerötter med, dvs. att få växa upp hos den familjemedlem som lovat barnets mamma  att tillsammans med sin make ta hand om barnet.

Denna, för barnet, men inte för det barnlösa paret optimala lösning, hindrades av socialtjänsten, samma myndighet som, så som jag förstått händelseförloppet. försummade att värna om ”Lilla Hjärtats” bästa intresse och om hennes liv.

Det går tyvärr att konstatera att det är samma brist på metoder, rutiner och kunskaper som gör att barn inte omhändertas när det är nödvändigt, och att barn omhändertas, när det inte är nödvändigt.