Kunskapslyft för ett barnrättsperspektiv?

2020-06-22, Lena Hellblom Sjögren, filosofie dr, legitimerad psykolog

 

Socialstyrelsen gav inför att barnkonventionen blev lag i januari 2020 ut en rapport med rubriken ”Kunskapslyft för barnets rättigheter.”

Det hänvisas till en myndighet jag aldrig tidigare hört talas om,

MYNDIGHETEN FÖR DELAKTIGHET, www.mfd.se. Det finns ett mycket stort

antal statliga myndigheter i vårt land, i oktober 2018 fanns det 461 stycken,

i januari 2020 var enligt SCB 341 av dessa myndigheter under regeringen.

Dessa myndigheter får sin verksamhet reglerad av regeringen  i regleringsbrev.

Det reser frågetecken om myndigheternas oberoende ställning som experter,

så som vi under denna coronapandemi fått och får höra i dagliga presskonferenser om att

regeringen rättar  sig efter experterna på Folkhälsomyndigheten.

 

Vem är det som rättar sig efter vem? Uppenbart styrs socialstyrelsens verksamhet

av vad regeringen beställer.

I ett svar daterat 2 juni 2020, angående önskemål

om att socialstyrelsen skulle ge råd och anvisningar för  hur socialtjänstens

handläggare ska hantera barn som far illa i vårdnadstvister när de utan grund

vänds mot en förälder som inte gjort dem illa,  skrev den ”utredare/BBIC-samordnare ”

som besvarade detta framförda önskemål:

”Socialstyrelsen har inget generellt uppdrag att sprida internationell forskning inom 

hela socialtjänstens område. Utrymmet för att initiera och genomföra aktiviteter 

utanför regeringsuppdrag är begränsat och prioriteringar i relation till 

socialtjänstens behov görs i de fall sådant utrymme uppstår.”

Chefen för ”Avdelningen för kunskapsstyrning inom socialtjänsten” på ”Sveriges 

kunskapsmyndighet för  vård och omsorg”, som syftar på socialstyrelsen, poängterade i

samma svar den 2 juni att:

vi i kunskapsstöd hanterat frågat så vi kan ju inte se att vi verkar för någon alienation.”

 

Under mellanrubriken ”Socialstyrelsens roll och uppdrag” står i den 28-sidiga rapporten:

”SOM NATIONELL KUNSKAPSMYNDIGHET SKA SOCIALSTYRELSEN BLAND ANNAT BIDRA TILL ATT HÄLSO- OCH SJUKVÅRDEN BEDRIVS ENLIGT VETENSKAP OCH BEPRÖVAD ERFARENHET, ANSVARA FÖR KUNSKAPSUTVECKLING OCH KUNSKAPSFÖRMEDLING SAMT ARBETA MED OCH GE STÖD TILL METODUTVECKLING INOM MYNDIGHETENS VERKSAMHETSOMRÅDE.”

Formuleringarna talar för att Socialstyrelsen är skyldig att ta till sig vetenskapliga rön om t.ex den  form av psykisk barnmisshandel, som de svarat att de inte anser sig behöva bry sig om. Inte, enligt det svar den 2 juni 2020, som sändes till psykologiprofessor Sverker Sikström och mig , utöver det som redan finns i Socialstyrelsens egna ”kunskapsstöd”.

I dessa har, vad jag kunnat se, de psykiska övergrepp det innebär att utan saklig grund avskärma barn från en mamma/pappa, eller båda, när denna/dessa är goda nog,  inte nämnts. Och följaktligen har det inte heller nämnts vilka skadeverkningarna är för de barn som påverkas så att de tror att det är de själva som inte vill ha kontakt med tidigare älskade föräldrar som inte gjort dem illa så att barnen har en berättigad grund att avvisa kontakt.

Inte heller återfinns någonting om hur barn som far illa på detta sätt kan få adekvat hjälp.

Den neurologiska forskningens tydliga kunskapsbudskap om att hjärnan inte är färdigutvecklad för att överblicka konsekvenserna av komplexa beslut förrän vid ca 25 års ålder, finns inte heller nämnt, vad jag sett i ett enda ”kunskapsstöd”.

Varken Socialstyrelsen, socialsekreterare  eller domstolar, vilka oftast bygger sina beslut på vad familjerätts- och socialsekreterarna bedömt och föreslagit, har tagit till sig denna kunskap.

Hade de det skulle det inte få förekomma att lägga över ansvaret för livsavgörande beslut, som att ”välja” mellan mamma eller pappa, eller mellan egna föräldrar och fosterföräldrar, på barn. Det är detta som regelmässigt sker i komplexa vårdnadsmål; de vuxna berömmer sig av att de lyssnar på, och i hög grad rättar sig efter barnens vilja.

Är det detta som är innebörden av det nya på varje sida i rapporten ”Kunskapslyft för barnets rättigheter” upprepade ordet BARNRÄTTSPERSPEKTIV?

Finns kärlek till barn, hänsyn till barnets bästa intresse och medmänsklighet i att lägga över vuxenansvar på barn som inte kan förstå konsekvenserna av de val de ställs inför av vuxna som är uppfyllda av att tillämpa ett barnrättsperspektiv?