Ger socialtjänstens insatser i form av placering av barnen dessa barn en bättre framtid?

Lena Hellblom Sjögren, filosofie dr, legitimerad psykolog

Ger socialtjänstens insatser i form av placering av barnen dessa barn en bättre framtid?

Den vanligaste insatsen då problem uppstår med barn och unga är att avskilja dem från den miljö de kommer från, eftersom denna bedömts vara skadlig, farlig eller riskfylld och barnen således bedömts behöva skydd – och även stöd för att få en bättre framtid.

Vem har bedömt? Svar: en socionom.

Och med vilka verktyg? Svar: Socionomen som arbetar som social- eller familjerätts-sekreterare.

Har den person som gjort bedömningen en legitimation att försvara? Svar: Nej.

Har bedömningen gjorts utifrån grundlagens krav på saklighet och opartiskhet? Svar: Nej.

 

Vilka slutsatser kan dras mot denna bakgrund? Ja, en slutsats måste bli att barn kan bli föremål för socialtjänstens insats att avskiljas från egen familj och placeras hos främmande mot betalning i familjehem eller på HVB-hem – utan att det funnits en saklig och opartiskt utredd grund för denna placering. Detta sker regelmässigt, liksom att barn som verkligen behövt räddas till livet inte erbjudits skydd, vad jag kunnat observera som psykologiskt sakkunnig utredare och forskare sedan en ettårig postdoktorutbildning i tolkningsmetodik och vittnespsykologi läsåret 1990/91.

 

Hon – ty i dessa jämställdhetens land är fortfarande ca 87 % av dessa myndighetsutövare kvinnor – har eventuellt ett formulärsystem kallat BBIC (Barnets Behov I Centrum)  till sin hjälp för att strukturera sina inhämtade uppgifter med. Utsagor från föräldrar, barn och referenspersoner dokumenteras aldrig autentiskt. Med en 3.5-årig generalist-utbildning som grund har dessa kvinnliga myndighetsutövare en mycket stor makt att tolka lagar och förordningar. Deras arbetsbörda är tung och leder till stor omsättning, vilket innebär att de placerade barnen ofta får ständigt nya handläggare att förhålla sig till.

 

Ger då denna insats i form av placering det placerade barnet en bättre framtid? En helt ny syskonstudie av Lars Brännström, Bo Vinnerljung och Anders Hjern har nyligen presenterats.[1] Svaret förenklat sammanfattat från denna studie är i linje med tidigare studier, placeringen kan inte sägas ge de placerade barnen en bättre framtid.

 

Den fråga som forskningen sedan lång tid genererar är: Varför fortsätter socialtjänster landet runt att, för oerhörda summor som skattebetalarna står för, placera barn hos främmande personer som upplåter ett rum i sina hem (så kallade familjehem), eller hos främmande som har mer uppenbart affärsdrivande hem (så kallade Hem för Vård och Boende, HVB-hem)?

 

Om en medicin mot cancer hos cancersjuka barn upprepade gånger visat sig göra barnen sjukare – skulle då någon förnuftig människa fortsätta att ordinera denna medicin och ge den till allt flera barn?

[1] 2020. Outcomes in Adulthood After Long-Term Foster Care: A sibling Approach. Child Maltreatment 1-10. DOI:10.1177/1077559519898755 journals.sagepub.com/home/cmx