Rättssäkerhet?

Rättssäkerhet?

2020-08-04, Lena Hellblom Sjögren, filosofie dr, legitimerad psykolog

Advokat Peter Ahltin och tidigare överåklagare Sven-Erik Ahlhem skrev för en tid sedan (Expressen 15 juli 2020) att de  för första gången blivit överens om något. Det de blev överens om var att rättssäkerheten hotas genom utpekandet av en död man som sannolik mördare av Olof Palme. Håller med dem fullständigt.

Efter 30 år verksam som forskare och som psykologisk sakkunnigutredare i komplicerade mål om vårdnad, boende och umgänge, med och utan brottsanklagelser, vill jag påtala att barns rättssäkerhet i sådana mål, inte bara hotas, utan regelrätt kränks. Detta går oförmärkt förbi, men borde inte få göra det.

Barn i både vårdnadsmål mellan två föräldrar och mellan en/två föräldrar och socialtjänsten som förälder blir rättslösa när antingen den ena föräldern, ofta med stöd av socialtjänsten, eller socialtjänsten som förälder i fall av så kallad tvångsvård, tar kontrollen över barnet och styr all information som utlämnas till andra, inklusive domstolar.

Här ska berättas om en pojke vars föräldrar kom överens om växelvis boende för sin son efter att de separerat. Mamman påstod, tillsammans med sin nye man, att pojken i sina mammaveckor hade rört småsyskonen på ett sexuellt sätt och att det berodde på att pojken blivit sexuellt utnyttjad av sin pappa. Mamman fick socialtjänstens fulla stöd.

Hon höll honom hemma från skolan under fem veckor hans första skoltermin. Därefter fortsatte hon att hålla pojken borta från all kontakt med sin pappa, men klarade inte av situationen, utan samhället tog över och det blev ”tvångsvård” med stöd av lagen om Unga, LVU. Nu har denne pojke under två år omplacerats sex gånger och har hunnit bli 9 år. Han har inte sett eller talat med sin pappa på dessa två år. Den lille pojken i samhällets tvångsvård har hittills fått uppleva sex dramatiska omflyttningar.

Tingsrätt och hovrätt beslutade för en tid sedan att pojkens pappa ska vara ensam vårdnadshavare, och uttalade att pappan inte kan anses skyldig till de anklagelser som riktats mot honom. Pojkens mamma överklagade till HD, men fick avslag. Trots grundlagens krav på opartiskhet och saklighet – har socialtjänsten ställt sig på mammans sida – och detta ställningstagande visar sig väga tyngre än entydiga domar från både tingsrätt och hovrätt.

En socionomkollega, ”expert på sexuella övergrepp”, i ett privat riskkapitalägt bolag (tillhörigt Humana), har fått handläggarna inom socialtjänsten att med stort eftertryck gång på gång hävda att pojken har ett mycket stort och komplext vårdbehov. Påståendena bygger på socionomkollegans bedömningar, vilka sammanfaller med mammans och styvpappans. Hon har liksom de uttalat att pojken är offer för sin pappas påstådda sexuella övergrepp, och att pojken också själv är en sexualbrottsförövare. Socionomexperten har haft den ”samhällsvårdade” pojken hos sig under lång tid för utredning och i behandling.

”Samhällsvården” ska enligt socialtjänstens plan fortsätta, pojken hålls av dem ”skyddad” från sin pappa, den ensamma vårdnadshavaren, på hemlig adress. Förvaltningsrätten avslog nyligen den ensamma vårdnadshavarens krav på att socialtjänstens hemlighållande av sonens placering skulle hävas.

Pojkens rättssäkerhet och rätt till familjeliv är inte bara hotad. Hans fundamentala rättigheter är kränkta. Som påpekades i artikeln ”Rättssäkerheten hotad efter utpekandet av Skandiamannen”(15 juli-20) är det väsentligt för att upprätthålla det demokratiska rättssamhället att medborgarna kan känna tillit till och förtroende för rättsväsendet. För de barn vilkas rättslöshet och mänskliga rättigheter kränks – och för oss som förstår att det är detta som händer – raseras både tillit och förtroende.

När det nyligen skulle avgöras i förvaltningsrätten om den 9-årig pojken fortsatt skulle vara i så kallad samhällsvård (LVU) beslutad av Helsingborg socialtjänst återförvisades målet på grund av undermålig utredning. Något litet hopp kan kanske finnas för att pojkens bästa intresse ska beaktas, liksom hans mänskliga rätt till familjeliv, till bibehållen identitet, och inte minst hans rätt till rättssäkerhet?

Lena Hellblom Sjögren, författare till bl.a. böckerna:

1997. Hemligheter och Minnen. Att utreda tillförlitlighet i sexualbrottmål. Norstedts Juridik

2012, 2013. Barnets rätt till familjeliv. 25 svenska fallstudier av föräldraalienation. Studentlitteratur, 3 V-förlaget (kan beställas via Förlagssystem).

(Detta korta inlägg sändes till Expressen, men inget svar har erhållits varför jag publicerar inlägget här.

Hänvisning för ytterligare läsning: https://www.hd.se/2020-07-31/pappa-fick-vardnaden-men-har-inte-fatt-traffa-sitt-barn-pa?utm_medium=email&utm_campaign=HDs)