En hållbar socialtjänst för tillvaratagande av barnets bästa intressen* 

Tankar från Lena Hellblom Sjögren, filosofie dr och legitimerad psykolog den 10 januari 2021

En hållbar socialtjänst för tillvaratagande av barnets bästa intressen* 

Utredningen SOU 2020:47, En hållbar socialtjänst har tagit fasta på Barnrättighetsutredningens påpekande att Barnkonventionens artikel 3.1 behöver översättas korrekt efter den engelska originaltexten. Det är viktigt! Denna originaltext lyder: ”In all actions concerning children, /…/, the best interests of the child shall be a primary consideration.”

Översatt till svenska, så nära originalet som möjligt, blir det:

”Vid alla åtgärder som berör barn, /…/, skall i första hand barnets bästa intressen beaktas. ” 

Kort historik

Fram till 1968 fanns en statlig styrning av det som hör till medborgarnas medicinska problem, inkluderande, vad jag vet både kropp och själ, samt även tänder. Denna centrala enhet kallades Medicinalstyrelsen. 

Ute i landet fanns fattigvård, barnavård och andra sociala inrättningar, som styrde vilka som skulle få socialt och ekonomiskt stöd, när och hur. 1957 ersattes kommunernas fattigvårdsstyrelser av kommunala socialnämnder genom lagen om socialhjälp.

Runt om i landets kommuner byggdes mödravårds- och barnavårdscentraler upp.

Socialstyrelsen fick centralt ansvar för både medicinsk och social vård. Den ena myndigheten efter den andra har därefter tillkommit med ansvar för olika mindre delar.

Allt flera administratörer, beslutsfattare på olika nivåer och utövare har anställts i kommuner och landsting, fr.o.m. 2020 kallade regioner. Den samordnande organisationen  för dessa, tidigare SKL, nu SKR, har fått allt större administratioon och makt. Något som visade sig fungera hindrande, t.ex. då det gällde att så snabbt som möjligt få fram hållbar, funktionell skyddsutrustning när coronapandemin nått Sverige.

Förslag för framtiden

Tillsätta en kommission av kvalificerade utredare med tvärvetenskaplig kompetens, således inte främst organisationsföreträdare och politiker. Deras uppdrag: att anlägga ett helikopterperspektiv på den socialtjänst som vuxit fram, ifrågasätta vems behov och funktionalitet denna i dag för gemene man oöverskådliga enhet sätter i fokus, och kritiskt utreda de verkliga behoven och funktionaliteten i den rådande organisationen.

Förslag att överväga för att först och främst beakta barnets bästa intressen*:

Att ta bort ramlagskaraktären i SoL, och tillskapa lagparagrafer som konkret och specifikt anger vad som ska gälla, och därmed befria socialtjänstens handläggare från ansvaret att genom sitt tolkningsföreträde tolka lagen.

Att lägga över beslut om tvångsåtgärder inom ramen för LVU och LPT på de allmänna domstolarna, eller en ny myndighet med kvalifikationer för att utreda och underbygga beslut om tvångsvård.

Att överlåta utredningar om ekonomiska stödinsatser, så som dygnsvård utom hemmet, och eventuella tvångsåtgärder eller stödinsatser för funktionshindrade och gamla, till legitimerade bidragsadministratörer och legitimerade utredare med gedigen juridisk och samhällsvetenskaplig skolning bakom sig, och väl orienterade om de effektstudier, som finns nationellt och internationellt, och med möjligheter att initiera nya effektstudier. 

Att dela Socialstyrelsen i en enhet med medicinskt övergripande ansvar, en ”Medicinalstyrelse”, och en enhet med socialt övergripande ansvar, en ”Socialtjänststyrelse”, 

Att tillskapa en ny, en ekonomiskt statlig styrning av ekonomiskt stöd till medborgarna för både medicinska insatser, inkluderande tandvård, och för sociala insatser, såsom socialbidrag och eventuella boenden utanför eget familjenätverk. 

Att utreda och utvärdera om åtgärder så som placering i familjehem, eller i hem för vård och boende, gör att barn/unga som varit placerade på detta sätt utanför eget familjenätverk mår bättre och fått det bättre efter placeringen än de hade det innan placeringen.

Att summera kostnaderna för dessa placeringar och ställa dem i relation till effekterna för barnen vad gäller skola/utbildning, barnens mående, barnens bruk av droger, barnens inblandning i kriminalitet, och självmordsfrekvensen bland de placerade barnen i förhållande till en normalpopulation barn. 

Att utöka mödra-och barnavårdscentraler med social hjälp till barn och familjer i form av familjerådgivning, obligatorisk medling i samband med vårdnadstvister, individuella stödsamtal, och kvalificerade utredningar av barns och familjers behov, med borttagande av rätten att fatta beslut om tvångsåtgärder. Dessa nya enheter med mångsidig kompetens och kunskap skulle kunna kallas Familjevårdcentraler.

Att fortsatt ha funktionärer inom dessa nya enheter så som legitimerade barnmorskor och barnsjuksköterskor, legitimerade läkare och psykologer, men utöka dessa professionella  med legitimerade familjerådgivare, legitimerade medlare, legitimerade samtalsterapeuter, legitimerade utredare, för att på så sätt tillskapa multidisciplinära team.

Att låta sådana reformer medföra en förlängning och specialisering av socionomutbildningen. Denna skulle förslagsvis bestå av 2 års gemensam grundutbildning och därefter 3 års specialisering för 5 legitimeringsyrken:

medlare,

utredare,

familjebehandlare,

samtalsterapeut,

bidragsadministratör

*Barnets bästa intressen

I SOU 2020:47 nämns (sid 788) att den engelska originaltexten och den franska översättningen tar fasta på barnets bästa intressen, som ett objektivt moment. 

Det är möjligt att objektivt definiera barnets bästa intressen – till skillnad från ”barnets bästa,” som baseras på subjektiva bedömningar. 

En sådan objektiv definition av ”barnets bästa intressen,” som baseras på ackumulerad mänsklig erfarenhet och på vetenskapligt genomförda undersökningar om vad som mest gagnar barns välmående och hälsosamma utveckling, kan sammanfattas i följande tre punkter, i barnets bästa intressen är:

1. Att få villkorslös kärlek och bekräftelse från människor som står dem nära och som finns för barnen när de växer upp. Oftast är det barnets föräldrar som etablerar sådana hållbara ”kärleksband” till barnet (ett ord som pionjären bakom anknytningsteorin, John Bowlby, använde innan han bestämde sig för ”anknytning”),

2. Att få omvårdnad materiellt med bostad, mat, kläder; och få uppmuntran, bekräftelse och stöd att utveckla egna förmågor till att klara ett allt självständigare liv,

3. Att få sina mänskliga rättigheter respekterade, till vilka främst hör, rätten till liv, rätten att inte utsättas för varken fysiska eller psykiska övergrepp, rätten till utbildning, till familjeliv, till att behålla sin identitet, och till att fritt, utan påtryckningar eller tvång i någon bestämd riktning, få uttrycka sina egna meningar, men samtidigt aldrig avkrävas att fatta beslut, för vilka krävs fullt utvecklad hjärna, så som att i praktiken påläggas att besluta om boende hos fosterföräldrar eller föräldrar/egen familj, eller att påläggas att välja mellan att bo hos mamma eller hos pappa.