2021-02-25 Lena Hellblom Sjögren, filosofie dr, legitimerad psykolog

Nedstämt barn – kan det bero på att barnet utsatts för övergrepp – eller på att barnet grundlöst avskilts från sin ena förälder?

I en färsk barnutredning skrev två socialsekreterare om ett drygt 7-årigt barn:

”Flertalet observationer har gjorts av barnet som samstämmigt ger en bild av en mycket dämpad och nedstämd pojke när han pratar om det som han har varit med om.”

Om ett barn som i detta fall, från att barnet börjat förskoleklass, först kvarhålls av sin ena förälder, och förhindras att bo med sin andra förälder som barnet dittills gjort varannan vecka och att få ha kontakt med denna förälderns familj, samt med sina klasskamrater och sina lärare, därefter omplaceras gång på gång, sammanlagt sex gånger under två år drygt, inte skulle bli en ” mycket dämpad och nedstämd pojke”, skulle det vara konstigt. Barnet har, enligt vad som dokumenterats lidit allvarlig skada och farit mycket illa.

De två socialsekreterare som fortsatte att hålla barnet helt avskilt från sin ena förälder skrev ett så kallat  ”Beslutsunderlag.” Det är ett av de formulär som ingår i det formulärsystem kallat BBIC som köps på licens av svenska kommuner från UK. BBIC står för Barns Behov i Centrum. I detta system, det som skulle öka kvaliteten i socialtjänsternas utredningsarbete, är barnets viktigaste behov för att kunna må bra och utvecklas väl, behovet av kärlek från båda sina föräldrar, bortglömt.

Från ”Beslutsunderlag” från början av år 2020 citeras:

”Socialnämnden har inhämtat underlag för att behandla frågan om eventuell påverkan och om begreppet PAS från myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MF0F) som enligt Socialstyrelsen äger frågan om föräldraalienation och PAS. Det framkommer att det i dagsläget inte har tagits ställning till och det finns inte heller några rekommendationer eller publikationer i frågan. I skrivelse från MF0F framgår att hänsyn ska tas till situationen i sin helhet när ett barn utesluter den andra föräldern. Det ska särskilt beaktas att det går att ”utesluta att grundproblematiken handlar om våld eller övergrepp”. Vidare eftersökningar har gjorts om diagnosen Parental alienationssyndrom (PAS) och den erkänns inte som en mental störning i diagnosmanualen DSM–5 eller i ICD–10 som rekommenderas att användas i Sverige enligt Socialstyrelsen.”.

De två senaste två decenniernas forskning om delat föräldraskap och växelvis boende visar entydigt att barnens välmående och sunda utveckling främjas om barnen får dela vardag med båda sina föräldrar när dessa gått isär. Detta naturligtvis under förutsättning att båda föräldrarna är goda nog, dvs. inte allvarligt vanvårdat barnen eller utsatt dem för våld, sexuella övergrepp eller psykisk misshandel. Denna fråga måste ha undersökts väldigt noggrant som ett av de första stegen i fem olika steg då man ska ta reda på om det finns en berättigad grund – eller om det är fråga om en oberättigad grund när ett barn avvisar – eller påstås avvisa – kontakt med sin mamma eller med sin pappa (se nedan om den s.k. Femfaktormodellen).

Låt oss titta närmare på påståendena som ovan citerats. I en skrivelse daterad 2019-10-30 till Utbildningsdepartementet från MFoF (Dnr 4.2.2:1202/19, sid 4 f) står om föräldraalienation:

”Föräldraalienation innebär att ett barn, i regel i samband med konflikt mellan föräldrarna, utsätts för påverkan av den ena föräldern eller annan närstående som leder till att ´den andra´ föräldern utan grund görs främmande för barnet. Studier visar att barn som varit med om detta ofta får svåra problem som vuxna. I Sverige saknas ännu till stor del forskning kring detta, och mer kunskap efterfrågas av de yrkesverksamma. Hur man kan identifiera när detta förekommer är en nyckelfråga, samt hur man kan agera när det sker.”

Internationellt finns omfattande forskningsrapporter, åtkomliga i en databas med 1500 artiklar och böcker om föräldraalienation från ett 60-tal länder. En lista på över 100 förhandsgranskade artiklar i ansedda tidskrifter finns publicerad på den öppna avdelningen kallad RESOURCES på hemsidan för Parental Alienation Study Group (PASG), som undertecknad ansvarar för.

Ordförande i PASG, professor emeritus i psykiatri, William Bernet, har nyligen, med anledning av att ansvariga för ICD-11 i februari 2020, efter påtryckningar från professionella som anser att de försvarar kvinnor och barn, drog tillbaka föräldraalienation från indexdelen, där den infördes under 2018, tillskrivit den ansvariga WHO-kommittén, en text som undertecknad med hans tillåtelse har översatt:

“Faktum är att ämnet föräldraalienation har diskuterats i förhandsgranskad klinisk litteratur så som: The Journal of the American Academy of Child and Adolescent  Psychiatry; Pediatrics, the journal of the American Academy of Pediatrics; Psychology, Public Policy and Law, som ges ut av American Psychological Association; the American Journal of Family Therapy; the Journal of Divorce and Remarriage (US); Annales Médico-psychologiques (Frankrike); L´Encéphale (Frankrike); Maltrattamento e Abuso all´Infanzia (Italien); the Comprehensive Textbook of Psychiatry (US); och Encyclopedia of Clinical Psyhology (UK).

Korrekt är att konstatera att föräldraalienation är en fråga i både kliniska och juridiska sammanhang. Samma sak kan sägas om posttraumatisk stress disorder (PTSD); Jag har läst att PTSD används mer i juridiska miljöer än någon annan psykiatrisk diagnos. Diagnosen barnmisshandel används också i juridiska miljöer. Emellertid, föreslår ingen att PTSD och barnmisshandel ska tas bort ur ICD-11 därför att dessa termer ofta används i juridiska sammanhang.

Det är felaktigt att påstå att införandet av föräldraalienation i ICD-11 inte skulle bidra till hälsostatistiken. Vi beräknar att hundra tusentals barn och familjer påverkas av föräldraalienation. Kliniskt verksamma – psykologer, psykiatriker, barnläkare, socialarbetare, sköterskor, rådgivare – måste kunna identifiera och klassificera dessa individer så att de erhåller passande interventioner så snart som möjligt.

Det är felaktigt att påstå att det inte finns några hälsovårdande interventioner för föräldraalienation. Det har gjorts utvärderande undersökningar av minst två interventioner   (Family Bridges och Family Reflections) som publicerats i förhandsgranskade tidskrifter. Det finns tre kapitel som handlar om interventioner för mild, måttlig och allvarlig grad av föräldraalienation i Parental Alienation: The Handbook for Mental Health and Legal Professionals (2013). En annan relevant bok är Working with Alienated Children and Families: A Clinical Guidebook (2013).

Det är felaktigt att påstå att om inte parental alienation finns i index för ICD-11, ”kan annat ICD-11 innehåll vägleda kodningen till caregiver-child relationship problem”. Utan att använda index, finns ingen möjlighet för någon vårdgivare att känna till att caregiver-child relationship problem kan användas för att koda fall av föräldraalienation.

Det är högst sannolikt felaktigt att påstå att ”WHO har noggrant gått igenom allt material som fåtts in.” Eftersom transparens är viktigt att ta hänsyn till, vad exakt har MSAC sekreteriatet granskat? Har de gått igenom de tusentals sidor med dokument, artiklar, och forskning rörande föräldraalienation som ICD-10 Revision Commission erhållit sedan 2009? Har de läst de två böckerna – Parental Alienation, DSM-5, and ICD-11 och Parental Alienation: The Handbook for Mental Health and Legal Professions – som ´medlemmarna i Revisionskommittén förseddes med? ”

I det andra internationella diagnossystemet, DSM-5 publicerat av APA, finns flera diagnoser som beskriver olika aspekter av föräldraalienation. Detta har sammanfattats av den tyske psykiatern Wilfrid von Boch-Galhau, i en artikel ”PA(S) – en allvarlig form av psykisk barnmisshandel”, som har översatts till svenska och, efter nej till publicering från Socialvetenskaplig Tidskrift, publicerats på två hemsidor (www.ompa.se, www.avskildabarn.se)  I denna artikel (publicerad på tyska i Neuropsychiatrie (2018) 32:133–148 https://doi.org/10.1007/s40211-018-0267-0 och på engelska i Mental Health Family Medicine (2018) 14: 725-739, skriver von Boch-Galhau om de DSM-5 diagnoser som berör föräldraalienation:

”Parental alienation: Föräldraalienation – är enligt Diagnostic and Statistical Manual DSM-5 (den tongivande diagnoskatalogen i USA) en kliniskt relevant relationsstörning (parent-child relational problem) med betydande följder för de drabbade barnen. Detta erkänns formellt inte på alla håll under begreppet parental alienation. Därför har American Psychiatric Association (APA) ännu inte uttryckligen tagit in begreppet parental alienation i DSM-5. Vidare ses PA(S) inte som ett tillstånd inom barnet och därför inte som ett individuellt ”Mental Condition”.

Två nya och två gamla diagnoser (Child psychological abuse, Child affected by parental relationship distress (CAPRD), Parent-child-relational-problem och Induced delusional disorder) möjliggör för psykologiska/psykiatriska kliniker och sakkunniga i domstol att identifiera och differentialdiagnostiskt urskilja dem som har drabbats av föräldraalienation.”

Ur några svenska publikationer om föräldraalienation, ordnade kronologiskt:

1997. Hellblom Sjögren. Hemligheter och Minnen. Att utreda tillförlitlighet i sexualbrottmål:

”Hösten 1996, då det således gått nästan fyra år efter Anns första grundlösa anklagelser, hade – enligt pappans advokat – ett par personer från socialförvaltningen förstått, det som kartlades i min utredning, att Ann påverkar barnen, förhindrar dem att träffa sin pappa och skrämmer dem för sin pappa.” (sid 126)

”I skilsmässofall kan en viktig drivkraft för att utveckla en övergreppstanke vara att vinna vårdnaden och skada barnets känslomässiga relation med den andra föräldern. Detta har ingående beskrivits av den amerikanske psykiatern som gett företeelsen, då barnet skadas av den ena förälderns negativa programmering om den andra föräldern, ett namn. Han kallar det Parental Alienation Syndrome. Detta av Gardner beskrivna syndrom är enligt Rand en undergrupp av MSP.” (sid 336, det som refereras till är: 1990. Deirdre Rand. Münchhausen Syndrome by Proxy: Integration of Classic and Contemporary Types, Issues in Child Abuse Accusations, 1990 (2); 2: 83-89) 

2011/2012. Hellblom Sjögren. Barnets rätt till familjeliv. 25 svenska fallstudier av föräldraalienation:

”Konsekvenser för barnet av att avskiljas från föräldrar och familj, som ger barnet positiv och känslomässig närhet, handlar inte bara om risker för att utveckla antisocialt beteende som kan leda till kriminalitet, utan också om ökad risk för psykisk ohälsa, skolmisslyckande, självmord, och om att få sociala svårigheter i vuxenlivet.” (sid 47)

2017. Rädda Barnen. Ett fredat rum. Att arbeta med barn och föräldrar i högintensiva familjerättsliga konflikter:

”Alienation skadar barn känslomässigt. De flesta barn vill ha båda sina föräldrar i sitt liv och att avvisa en av föräldrarna och den delen av släkten gör att barnen förlorar halva sig själv. Insnärjdheten med den favoriserade föräldern kan skada den normala separations- och individuationsprocessen, vilket påverkar barnets kompisrelationer. De kan också få problem med realitetsprövningen, eftersom gränserna för vad som är sant och falskt har suddats ut.”(sid 44-45)

2018.Harman och Biringen. Föräldrar som beter sig illa. Hur institutioner och samhället hjälper till att alienera barn fån sina kärleksfulla familjer:

”Även om domstolarna ofta har sympati för den förälder som inte har vårdnaden dömer de ofta efter barnens önskemål, vilka ofta förvanskas kraftigt av den förälder som har vårdnaden.” (sid 175)

”Föräldraalienation är ett socialt och kulturellt problem. Det påverkar vänner, släktingar, skolor och fritidsverksamheter, ekonomiska institutioner, arbetsgivare, vårdanställda och ett överbelamrat rättsväsende och domstolssystem. De som förnekar och minimerar problemet stöder beteendet, och de som tiger är medskyldiga. Det är på tiden att vi ser det här problemet ur det systemperspektiv det har, och hur vi alla bidrar till det, såväl medvetet som omedvetet.” (sid 197)

2019. Lytsy och Bergenstein. Barn som tvingas välja bort en förälder. Föräldraalienation i Sverige: fakta, rättsregler, erfarenheter:

”- Syftet med studien var inte att kartlägga förekomsten av föräldraalienation, men de svar vi fick på frågor om synen på det egna och den andra förälderns föräldraskap gav det resultatet, säger Annika Rejmer, Så det är vetenskapligt fastställt nu, att föräldraalienation finns här i Sverige.

-Våra resultat visar till exempel, att ungefär en mamma av tre och en pappa av sju anser att den andra föräldern är en oviktig person för barnet.” (sid 274)

Rekommendationer då allvarlig föräldrafientliggjöring/föräldraalienation konstaterats

När man efter noggranna undersökningar besvarat nedanstående fem frågor: de två första med ja, den andra med nej, fråga fyra och fem med ja, är det högst sannolikt fråga om den mest allvarliga formen av föräldraalienation. De fem frågorna (i den s.k. Femfaktormodellen efter Baker & Bernet) är:

1. Avvisar barnet sin ena förälder kategoriskt?
2. Har barnet tidigare haft en bra och kärleksfull relation med denna förälder?
3. Finns bekräftade uppgifter om att den avvisade föräldern utsatt barnet för sexuellt övergrepp, våld eller vanvård?
4. Är det dokumenterat att den förälder som barnet inte avvisar (den favoriserade föräldern) använt sig av ett flertal av de 17 s.k. alienationsstrategier som efter flera studier identifierats hos föräldrar som påverkat sina barn att avvisa den andra föräldern?
5. Uppvisar barnet i sitt beteende på ett flertal olikartade sätt att barnet är alienerat (har ett beteende överensstämmande med de åtta kriterier som i en stor mängd undersökningar gång på gång identifierats)?

I Norge används mestadels det beskrivande begreppet ”foreldrefientliggjørelse” för att beteckna föräldraalienation (parental alienation). I en artikel i Läkartidningen användes också beskrivande beteckningar för att särskilja berättigade avvisanden av en förälder som av barnet kan upplevas farlig från oberättigade avvisanden, en förälder som gjorts farlig för barnet. Rubriken var ”Farlig – eller farliggjord mamma?” (Hellblom Sjögren

Internationellt används beteckningen parental alienation. Hur kan barnet få hjälp och skydd om och när allvarliga föräldraalienation konstaterats? Nedan citeras en källa:

”Det är vanligtvis nödvändigt att skydda barnet från den alienerande förälderns inflytande genom att flytta barnet från denna förälders omvårdnad, starkt begränsa denna förälders tid med barnet, och kräva att denna tid skall övervakas. Detta gäller, när en förälder avsiktligt orsakar ett barn att avvisa en relation med den andra föräldern, vilket innebär barnmisshandel. Interventionen liknar det som händer i fall av fysiska och sexuella övergrepp, dvs. flyttning av barnet bort från denna förälder, åtminstone temporärt.”

Källa:2020. Koszyk & Bernet. Treatment and Prevention of Parental Alienation, Psychiatric Times, March 20, 2020. https://www.psychiatrictimes.com/forensic-psychiatry/treatment-and-prevention-parental-alienation/page/0/1

Ansvariga handläggare för åtgärder och beslut gällande den ”dämpade och nedstämda” 7-åringen, gjorde det motsatta. De tvingade barnet att sätta sin tilltro till den förälder, som grundlöst avskilt barnet från sin andra förälder.

De skyddade inte barnet utan gav stöd och hjälp åt den som misshandlade barnet.