LHS juni 2007, Kommentar angående en egentligen mycket ovanlig diagnos, MSbP

Lena Hellblom Sjögren fil dr, leg psykolog

2007-06-03

 

Kort sakkunnig kommentar gällande Munchhausen Syndrom By Proxy, MSBP, i utredning gällande boende, umgänge och vårdnad för barnet NN född i slutet av 2003

 

 Bakgrund, uppdrag och underlagsmaterial

Y, den ena av två föräldrar som befinner sig i tvist sedan sin separation våren 2005,  tog per telefon kontakt med undertecknad och frågade om det var möjligt att få en kommentar till en diagnos som hon uppfattade hade ställts på henne i en utredning gjord av socialtjänsten. Undertecknad klargjorde att förutsättningslöshet gäller.

 

Det  står i underlagsmaterialet  om MSBP, med referens till Kari Killén, och det är detta som undertecknad nedan  kommenterar.

(Undertecknad blev självständig psykolog 1975, disputerade 1985 i pedagogik, och har sedan 1990 varit verksam som sakkunnigutredare utifrån egen firma i komplicerade vårdnads- och sexualbrottmål, samt verksam som föreläsare och författare i dessa ämnen.)

 

Kari Killén

Kari Killén är vad undertecknad vet i dag professor emeritus. Hennes grundutbildning är socionom. 1988 disputerade hon i Norge, knuten till NOVA, Norsk institutt for forskning om oppvekst, velferd og aldring. Hennes doktorsavhandling har titeln ”Omsorgssvikt og barnemishandling.”

Kari Killén har skrivit flera andra fackböcker och artiklar om omsorgssvikt, anknytning, förebyggande arbete, samt varit verksam som kliniker, handledare, föreläsare. På svenska har förlaget Wahlström & Widstrand givit ut följande böcker av Kari Killén:

Försummade familjer, 1982,

Barn som far illa, 1990,

Handledning i socialt arbete, 1990,

Svikna barn. Om bristande omsorg och vårt ansvar för de utsatta barnen, 1993.

Den socialsekreterare som utrett NNs och hennes brors situation och deras föräldrar, har hänvisat till ”Svikna barn,” andra upplagan tryckt 1999, efter att hon beskrivit att modern visat brist på struktur och förmedlat en bild till barnen av deras pappa som farlig.

 

Lojalitetskonflikt för barn i separationskonflikter

Utredaren hänvisar till det Kari Killén skrivit om att barnen då föräldrarna har samarbetssvårigheter försätts i en lojalitetskonflikt, och menar att denna måste förvärras i förhållande till deras pappa genom mammans ”bild av P som kvinno- och barnmisshandlare samt presumtiv barnadödare.” (citerat från sid 6 överst i ”Analys och bedömning.”)

De flesta föräldrar kan bli frustrerade och tala illa om varandra i samband med en separation. Om det hänt något som gör att den ena känner sig mer sårad eller kränkt (i detta fall kanske aborten är en sådan faktor) än den andra kan det ta längre tid för föräldrarna att inse att det är de vuxna som skilt sig från varandra. Följaktligen kan det ta längre tid innan de börjar samarbeta för att det ska bli så bra som möjligt för barnen. De flesta föräldrar vet att barnen INTE skilt sig från någon av föräldrarna, utan att barnen behöver kontakt med båda sina föräldrar.

 

Föräldra alienation syndrom (Parental Alienation Syndrome, PAS)

OM det går att dokumentera att den ena föräldern efter separationen i handling och ord förmedlar till barnen att barnen skall välja bort den andra föräldern, så som de själva valt bort den personen, är det ett orostecken.

OM det går att dokumentera att barnen införlivat den förälderns avståndstagande, och själva tar avstånd från denna  förälder i tron att det är deras egen vilja, ja då kan det vara fråga om en form av psykisk misshandel som genom den amerikanske barnläkaren/psykiatern Richard Gardner, fått namnet PAS= Parental Alienation Syndrome. I en internationell handbok, utkommen 2006 tas olika aspekter och erfarenheter av PAS upp, (2006): Gardner, Sauber, Lorandos: The International Handbook of Parental Alienation Syndrome. Conceptual, Clinical and  Legal Considerations.

Det går dock inte att tala om PAS i de fall när det finns befogad anledning för barnen att ta avstånd från en förälder, så som är fallet vid vanvård, misshandel, övergrepp.

 

Muncchausen Syndrome By Proxy

I aktuell utredning sid 6 i avslutande delen, står (mitt på sidan):

”Utredaren är väl medveten om att Y inte fabricerar att barnen lider av somatiska sjukdomar, ej heller utsätter dem för smärtsamma medicinska undersökningar eller ingrepp. Utredaren bedömer dock att det inte går att bortse från likheterna mellan NNs och broderns situation och den situation som barn som utsätts för ”Munchhausen by proxy” befinner sig i.”

Utredaren, som mig veterligt inte har kompetens att ställa psykiatriska diagnoser, hänvisar till vad Kari Killén skrivit om detta syndrom. Kari Killén i sin tur bygger det hon skrivit om detta syndrom på vad Roy Meadow skrivit.

Meadow är en numera pensionerad barnläkare som gjorde sig ett stort namn då han 1977 lanserade detta syndrom i Lancet (1977:2;343-345 ”Munchhausen syndrome by proxy: the hinterland of child abuse”). Bakgrunden var att han på sin barnläkarmottagning mött mammor som sökte många gånger för sina barn och ville ha olika, och ibland smärtsamma undersökningar utförda.

Meadow fann att mammorna framkallade symtom på sina barn eller beskrev sjukdomssymtom som barnen inte hade. Han menade att detta var ett sätt för mammorna att få uppmärksamhet till sig själva, därav namnet; Baron Munchhausen hittade på sånt som inte fanns, här var det fråga om mammor som hittade på sjukdomar för sina barn. Via barnen som ombud (by proxy)  fick mammorna uppmärksamhet.

Det finns belagt att mammor – och också pappor –  har gjort sina barn mycket illa (ibland med dödlig utgång) genom att förgifta dem, kväva dem, ge dem för mycket mediciner, dränka dem. Det är bättre, anser undertecknad, att tala om föräldrar som försökt förgifta, kväva, övermedicinerat eller dränkt sina barn. Detta framförde jag i i en artikel i Läkartidningen 2001(98): 47,  som hade rubriken ”Farlig eller farliggjord mamma?”

Det finns belagt att flera barn har dött på grund av att deras mammor felaktigt diagnosticerats som MSBP. Barnens symtom har på grund av denna felaktiga diagnos inte tagits på allvar och barnen har inte fått adekvata medicinska undersökningar och adekvat vård. Det har varit fallet i samband med ovanliga sjukdomar, eller med symtom som felaktigt tros ha framkallats av mamman.

M.A.M.A. heter ett nätverk som bildats efter att MSBP-diagnosen spritt sig.  Förkortningen står för ”Mothers Against Munchhusen Syndome By Proxy Allegations, men nätverket vänder sig till alla föräldrar som felaktigt beskylls för att göra sina barn sjuka, eller döda dem.

Roy Meadow ställdes år 2004 till svars för  vittnesmål han avlagt och som visade sig inte hålla måttet. The General Medical Council, GMC, tillkännagav i juli 2005 att sir Roy Meadow gjort sig skyldig till ”serious professional misconduct,”  dvs. han hade inte levt upp till kravet på vetenskap och beprövad erfarenhet (citerat från BBC NEWS 24  15 juli 2005).

Detta beslut från GMC innebar att Meadow avlegitimerades som läkare. Därefter har en del ansett att GMC:s dom var för hård, och varnat för att barnexperter inte kommer att våga vittna om de kan riskera så svåra konsekvenser som Meadow, som man menar hade vittnat i god tro

Då Roy Meadow pensionerats fann en domstol i London att Meadows tidigare straff var onödigt hårt, domstolen menade att Meadow gjort sig skyldig till ett misstag. En av flera mödrar som på grund av Meadows expetutlåtande  anklagats och dömts för sina barns död, Donna Anthony som satt sju år i fängelse, sa: ”Personligen är allt jag velat de senaste sju åren att få en enkel ursäkt och att han medger att han hade fel,” (källa : Times online February 17, 2006).

De flesta är överens om att MSBP är en mycket ifrågasatt diagnos.

 

Summerande  kommentar

Utredaren skrev sid 9 i den avslutande delen att hon bedömde att mamman Y hade starkt nedsatt förmåga att ”bemöta barnen med empati”, och därefter:

”Sammantaget bedömer utredaren att Y uppvisar brister i två centrala föräldraförmågor och att detta får konsekvensen att barnen i hennes vård utsätts för psykiska övergrepp. /…/

Utredaren bedömer att P har förmåga att tillgodose barnens samtliga behov.”

Utredaren blandar ihop olika saker, urskiljer inte situationsbestämda svagheter från permanenta svagheter eller brister. Utredaren har, utifrån det jag kunnat läsa mig till i hennes utredning, ej tillräcklig kompetens för att göra de bedömningar hon gör.

Barnpsykiatern Magnus Kihlbom har betonat hur viktigt det är för barnen att ha sina egna bilder av sina båda föräldrar, och inte ha andras föreställningar om en förälder, se hans  inledningskapitel till Rädda Barnens skrift 1998: ”Relationen till föräldrarna – grunden för barnets psykiska utveckling”, i Barnets rätt till båda föräldrarna.

Undertecknad håller med och vill understryka vikten av att barnen får vara med båda sina föräldrar i så många vardagssituationer som möjligt, dvs. dela vardagsliv med båda.

Lena Hellblom Sjögren vs. The Swedish Psychology Association

What happened in the case of the Swedish Psychological Association, SPA vs LHS, Lena Hellblom Sjögren, accused of supporting the “pedophile theory called PAS”?

A  new book by Lena Hellblom Sjögren, LHS, was published  in 2012: The child´s right to family life. 25 Swedish case studies of parental alienation.

This book was withdrawn in spring 2013. The smearing of LHS and her work had then intensified.

No one in Sweden officially criticized the fact that a well-known big publishing house (Studentlitteratur) withdrew a book they had published, by  referring to “controversies” ,  above all to the (unjustified) decision without any motivation to exclude LHS from the Swedish Psychological Association 7 months after she had exited the union at her own request.

LHS exited her union, the Swedish Psychological Association,  SPA, in November 2011 . The background for that had to do with SPA´s resistance to learn anything about parental alienation and to investigate properly by reading LHS two investigations that had been reported to the ethical board.

In June 2012 LHS  received a letter by post with a decision  from the board of SPA telling that they had decided to regard LHS as a member, and that they had decided to exclude her. There was no motivation or explanation for these decisions.

In  the shift of January/February 2013 someone told LHS  that on SAPs website there was a defaming text on 5 pages about LHS and her work. This text was called a statement from the ethical board , sanctioned by the board of SAP. It was a text that never had been presented to LHS.

This text of defamation that was not substantiated was quoted in every court session LHS was called to since, used to argue for not paying any attention to her  investigation in that case, or to her expertise witness on parental alienation.

LHS sued SPA. There was a preparatory meeting in the district court of Stockholm in June 2014. It was decided that there should be a court session in December.

The judge also demanded  the SPA lawyer to write down the explanation for their exclusion decision. He after some time instead suggested to settle. In a court decision based on the settlement  made between LHS´s lawyer and the SPA´s  lawyer it says that SPA´s  decision is without effect  because it was not motivated.

A detail LHS wants to give you is what PAS was called by an Appeal court in Sweden recently when LHS had sent them the bibliography made by professor William Bernet on literature about parental alienation. It was called the PARENTAL ABDUCTION SYNDROME  in their listing of documents . It might be something to consider in the most severe cases as a descriptive label ?

If you have any questions or comments you are welcome to contact

Lena Hellblom Sjögren PhD, licensed psychologist,Testimonia KB, mail@testimonia.se

Mobile: +46 709 88 88 68

 

Some more details on the matter (written in spring 2013):

I had been criticized regarding two cases  I had investigated where the children without justification had been taken into control by one parent and also had been influenced to reject the parent they were only allowed to meet occasionally,
My resignation as a member of the Swedish Psychological Association, due to their total lack of interest to learn anything about parental alienation, dated the 11th of November 2011 was accepted in a letter dated the 17th of November 2011. I decided that I did not any longer want to me a member after having tried but been refused to have the statements I had done read by the members of the Ethical board in the Swedish Psychological Association.

After half a year, in the beginning of June 2012 I received a formal letter from the Swedish Psychological Association informing me shortly that
The board of the Swedish Psychological Association had the 31st of May 2012 decided that I was to be considered a member of the Swedish Psychological Association, and that
The board had decided to exclude me as a member.

There was no information why.

After yet an another half year, on the 30th of January in 2013 a person in a parent´s organization called and asked if I had seen that the Swedish Psychological Association on its website had what this person called slander of me and my work. I didn´t know anything about that, I looked up the link I had been given and read what was called a statement from the Ethical board of the Swedish Psychological Association. It was 5 pages of unsubstantiated denigration and false information, with no mentioning of parental alienation, ending with a recommendation to exclude me as a member of the Swedish Psychological Association.

This document, that never had been sent to me, has been cited in courtt and also in verdicts in both criminal and civil cases where I have done investigations. Those who have cited this web site published statement from the Swedish Psychological Association have argued that my work is worthless, that I am unethical, and my investigations ought not to be considered at all.
A judge, a layman judge in a lower court in Stockholm, published a statement on a blog, just after I had witnessed on the 30th of May 2013. This was a case investigated by me in 2008 after which two courts had given sole custody to the father to help the 4 children to keep contact with both parents, but the mother has since then kept the children. The layman judge, a witness for the mother, called the theory of parental alienation a pedophile theory and asked how the publishing house, Studentlitteratur, that in 2012 published my latest book “The child´s right to family life. 25 Swedish case studies of parental alienation” could have published such a book in defense for pedophile fathers by an author who gets well payed by pedophile fathers to help them.

I forwarded this text to the editor responsible for psychology, whom I have had a good cooperation with when producing my book, thinking that Studentlitteratur would take action against the slander against them. Instead I got an email explaining that the publishing house had, because of the controversies and that they didn´t want to take side, decided to withdraw my book.
I asked to have a formal decision and the arguments behind such a shocking decision. The one with legal responsibility in the publishing house wrote me an email saying that they had been concerned when taking part of the statement regarding ethical issues from the Swedish Psychological Association and therefore had made their decision to withdraw my book.
9-12 July 2013 the Swedish Psychological Association will host an international conference, the 13th European Congress of Psychology.
There will be no mentioning of children being damaged, often for life, when separated from a parent and influenced to reject that parent without any substantiated cause.
After I had managed in 2008 , after years of efforts, to have an article published of the damaging effects of separating a child from a loved and loving parent and influencing the child to think that it is the child´s own will to reject that parent, in the magazine for the Swedish Psychological Association, the only reaction was from a child psychiatrist. He wrote,: don´t believe a word of what Lena Hellblom Sjögren says.
I feel confident that sometimes in the future this kind of psychological abuse of children will be accepted also in Sweden.

 

Twice a lecturer from abroad has been invited to Sweden to inform about PAS…

 Report from Lena Hellblom Sjögren, March 2016
The desinformation in Sweden on parental alienation is still massive, but I am confident it will change as you cannot shut your eyes for ever about the psychological child abuse going on when children are cut off from one or from both parents without a justified cause.
On two occasions  someone from abroad has been invited to Sweden to lecture about parental alienation.
Once was  in 2011, when ROKS, the national organization for women´s shelters invited Jennifer Hoult, a former prosecutor, now I think practising as a lawyer.
The other occasion was in the autumn 2015 when the same Jennifer Hoult was invited by a new organization, ”Barnskydsrådet” in Uppsala founded by people, seeing themselves as child protectors.
Jennifer Hoult  gave on both occasions a simplified and defaming desinfomation under the same title  as her article she has written: The Evidentiary Admissibility of Parental Alienation Syndrome: Science, Law, and Policy.
On the net I found  a Jennifer Hoult, who in the early 1990s said that she as an adult had recovered her repressed memories of her father having sexually abused and raped her when  she was a child. So I wrote to my colleagues in the US:
Is she the same person that sued her father David, a medical doctor, based on her alleged recovered memories of being sexually abused and raped by him during her age of 4-17?

One of those I asked reported back:

Jennifer Hoult is on my list of crazy detractors. She did indeed sue her father, a MIT math professor. The professor & his lawyer thought Jennifer’s accusations were so far fetched that no one in their right mind would believe them. I think they even went to trial without an expert…….. And lost. 

Jennifer Hoult  in the 1990s thus claimed she had got so called repressed memories of her father´s sexual assualts – including repeated rapes – during her years 4-17, memories that she then as an adult had started ”recover”. This text from the web June 28, 2009 tells about it:

Jennifer Hoult – Article on Parental Alienation Credibility is Suspect

The Evidentiary Admissibility of Parental Alienation Syndrome: Science, Law, and Policy

I wanted to find out more about the writer of the article above and found this nonsense article about Jennifer Hoult. Apparently Ms. Hoult, now an attorney, realized that there is big dollars in prosecuting for “repressed memories” and like a lot of rabid feminist attorneys, attack parental alienation, not on its merits, but because by keeping false allegations and repressed memories as part of the family law cycle, they can keep making $$Billions of Dollars in Legal fees, and keep the cycle of child abuse alive.

HOULT [MASSACHUSETTS] David Hoult, 68, was arrested and sent to prison
in October 2003. The now-retired MIT professor Hoult was originally
accused by his daughter, Jennifer, who had begun therapy in the fall
of 1984 with an unlicensed New York psychotherapist for problems that
included divided loyalties surrounding her parents’ divorce. Jennifer
recovered memories that she had been abused, and she sued her father
in 1988, claiming she had been molested from the ages of 4 years to 17
years, hundreds if not thousands of times and sometimes with many
family members nearby. She claimed that she buried these memories
until she was 24 years old.

The case went to trial in U.S. District Court in Massachusetts (Hoult
v. Hoult, 1993). Jennifer Hoult was on the stand for three days and
had experts to support her. David Hoult’s attorney had no experts or
even character witnesses. The attorney apparently believed that the
implausibility of the “memories” would be enough. He thought wrongly.
A Massachusetts jury awarded Jennifer $500,000 that David Hoult never
paid, the reason he is now in prison.”

 

What Jennifer Hoult said in 2011 on the feminist meeting in Sweden about parental alienation was reported in ”Feminstic Perspective” (by Gerda Christensson 2011-11-11) under the heading:

PAS make abused children mute

”There is a wide spread myth that mothers in custody battles make up that their children have been abused by the father, according to the participants on the ROKS conference…

Earlier those who urge the PAS-theory said that PAS wason its way to be included among scientifically  accepted diagnoses in he US, but with time there are fewer who tick to that. PAS s not a scinetifically approved diagnosis. On the contrary it has been dismissed by most psychologists and medical docors in the US.”

FACTS:

DSM – the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders is not based on science, but is an internationally used manual, in Sweden used in combination with ICD – International Clasification of Diseases, a manual much more used internationally.

In the issue DSM-5, published in 2015 there are four diagnoses with reference to damages caused by cutting children off from half of their rootsystem and influence them to reject those´whom they have been cut off from. These four diagnoses are:

child affected by parental relationship distress

parent-child relational problem

child psychological abuse

factitious disorder

POETRY 2013 2 200502_Grass_Roots

Back to what was written in 2011 referring to the invited ”expert” Jennifer Hoult on the ROKS-conference:

”Gardner witnessed to the benefit of men in about 400 legal cases in the US. No one checked his background, or if he was what he gave himself out as. He gave himself out as an expert – a professor at Columbia University. In reality he had an unpaid position as a volunteer at the university, while he earnd his money by giving witness in court trials.

Jennifer Hoult also told that Richard Gardner wrote a lot of books,that he published by his own  publishing house…

Jennier Hoult also commented on Gardner´s minimizing of sexual abuse of children. She meant that from a pedophile prespective Gardner´s theory becomes logical.

– The only abuse then taking place is the alienation, as the incest is not seen as abuse.”

Other lecturers who agreed with Jenifer Hoult, the alleged victim of her father´s abuse of her as a child, were Eva Diesen, presented as a legal professional specialized in children´s rights, sexual crimes and animal protection, and Eva Kornhall a lawyer who said:

-PAS exists  to make excuses for what children tell about sexual abuse. PAS makes the children keep silent, Through PAS the society makes the children hold their tongues…

-The father´s right to his children has bigger importance than the children´s right to a safeupbringing.

-Only 3% av cases reported to the polce lead to verdicts of guilt, and these are mostly the caes where the man has confessed…

At the end of the conference the question of how it could be that such a, according to Eva Kornhall,  false doctrine could have had such an impact. She is of the opinion that it is due to ”unlikely clever lobbying.

-Behind there are financially strong pedophile groups.”

FACTS:

The symposium in Uppsala in 2015 was called “Children´s statements”, and was  arranged by a cooperative organization formed in 2012 called “Barnskyddsrådet”/Child protection council.” In this organization you can find persons from organizations  and authorities such as Save the children, the social services, the  Academic hospital  in Uppsala, the school, the preschool, and the “Barnombudsmannen In Uppsala”.

The chair of the last organization, Lisa Skiöld also chaired the symposium. She translated from my information pamphlet about my book THE CHILD´S RIGHT TO FAMILY LIFE. 25 SWEDISH CASE STUDIES OF  PARENTAL ALIENATION  to Jennifer Hoult, JF, before this lady started her lecture as the last speaker.

Jennifer Hoult  started with referring to the dinner conversation she had had the evening before with the organizers  and gave her experiences on children´s statements. She said she had had about 1000 cases  as a prosecutor/counselor and that children do not lie about sexual abuse. She stated:

–          It is extremely unusual with false accounts of sexual abuse, about 2 %.

 She went on saying  that  children very easily can be abused and often are in a very short time, also with other people around. It doesn´t take many seconds to put a finger in the child´s vagina for the pedophile, or to abuse the child while the person accompanying

The child for visitation pays a visit to the toilet. JF gave high figures on the numbers of girls – and boys (good of her to not forget that boys can be sexually abused) – that are sexually abused in the states.

 JF heavily criticized the system in the US, that according to her does not handle sexual abuse cases in a correct way and that does not punish the pedophiles, but let them go.

–          Not potential harm but real serious harm is often not enough for state intervention. Children have no standing and no rights.

She then turned to criticize PAS and above all Richard Gardner. She showed and read out loud a lot of what she said was his opinion that pedophilia was something natural and good. Here is from my notes, please be aware that I can have missed words and meaning as I did not audio record what she said:

–          There is an assumption that bad-mouthing of one parent makes the child turn against that parent. That is not true.

–          If you don´t like your parent does that make you mentally ill?

–          Gardner presented PAS as a medical methodology which it is not.

–          Gardner published a lot of literature on his own.

–          He was not alive for me to ask him how  pedophilia and necrophilia can support the species as he wrote.

She waved with the information pamphlet about my book, and said that Lisa (the chair) had translated it to her and she said:

–          It says that parental alienation is the worse form of psychological abuse towards a child. It was they all say. That is not true!

 She turned to the audience (about 40 people, most women) and asked us if we knew the solution by king Salomon with the two women fighting over one child.

–          This is what we do, we slice up the children´s time.

–          You do not diagnose a fracture from something done by another person.

–          Gardner was an unemployed in Colombia university, a volunteer. Noone controlled his affillation.

JH then gave more figures on pedophilia – with no mentioning of her sources for these figures.

–          20 % of cases of pedophilia consist of penetration of children in dipers.

She cited Matt 7:15 Beware wolves in sheep´s clothing.

–          One pedophile had committed 300 cases of rape when he was caught! Most of the pedophiles walk without punishment.

–          It takes a few seconds to rape a child.

When JH then turned to talk about  “Reunification Therapy” I made these  notes from her speech:

–          It is a lot of money, but no medical treatment.

–          They spend a week threatening the child.

–          Threaten the child that the child will never see the other parent again.

–           Isolation, threatening the children with no one there to be their advocates – IT IS BRAINWASHING.

JH referred to the Geneva  convention on torture, article 1 and stated:

–          Reunification therapy constitutes torture of children.

–          It is also a violation of the Universal Declaration of Human Rights: Freedom of thought, freedom of speech.

She was told she had gone out of time and finished her speech with referring to the good intentions to help and the help there is for all those who have been abused_

–          There is help out there for all who have been abused.

Then there was time for questions sent by sms from the audience  to the chair who picked some out.

I did not write those questions down, I just made notes about some of the things JH said in her answers:

–          There are many judges who violate the rules of law. They order the children reunification therapy without a proceeding.

–          The rule of law is not in rule.

–          A parent can put pressure on a child but it doesn´t  neccesarily turn the child against  the other parent. Alienation is as estrangement.

–          My position is that it is a violation of the child´s human rights to force the child to love the other parent.

–          If you use money for reunification therapy you will not have contact with your child and grand children. My advice is to respect the child´s will.

FACTS

Jennifer Houlds doesn´t give her audience information based on research and empirically proved facts.

A new study has demonstrated that by use of the PARQ – Parental Acceptance-Rejection Questionnaire, developed by Ronald Rohner et al, alienated children can clearly be distinguished from estranged children (2016, Bernet, W., Öngider-Gregory, N., Reay, K.M., Rohnerm R.P. An Objective Measure of Splitting in Parental Alienation: The Parental Acceptance-Rejection Questionnaire, article under publication)

Based on human experiences,  science, and empirical observations we know that children need close contact with both parents for their healthy development. They  need their love and acceptance, and need to be allowed to love both their parents – without having to choose one of them.

Children can easily be influenced, mostly in combination with separation, to reject the parent the child is separated from. Love/acceptance from the parents (or those who are by the child´s side like parents) is the child´s basic need and it is in accordance with the national legislation of children´s rights, and in accordance with universal human rights, and with article 8 in the European Declaration of Human Rights.

_____________________

Information till berörda

AUXJX50V26

”I ETT BARNS SKEPNAD UPPENBARAS LIVETS MENING”

Aforism av Rabindrantah Tagore

De allra flesta barn får uppleva, även efter sina föräldrars separation från varandra, att de är älskade av båda sina föräldrar och dessa familjenätverk. Men ibland är det föräldrar som utan att det finns en grund i något allvarligt den andra föräldern gjort barnet, avskiljer barnet och påverkar barnet att bli lika avståndstagande som han/hon själv är. De föräldrar som gör så förstår inte, eller vill inte förstå, att det är de vuxna som skilt sig från varandra. Detta mindretal föräldrar, än så länge flera mödrar än fäder, saknar insikt om att en separation inte ska medföra barnets separation från en av sina föräldrar – och alla som hör ihop med denna förälder.

 

Berörd är du som är mamma eller pappa och tvingats uppleva att ditt/dina barn plötsligt vänt sig bort från dig, efter att den andra föräldern, ofta understödd av hjälpare i sin omgivning (en ny partner, en mamma/pappa, en socialsekreterare, en självutnämnd eller legitimerad terapeut), tagit kontrollen över ert/era barn och hävdar att barnet/barnen inte vill träffa dig.

Mammor och pappor som utan någon rimlig grund avskilts från sitt/sina barn har under lång tid organiserat sig i olika grupper som kommit och gått (det blir lätt interna små maktkamper och motsättningar som gör att grupperna dör ut). För närvarande finns t.ex.:

Pappa – Barn, med huvudsakligen pappor som medlemmar, men som också välkomnar mammor, far- och morföräldrar, och har öppna möten. För aktuella aktiviteter, se deras hemsida:

Fria barn är namnet på en sluten grupp, som mest har mammor som medlemmar, mammor som utbyter erfarenheter och ger varandra stöd.

 

Berörd är du som är mor- eller farförälder och liksom din son eller dotter förhindras att ha kontakt med ditt barnbarn. Det finns de som har försökt komma till rätta med detta, se:

Mormorsupproret

Far- och morföräldrar har organiserat sig och nyligen bytt namn till Saknade barnbarn.

 

Berörd är du som är jurist och möter allt flera s.k. tvistiga familjemål i ditt praktiska arbete.

I Dagens Juridik införs ibland bidrag som belyser problematiken.

Sverige har flera gånger fällts i Europadomstolen för kränkningar av artikel 8, Rätten till familjeliv. Siw Westerberg, verksam som jurist i Göteborg, har i åtta av 10 fall hon lyckats få prövade i Europadomstolen vunnit framgång:

Sverige är, liksom alla medlemsstater, skyldigt att följa vad som stadgas i den europeiska människorättsorganisationen, EMK, se www.manskligarattigheter.se, och att rätta sig efter utslag i Europadomstolen: www.echr.coe.int/. Tyvärr är detta, vad jag sett för det allra mesta under nu 25 års arbete inom fältet, något som inte sker.

 

Berörd är  i högsta grad  du som är socialsekreterare och som får uppgiften att utreda barnens aktuella situation efter en orosanmälan,  och du som är socialsekreterare och får domstolens uppgift att utreda barnens boende, vårdnad och umgänge. Du har en stor makt enligt gällande lag som ger dig både ansvaret att ge råd, hjälp, stöd OCH makten att ingripa med tvång/våld. Det är två oförenliga funktioner som du har förenade i din yrkesroll, där du också är den som skriver remisser till t.ex. BUP, och slutligen bedömer vad du vill/inte vill ta med av de uppgifter som finns om barnens situation.

Familjerättssocionomerna har mig veterligt uttalat sig om problematiken oberättigat avskiljande av barn i kombination med påverkan, deras hemsida: www.sfsr.se

 

Berörd är du som forskar inom olika ämnesområden om familjeliv, om relationer barn – föräldrar, eller om barnrätt och barns mänskliga rättigheter. Mycken kunskap kan fås om du blir medlem i t.ex.:

  • ISIPAR, International Society for Interpersonal Acceptance and Rejection, ger ut medlemstidningen ”Interpersonal Acceptance” med redogörelser för forskning från jordens alla hörn, t ex.Kina, som använder sig av Ronald Rohners och hans medarbetares under fyra decennier utvecklade, och universellt giltiga,  IPARteori ” InterPersonal Acceptance Rejection theory”    och de instrument som utvecklats på basis av denna för att få tillförlitliga mått på barns, föräldrars (och på senare år också lärares, elevers, partners) upplevelser av varandras beteende. The 6th International Congress on Interpersonal Acceptance and Rejection will be in Madrid, Spain, June 7-10, 2016.ISIPAR

Congress website: http://isiparmadrid2016.wix.com/isiparmadrid2016

 

  • PASG, Parental Alienation Study Group, a group with members from 38 countries, and a member paper, where Lena Hellblom Sjögren is the editor for Scandinavia.
  •  If you go to pasg.info you will have news about books published by the members, and an eloborated bibliography with many hundred references to literature globallay about parental alienation.  This is the presenation of PASG on the webiste:
  • ”PASG Parental Alienation Study Group, Inc. (PASG), is an international, not-for-profit corporation. PASG has 240 members – mostly mental health and legal professionals – from about 40 countries. The members of PASG are interested in educating the general public, mental health clinicians, forensic practitioners, attorneys, and judges regarding parental alienation. PASG members are also interested in developing and promoting research on the causes, evaluation, and treatment of parental alienation.”
  • AFCC, Association of Family and Conciliation Courts with a magazine quarterly containing a lot of useful information on research and books. The 53rd Annual Conference will be in Seattle under the title ”Moderns Families: New Challenges, New Solutions” June 1-4, 2016.
  • www.afccnet.org/
    ladda ned (2)

2013: BARN FAR ILLA AV FÖRÄLDRAFÖRLUST

Underlag för diskussion och kunskapsspridning

2013-03-28 av Lena Hellblom Sjögren, fil dr, leg psykolog

 

Barn far illa av föräldraförlust

 

Inledning

I en av många domar gällande det i hela västvärlden växande antalet vårdnadskonflikter där barn farit  illa av att förlora kontakten med sin ena förälder, i samband med att föräldrarna separerat, står:

”Dessa barn har alienerats  från sin far av sin mor…Hon förgiftade psykologiskt deras medvetande , trots sin kärlek och tillgivenhet för dem. Rätten finner att barnen inte kommer att ha någon relation med sin far om de blir kvar i sin mors vård. Rätten finner, vidare, att de kommer att fortsätta att bli psykologiskt skadade om de fortsätter att bo med sin mamma.” (ur dom i Canada 1999 citerad i Fidler, Bala, Saini: Children Who Resist Postseparation Parental Contact, Oxford University Press 2013 s 237).

I texten ovan kan vi byta ut far mot mor (eller mot samhället som föräldrapart för LVU-fallen). Att barn avskiljs från en förälder och påverkas att ta avstånd från denna förälder och att detta skadar barnet, är en väl känd företeelse omskriven i ett stort antal länder. Dock inte i Sverige där det endast publicerats en bok i ämnet (Hellblom Sjögren: Barnets rätt till familjeliv. 25 svenska fallstudier av föräldraalienation, Studentlitteratur 2012).

I Sverige har hittills inte Socialstyrelsen, Sveriges Psykologförbund, Rädda Barnen med flera velat acceptera att barn far illa i svåra vårdnadskonflikter då barnen utan saklig grund avskiljs från en förälder  (eller från båda föräldrarna i en del LVU-fall), och påverkas att själva ta avstånd från denna förälder (ev. båda föräldrarna i en del LVU-fall). Detta är anmärkningsvärt eftersom företeelsen, sammanfattningsvis kallad föräldraalienation, redan integrerats i flera länders lagtexter (t.ex. Brasilien), och trots att det finns beskrivet i flera länders rättsfallssamlingar, samt i beslut från den Europeiska människorättsdomstolen, ECHR.

I Sverige, liksom i en del andra länder, avvisas ofta fenomenet, förnekas eller trivialiseras. Detta konstaterade en tysk psykiater nyligen. Han har behandlat ett flertal vuxna med alienationserfarenheter under sin uppväxt (Wilfrid von Boch-Galhau: Parental Alienation and Parental Alienation Syndrome/Disorder. A serious form of psychological child abuse – with case examples, Verlag fur Wissenschaft und Bildung 2013).

 

Barnets mest grundläggande behov är kärlek/acceptans

Våren 2012 presenterades i svenska och norska tidningar kortfattat en stor metastudie  av Abdul Khaleque och  Ronald P. Rohner: Transnational Relations Between Perceived Parental Acceptance and Personality Dispositions of Children and Adults. A Meta-Analytic Review,  Personality and Social Psychology Review May 2012 vol-16 no. 2, 103-115.

Resultatet av denna analys av ett stort antal studier från ett stort antal länder med olika kulturer var att över alla gränser hade en faktor identifierats som helt avgörande för ett barns gynnsamma hälsa och utveckling. Det är kärlek/acceptans från föräldrarna (eller den som är I föräldrarnas ställe som barnets primära anknytningspersoner).

I Ronald Rohner, Abdel Khaleque: Introduction to parental acceptance-rejection theory, methods, evidence, and implications, revised version March 27, 2012, återfinns den teori som Rohner och hans medarbetare utvecklat, PARtheory, Parental Acceptance Rejection Theory. Standardiserade frågeformulär till barn och föräldrar (under senare år också till elever – lärare och samlevnadsparter) har utvecklats av Rohner et al under drygt fyra decenniers arbete.

I Estland användes flera av formulären översatta till estniska i en undersökning.[1] De frågeformulär jag hoppas, efter det avtal jag slutit med upphovsmannen Ronald Rohner, skall kunna börja användas i svensk socialtjänst, där hittills inga standardiserade instrument finns, är framför allt de som ifylls av barnen och kallas PARQ/Control: Child version (Parental Acceptance-Rejection/Control Questionnaire).  Detta formulär finns i en längre version med 73 påståenden för barnen att ta ställning till, men också i en kortare version med 24 påståenden, mer tillämpliga tror jag i socialsekreterarnas stressade arbetssituation. Påståendena som de unga får ange hur väl  de stämmer för dem i fyra olika grader (från ”nästan alltid sant” till ”nästan aldrig sant”) är likalydande för barnets pappa respektive mamma och mäter hur de unga upplever sin mamma/pappa vad gäller:

  • värme/kärlek (ex: ”Min mamma/pappa får mig att känna mig önskad och behövd”),
  • fientlighet/aggression (ex. Min mamma/pappa går undan för att såra mig”),
  • likgiltighet/vanskötsel (ex. Min mamma/pappa struntar i mig så länge jag inte gör något för att besvära henne/honom”),
  • odifferentierat bortstötande (ex. Min mamma/pappa älskar mig egentligen inte”), och
  • beteendekontroll (tillåtande – strikt reglerande, ex: ”Min mamma/pappa vill kontrollera allt jag gör”).

Jag tror att dessa instrument rätt använda i kombination med PARteorin kan bidra till att bättre förstå och förklara den skada barn åsamkas i svåra vårdnadskonflikter när de förlorar kontakt med, och därmed främmandegörs, för en förälder (eller båda).[2]

Barnets hälsa och utveckling skadas

Rohner med flera arbetar med ett projekt där de undersöker om deras preliminära resultat om att ett avvisande från barnets far har större skadlig inverkan på barnets hälsa och utveckling än ett avvisande från modern.

De skadeverkningar som befunnits kopplade till en fars avvisande handlar om  psykologisk missanpassning, som den mäts inom PARteorin: depressiva effekter, beteendeproblem inkluderande kriminalitet, drogmissbruk.[3]

I en norsk undersökning[4] fick skolelever, de flesta 15-17 år gamla,  svara på samma frågor om föräldrastöd, och om sin hälsa. Det var frågor om sådant  som kan sorteras in under depression, ångest och psykosomatiska problem. Svar insamlades vid fyra olika tidpunkter: 1997, 2001, 2005 och 2009. Eleverna delades in i tre olika grupper:

  1. Elever utan erfarenhet av att föräldrarna separerade (565, 648, 552 och 648 för de fyra olika mättillfällena).
  2. Elever som hade varit med om att föräldrarna separerat med bibehållen kontakt med båda föräldrarna efter separationen (112, 159, 117 och 177 för de fyra olika mättillfällena).
  3. Elever som hade varit med om att föräldrarna separerat och som förlorat kontakt med en av föräldrarna, i de allra flesta fall fadern ( 30, 25, 34 och 61 för de fyra olika mättillfällena)

En fjärde grupp utgjordes av ett fåtal elever som inte hade kontakt med sin mamma efter att ha förlorat kontakt med sin pappa.

De som varit med om att föräldrarna separerat och behållit kontakten med båda föräldrarna rapporterade inte att det givit dem problem . Om separationen också inneburit att den unge förlorade kontakten med den ena föräldern rapporterade däremot, både flickor och pojkar, att de fått problem (känslomässiga och psykomotoriska).

De som gjort studien menar att den ger stöd för att det av hälsoskäl är viktigt att barnen/de unga får upprätthålla kontakten med båda föräldrarna efter föräldrarnas separation.

 

 

Oförsonlig fientlighet från en förälder och lojalitetskonflikt för barnet

När barnet separerats helt från sin pappa/mamma (eller båda som ibland då samhället är föräldrapart) , blir boendeförälderns (fosterhemmets)  påverkan starkare eftersom barnet inte kan korrigera bilden av pappan/mamman med några egna upplevelser med honom/henne.

Den föräldrapart där barnet bor, och därmed den som oftast reglerar och kontrollerar barnets liv,  kan i ord och/eller handling visa ett avståndstagande och en oförsonlig fientlighet mot barnets andra förälder. Detta införlivas lätt av barnet, eftersom barnet får positiv uppmärksamhet om barnet också tar avstånd och uppvisar fientlighet mot föräldern barnet avskilts från.

De som har till uppgift att ge barnet stöd och hjälp, vill oftast att barnet ska få lugn och ro, och förordar att det är lugnast för barnet med status quo ( kontinuitetsprincipen).  Detta understödjer lätt barnet att tänka  i ännu mer negativa termer om den föräldrapart barnet inte bor med, något som skadar barnets utveckling[5]. Detta gynnar föräldraparten där barnet har sitt boende i den pågående konflikten. Denna förälder som påverkat barnet att införliva ett avståndstagande till den andra föräldern överlåter gärna ansvaret till barnet att så som det heter, som sin  ”sin fria vilja” uttrycka att barnet inte vill ha någon kontakt med den andra föräldern.

Lojalitetskonflikten tvingar barnet att ta parti för den föräldrapart barnet är beroende av, dvs. boendeföräldern (fosterhemmet). När barnet uttrycker motvilja mot den andra föräldraparten och säger att barnet inte vill ha kontakt med denna uppfattas det ofta som bevis för att det var riktigt att avskilja barnet,  och som argument för att barnets vilja att inte ha kontakt framgent måste följas. Gör man det är dock risken mycket stor att man skadar barnet.

 

ladda ned (1)

 

Barnets rätt att göra sin röst hörd

Den danske domaren Svend Danielsen rekommenderade år 2004 att man i de nordiska länderna borde låta sig inspireras av Skottland, som tagit barnets rätt till medinflytande på allvar. I Skottland finns en direkt materiell regel om att ”föräldrar skall rådgöra med barn som är tillräckligt mogna om viktiga beslut, om det är praktiskt möjligt.” [6]

Rebecka Stern, Raoul Wallenberg institutet i Lund, disputerade 2006 på en avhandling om implementeringen av barnets mänskliga rättigheter, framför allt artikel 12 i barnkonventionen om barnets rätt att uttala sig. [7] Hon fann att det bjuder motstånd att i praktiken betrakta barnet som en medborgare med rätt att göra sin röst hörd, vilket bl.a. staternas rapporter till FN visat. Den attitydförändring som krävs är svår att genomföra. Före detta JO (1972-1976) Bertil Wennergren kommenterade på hemsidan för ”Rättsstatens Vänner”[8] i april 2010:

”Tyskland har t.ex. rapporterat att föreställningen att vuxna vet själva vad  som är bäst för barnen är fast ingjuten i många människors tänkesätt. Det  kan tilläggas att detta inte bara gäller föräldrar utan också t.ex. lärare,  socialtjänstemän, socialnämndsledamöter och domare.”

Rättssociologen Annika Rejmer konstaterade i sin avhandling från 2006 att:

dokumentanalysen påvisar att endast en liten andel barn får komma till tals  i handläggningen.”[9]

Hon skrev också:

”Kartläggningen av barnens uppfattning om och upplevelse av sin  livssituation och eventuella förändringar av denna begränsas till att de äldre barnen tillfrågas, i samband med hembesöken, om var de önskar bo.”[10]

Juristen Anna Kaldal ansåg i sin avhandling 2010 att ”kravet på ett prognostiskt riktigt beslut är i de flesta fall beroende av att barnet hörs. Barnets berättelse är därför en fråga om domstolens officialansvar och ytterst är domstolen ansvarig för att barnets uppgifter ingår i rättens beslutsunderlag.”[11]

I utredningarna utförda av socialtjänsten, vilka i alla fallstudier utgjort underlaget för domstolarnas beslut, i enlighet med gällande praxis, har barnet utan autentisk dokumentation, fått tala med utredaren. Utredaren har därefter redovisat sin tolkning till domstolen av vad barnets vilja är.

Samtalet med barnet har ofta skett i närvaro av den förälder som barnet bor hos, och som i de svåra vårdnadskonflikter det här handlar om, är den som i regel säger att barnet inte vill träffa den andra föräldern, och på olika sätt hindrar barnet att ha kontakt med denna förälder.

Utredaren som arbetar med tidspress, utan livshistoriskt perspektiv, kontrollerar inte – och har inte metoder att kontrollera – att barnet är korrekt informerat. Barnet har i denna situation med dokumenterad påverkan inte möjlighet att fritt uttrycka sin egen mening.

Barnet skall inte ställas inför att behöva välja den ena eller den andra av sina föräldrar. Men det är detta som ofta förväntas av barnet.

Det avskilda och påverkade barnets situation kan jämföras med att vara sektmedlem. När Du som medlem i en sekt där Du påverkats/hjärntvättats att ta till Dig sektledarens verklighetsbeskrivning och att ta avstånd från allt och alla som inte håller med om den, tillfrågas om Du vill lämna sekten, ja, då blir Ditt svar nekande.

Precis som barnet som påverkats att se sin ena förälder i svart, och hindrats från att få egna upplevelser med denna förälder i naturliga vardagssituationer, svarar nekande när barnet tillfrågas om barnet vill träffa eller tala med den förälder barnet påverkats att ta avstånd från – och ofta att bli rädd för.

Barnet har lojalitetsband, barnet är sårbart [12]– barnet är utlämnat. När barnets – i dessa fall manipulerade – vilja respekteras får inte barnet den hjälp barnet behöver att bryta en otillbörlig påverkan, en pågående hjärntvätt som skadar barnet.

Johanna Schiratzky uttalade sig mot att låta barnets vilja vara rekvisit för slitande av vårdnadstvister, hon skrev:

I enlighet med vad som anförts i motiven, men i motsats till HDs praxis, bör t.ex. barnets vilja inte tillmätas betydelse om barnet utsatts för påtryckningar att välja en förälder. Iakttas inte en sådan försiktighet, kan lagstiftningen om barnets vilja leda till att barnet regelmässigt utsätts för påtryckningar att ta parti för endera föräldern. Det i sin tur betyder att fokus kommer att ligga på barnets val av förälder, inte på barnets fria önskningar och situationen i stort.”[13]

Dessa, i mitt tycke mycket viktiga, varningsord om faran i att låta barnet välja förälder och låta barnet avgöra om det vill eller inte ”vill” träffa en förälder, kommenterades  i en dom i ett vårdnadsmål. [14]  Nedan citeras från denna dom (Solna tingsrätt, dom den 24 april 2009 i mål nr T 8421-07):

”Tingsrätten kan notera att detta ´att inte tvinga ett barn´ är ett egendomligt språkbruk som ofta återkommer i vårdnadsmål. Vårdnad handlar om att vägleda, ha omsorg om och bestämma över barn. Att välja ordet tvinga är att ladda något som är en vårdnadshavares självklara ansvar med negativa förtecken.

Det en förälder verkligen tror på och vill efterföljs regelmässigt av mindre barn. Om barnen inte vill så beror det på att barnet känner att inte heller föräldern vill. Ansvaret för hur barnen agerar upphör därför inte för att den vuxne hänvisar till barnets vilja.

När lagstiftaren förordade att hänsyn skulle tas till barnens vilja med beaktande av barnets ålder och mognad har det inte föresvävat att barnet skulle försättas i en situation där barnet verkligen skulle göra ett otvetydigt och avgörande val mellan sina föräldrar. Ett sådant val är omänskligt att begära av barnet. Det handlar om de viktigaste personerna i barnets liv. Dessa vill inte barnet välja mellan. Barnet vill ha bägge.”

 

images (18)

Då barnet inte fritt kan uttrycka en egen vilja

Lagstiftare och människorättsaktivister liksom de flesta verksamma med barn är överens om att barnets vilja måste respekteras. Men hur är det om barnet utan grund skilts från en älskad mamma eller pappa och försatts i en sådan lojalitetskonflikt som psykiatern Kihlbom beskrev;[15] en situation som innebär att barnet inte har råd att känslomässigt uttrycka som sin vilja något som är i strid med den avskiljande och programmerande föräldrapartens vilja?

Svaret är att barnet i en sådan situation inte kan uttrycka en egen vilja. Detta exemplifieras med en dom av Mats Sjösten : Göteborgs tingsrätt 2007-07-13 i mål nr T 3406-06 ur vilken här görs utdrag:

” Mamman har brustit i sin skyldighet som förälder att tillse och verka för  att barnet har en fungerande kontakt med pappan. Hon har inte bara aktivt  motarbetat en sådan kontakt utan är dessutom av den åsikten att någon sådan kontakt inte behöver förekomma. Även dessa nu nämnda förhållanden visar på mammans olämplighet som vårdnadshavare.

Barnet har i ett flertal sammanhang uttalat att han inte vill träffa pappan. Barnet  är idag 13 år gammal och av vad som framkommit förefaller han vara väl mogen för sin ålder. Det finns därför i och för sig inte anledning att ifrågasätta att detta är ett uttryck för hans vilja. Mycket talar emellertid för att hans synsätt präglas av mammans negativa inställning till pappan. Barnet har under hela sin uppväxt levt med lojalitetskonflikter. Det kan därför ha underlättat för honom att till slut ensidigt ta parti för en av föräldrarna; dvs. den förälder som utsatt honom för starkast tryck och påverkan, Med hänsyn härtill och till att barnet – även om han idag inte inser det – är i stort behov av att få umgås med sin pappa och ha en fungerande relation med sin pappa, går det inte att i den situation som nu råder respektera barnets vilja så som den kommit fram i målet.

Pappan framstår som väl lämpad att främja barnets utveckling och framtid. Han är mån om att tillgodose barnets behov av en nära och god kontakt med  båda föräldrarna och han är beredd att ta emot den hjälp som barnet kan  komma att behöva i form av till exempel barnpsykiatrisk utredning/behandling.

Tingsrätten delar den bedömning som görs i vårdnadsutredningen  beträffande frågan om vem som skall tillerkännas vårdnaden om barnet.  Pappan skall således ensam anförtros vårdnaden om barnet.

När det gäller frågan om umgänge mellan barnet och mamman framstår det för närvarande inte som bäst för barnet att det förekommer en reglerad kontakt mellan honom och mamman eftersom hon alltjämt försöker styra och kontrollera barnet samt motarbetar pappans försök att skapa en god  kontakt mellan honom och barnet.”

Trots att barnet i domen som citerats var 13 år, dvs. hade fyllt 12 år, vilket ibland anges som en gräns för när barnets mening/vilja måste få avgörande betydelse, tillmätte domaren inte detta barns uttryckta vilja någon avgörande betydelse. Det berodde på att barnet påverkats av ena föräldern att bli avståndstagande mot den andra föräldern, och därför inte kunde uttrycka en egen vilja. Den 13-årige pojkens verbalt uttalade vilja att bo med sin mamma ansågs inte uttrycka hans egen vilja, utan en vilja påverkad av den lojalitetskonflikt hans mamma pressat in honom i, och som för pojken innebar att han måste ta parti för sin mamma mot sin pappa. Det kan lika gärna vara tvärtom. Jag följer sedan många år flera mödrar vilkas barn avskilts från dem utan saklig grund. Om fem av mammorna som förlorade sina barn vilka tvångsomhändertogs, då mammorna felaktigt ansågs ha psykiska problem har jag skrivit i en av de snart tre internationella antologier om föräldraalienation som publicerats ( PAS in compulsory public custody conflicts, i The International Handbook of Parental Alienation Syndrome, Charles C Thomas Publisher, Springfield, Illinois 2006.)

 

Riskbedömningar och definition av barnets bästa

Adekvata riskbedömningar har jag tyvärr aldrig sett utförda i de fall jag studerat. Med adekvata riksbedömningar menar jag riskbedömningar där de utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet kända riskerna för ett barn att tvingas leva avskild från den ena föräldern (eller båda som i flera LVU-fall) och påverkas att avvisa kontakten med denna förälder, jämförs med de reella riskerna för barnet att ha kontakt med en förälder (föräldrarna) som utpekas som dum, farlig eller olämplig.

 Sakliga och opartiska överväganden av barnets bästa, definierat  som barnets lagliga och mänskliga rätt till familjeliv med båda sina föräldrar, rätten att behålla sin identitet, rätten att inte utsättas för övergrepp och barnets rätt att fritt få uttala en egen mening utan att tvingas välja en av föräldrarna,   har, i de ca 250 fall av vårdnadskonflikter med och utan brottsanklagelser jag utrett under drygt 20 år (1991-2013) , inte varit vägledande för beslut och åtgärder vidtagna av socialtjänstens handläggare.

Det mest tillförlitliga underlaget i dagens läge, när inga standardiserade instrument ännu finns i socialtjänsternas arbete, för att göra prognoser om barnets bästa i framtiden är noggrann kunskap om hur det varit tidigare i just det barnets liv. Därför gör jag, då jag utreder, en så noggrann kronologisk tillbakablick som är möjlig utifrån förefintlig dokumentation från alla håll (samtidsdokument kallar jag dessa). Denna rekonstruktion av det förgångna blir den grund som möjliggör slutsatser om barnets bästa.

Frågan, viktig i samband med alla tvister om vårdnad, boende och umgänge som uppstår i samband med att föräldrar separerar är : vad är barnets bästa i den uppkomna situationen? Emellertid räcker det inte med ett kort tidsperspektiv, utan frågan om barnets bästa bör ses i ett livsperspektiv. Det blir då viktigt att bygga på den kunskap som finns om barns behov, utveckling och om skadeverkningar som kan uppstå om barnet inte fortsatt får ha en nära och god kontakt med båda sina föräldrar, samt om hur sådana skador kan förebyggas och behandlas.[16]

 

Barnet påverkas att leva med felaktiga föreställningar

Barnen har ofta skadats av att genom påverkan dras in i en fiktiv verklighet där deras mamma och/eller pappa stämplas som psykiskt störd, dum eller farlig – utan att denna förälder rent faktiskt  varit/är psykiskt störd, dum eller har gjort något farligt mot barnet.

Barnen som tvingas leva separerade utan kontakt med sin mamma/pappa, påverkas lätt så att de själva tror att mamman/pappan gjort dumma saker och är farlig. Om kontakt,  i största välmening, organiseras med umgängesstöd förmedlar det ett budskap till barnen. Budskapet är: din mamma/pappa är så dum/farlig att du inte bör träffa henne/honom ensam utan skydd av annan vuxen. Ett sådant budskap innebär en sanktion för den fiktiva verkligheten.

Barnen börjar uttala, som om det var deras egen mening, att de inte vill träffa  mamma/ pappa. Detta medför skador i deras identitets- och personlighetsutveckling, förutom att det snedvrider barnets verklighetsuppfattning och grundlägger bristande tillit.

Barnens bästa, kortsiktigt och sett i ett livsperspektiv, är att så snart som möjligt återknyta kontakt med den mamma/pappa som de avskilts från och påverkats att uppfatta helt och hållet negativt, i så vardagliga situationer som möjligt, och utan övervakning av umgängesstödjare.

Detta motiveras av att den avskiljande föräldraparten, som är boförälder, annars kan fortsätta påverka barnen att ta avstånd från den andra föräldern.  Barnen kan genom egna upplevelser med den tidigare avskilda föräldern i vardagliga situationer under tillräckligt lång tid och upprepat få en grund för att ändra  sitt svart-vita tänkande om den ena föräldraparten som allt igenom god och den andra som alltigenom dum.

Det är svårt att säga hur lång tid som behövs för,  i de svåraste fallen , att barnen ska kunna komma ur vanföreställningarna, genom att återknyta kontakterna med den förälder de tvingats leva avskilda från och påverkats att ta avstånd från. Det är helt klart att det behövs en viss tidsrymd för avprogrammering, tid för egna upplevelser i en vardag med den tidigare främmandegjorda föräldern, och tid för trygghetsskapande återanknytning innan barnet är moget att träffa den avskiljande föräldern. Till en början kan kontakten med den föräldrapart som främmandegjort barnet för den andra föräldern behöva övervakas, för att inte en alienerande påverkan skall inledas på nytt (se Göteborgsdomen ovan).

Försök med pedagogiska program och olika slag av behandling  finns beskrivna i litteraturen, se bl a Fidler, Bala, Sali och Richard Warshak: Family Bridges: Using insights from social science to reconnect parents and alienated children, Family Court Review 2010:48:48-80.

 

Litteraturtips

Om hur barn kan skadas av att i samband med föräldrarnas separation avskiljas från den ena föräldern och påverkas att ta avstånd från denna, så kallade föräldraalienationsfall, utan rimliga skäl, finns ett stort antal artiklar och böcker, förutom de som nämnts i den löpande texten, t.ex. (i kronologisk ordning):

Clawar, S.S., Rivlin, B.V.: Children held hostage: Dealing with programmed and brainwashed children, American Bar Association, Chicago, Illinois 1991,

Rand, D,C. : The spectrum of parental alienation syndrome part I: American Journal of Forensic Psychology, 1997:3:23-52.

Rand, D,C. : The spectrum of parental alienation syndrome part II: American Journal of Forensic Psychology, 1997:4:39-92.

Rand, D,C., Randy, R., Kopetski, L.: The spectrum of parental alienation syndrome part III: The Kopetski  follow-up study, American Journal of Forensic Psychology, 2005:1:15-43.

L ´aliénation parentale, Divorce & séparation 2005:3, Éditions Labor Chausée de Philipville 6280 Loverval (labor@labor.be)

Warshak R.: Divorce Poison. How to protect your family from bad-mouthing and brainwashing, Harper, New York, London, Toronto, Sydney 2010,

Rand, D,C. : The spectrum of parental alienation syndrome part IV: Parental Alienation Critics and the Politics of Science,  The American Journal of Family Therapy, 2011:39:48-71.

Papa-Ya. Das Magazin für gerechte Familienpolitik, 2012:1, Sonderedition Die induzierte Eltern-Kind-Entfremdung,

Barbara Jo Fidler, Nicholas Bala, Michael A. Saini: Children Who Resist Postseparation Parental Contact. A Differential Approach for Legal and Mental Health Professionals, American Psychology – Law Society Series, Oxford University Press, 2013.

För en bibliografi vad gäller litteratur från ett stort antal länder, se  sid 187-230 i William Bernet M.D. (Ed.): Parental Alienation, DSM-5, and  ICD-11, Charles C Thomas Publisher LTD, Springfield Illinois USA 2010.

I ett förberedande verk innan ICD-11 kommer att publiceras om ett par år:

Heather M. Foran, Steven R.H.Beach, Amy M. Smith Slep, Richard E. Heyman, Marianne Z. Wamboldt (Eds): Family problems and Family Violence. Reliable Assesment and the ICD-11, Springer Publishing Company, New York 2013, återfinns formuleringar om föräldraalienation i kriterierna A och  B, och indirekt i kriterium C i Tabell 16.1, sid 219 som behandlar  relationsproblem vårdnadsgivare-barn.

Noter:

[1] Tiia Tulviste, Ronald Rohner: Relationships Between Perceived Teachers´ and Parental Behavior and Adolescent Outcomes in Estonia, Cross-Cultural Research, downloaded from ccr.sagepub.com at Tartu University Library on June 14, 2012.

[2] I brevväxling med Ronald Rohner under 2012 uppmuntrades jag att skriva om och inbjuda till ett symposium om  föräldraalienation till den fjärde internationella kongressen för organisationen International Society for Interpersonal Acceptance and Rejection, ISIPAR, i Chandigarh, India, den 10-13 januari 2013, vilket jag gjorde.

[3] Ronald P. Rohner, University of Connecticut  i föredrag: ”Introduction to the International Father Acceptance-Rejection Project” , 4:e internationella ISIPAR kongressen den 10 januari 2013.

[4] Simone Frizell Reiter, Stefan Hjörleifsson, Hans-Johan Breidablik, Eivind Meland: Impact of divorce and loss of parental contact on health complaints among adolscents, Journal of Public Health 2013 pp 1-8  (Advance Access published January 4, 2013).

[5] Se Cecilie Finkelstein “The Identity Issue” i  (2003): The Parental Alienation Syndrome (PAS), An Interdisciplinary Challenge for Professionals Involved in Divorce, Verlag fur Wissenschaft und Bildung.

[6]  NORD 2004:2 sid 279.

[7] Stern, Rebecka: The Child´s Right to Participation – Reality or Rhetoric? Lund 2006.

[8] ”Rättsstatens vänner” är en organisation som arbetar för rättssäkerhet, vilken professor emeritus i civilrätt Anders Agell grundade strax före sin död  den 6 november 2008.

[9] Rejmer 2003 sid .

[10] Rejmer 2003 sid 126.

[11] Kaldal 2010 sid 353.

[12] Helena Löfgren skriver i Sektsjuka sid 59: ”Hittills har ingen forskning kunnat visa att det skulle krävas vissa personlighetsdrag för att man systematiskt skulle låta sig manipuleras eller bli ett offer för mind control, men däremot att vissa livsomständigheter ökar sårbarheten för påverkan.” Mina och andras empiriska  observationer är att barn som avskiljs från sin ena förälder befinner sig i en förändrad livsomständighet är  sårbara för påverkan.

[13] Schiratzky 2006 sid 356.

[14] Dom 2009-04-24, Solna tingsrätt i mål nr T 8421-07.

[15] Kihlbom, M: Relationen till föräldrarna – grunden för barnens psykiska utveckling,  inledningskapitlet till rapporten Barnets rätt till båda föräldrarna, Rädda Barnen 1999.

LHS PM januari 2016 om VAD ÄR BARNETS BÄSTA NÄR FÖRÄLDRARNA SKILT SIG?

Bild

PM 2016-01-12 Lena Hellblom Sjögren

BARNETS BÄSTA SETT I ETT LIVSPERSPEKTIV NÄR FÖRÄLDRARNA SKILT SIG?

I de flesta fall då ett förhållande bryts och de finns barn kommer de vuxna efter en tid fram till en lösning för organisering av vardagslivet som fungerar och tar hänsyn till barnens behov av att behålla en vardagskontakt med båda föräldrarna. Men i ett antal fall uppstår så stora samarbetsproblem att någon av föräldrarna, anser att han/hon är den bättre föräldern och söker ensam vårdnad, ibland i kombination med anklagelser mot den andra föräldern. Domstolsprocesser blir ofta utdragna i tiden vilket inte är förenligt med barnens bästa. Dessutom bidrar själva processandet enligt nuvarande system (och inte enligt den försonings- och samarbetsmodell som utarbetat i Tyskland, den s.k. Cochem-modellen) till att föräldrarna såsom motstående parter, trots att de fortfarande är föräldrar med egentligen gemensamt intresse av att verka för sina barns bästa, kommer allt längre från varandra.

images

1. Barnets fundamentala behov – och rättigheter?

I en stor metastudie, dvs. en granskning av ett stort antal vetenskapliga undersökningar från många länder (Khaleque, A. & Rohner, R. 2012), framkom att barnets mest grundläggande behov för att må bra och utvecklas väl är att få kärlek och acceptans från sina föräldrar – eller av dem som varaktigt är i föräldrarnas ställe.

Det är , trots nya familjekonstellationer, fortfarande oftast mor och far som ger barnet villkorslös kärlek, närhet, omtanke och omvårdnad som barnet behöver för att inte skadas i sin egen hälsa och utveckling. I de flesta fall byggs livslånga kärleksband mellan barn och föräldrar.

Utifrån generell mänsklig erfarenhet vet vi att barn har behov av kärlek för att barnet skall kunna växa upp till en hel och harmonisk människa. När John Bowlby sökte den term som bäst beskrev den fundamentala grundstenen för barnets utveckling prövade han med både kärlek och band, tills han fastande för ”anknytning.” Barnen anknyter till både mamma och pappa och har behov av, och rätt till, en nära och regelbunden kontakt med dem båda. Det är viktigt för att barnens hälsa och utveckling inte skall skadas långsiktigt. En viktig oavhängig faktor för att barn kortsiktigt ska känna att de kan klara sig och må bra är att i kontakt med båda föräldrarna få bådas stöd, konstaterade norska forskare i en undersökning över tid (Simone Frizell Reiter, Einar Follesoy Kaldhol og Eivind Meland , 2014).

På senare år har flera undersökningar gjorts, vilka visar att växelvis boende är det bästa för barnen när föräldrarna går skilda vägar. Barnen som får bo lika mycket hos mamma som hos pappa, och således dela vardagsliv med dem båda, upplever mindre stress än barn som bor med en av föräldrarna eller med en förälder och en styvförälder ( Turunen, J, 2015).

Det är föräldrarna som skiljer sig, inte barnen (Öberg, B., Öberg, G. 2004) . Barnet behöver få egna erfarenheter över tid i en vardag med båda sina föräldrar för att kunna forma sina egna bilder och meningar om sina föräldrar, och därmed också forma sig själva, hitta sin identitet. Om inte kan identitetsförvirring uppstå som kan leda till psykiska problem långsiktigt (Finkelstein, C. 2003)

Det skadar barnet att utan berättigat skäl, avskiljas från en förälder (Wallerstein, J.S., Kelly, J.B. 1980). Om och när ett barn. ofta plötsligt efter en period utan vardagskontakt med den ena av sina föräldrar, uttalar att barnet inte vill träffa sin mamma/pappa – och det är visat att denna förälder inte vanvårdat eller skadat barnet – ja då är ett sådant uttalande en mycket allvarlig varningsklocka om att barnet far illa. Att barnet inte visar empati för denna förälder hör till denna allvarliga varningsklocka om att barnet kan ha påverkats (Clawar, S.S., Rivlin, B.V. 2013).

Barnet har behov av kontakt med båda sina båda föräldrar – som nämnts för sin egen skull. Barnet har också laglig och mänsklig rätt till en sådan kontakt enligt Föräldrabalkens s.k. portalparagraf om barnets rätt att inte utsättas för övergrepp och rätt till nära och regelbunden kontakt med båda sina föräldrar. Det uttrycks också i den europeiska människorättskonventionen som är inkorporerad i svensk lag i artikel 8 om rätten till familjeliv, och återfinns även i flera artiklar i barnkonventionen (ännu ej inkorporerad i svensk lag).

2. Finns berättigade eller oberättigade skäl till barnets avvisande av en förälder ?

Det finns ibland skäl till att ett barn inte vill träffa en av sina föräldrar, eller båda. Det kan t.ex. handla om att en förälder vanvårdat barnet, varit våldsam, utnyttjat barnet sexuellt, skrämt barnet genom att få okontrollerade utbrott och/eller på andra sätt upprepat skrämt barnet, beroende av en psykisk störning, eller baserat på drogmissbruk. För att ta reda på om det är fråga om ett sådant berättigat (sakligt grundat) avståndstagande från en förälder (det kallas estrangement på engelska) , måste de faktiska förhållandena i varje enskilt fall utredas.

Om det visar sig att barnet innan avvisandet av en förälder haft en positiv relation till denna förälder, och att denna förälder inte vanvårdat, skrämt eller missbrukat barnet, så måste andra skäl till barnets avvisande undersökas.

Baker och Fine (2014. Co-parenting with a toxic ex: What to do when your ex spouse tries to turn the kids against you) har identifierat 17 olika strategier som används för att skapa ett psykologiskt avstånd mellan barnet och den förälder barnet säger sig inte vilja träffa. Det inkluderar att tala illa om denna, inte tillåta barnet att träffa denna förälder , och att övertyga barnet om att denna förälder inte bryr sig om barnet, eller att denna förälder är dum på olika sätt, och att barnet inte behöver denna förälder i sitt liv, utan får lugn och ro om barnet inte träffar denna förälder.

I ett pedagogiskt program, utarbetat av André och Baker, för mellanstadiebarn : ”Jag vill inte välja” (2015. Getting through my parents´divorce: A workbook for children coping with divorce, parental alienation, and loyalty conflicts) får barnen i studiematerialet 17 olika familjesituationer att arbeta med, vilka återspeglar hur påverkan av barnet kan gå till ( så kallade alienationsstrategier nämnda i föregående stycke), t ex:

o En förälder ser ledsen, arg eller sårad ut när du ger dig iväg för att vara med den andra föräldern,

o En förälder låter dig välja om du vill vara med den andra föräldern,

o En förälder hänvisar till den andra föräldern med förnamnet och inte genom att säga ”mamma” eller ”pappa”,

o En förälder kallar din styvförälder för ”mamma” eller ”pappa” och föreslår att du ska göra det också,

o En av dina föräldrar säger till dig att den andra föräldern inte älskar dig längre,

o En förälder blir irriterad eller arg om du visar den andra föräldern uppmärksamhet.

Steven G Miller, med examen i både psykologi och medicin, som de senaste 30 åren arbetat på Harvard Medical School , har i ett kapitel (”Clinical Reasoning and Decision-Making in Cases of Child Alignment”, sid 36 i 2013. Baker, Amy J.L. , Sauber, S. Richard ,eds.: Working with alienated children and their families) sammansmält de kriterier som tidigare angivits av Richard Gardner för att särskilja det som nu kallas föräldraalienation (och som Gardner benämnde föräldraalienationssyndrom), från ett berättigat avvisande från ett barns sida.

 

Här återger jag Millers sammanställning i min översättning:

Steven G. Miller: ”Tabell 2.3 Alienationskriterier för bedömning av ett starkt alienerat barn

Kriterium Beskrivning

C1 Barnet ger uttryck för orimliga negativa uppfattningar, känslor, och/eller beteenden om den bortstötta föräldern, så som ilska, fientlighet, hat och/eller rädsla, som är signifikant oproportionerligt i förhållande till barnets aktuella upplevelse med denna förälder och det finns ett konsistent (sammanhängande) mönster av nedsvärtande för vilket barnet ger bara svaga, triviala, bagatellartade, och/eller absurda förklaringar.

C 2 Barnet ger uttryck för synpunkter om föräldrarna som påminner om en patologisk kluvenhet, så som en markerad brist på ambivalens och/eller ett reflexartat stöd till den favoriserade föräldern i nästan vilken konflikt eller diskussion som helst.

C 3 Barnet deltar i grym eller elak behandling av den bortstötta föräldern och det finns litet eller inget uttryck för skuld eller samvetskval gällande denna dåliga behandling.

C 4 Barnets sätt att tala låter förstå att barnets uppfattningar har otillbörligt påverkats av den favoriserade föräldern, så som detta visas i valet av ord, syntax eller andra parametrar. Antingen C4-4 Barnet uttrycker meningar, återger händelser, eller kritiserar på andra sätt den icke favoriserade föräldern på ett sätt som är antingen åldersinadekvat eller osannolikt och som nära överensstämmer med uppfattningar och attityder hos den favoriserade föräldern. Eller I tillägg till överensstämmelse med C4-4, barnet, utan att bli hjälpt på traven av en utredare eller någon annan, försäkrar frivilligt eller spontant att han eller hon uttrycker sina egna negativa uppfattningar eller känslor om den bortstötta föräldern och inte har blivit påverkad av någon annan.

C 5 Barnet uttrycker genom handlingar eller ord antingen fientlighet mot, eller stöter bort vänner och/eller familj till den icke favoriserade föräldern och barnet hade tidigare en god relation till dessa individer.”

 

3. Finns några riskfaktorer?

Väg risker mot varandra När ett barn utan berättigad grund avskiljs från den ena av barnets föräldrar, eller båda som i en del LVU-fall, innebär det i sig en riskfaktor för barnets hälsa och utveckling. Detta är slutsatsen baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet. Uppföljningsstudier av barn som i krigssituationer avskilts från sina föräldrar, som t.ex. 70.000 finska barn som 1939-45 separerades från sina föräldrar och fraktades till Sverige, har visat att avskiljandet var traumatiskt och skadligt för barnen (Edvardsen, 1977: Rasänen, 1990). Undersökning av erfarenheter från London under andra världskriget visar att de barn som evakuerats klarade påfrestningarna sämre än de barn som fick vara kvar med sina föräldrar (Freud,A., Burlingham, D 1943, 1964).

Wasserman (2005) fann att en av de mest stressande händelser som ett barn kan utsättas för är att separeras från eller, eller från båda sina föräldrar. I en metastudie (Segerström & Miller, 2004) som byggde på mer än 300 empiriska undersökningar av stress under 30 år drogs slutsatsen att kroniska stressfaktorer, dvs. icke naturliga stressfaktorer, kan sätta ned immunförsvaret. En rimlig hypotes, som understöds av ny forskning i Sverige om förskolebarns reaktioner på stress i familjen (Carlsson, Frostell, Ludvigsson, & Faresjö, 2014), är att påverkan av barnet att ta avstånd från en förälder utgör en kronisk stressfaktor, något som kan påverka barnets immunsystem negativt. Forskning om alkoholism har visat att förlust av en förälder under uppväxten av andra anledningar än förälderns död, utgör en riskfaktor for alkoholberoende (Kendler, Sheth, Gardner, & Prescott, 2002). I Canada fann forskare (Lesage et al, 1994) ett samband mellan erfarenheter av att ha förlorat en förälder i åldern 6-10 år, och utveckling av borderline personlighetsstörningar och självmord i vuxen ålder En studie av lite mer än 1000 flicktvillingar (Kendler et al, 1992) avslöjade en ökad risk för allvarlig depression som vuxna bland dem som hade avskilts från en förälder av andra anledningar än att föräldern dött.

Ett forskarteam i Israel har visat (Agid et al, 1999) att sannolikheten för att utveckla depression (också bipolär sjukdom och schizofreni) som vuxen ökar på ett sätt som inte kan förklaras med slumpen, om man som barn avskilts från en förälder före 17 års ålder. Kunskapen som finns om risker för barn att fara illa (depression m.fl. psykiska störningar, ev. nedsatt immunförsvar, skolproblem, drogberoende, kriminalitet, självmord) om de förlorar en förälder av annat skäl än att föräldern dör, måste vägas mot den risk som kan bedömas finnas (efter noggrann utredning av faktiska förhållanden) för barnet att ha kontakt med en eller båda sina föräldrar. Hänsyn måste också i en sådan nödvändig jämförande riskbedömning tas till barnets fundamentala behov, och till barnets lagliga och mänskliga rätt till familjeliv.

images-2.png 13 januari, 2016

 

4. Finns en faktagrund för de mentala bilder som skapats den avskilda föräldern?

Om en förälder genom bekräftande uppgifter i journaler, eller genom vittnesmål från kompetent personal som undersökt föräldern, befunnits vara psykiskt sjuk, eller vara oförmögen att ta hand om barnet på grund av gravt missbruk eller våldsbenägenhet måste barnet skyddas från att skadas. Om barnets mor eller far blir omtalad som psykiskt störd/sjuk, missbrukare eller våldsam utan att denna förälder rent faktiskt är det, och barnet på denna grund avskiljs från denna förälder för att skyddas, skadar detta barnet. Innebörden för barnet blir att barnet dras in i en värld av icke sakligt grundade föreställningar, en påhittad (fiktiv) värld, som barnet påverkas av och ofta kommer att tro är sann. En sådan otillbörlig påverkan kan få barnet att inte vilja träffa denna förälder. Den förälder som barnets avskilts från (kallas i engelsk terminologi för ”the targeted parent”) upplever sorg, stress, maktlöshet (Warshak, R.A. 2010). Denna förälder, måltavla för förtal och sitt eget barns ovilja att ha kontakt, kan uppträda på ett sådant sätt att omgivningen fattar sympati för den förälder som tagit kontroll över barnet, ty denna förälder ger ofta ett mer samlat och bestämt intryck (Gottlieb, L.J. 2012).

Om umgänge ordnas med det välmenande syftet att skydda barnet förmedlas lätt budskapet till barnet: Din mamma/pappa är så störd, dum eller farlig för dig att du inte bör träffa henne/honom ensam utan övervakning . Detta påverkar barnet att införliva den mentala – och fiktiva – bilden av sin mamma/pappa som störd, dum eller farlig.

Jag menar att det som händer ett barn som utan berättigad anledning hindras från att ha kontakt med sin mamma, sin pappa kan påverkas på likartat sätt som människor som blir sektmedlemmar.

Dessa kan inte hysa en egen vilja, men tror att det är deras vilja att vara kvar i sekten och göra det som sektledaren och grupptrycket kräver. En amerikansk psykolog , som under sitt liv mötte mer än 3000 medlemmar i olika sekter som hon forskade om (2003. Margaret Thaler Singer : Cults in our midst) sammanfattade de kriterier som krävs för att skapa en atmosfär där någons tankar kan påverkas och förändras, dvs. det som kan sammanfattas som en tankereformeringsprocess:

1. Håll personen omedveten om att det finns en agenda att kontrollera eller förändra personen.

2. Kontrollera tiden och den fysiska omgivningen (kontakter, information)

3. Skapa en känsla av maktlöshet, rädsla och beroende

4. Undertryck gammalt beteende och attityder

5. Ingjut nytt beteende och attityder

6. Presentera ett slutet logiskt system

 

5. Barnets egen mening, barnets vilja?

I § 12 i FNs konvention om barnets rättigheter, liksom i gällande och tillämpliga lagar anges att barnet mening skall viktläggas i frågor som rör barnet. Alla är överens om att det barnet uttrycker skall respekteras och tas med i bedömningar som görs. I förarbetena till art. 12 i barnkonventionen betonas vikten av barnet FRITT får uttrycka sin mening. Det betyder att barnet inte skall befinna sig i en situation där barnet är utsatt för påverkan och känner sig pressat att säga det som förväntas av de vuxna som barnet är beroende av och som har beslutsmakt och kontroll över barnet. Under 1900-talet gjordes mycket forskning om hur det mänskliga minnet och om hur våra föreställningar påverkas på olika sätt, bl.a. av förhandsinformation av olika slag (Ceci & Bruck. 1995). Det visade sig att barn har en tendens att avge sådana svar som de tror att den vuxna vill ha, sammanfattat så här av Bruck, Ceci & Principe, 2006 (min övers.)

”För att vara den vuxna auktoriteten till lags, försöker barn ibland att anpassa sina svar så mycket de kan till vad de förstår att den som frågar vill att de ska svara snarare än till vad de vet om händelsen.” Alla barn har inte lika lätt att påverkas av upplysningar de får i ledande frågor, men det finns situationer då barn kan påverkas att berätta sådant som bevisligen aldrig har skett. Det gäller t.ex. när barnen upprepade gånger ombeds att föreställa sig (visualisera) det som utfrågaren tror har skett (Ceci, Loftus, Leichtman, & Bruck, 1994), eller då barnen utfrågas av en person som ensidigt ställer frågor utifrån sin egen föreställning (White, Leichtman, Ceci, 1997). Förväntanseffekter, ibland kallat Rosenthal-effekt, efter Rosenthals banbrytande forskning (1994) är vetenskapligt väl belagda Det behövs inga uttalade suggestioner för att de skall uppkomma, det räcker med blickar, tystnad, hummanden, ansiktsuttryck, tonfall, gester osv. Stephen Ceci och Maggie Bruck har genomfört en lång rad experiment med barn i naturliga situationer (t.ex förskolan, barnläkarbesök) . Dessa experiment i kombination med experiment med vuxna i naturliga situationer utförda av minnesforskaren Elisabeth Loftus har givit oss kunskap om att minnet inte bara kan omformas utan att också att minnen av sådant som aldrig har hänt kan skapas. Det kallas falska minnen (Loftus, E, Ketcham, K. 1994). Falska minnen av en förälder kan formas då barnet lever avskild från den ena av sina föräldrar, eller från bägge, och påverkas av uppgifter om föräldern baserade på omgivningens oftast helt igenom negativa mentala bilder av dessa föräldrar. Det krävs kunskap för att identifiera barnets utsatta situation (för en introduktion se t ex Karen Woodall, http://www.youtube.com/watch ) . Hur situationen kan hanteras inkluderande praktiska tips se ny artikel av Warshak (Journal of the American Academy of Matrimonial Lawyers, 2015:28).

Barn som utifrån icke kontrollerade hörsägenuppgifter, eller alltför förhastade tolkningar/bedömningar, tvingas leva separerad från den ena av sina föräldrar (eller bägge), kan ganska lätt påverkas så att de själva börjar tro att mamman/pappan gjort dumma saker och är farlig (Hellblom Sjögren 2012, 2013). Barnen uttalar då oftast, som om det var deras egen mening, att de inte vill träffa, eller ha någon kontakt med, mamma/ pappa. Detta kan dock inte tolkas, även om barnen är äldre än 12 år, som barnens genuina vilja. Att i ett läge med dokumenterat oberättigat avskiljande och påverkan på barnet ta barnets uttalade vilja som utgångspunkt för att befästa status quo innebär, som jag efter utredning av ett stort antal sådana fall kan konstatera, ett svek mot barnen. Barn kan inte, trots att de uppfattas som mogna och bestämda, ta ett så kallat informerat beslut om de ska/inte ska ha en relation med en förälder. Det är de vuxna runt barnen som måste ta ansvar för ett sådant för barnet livsavgörande beslut som att fortsätta att beröva barnet kontakten med en levande förälder.

Pedagogiska program för hjälp till återförening finns (Kelly, Joan, B: Commentary on ´Family Bridges: Using Insights from Social Science to Reconnect Parents and Alienated Children´ i Warshak 2010, Reay, K. Family Reflections: A promising program designed to treat severely alienated children and their family system, American Journal of Family Therapy, 201543 (2), 197-207). Förutsättningen för dessa, och för de lyckosamma återföreningserfarenheter som finns i Sverige med hjälp av erfarna, insiktsfulla socialsekreterare verksamma på utredningshem, är att domstolen fattat beslut om att ge den från barnet avskilda föräldern ensam vårdnad, åtminstone temporärt.

Rimbo/Stockholms län den 12 januari 2016 Lena Hellblom Sjögren, fil dr, leg psykolog, mail@ testimonia.se

Detta PM har använts av en Stockholmsadvokat, till vilken LHS skrev denna allmänna sammanfattning i januari 2016.

Brev till Psykologförbundets etikråd om vikten att uppmärksamma psykisk barnmisshandel augusti 2010

Till Kristina Taylor

och Per Magnus Johansson                                            Fagersta den 2 augusti 2010

Psykologförbundets Etiska Råd

 

Hej,

Kristina sa i telefon att Etiska Rådet inte vill ha skriftliga svar. Mot bakgrund av de tre anmälningar som gjorts mot mig i likartade vårdnadskonfliktfall tycker jag det är viktigt att jag i skrift berättar om att avskiljanden av barn från en mamma eller en pappa utan sakligt och opartiskt utredd grund är något man i ett stort antal länder har observerat, och som dokumenterats skada barn.

Utifrån det Kristina och jag talade om, etiska hänsyn till en vuxen som kan känna sig kränkt, har jag reflekterat vidare och tagit hjälp av två olika grovt skisserade typfall:

  1. En pappa/mamma som sexuellt utnyttjat sitt barn kan känna sig kränkt då jag beskriver och analyserar att hans/hennes barn skadats av det han/hon gjort mot barnet. Kan jag avstå från att solidarisera mig med barnet? Kan jag låta bli att i första hand se till barnets behov och barnets bästa? Svaret är självklart nej.
  2. En mamma/pappa som utnyttjat sitt barn för att i en vårdnadstvist vinna egna fördelar kan känna sig kränkt av att jag beskriver och analyserar att hennes/hans barn skadats av det hon/han gjort mot barnet. Kan jag avstå från att solidarisera mig med barnet? Kan jag låta bli att i första hand se till barnets behov och barnets bästa? Svaret är också i detta fall för mig ett självklart nej.

Sammanfattningsvis anser jag att etiska hänsyn framför allt måste tas till barnet.

I de fall då det på ett tillförlitligt sätt kunnat konstateras att ett barn utsatts för fysiska övergrepp i sitt hem anser de flesta av oss att det är självklart att barnet skall tas från den förälder som utsätter barnet, och skyddas. Det är inte lika självklart att ta barnet från den förälder som efter noggrann utredning visat sig utsätta barnet för psykiska övergrepp och skydda barnet mot fortsatt psykiska övergrepp.

En form av psykiska övergrepp mot barn är de som ibland sker i svåra vårdnadskonflikter då en förälder påverkar barnet att ta avstånd från den andra föräldern. Att barnet har behov av nära kontakt med båda sina föräldrar, och att det är barnets lagliga och mänskliga rättighet kommer i dessa fall helt i bakgrunden – och barnet skadas på kort och på lång sikt.

Sedan 1990 har jag arbetat som psykologisk sakkunnigutredare, huvudsakligen med komplicerade sexualbrottmål och vårdnadsmål. Sedan våren 2009 har jag forskningsstöd för projektet ”Barnets bästa och barnets mänskliga rättigheter i svåra vårdnadskonflikter.”

En internationellt sammansatt grupp av forskare och praktiker, där jag ingår, har utarbetat ett förslag samt en bibliografi, vilket underställts de kommittéer som arbetar med ICD 11 och DSM 5. I förslaget finns redogörelser för PAS/PAD-begreppets giltighet och tillförlitlighet, näraliggande diagnoser och forskningsreferenser. Målet är att PAS/PAD skall inkluderas som diagnos i kommande utgåvor av dessa internationella diagnosmanualer.

Ni kan ta del en sammanfattning av förslaget (2010): Bernet, W., von Boch-Galhau,W., Baker, A.J.L., Morrison,S.L: Parental Alienation, DSM-V, and ICD-11, The  American Journal of  Family Therapy no 2 (Volume 38): 76-187.

Hela förslaget kommer i bokform hösten 2010: Bernet, W. et al: Parental Alienation, DSM-5, and ICD-11.

I Sverige finns två socionomer som insett vikten av skyndsam hantering då föräldrar skilt sig och inte kommit överens. De vet att barnen behöver ha kontakt med båda sina föräldrar, och har lärt sig identifiera otillbörligt avskiljande av barn från en älskad förälder genom den andra föräldrapartens agerande. De har skrivit en bok (2005): Gösta Emtestam, Agneta Svensson: Vårdnads-, boende- och umgängesutredningar. Att handlägga och skriva utredningar enligt S-modellen, 2005.

 

Oberoende empiriska observationer

Företeelsen beskrevs i USA under 1980- och 1990-talen av flera av varandra oberoende psykiater, vårdnadsutredare, psykologer, forskare (Wallerstein&Kelly, 1976, Johnston et al, 1985, Gardner 1985, 1987, 1992, Clawar &Rivlin, 1991, Bricklin, 1995, Kopetski 1998).

Det var i tiden parallellt med att man fått ny vårdnadslagstiftning i USA så att också pappor kunde bli vårdnadshavare. Tidigare hade vårdnaden om barnen vid skilsmässor gått till mammorna.

Företeelsen har efter detta observerats och bekräftats i ett stort antal länder, det hålls internationella och nationella PAS-konferenser. I Sverige har jag sedan mitten av 1990-talet försökt  att sprida kunskap om denna företeelse. Som psykologisk utredare har jag observerat  avskiljande utan grund och påverkan på barnet till att ta avstånd från en tidigare älskad mamma eller pappa i ett 70-tal fall.

Det viktigaste arbetet, att förebygga att barnen avskiljs från sin ena förälder då föräldrarna skiljs, är ännu i sin linda. Men hoppingivande erfarenheter, av att fokusera barnets behov av nära kontakt med båda sina föräldrar, och behovet av korta handläggningstider för att få en sådan ordning på plats, finns bl.a. i Tyskland (den s.k. Cochem-modellen).

 

Avståndstagande beteende hos barnet mot en förälder

Barnpsykiatern Richard Gardner gav företeelsen han och flera kollegor observerat, ett namn, PAS=Parental Alienation Syndrome. Gardner hade sedan 1950-talet arbetat med skilsmässofamiljer. Han var medicinare och valde att beteckna denna empiriskt dokumenterade företeelse ett syndrom – jämför Downs syndrom. De barn han observerade uppvisade ett kluster av olikartade symtom som alla hade en gemensam grund. Det rörde sig om ena förälderns programmerande påverkan på barnet att ta avstånd från den andra föräldern. Denna förälder hade inte gjort barnet illa.

Finns en substantiell och sakligt dokumenterad grund i form av t ex övergrepp går det inte att tala om det slags föräldra-alienation som Gardner med flera i hans efterföljd kallat PAS.

Gardners bok om PAS från 1992, samt två ytterligare böcker av honom där PAS, fanns med i den selektiva lista med 39 referenser som American Psychological Association 1994 upprättade för vårdnadsbedömningar i skilsmässofall. Detta skrev den amerikanske psykologen Richard Warshak i inledningen till The International Handbook of Parental Alienation Syndrome  2006.Warshak behandlar problematiken i en nyutgåva av sin bok Divorce Poison. How to Protect Your Family from Bad-mouthing and Brainwashing, 2010. Richard Warshak och hans kollega Mark Otis har utarbetat ett pedagogiskt internatprogram där tidigare åtskilda barn och föräldrar kan få hjälp att återförenas. Det kallas Family Bridges, och erfarenheterna hittills är goda, berättade de på den stora kongressen om alienation som AFCC, Association  of Family and Conciliation Courts, anordnade i Denver i juni 2010. Två socionomer från Sverige berättade också i en workshop på denna stora kongress om sitt projekt ”Barn i svåra vårdnadsstrider.”En av dem var socionomen Marianne Gabrielsson, Hägersten-Liljeholmen,  som är  projektledare .  I projektet har man inspirerats både av den s.k. Trondheimsmodellen för effektivare domstolshantering, samt av den amerikanska psykologen Robin Deutsch. Hon och flera kollegor har bl a utvecklat arbetet med så kallade föräldrakoordinatorer.

 

Två internationella antologier med olika infallsvinklar på den empiriskt observerade företeelsen att ett barn utan grund påverkats till att ta avstånd från en älskad förälder, den företeelse, som hittills kallats PAS, har givits ut, jag har medverkat i båda:

(2003) von Boch-Galhau, Kodjoe, Andritzky & Koeppel (ed.): Eine Interdisziplinäre Herausforderung fur scheidungsbegleitende Berufe. Internationale Konferenz, Frankfurt (Main), 18.-19. Oktober 2002, VWB, Verlag fur Wissenschaft und Bildung, Berlin.

(2006) Gardner, Sauber, Lorandos (Eds.): The International Handbook of Parental Alienation Syndrome. Conceptual, Clinical and Legal Considerations, Charles C Thomas Publisher, Ltd, Springfield, Illinois, USA.

 

PAS/PAD har åberopats i många domstolar

I många länder, i Europadomstolen, och nu också i svenska domstolar har domarna i sina domslut dömt till förmån för den förälder som i handling visat att hon/han har förstått att barnet har behov av båda sina föräldrar (se t ex Dom från Solna tingsrätt 2009-04-24 i Mål nr T 8421-07).  Det är en dom som fastställts av hovrätten. Domslutet har dock ej hittills efterlevts, till men för de involverade barnen.

 

Kritik av PAS/PAD begreppet

Gardner och PAS har utsatts för kritik, bl a från feminister. Kritiken från detta håll kan ha sin grund i att de inte förstått att företeelsen som benämnts PAS/PAD är en könsneutral företeelse.

Övriga kritiker av PAS-begreppet har menat att begreppet inte har validitet eller reliabilitet. Dessa invändningar bemöts i det förslag till ICD-11 och DSM-5 som vi i den internationella arbetsgruppen har utarbetat.

 

Jag funderar över etikfrågor i varje utredning jag gör, bl a utifrån det fall jag skickar med. Det handlar om en 9-årig pojke som utan sakligt och opartiskt utredd grund avskildes från sin mamma den 17 juli 2006, och sedan dess inte fått ha någon kontakt med henne.

Kristina sa att ni har nästa möte i Etikrådet i slutet av augusti, så jag ska ringa Dig Per Magnus innan dess.

 

Vänliga sommarhälsningar

Lena Hellblom Sjögren, fil dr, leg psykolog, Villa Udden, 73730 Fagersta   Tel. 0223-12080

Källor att utforska på egen hand om det som på svenska kallas föräldraalienation

Det finns många källor  om du vill veta något om den empiriskt observerade företeelse som på svenska kallas föräldraalienation, och på engelska Parental Alienation, PA. Här är några:

  • En internationell grupp som verkar för att fördjupa kunskapen om och för att sprida upplysning om föräldraalienation är PASG, Parental Alienation Study Group, som du hittar på nätet, Parental Alienation Study GroupRedaktör för nyhetsbrevet en gång varannan månad är Steven Korosi, Australien. LHS är redaktör för de nordiska länderna. Här Korosis inlägg från  hösten 2015:

”Awareness of parental alienation (PA) continues to grow in Australia and New Zealand. Those of you in Australia, New Zealand interested in research, study and advocacy on all aspects of parental alienation (PA) might consider joining the Parental Alienation Study Group (PASG).

The PASG now has more than 240 members, academics, researchers, practitioners such as mental health clinicians, forensic psychologists and psychiatrists, legal counsel, and judges across more than 40 countries-including members in Australia.

The members of PASG are interested in educating the general public, and are also interested in developing and promoting research on the causes, evaluation, and treatment of parental alienation and have published more than 50 books on parental alienation and related topics and scores of articles in peer reviewed journals.

Members also receive the international newsletter, Parental Alienation International (PAI), published 6 times per year. The next edition is due in November 2015.

In particular the July 2015 addition of Parental Alienation International (PAI) featured a report on the growing interest in research on PA and PAS, noting 5 recent research studies underway around the world, in the USA, South Africa and 2 studies now underway in Australia.

The September 2015 edition of Parental Alienation International (PAI) featured:

  • Advocacy efforts by PASG rebutting claims that parental alienation has no scientific basis, a report on the growing interest in research on PA and PAS, noting 5 recent research studies underway around the world, in the USA, South Africa and 2 studies now underway in Australia, and
  • A report on misleading and incorrect information about parental alienation delivered to frontline family violence workers in Australia
  • Commentary on Dr. Craig Childress’s book, Foundations: An Attachment-Based Model of Parental Alienation. Many of you will be aware of his views, particularly that he seeks to locate parental alienation within established psychological principles and theories, particularly attachment theory.  One of his purposes is to address what he believes is one of the major criticisms of parental alienation as originally formulated by Dr. Richard Gardner, that it is based entirely upon empirical observation.

The PASG welcomes new members, especially from Australia and New Zealand.   Contact the PASG through the ‘Contact Us’ button on the website (pasg.info) with a brief email explaining your interest in PA.”

 

  • På nätet går det via meetup.com att konstatera att det sedan 2009 bildats över 66 grupper/nätverk relaterade till föräldraalienation (parental alienation) med över 3500 medlemmar, och en stor mängd sidor i ämnet på Facebook når ut till ett stort antal.

 

  • På Youtube hittar du många instruktiva filmer som förklarar och ger inblickar i vad föräldraalienation handlar om – och hur det drabbar de involverade barnen, t ex:

 

  • I Frankrike finns organisationen ACALPA som under flera år spritt kunskap, bl a till poliser, domare och psykiatriker. Instruktiva korta filmer finns på deras hemsida, liksom litteratur på franska. På youtube finns flera filmer på franska om föräldraalienation, bl a en intervju med Olga Odinetz, ledaren för ACALPA sedan många år, Visiter le site : http://www.acalpa.org/

 

  • I februari 2016  publicerades den senaste boken på franska om föräldraalienation, redigerad av  Olga Odinetz, och psykiatern, dr Roland Broca: Séparations conflictuelles et alienation mentale: Enfants en danger, Lavoisier.

 

  • I Spanien och i Sydamerika  finns ett växande antal professionella som arbetar för att sprida kunskap om föräldraalienation och för att förebygga samt ge hjälp, se  t ex:
  • (2013) Asuncion Tejedor Huerta, Asuncion Molina Bartumeus, Núria Vásquez Orellana: PIVIP. Program de Intervención para Victimas de Inteerferencias Parentales, EOS, Psicologia Juridica, Madrid.

 

  • Brasilien instiftade 2010 en lag vilken kriminaliserade alienerande beteende eftersom det skadar barnen som utsätts för det. Lagen  finns översatt till svenska  på sidorna  75-79 i  (012,2013) Lena Hellblom Sjögren: Barnets rätt till familjeliv. 25 svenska fallstudier av föräldraalienation, Studentlitteratur, Lund, 3 V-förlaget, Rimbo.

 

  • I Rumänien har referenser till litteratur  från PASG, Parental Alienation Study Group inspirerat Catalin Bogdan till att framgångsrikt driva PA-mål i domstol, se  Nick Childs rapport 25 februari 2016:
  • http://wp.me/p5g5In-Ns

 

  • ISNAF, International Support Network for Alienated Families. På deras hemsida kan du bl a läsa om amerikanska föräldrars erfarenheter av att orättfärdigt avskiljas från sina barn. http://isnaf.info/home
  • ”Här ett citat från ISNAFS hemsida med deras svar på frågan ”Vad är föräldraalienation”?
  • ”Parental Alienation is child abuse.Parental Alienation is caused when one parent or other significant adult turns the child against the other parent or family members. Some authors liken this effect to be the same as induction to a cult where degradation, manipulation and brainwashing are staples. Children walk a tortuous road when they are forced to choose between parents.

    Rejected, alienated, estranged and erased from children’s lives, heartbroken parents live with guilt, grief, and shame on a daily basis as fingers are pointed, backs are turned and children suffer.  Alienated parents are condemned by innuendo and by maligning.  When searching for an attorney, educator,  psychologist, or clergy understand that there are comparatively few with expertise in parental alienation.”

 

  • Den amerikanske psykologen Richard Warshak har skrivit en grundläggande och  lättläst bok: (2010) Divorce Poison.  How to protect your child from badmouthing and brainwashing, New York. Harper.
  • Dr Warshak intervjuas av  domare, Harvey Brownstone i en talkshow ”Family Matters” producerad i Canada, utlagd av Richard Warshak på hans hemsida den 20 juli 2013 under rubriken:

    What Courts Can Do About Parental Alienation

  • På Youtube finns också en kort intervju med Warshak där han bl a berättar om återföreningsprogrammet under 4 dagars internatvistelse: Family Bridges.
  • Se också presentation av detta (2010) Family Bridges: Using insights from social science to reconnect parents and alienated children. Family Court Review, 48, 48-80.

 

I Canada har Kathleen Reay och hennes team utvecklat ett annat återföreningsprogram med lyckade resultat:

” Our preliminary outcome evidence revealed a 95% success rate – American Journal of Family Therapy, 2015, Vol. 43 (2).

Programmet för att hjälpa barn och den förälder som varit åtskilda samt ge stöd till den förälder under vars kontroll  barnet varit presenteras så här på deras hemsida:

”With over 30 years of experience, Dr. Reay is an internationally-acclaimed expert in parental alienation, estrangement, child psychological abuse and related trauma. She is a popular and frequent keynote speaker in her area of expertise.  For this reason, the Family Reflections Reunification Program led by Dr. Reay is the first of its kind worldwide and draws families from the United States, Canada, Europe and other parts of the globe. With this level of diversity, our organization offers optional in-person language translation services.  We provide reunification services at our beautiful Okanagan Retreat in British Columbia or near the Family’s American or Canadian Locale. In 2016, the FRRP team will be providing reunification services in other parts of the world.”

Kontakt via e-mail: familyreflectionsprogram@gmail.com

 

  • I Sverige finns flera föräldragrupper, en del av dem med sluten kommunikation mellan medlemmar, så som t ex ”Fria barn”, ”Rädda M” med flera grupper där föräldrar, mest mammor som oberättigat avskilts från kontakt med sina barn ger varandra stöd och utbyter erfarenheter.

 

  • ”Pappa-Barn” med flera lokalgrupper välkomnar också mammor och mor- och farföräldrar. Den 9 april 2016 anordnas kongress i Stockholm på temat ”Barnens bästa i skilda världar.”

Denna illustrativa kurva, som visar det ökade antalet tvistiga familjemål sedan lagen ändrades 2006 och ”samarbetsproblem”, som är mycket lätta att skapa, blev grund för ensam vårdnad, har gjorts av Jan Angner, Pappa-Barn i Östergötland.

 

  • Mor-och farföräldrarnas förening har nyligen bytt namn till ”Saknade barnbarn”,
  • www.saknadebarnbarn.se

LHS senaste bok: Barnets rätt till familjeliv

 

Barnets rätt till

Familjeliv

25 svenska fallstudier av föräldraalienation

Lena Hellblom Sjögren

535 s | 3 V-förlaget 2013 | ISBN 978-91-637-3846-3

BARNETS RÄTT TILL FAMILJELIV, Studentlitteratur 2012, 3 V-förlaget  2013

Baksidestext

Om ett barn utan saklig grund avskiljs från en förälder, får en del av sina rötter kapade, och påverkas att ta avstånd från den föräldern, skadas barnets psykologiska och känslomässiga utveckling, liksom barnets hälsa. Det är en psykisk övergreppssituation, som inte barnet självt identifierar som övergrepp, eftersom barnet allierar sig med den föräldrapart barnet är beroende av, och som påverkar barnet att grundlöst se den avskilda föräldern som dum, farlig och obehövlig i barnets liv.

Denna process, kallad föräldraalienation (främmandegörande av en förälder) som kan utvecklas i svåra vårdnadskonflikter, kränker barnets lagliga och mänskliga rätt till familjeliv. Tjugofem dokumenterade fall av sådana kränkningar presenteras. I boken ges tio konkreta förslag till förändringar för att skapa förutsättningar för att kunna tillvarata barnets bästa. Det innefattar barnets rätt att fritt, dvs. utan press och utifrån egna vardagliga erfarenheter av båda sina föräldrar, få uttala sin egen mening. Detta utan att tvingas välja en av sina föräldrar, och avstå den andra (eller båda som ibland då den avskiljande föräldraparten utgörs av samhället i form av socialsekreterare/fosterföräldrar).

Boken vänder sig i första hand till handläggare inom sociala myndigheter, vården och rättsväsendet, samt studenter inom dessa områden.

 

”Vi ser en rad exempel på hur barnen troskyldigt tar ställning mot en förälder som de knappt en gång har några minnen av.”

Ur Knut Ahnlunds recension i Axxess, 7 oktober 2012.

 

Lena Hellblom Sjögren är leg. psykolog och fil dr med mångårig erfarenhet som forskare om demokrati och mänskliga rättigheter, och som utredande psykolog av framför allt vårdnadsmål och sexualbrottmål.

Barnets rätt till familjeliv utgavs första gången av Studentlitteratur 2012 (förlaget drog  efter knappt ett år in boken med hänvisning till ”kontroverser”).Denna andra oförändrade upplaga har utgivits av 3 V- Värna, Vårda, Vörda-förlaget 2013.

 

BARNETS RÄTT TILL FAMILJELIV, Studentlitteratur 2012, 3 V-förlaget  2013

                  -Innehåll-                           

  1. Barnet har laglig och mänsklig rätt till familjeliv
  2. För det mesta går det ganska bra när föräldrarna separerar
  3. Avskiljande barn–förälder
  4. Påverkan av barnet att avvisa den ena föräldern utan saklig grund
  5. Barnet avskiljs från sin mamma och påverkas att ta avstånd från mamman
  6. Att utreda barnets bästa
  7. Barnets vilja
  8. Barnet avskiljs från sin pappa och påverkas att ta avstånd från pappan
  9. Kontakt–umgänge
  10. Konflikt och samarbete
  11. Barnet avskiljs från sin pappa efter anklagelser om sexuella övergrepp
  12. Att utreda misstankar om sexuella övergrepp mot barn
  13. Påverkan och minne
  14. Barnet avskiljs från sina föräldrar, omhändertas jml LVU och påverkas att ta avstånd från dem båda
  15. Socialtjänsten – uppdrag, makt och etik
  16. Barnet avskiljs från en mamma eller pappa efter falska PAS-anklagelser
  17. Avskiljande barn–förälder utan saklig grund med dödlig utgång
  18. Slutsatser
  19. Förslag
  20. Litteraturreferenser
  21. Person- och sakregister

_________________________________________________________________________

Två ting ska barn

få av sina föräldrar:

rötter och vingar.                                                                                 

Visdomsord av okänt ursprung

 

================================================================

Jag beställer…….ex. av Barnets rätt till familjeliv, 2013 från

3 V-förlaget (Värna, Vårda, Vörda-förlaget)

 

À 150 kr, Moms (6 %) och frakt tillkommer. Alternativ: minst 10 ex a´ 100 kr.

NAMN…………………………………………………………………………………

 

ADRESS:………………………………………………………………………………

 

……………………………………………………………

Skicka din beställning till mail@3vforlaget.se.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

535 s | 3 V-förlaget 2013 | ISBN 978-91-637-3846-3

 

Två ting ska barn

få av sina föräldrar:

rötter och vingar.                                                                                 

Visdomsord av okänt ursprung

 

 

BARNETS RÄTT TILL FAMILJELIV, 3 V-förlaget  2013


                            


INNEHÅLL: Barnets rätt till familjeliv                                             

 

  1. Barnet har laglig och mänsklig rätt till familjeliv
  2. För det mesta går det ganska bra när föräldrarna separerar
  3. Avskiljande barn–förälder
  4. Påverkan av barnet att avvisa den ena föräldern utan saklig grund
  5. Barnet avskiljs från sin mamma och påverkas att ta avstånd från mamman
  6. Att utreda barnets bästa
  7. Barnets vilja
  8. Barnet avskiljs från sin pappa och påverkas att ta avstånd från pappan
  9. Kontakt–umgänge
  10. Konflikt och samarbete
  11. Barnet avskiljs från sin pappa efter anklagelser om sexuella övergrepp
  12. Att utreda misstankar om sexuella övergrepp mot barn

13 .Påverkan och minne

  1. Barnet avskiljs från sina föräldrar, omhändertas jml LVU och påverkas att ta avstånd från dem båda
  2. Socialtjänsten – uppdrag, makt och etik
  3. Barnet avskiljs från en mamma eller pappa efter falska
  4. Avskiljande barn–förälder utan saklig grund med dödlig utgång

18.Slutsatser

  1. Förslag

 

Jag beställer…….ex. av Barnets rätt till familjeliv, 2013 från

3 V-förlaget (Värna, Vårda, Vörda)

 

À´ 250 kr, Moms (6 %) och frakt tillkommer. Alternativ: minst 10 ex a´ 200 kr.

NAMN…………………………………………………………………………………

 

ADRESS:………………………………………………………………………………

 

……………………………………………………………

 

 

Lena Hellblom Sjögren är leg. psykolog och fil dr med mångårig erfarenhet som forskare om demokrati och mänskliga rättigheter, och som utredande psykolog av framför allt vårdnadsmål och sexualbrottmål.

Barnets rätt till familjeliv utgavs första gången av Studentlitteratur 2012.

Denna andra oförändrade upplaga utges av 3 V- Värna, Vårda, Vörda-förlaget

2013.

Om ett barn utan saklig grund avskiljs från en förälder, får en del av sina rötter kapade, och påverkas att ta avstånd från den föräldern, skadas barnets psykologiska och känslomässiga utveckling, liksom barnets hälsa. Det är en psykisk övergreppssituation, som inte barnet självt identifierar som övergrepp, eftersom barnet allierar sig med den föräldrapart barnet är beroende av, och som påverkar barnet att grundlöst se den avskilda föräldern som dum, farlig och obehövlig i barnets liv.

Denna process, kallad föräldraalienation (främmandegörande av en förälder) som kan utvecklas i svåra vårdnadskonflikter, kränker barnets lagliga och mänskliga rätt till familjeliv. Tjugofem dokumenterade fall av sådana kränkningar presenteras. I boken ges tio konkreta förslag till förändringar för att skapa förutsättningar för att kunna tillvarata barnets bästa. Det innefattar barnets rätt att fritt, dvs. utan press och utifrån egna vardagliga erfarenheter av båda sina föräldrar, få uttala sin egen mening. Detta utan att tvingas välja en av sina föräldrar, och avstå den andra (eller båda som ibland då den avskiljande föräldraparten utgörs av samhället i form av socialsekreterare/fosterföräldrar).

Boken vänder sig i första hand till handläggare inom sociala myndigheter, vården och rättsväsendet, samt studenter inom dessa områden.

 

”Vi ser en rad exempel på hur barnen troskyldigt tar ställning mot en förälder som de knappt en gång har

några minnen av.”

Ur Knut Ahnlunds recension i Axxess, 7 oktober 2012.

 

Kan beställas genom att betala in 100 antal kronor per bok plus fraktkostnaden som är 48 kr för en bok på  3v-förlaget.

Lämna leveransadress om det är en annan än beställaradressen. Pengar först, sedan bok. Ingen fakturering.

 

Boken kan också beställas via bokus http://www.bokus.se (f-pris: 125 SEK)

http://www.bokus.com/bok/9789163738463/barnets-ratt-till-familjeliv-25-svenska-fallstudier-av-foraldraalienation/